TRANSIT

Transit

Martin Gillén

Lindelöws bokförlag, 2014

ISBN 9789185379002

Det här med att göra fotoböcker, är det nån vits med det egentligen? Är det nån som bryr sig? Jag kände inte tidigare till Martin Gillén så jag började med att googla hans namn plus bokens namn. Jag fick sex träffar på första sidan. Två från Martin Gillén själv, två från förlaget, en från en återförsäljare och den sista var en väldigt kort anmälan på Svenska Fotografers Förbunds hemsida. Så mycket jobb och engagemang med att göra en bok och så lite uppmärksamhet. Ganska hopplöst egentligen.

Martin Gillén är utbildad vid Högskolan för fotografi i Göteborg. Jag läser mig till att han arbetar uteslutande konstnärligt med sina bilder. Vid sidan av det kör han färdtjänst. I detta yrke är en Ford Transit arbetsredskapet och därav namnet på debutboken.

Gillén har fotograferat sina passagerare. Han säger att han från sin fastlåsta position ville skildra de korta möten som bildar flödet av människor, ansikten och kroppar.

Bilderna är okonstlade porträtt i svartvitt. Ibland väldigt nära och ibland i halvfigur. Sittande människor på väg någon annanstans eller kanske redan framme. Bilderna är ju knappast tagna under färd. Porträtten är respektfulla utan att vara insmickrande.

I andra halvan av boken har Gillén samlat utdrag ur anteckningar gjorda mellan 2009 och 2014. Varje bild och text har en titel som är den stadsdel i Göteborg där mötet ägde rum.

Jag känner en stillsam sorgsenhet när jag tittar på bilderna. Sorgsen över passagerarnas ensamhet och brist på sammanhang. Sorgsen över att jag inte kan känna engagemang för Martin Gilléns arbete. Allt detta jobb och jag känner ingenting. Det är inget fel på bilderna. De svartvita porträtten är bra, både tekniskt och formmässigt och han verkar ha god kontakt med sina passagerare. Vad mer kan då man begära?

Egentligen är det viktigaste med ett projekt fotografens personliga känsla för sitt arbete. Det är en bonus om det blir publicerat och får positiva reaktioner. Så för att svara på min egen fråga; Det är alltid en vits att göra fotoböcker.

Anders Alm, fotograf och skribent i Gammelstad

Antarktis

Gerry Johansson

Libraryman 20114

ISBN9789186269302

format: 25 x 31 cm

Detta måste ändå vara det mest ovanliga artist- in-recidence projektet någonsin. Gerry Johansson fick tack vare ett stipendium från Svenska Polarforskningsekretariatet följa med på en sex veckors forskningsresa till Antarktis. Det bör ha varit en utmaning för en fotograf, såsom jag uppfattat det, alltid har sökt spår efter människor. Här är sådana spår svåra att finna men till skillnad från på Arktis, som bara består av is så har man på Antarktis oftast fast mark under fötterna.

Jag undrar hur en fotograf som t.ex. Ansel Adams hade fotograferat i det här landskapet. Jag är säker på att han hade gått i spinn och åstadkommit ett antal särdeles imponerande och storslagna bilder. Johansson går inte i den fällan. Han är inte ute efter att försköna. Han leker med perspektiven och gör oss osäkra på vad vi ser. Är det en stor snövidd eller en liten detalj? Vad är nära och hur långt bort är där borta? Jag var länge övertygad om att omslagsbilden var två bilder (vilket det alls icke är). Han hittar mörka bergsformationer (berggrunden består bland annat av lava) som ibland är så svarta att man tror att en del av bilden är bortriven.

Men vad är det jag ser? Är det ändå inte några små snödrev, lossslitna som om en mänsklig fot passerat, längst nere i hörnet på en bild. Och sista bilden, där är inte spår efter en människa men visst är det väl ändå fossiler, spår från ett djur?

Vi som är bekanta med Johanssons produktion vet att han inte gärna arbetar med stora böcker. Men detta är en stor bok. Det verkar som om Tony Cederteg på förlaget Libraryman är den enda som kan övertala honom att gå upp i format. Det var på Libraryman boken Dalen utkom för några år sedan.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

P.S. Och nu går vi bara och väntar på Johanssons Japanbok. Den är aviserad för utgivning under året på det engelska förlaget MACK.

424, Bilder från Hammarkullen Angered 2008-14

Hendrik Zeitler

Journal 2014

ISBN9789187939051

Det här är hyllning till förorten, och en hyllning till den här märkliga blandning av skog och park som omgärdar varje förort värd namnet. Ni vet dom där markerna som aldrig beträds av en kommunal gräsklippare eller ens en kommunal röjsåg, men som man heller inte skulle komma på tanken att gå ut i för att blocka blåbär eller svamp.

En slags fristad där barnen är esteterna som bygger sina kojor med nästan enbart skogspinnar. Uteliggarna samlar ihop all möjligt bråte som kan ge värme. Fult, men nöden har ingen lag. Här försiggår skjutövningar och här markerar man vandringsleder med röda plastband. Ibland snubblar man på resterna av en trappa från något sedan länge rivet torp eller en uppeldad moppe. Några sidor ägnas också åt de platser där man med blandat resultat försöker betvinga naturen, odlingslotterna med sina evinnerliga pallkragar.

Men Zeitler inleder boken med ett fyndigt sätt att beskriva det där som mäklarna kallar “närhet till naturen” Han har helt enkelt gjort om sin lägenhet till en camera obscura. Över väggarna i hemmet projiceras den omgivande skogen.

Man blir glad över den här boken. Den är stor och fet och har ett efterord av Göran Greider. Dessutom en massa utvik ( något som i och för sig blivit så vanligt att man nästan blir lite trött på det)

424 då? Jo det är naturligtvis de tre första siffrorna i postnumret. Används av alla tonåringar i området, någon har det tatuerat bakom örat! Vi behöver fler sådana här kärleksbombningar till förorten. Fotografer, var har ni hyllningarna till Bredäng, Rosengård, Vivalla, Ålidshem och Rinkeby?

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

You Where Pictured Then/My brother Guillamme and Sonia

Tänk på döden står det vid ingångsportalen till en av Göteborgs kyrkogårdar.Dessa två fotoböcker handlar om det enda vi vet säkert om livet, att det skall ta slut. För upphovsmännen, fotograferna har det antagligen varit ett nödvändigt sorgearbete att göra dessa böcker. Som läsare kommer jag att tänka på något som Göran Tunström lär ha sagt; Man tror att man begriper. Men det gör man inte. Man får passa sig.

You Were Pictured Then

Jenny Lindhe

Breadfield Press 2014

ISBN9789198174717

Någon berättade en gång för mig hur det känns när man får hämta den där prydligt vikta högen med kläder på sjukhuset när någon anhörig ar avlidit. Döden blir i det ögonblicket än mer overklig, man kan inte ta in att i den här lilla högen kläder befann sig för en liten stund sedan en levande människa.

I den här boken finns en bild på en sådan klädhög. Den ligger på en stol och något som gör det än mer overkligt är att det hänger en reflexbricka på stolsryggen.

Boken handlar alltså om döden. Eller om den storasyster och far som valde döden före livet. Och om ett barn och lillasyster som försöker förstå men som också mitt i sorgen drabbas av en ilska.

Men det är en ilska och sorg som är mycket kontrollerad och som tar sig sådana uttryck som att gång på gång skriva ner dödsdatumen som i en välskrivningsbok från småskolan. Eller att som på omslaget stryka över, mycket noggrant, med tuschpenna, något som aldrig kommer tillbaka

Bilderna, oftast återgivna i litet format på sidorna är en blandning av installationer och

familjebilder.

Naturen, den som alltid finns, och som vi inte kan styra över erbjuder i sådana här situationer en slags tröst. Dessa bilder är utfallande på hela uppslag och det som gör att det trots allt finns ett slags hopp i denna sorgsna men vackra bok.

Margot Wallard

My brother Guillamme and Sonia

Journal 2013

ISBN9789198125306

Hur kan man hantera det faktum att en närstående håller på att sakta supa ihjäl sig? Margot Wallard såg hur hennes bror och hans kvinna sakta blev mer och mer alkoholiserade.

Hon valde att använda kameran som ett sätt att kunna vara nära dem i deras liv utan att behöva vara någon slags besvärlig och kontrollerande släkting. Hon valde att bara vara dem nära. I´d laid down my weapons, säger hon själv i en gripande avslutningstext. Det kanske är det enda man kan göra mot en alkoholist, finnas där, visa omsorg, och hoppas att personen själv skall kunna finna kraft att resa sig.

Vi får se intima vardagliga bilder på ett par som ser mer och mer luggslitna och blåslagna ut, men hela tiden med ett gott humör. Det här är ingen skildring av alkoholistens helvete utan mer ett porträtt av en älskad bror och hans käresta. De framlever sitt liv i en lite bohemiskt inredd lägenhet och de är uppenbarligen väldigt kära i varandra. Sjukdomens verkningar visar sig i form av lite märkliga beteenden som t.ex en sönderslagen spishäll eller att någon av dem somnat på golvet. I en scen får vi se när brodern med händerna försöker gräva en grav åt en liten död kattunge.

I den avslutande bilden kysser fotografen den svårt sjuke eller döde brodern. Han dog i Mars 2012, ett år efter sin kära Sonia.

They are both gone and I still can´t get over it , är avslutningsorden i en bok som skildrar två människors sista år på ett inträngande sätt utan att vara påträngande.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg. Levande.

Le nom qui efface la couleur

Israel Arinó

Ediciones Anómalas 2014

ISBN9788461687015

I dessa dystra dagar när världen verkar kaotisk kan man ibland behöva en paus och möta en annan verklighet. Det kan vara bra att påminna sig om att finns platser där man känna att stjärnhimlen är en upplevelse som är ganska oslagbar, där några bilar som blivit stående i ett hörn på tomten inte klassas som en miljöförstöring utan som något man borde ta tag i, någon gång.

I den här boken får vi möta ett Frankrike där just inget händer. Det råder någon slags försiktig harmoni.

Arinó tillbringade tre höstmånader i den lilla sydfranska staden Le Blanc 2013. Han var inbjuden som en s.k. artist in recidence. Hans uppdrag var att skildra människor och natur i en nationalpark som heter Brenne.  

Det finns en slags målmedveten eftertänksamhet i hans bilder. En slags enkelhet. Men som i all god fotografi en slags poetisk mystik. Vad döljer sig under plastskynket på bokens första bild och vad finns där inne i snåren som vi inte kan se? I en av bokens sista bilder ser vi en vattenyta som något bubblar upp i. Oklart vad.

Människorna i Le Blanc verkar leva ett stilla liv, det är i alla fall den bild fotografen vill förmedla. Det finns en stillhet i uttrycken hos de avporträtterade. 

Israel Arinó bor och arbetar vanligtvis i Barcelona där också det lilla förlaget Edition Anomalas, är beläget.

Tommy Arvidson, verksam i Göteborg

Stadens lockelse.

Bag Saga Blok

Krass Clement

Gyldendal 2014

223 sidor

ISBN 9788702168167

Riktigt vad titeln betyder har jag svårt att tolka. ( Fritt översatt står det antagligen: I kvarteret bakom Biografen Saga) Boken handlar om Köpenhamnstadsdelen Vesterbro och om den numera rivna biografen Saga. Men egentligen handlar den om något helt annat. Tiden kanske, eller om ensamhet och ibland om gemenskap. Clement har fotograferat på Vesterbrogade under tiden 1963-2010. Vi möter folk på gatan, och i de slitna lägenheterna, i de en gång så eleganta kvarteren.

Men som ett underligt förspel visas tre färgbilder på några människor i ett parkeringsgarage: En av personerna läser en bok som i storlek påminner om den jag just nu tittar i. När jag kollar på google street view så blir händelsen avslöjad. Den tunnhårige mannen på bilderna är naturligtvis fotografen själv och de står i parkeringsgaraget Saga som ligger på samma plats som biografen en gång låg. De studerar antagligen en dummy till just den här boken.

Bokens övriga bilder är med några få undantag svartvita. I en serie bilder rör sig fotografen bakom fasaden på biografen. Mörka bakgårdar med tegelmurar som bär på tecken från för länge sedan rivna grannhus. Först efter ett tiotal sidor beger sig fotografen ut på gatorna, fångar människor mitt i steget i vardagen. En vardag som för en prostituerad kan vara att ta emot en kund, för en annan att drömma sig bort på en spårvagn på väg någonstans. Några gubbar i hatt tittar nyfiket in i en porrbutik. En handelsman väntar på dagens första kunder utanför butiken.

Man kan se att Clement arbetar snabbt, ett ögonkast, en, två eller tre bilder, sen är händelsen förbi.Han arbetar gärna med flera bilder i ett filmiskt flöde. Men han är ingen osynlig fotograf, han ger sig in i intima rum och i dramatiska situationer.

Ofta får vi ana oss till vad som sker. När man betraktar bilderna noggrant så kan man gissa sig till en berättelse. Och kanske är själva berättelsen inte är så viktig. Det man bär med sig från den här boken är mer en stämning, en känsla.. Som ett minne eller en dröm från en stor stad, från en tid som var.

Krass Clement tillhör de där fotograferna som är ganska okända, åtminstone i Sverige. Ändå så har han en gedigen verkslista bakom sig med nästan en bok om året sedan 90- talet. Totalt har han gett ut 21 böcker. Hans böcker är ofta slutsålda och eftertraktade och när jag besökte Mois de la Foto i Paris i höstas mötte jag en tysk antikvariatsbokhandlare som stolt berättade att han minsann hade alla Clements titlar. När jag letade efter hans böcker i Bookfinder hittar jag ingen till ett pris under tusenlappen. Hans tidigare Köpenhamnsskildring från 1987 Byen bag regnet kostar mer än tio gånger så mycket och hans bok om en irlänsk pub, Drum, har fått äran att återutges i den populära serien Books on books på det amerikanska förlaget Errata.

A Perpetual Season

Mack 2014

17 x 22 cm

80 sidor

ISBN 9781910164051

Det här är en gåtfull bok. Bilder av arkitektur, lätt sliten arkitektur. Men vi rör oss ändå i moderna stadsdelar. Oklart i vilken stad. Det handlar om utestängdhet. Vi befinner oss på utsidan av trappor som vi inte vet vart de leder. Här är sådana där dörrar i stål som ingen öppnat på trettio år Sådana som ofta återfinns på baksidan av köpcentra. Lufttrummor som inte var där från början och igenmurade dörröppningar.

Det finns en exakthet och en formkänsla i bilderna som gör att man vill titta länge. Människorna som rör sig i stadsrummet är på ett underligt sätt samtidigt  både i rörelse och stillastående. Inte på grund av snabb slutartid utan mer som om de eftertänksamt målats av. Min konstnärligt utbildade vän pratar entusiastiskt om gyllene snittet och  om en mans skjorta vars veck påminner om 1400-tals målaren Piero della Francesca.

Hursomhelst, det är en vacker liten bok av en fotograf som jag aldrig hade hört talas om. Bokförlaget Mack har en förmåga att hitta och lyfta fram fram förmågor som inte är mainstream. Detta är hans andra bok , Den första The significant Savages uppmärksammades nyligen i tredje delen av Parr Badgers The Photobook, a history.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Skriftserien Negative

Imprint
Visual Narratives in Books and Beyond
152 sidor
ISBN9789198087444
Det har hänt något när det gäller teoretiska texter om fotografi. På svenska, kanske man skall tillägga. Det har tidigare varit rätt tunt i fototeorihyllan. Gösta Flemming gav ut en bok skriven av Fred Ritchin Bildens förändrade värld- den kommande revolutionen inom fotografin i början av 90-talet. Den framstående författaren John Berger kom med några essäsamlingar som står sig än idag. Gisele Freund, Fotografi och samhälle och Susan Sontags böcker kom ut i små pocket upplagor.
De senare åren har en mängd böcker som behandlar fotografi dykt upp. Ett av de förlag som varit mest aktivt i den genren är Art & Theory, ofta i samarbete med Hasselbladstiftelsen och Akademin Valand vid Göteborgs universitet.
Ett exempel på det är den här trilogin böcker som verkar vara de första i en pågående skriftserie, betitlad Negative. Redaktörer för serien är Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson och Louise Wolthers.

En av de tre handlar om fotoböcker. Gerry Badger inleder med en artikel som varje fotoboksproducerande fotograf borde läsa. Den handlar om hur man disponerar sin berättelse. En ganska komplicerad sak som som inte blir enklare av att läsaren av en fotobok ofta börjar läsa i slutet eller mitt i, eller bläddrar lite fram och tillbaka. David Bate och Bettina Lockeman går ytterligare på djupet angående de enskida bilderna som en del av ett större verk. En fotobok är alltså inte en hoprafsad samling bilder lika lite som som en poesibok består av ett antal slumpvisa nedtecknade ord.
En avslutande intervju med fotoboksförläggaren Michael Mack om den digitala fotoboken kontra den analoga ger en insikt i vilka tekniska problem som fortfarande råder när man vill ge ut en digital bok. Här belyses också hur man kan kombinera den fysiska bokens känsla av objekt med den digitala bokens närmast oändliga möjligheter till att kombinera ljud , film stillbild och interaktivitet. Kanske är det så framtiden ser ut, en app och en fysisk bok ges ut samtidigt.

Tommy Arvidson

PS Böckerna är förutom sina intressanta texter också, som det heter, rikligt illustrerade.

Sara Arvidsson och John Webb har läst de två andra böckerna i Negative serien:

Broken

Environmental Photography

ISBN 978-91-980874-6-8

The Hasselblad Foundation and the University of Gothenburg have for many years arranged symposia that have set out to investigate and research photography and its practice. Together with the publishers Art and Theory they have created a series of publications, which they have called “Negative”. One of these publications is the book Broken, Environmental Photography, a collection of essays from some prominent and experienced people in the field.

I was present in Gothenburg for the lectures the texts are based on. Mark Klett I have listened to twice – once previously in Plymouth, (where Liz Wells is a professor) and I was deeply impressed with his photographs and investigative, long-going insight into what makes landscape photographers choose a particular view. Liz Wells apart from teaching and curating has written a number of books, which have become classic “must have” titles in photographic theory. Kate Palmer Albers is assistant professor at the University of Arizona. She is also the author of a number of publications – her specialty is the History and Theory of Photography, with a strong interest in “geolocational technology and landscape”. Chris Wainwright is an artist and curator with a long line of international exhibitions and works. Anne Noble is a photographer and professor of fine art and photography at Massey University, New Zealand. Colin Westerbeck is an author, curator and teacher on the history of photography in the USA and writes regularly about photography in a number of journals and blogs.

The presentation of the texts in the book has been split into two halves – English first and Swedish last. This makes for both pleasant and easy reading, but a problem needing a solution, when texts refer to images. The designers Sandra Praun and Jonas Bard came up with a simple effective answer – the images are re-reproduced small alongside the Swedish texts and this works well, and the original larger images are easily found when detail is needed.

This book with its 224 pages is packed with knowledgeable insight and observation that is conveyed clearly and with a language that is accessible, without heavy theoretical terminology. The images are printed satisfactorily, but Broken is not a coffee table book of images, it is a book to be read, discussed and thought about – a book to go back to.

For instance, even though I am very familiar with Robert Adams work and writings, Colin Westerbeck’s essay on this important photographer’s work, The Ecology of Photography and the State of Nature, gave further depth and perception. Westerbeck gives us a background to Adams work and his personality and places him in context while writing about the way the Adams images in his books are sequenced, his use of light and his “apparent” banality to get his message across.

Writing here about one particular image (Farm road and cottonwood, south of Raymer 1968), Westerbeck writes: “…It’s his way of telling us that we’ve been blinded to what’s happening all around us – that the beautiful landscape we expect to see in a photograph framed by A tree bough in this classical (i.e. clichéd) way is gone…”

The collected understanding and knowledge present in the texts of Broken make it a book that I am really happy to have in my bookshelf (and out of it). Art and Theory Publishing, the Hasselblad Foundation and Valand Academy should be commended for their work behind this publication. It is the kind of writing on photography that has been sorely neglected in Sweden.

I’ll end with another quote from the book, one that sums up the idea and philosophy of Broken this time from Mark Klett: “So my question is this: isn’t it time for a new revolution in how we photograph the land–and more importantly how we view our relationship to it?

John S. Webb

Limhamn December 2014

Foreword by The editors: Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson, Louise Wolthers

Kate Palmer Albers
Accessing the Landscape: Photography, Technology, and Place Today

Colin Westerbeck

Robert Adams: The Ecology of Photography and the State of nature

Mark Klett

On New Topographics: Man-Altered Landscapes and Revolution

Liz Wells

Modes of Investigation: On Photography and Environment

Chris Wainwright

Squaring the Circle

Anne Noble

Bitch in Slippers

Auto – Self-Representation and Digital Photography
224 sidor
ISBN 978-91-980874-5-1

Sjuklig narcissist eller sprudlande kreatör? De sociala medierna och den digitaliserade utvecklingen har haft en lång rad effekter på hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. I antologin Auto: Self-Representation and Digital Photography presenteras en fördjupad förståelse i essäform med tillhörande bildmaterial.

Den mest avvikande och experimentella av texterna är författad av Willem Popelier (kanske inte helt överraskande då han även är den enda konstnären i ett för övrigt forskardominerat team). Popelier inleder med en retligt självförhärligande presentation: han är en av världens bästa visuella konstnärer som arbetar med fotografi, han och hans vackra smarta flickvän har ett fint förhållande, han har så många vänner och så vidare. Jargongen är en pastisch och känns igen från Facebook och andra sociala medier där medlemmar oberoende bakgrund relativt lätt slänger ur sig materialistiska och narcissistiska påståenden. Sällan berättar man om sjukdomar, dödsfall och misslyckanden. Den självsäljande attityden befinner sig oftast ganska långt bort från den faktiska realiteten men den framkallar likväl en sfär av konkurrens och en egen estetisk presentationsform i form av exempelvis snygga selfies och ”godaste lunch”-bilden. Ett av Popeliers intressantare verk: Showgirls, fångar ett par tonårstjejer i färd med att posera framför webkameran i ett varuhus showroom. De personifierar den unga generation som har växt upp med digitalkameror och avatarer på ett utmärkt sätt. Popelier baserar verket på de 91 foton flickorna hade hunnit ta samt meddelanden från deras webbsidor, där han senare också fann de showroom-tagna bilderna. För att skydda flickornas identitet täcktes deras ansikten med rosa bubblor och deras namn ströks över, doldes. På detta sätt förstärks det generella draget i situationen – bilderna kan tänkas avbilda vilka trettonåriga tjejer som helst.

Utvecklingen är skrämmande liksom spännande, och ömsom negativ och ömsom positiv. Louise Wolthers visar på såväl möjligheterna som farorna med övervakning och digital självporträttering genom analys av några i sammanhanget relevanta konstverk. Ett av dessa är Hasan Elahis omfångsrika och fascinerande Tracking Transience (2002-idag). Idén bakom verket började ta form när konstnären stoppades och förväxlades med en misstänkt terrorist på Detroits flygplats. Elahi besvärades av FBI även senare för att så slutligen frias. Men den missmodiga känslan av förföljelse hade dock inte släppt taget om Elahi för det, han började istället sända FBI olikartad information om sina förehavanden på eget initiativ. Till slut startade han sidan trackingtransience.net, där man kan följa hans förflyttningar i realtid än idag: ett maniskt och subversivt självförsvar gentemot utomstående övervakning. Här ligger Elahi alltid ett steg före och kontrollen ligger i hans egna händer. Med detta exempel, och några fler, påpekar Wolthers på hur den dominanta ordningen kan utmanas och alterneras genom oväntad interaktion av enskilda aktörer. I boken ingår också Sarah Kembers text om sambandet mellan Ubicomp och fotografi samt en intervju med Daniel Trottier, där till exempel frågan om vad det kan innebära att inte vara med Facebook finns med.

Auto är en intressant introduktion till forskning av nutidens tekniska accelerering och de sociala konsekvenser denna kan tänkas bidra till. Här debatteras inte den trötta frågan huruvida den digitala kameran tar sämre fotografier än den analoga eller inte, utan fokus riktas istället på vilka konsekvenser de nya fotografiska teknikerna och presentationsformerna kan ha på vår integritet och självbild. Oavsett om utvecklingen är bra eller dålig har den haft en avgörande påverkan på vår vardag och våra vänskapliga förbindelser. Ibland hör man rapporter om mobbing i samband med sociala medier: skolungdomar vågar inte duscha på grund av rädslan över att någon av deras kamrater ska fånga dem nakna på bild och nya appar gör det möjligt att sprida nedsättande påståenden anonymt. En semester kan lätt hackas sönder på grund av att en medresenär envisas med att ständigt lägga upp nya fantastiska dokumentationer av rosa solnedgången, härliga drinken, fräschaste salladen, roligaste vänninnegänget med mera på Instagram eller Facebook. Den avgörande skillnaden inträder emellertid när resan bokas just efter vilken landskapsvy som är mest FB-vänlig. Fast där kanske vi är redan?

Sara Arvidsson