Om fotoboken | 本
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
2
archive,paged,author,author-arwatestar,author-2,paged-2,author-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Kungariket

9879127142107av Elin Berge, Frida Hyvönen

 ISBN 9789127142107
Natur & Kultur 2015

Berge har fortsatt sin berättelse om de svenska männen med sina thailändska fruar. Denna gång är landskapet förändrat, vi befinner oss i Thailand. Här är männen både efterlängtade och en aning utanför. De står för det ekonomiska välståndet och föväntas inte delta i vardagssysslorna i kvinnornas hemland. För att ha något att göra bygger de kanske ett hus till sin familj. Bilderna förmedlar ibland en slags sorgsen tristess. Gubbarna halvligger i soffan med en öl eller sitter och hänger nere på bryggan.

Det intressanta är att fotografens berättelse också har en slags inneboende kluvenhet. Hon vet inte riktigt om hon skall ha en Sune Jonssonsk, eller en Marin Parrsk attityd i sitt bildspråk .Och jag tänker mig, att kanske det är det geniala i den här historien.

thai

Någon skrev i en recension om boken, att den var respektfull. Jag blir lite skeptisk inför det ordet. Det inrymmer en slags ängslan över att man skall lämna ut folk för mycket. Jag tror ändå att människor gillar att berätta om sitt liv. Väldigt ofta ligger den där respekten i betraktarens öga. Betraktarens normer lägger sig över det vi ser.

Det finns något riktigt svenskt i den här berättelsen. Det där förhållningssättet att gilla läget och inte snacka så mycket. Och det kanske är helt rätt att ha det perspektivet på en historia om två helt olika kulturer som möts?

Det som skaver och stör mig i den här historien är att jag vill veta mera. Hur känns det att som barn ha blivit lämnad kvar i Thailand när mamma flyttar till Sverige?. Hur känns det när hon och hela hennes nya familj återvänder.?

Eller hur känns det att vara den som kommer med det ekonomiska välståndet till en plats med helt andra förutsättningar?

Kanske är det de inträngande intervjuerna som saknas. För det måste ju finnas något mer man kämpar med när man träffas över kulturgränser, än att man hänger upp ett älghorn på en husvägg i Thailand?

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

PS Frida Hyvönens bidrag består så klart av musik. En CD medföljer boken.

PS2 Något mer om personerna i boken Kungariket får vi se i en film som Elin och Lars Berge producerat. Den har premiär under Way out west festivalen i Göteborg.

Grainland

270669-4b6247054f80437ebb684ded5b0bd5f8

Johan Strindberg

ISBN 9789163776212

Bokförlaget August 2015

striins2

 

Jag fastnar i de suggestiva landskapen. De är både lockande och skrämmande. Omslagsbildens ensamma människa som pulsar fram i den tomma staden.

Och alla dessa ögon, ibland liksom förblindade, ibland intensivt betraktande läsaren.

Åldrande kroppar med fruktansvärda ärr.

Unga kvinnokroppar som lockande vänder sina ryggar mot betraktaren och flyr in i skuggorna.

 

IMG_1025_idis

Den här typen av svartvit fotografi har blivit allt vanligare. Vi, betraktarna, vill ha större handlingsutrymme för våra egna tankar, för att lägga in våra egna tolkningar i bilderna.

Det är intressant att se hur fotografer inspirerar och kommenterar varandra. Jag kan inte annat än tro att det är en medveten eller omedveten blikning till Strömholm när jag ser bilden på det oljemålade porträttet. Strax ovanför vänster öga är en reva i duken.

Nästan på exakt samma ställe är ett hål i duken ovanför vänster öga, på den där kända Strömholmssbilden med en oljemålning lutad mot en vägg i Paris.

Sorgsen konstaterar jag att boken börjar med en bild på en man som släpper in ljuset, men boken sista bild föreställer en helt igenspikad dörr. Befinner vi oss innanför eller utanför?

Den här boken är åtråvärt undflyende. Den rör sig i ett mystiskt land där man inte riktigt vet vad som händer. Men man vill gärna stanna kvar där.

Någon frågade mig hur lång tid det tar att läsa en fotobok? När det gäller Grainland så är svaret; länge och ofta.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

striinsid1

Årets trend, Dummy Awards

En dummy (av engelska dumb, ‘stum’, ‘tyst’) är ett provexemplar av en trycksak. Den har oftast en skissartad utformning men motsvarar den färdiga tidningen, tidskriften eller boken i storlek och layout.[1]

tack wikipedia

Alla har vi bildprojekt liggande, i olika stadier av färdig bok. Just nu är det hög tid att göra något åt den där bildhögen eller blurbboken (som skall förbättras eller omredigeras).

Ännu finns lite tid att göra en dummy som du kan stå för. Just i år verkar det finnas fler möjligheter än någonsin att få din bok tryckt och utgiven på ett förlag.

Kolla här:

Landskrona Foto & Breadfield Dummy Award

http://breadfield.com/open-call-landskrona-foto-breadfield-dummy-award/

Repetera titeln 50 gånger så att du minns den! Bakom den krångliga titeln döljs ett fantastiskt tillfälle att få berätta om ditt bokprojekt inför publik under Landskrona Fotofestival. Och om du har gjort något riktigt bra (Äsch var inte så självkritisk nu!) så har du chans att vinna priset som innebär att du får hjälp med att ge boken en snygg form, att du får den tryckt hos ett av Sveriges bästa tryckerier, Göteborgstryckeriet, i 500 exemplar varav du själv får ett hyfsat stort antal. Boken distribueras dessutom av Breadfield förlag.

Spine Dummy Award

http://spinefest.org/PDF-%20opencall%20dummy1.pdf

I samband med fotoboksfestivalen Spine i Stockholm delas ett pris ut för bästa dummy. Priset består av att ett av Sveriges bästa tryckerier, Göteborgstryckeriet, trycker upp din bok i 500 exemplar.

(Och jag är inte sponsrad av Göteborgstryckeriet, jag vet bara att det förhåller sig så.)

Nordic Dummy Award

http://www.fotogalleriet.no/index.php?option=com_fabrik&view=details&formid=12&rowid=1260&Itemid=134&lang=en

Kanske den mest prestigefyllda av dessa tre. Här får man sin bok utgiven på det tyska förlaget Kerher. Tävlingen som funnits till ett antal år brukar domineras av danskar, norrmän och finländare.

Så kom igen Sverige!!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent, (och jävig när det gäller Lkr foto& Brfld D Award, efter som jag deltar i arrangemangen av Fotobokssöndag i Landskrona, vilket jag återkommer till.)

Angående lånta fjädrar.

Centrumbildningar, det är ett utryck som kulturrådet använder för att beteckna en organisation som har som uppgift att fixa jobb åt ”de fria professionella utövarna inom respektive konstområde”.

En gång i tiden fanns en sådan centrumbildning som hette Fotograficentrum. Det var på den tiden det handlade om dokumentär, berättande fotografi. Sedermera gled inriktningen över mer och mer till en inriktning på samtidskonst. Man ändrade namn till INDEX och det där med fotografi blev mindre och mindre viktigt.

Jag antar att det blev lite si och så med den arbetsförmedlande verksamheten för fotografer. Så småningom blev det mer och mer uppenbart för de bidragsgivande myndigheterna att dom där INDEX, dom var väl egentligen inte så intresserade av fotografi, och att skaffa jobb åt fotografer.

Och någonstans på vägen så kom en annan organisation till. Som alltså idag är den arbetsförmedlande centrumbildning som finns till för fotografer. Dom heter alltså Centrum för fotografi och gör ett utmärkt arbete uppe i Kapsylen på söder i Stockholm.

Så snacka om att använda sig av lånta fjädrar när nu INDEX går ut och hävdar att dom firar 40 års jubileum. På sin hemsida beskriver de nogsamt hur Fotograficentrum startade i Stockholm men snart hade lokalavdelningar i bl.a. Örebro och Malmö och hur man så småningom förändrades till att bli en hub för ”The Swedish contemporary art scene” (hela hemsidan är på engelska såsom brukligt är i de finare konstnärliga sällskapen).

Så började jag fundera på hur det gick till, en gång i tiden, när man förlorade sin status som centrumbildning. Det måste ju ha kliats i åtskilliga kulturhuvuden över hur man skulle kunna fortsätta att ge INDEX bidrag.

När man tittar i lite statistik så kan man se att det har gått utmärkt. De hamnade istället under rubriken Utställningsarrangörer inom bild och formområdet :

Där erhöll man 2014 den nätta summan av 900.000:- . Av ett trettiotal arrangörer ligger dom där i det övre segmentet. De som får högsta bidraget är Röda Stens konsthall i Göteborg och Tensta konsthall ( strax över miljonen). Så det bör vara en väldig snurr på verksamheten INDEX verksamhet om man skall kunna mäta sig mot dessa aktörer.

Centrum för fotografi fick 2013 lite över en miljon i bidrag. Dom ligger i det lägre segmentet vad det gäller pengar till centrumbildningar.

Det är inte så att jag missunnar konstnärlig verksamhet bidrag. Nej, tvärtom, så mycket pengar som möjligt till kulturen! Jag bara undrar hur det hade gått om man istället för att fortsatt stöttat INDEX hade gynnat fotografin.

Jag menar, allmän samtidskonst har ju mycket stöd ändå. Man har ju till exempel ett stort statligt museum. Något fotografiskt museum har vi ännu inte, även om grabbarna på stadsgårdskajen gör ett fantastisk arbete.

Och sedan undrar jag varför ett galleri för samtidskonst är så angelägna att sammanblandas med en numera nedlagd centrumbildning för fotografer?

Tommy Arvidson, en gång för länge sedan, styrelsemedlem i Fotograficentrum.

Lars Tunbjörk är död.

tunis

Lars Tunbjörk är död.

Och när jag skriver det så känns det som om det var en grafittitext på en husvägg i Borås, i en Tunbjörkbild. Han fanns så självklart bland oss att vi kunde tänka fram våra egna ögonblick i verkligheten som tagna av honom. Han var nog den mest folkkäre av alla svenska fotografer även om vi ibland förfärades över hans obarmhärtigt sanningsenliga blixtljus. Men bilderna kunde ses på olika sätt. När vi i Sverige lite generat garvade åt hans “Landet utom sig” bilder tyckte man i Polen (där han ställde ut) att bilderna var så vackra och att Sverige var så vackert och rent

Här är de viktigaste böcker han lämnade efter sig:

Gränslösa bilder

(med Per Lindström)

Lucida 1987

ISBN 91873000208

Om sakernas tillstånd i Paris 200 år efteråt

(Med Herman Lindqvist)

Wiken 1989

ISBN 9170245320

Landet utom sig

(med Thomas Tidholm och Göran Greider)

Journal 1993

ISBN 9163018349

Office

Journal 2002

ISBN 9197362972

Home

(med Göran Odbratt)

Steidl 2002

ISBN 3882438681

Göteborgs filmfestival 03.01.24-03.01.29

Filmkonst 2003

ISBN 9188282384

Dom alla: Reflektioner om socialt arbete

( med Göran Odbratt)

Journal 2003

ISBN 9197418277

I love Borås

Max Ström 2006

ISBN 9789171260857

I Karlskrona

(med Anders Paulrud)

Karlskrona kommun 2006

ISBN 9197633909

Vinter

(med Anna Tellgren)

Steidl 2007

ISBN 9783865214973

Every day

(med Christian Caujolle)

Diaphane èditions 2012

ISBN 9782919077137

3·3: Eksjö, Hjo, Nora/ Lars Tunbjörk, Pieter ten Hoopen, Elin Berge

Journal 2013

ISBN 9789198040555

Det var ganska tunnsått med boktitlar från Tunbjörk de senaste åren, han jobbade väl med annat. Jag vet att MACK hade planer på en med titeln “L A Office” men den dröjde. Och nog vill jag minnas att jag hörde rykten om en stor retrospektiv men också att han själv tyckte det var lite väl tidigt. Vad lite man vet…..

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Ut i världen.

 

Att resa är att leva, sägs den danska författaren H C Andersen haft som valspråk. Men hur reser vi idag? Och hur berättar vi fotografer om vår resa? I en tid när vi på vår 55 tums tv med fantastisk skärpa och upplösning kan se ett lejons morrhår i närbild. Eller kan följa ett gäng hemlösa nere i avloppssystemen under Bukarests gator. Eller en pälsjägares vedermödor i 50gradig kyla. Till exempel.

Det är knappast någon slump att många av de fotoböcker som skildrar någon form av resor idag är väldigt personliga och rentav egensinniga. Ofta blir resan en bisats i en berättelse om fotografens inre liv. Fotografer använder det exotiska resmålet som en fond för sin helt egna berättelse.

Här är några exempel på fotografer som kämpar på med resandet och den stillastående fotografiska bilden i tryckt form:

 

fly

Flykt

Anders Hansson

Arena 2014

ISBN 9789178434343

Anders Hansson är en etablerad pressfotograf som, om man följer hans Facebookuppdateringar, ständigt är på resa dit något händer. I boken Flykt skildrar han människor som kämpar för daglig överlevnad på en resa från kaos. I flyktingläger eller på väg mot en osäker framtid. Några, som narkomanerna i Kabul, är på en långsam flykt från sig själva.

Trots allt elände han finner på sina resor så har han sökt de stunder av lycka som dyker upp. Gemenskapen mellan kvinnorna som står och tvättar vid en vattenpost alldeles vid motorvägen, grabbarna som spelar fotboll, händerna som smeker en kind.

I en inledande text beskriver han läget. “Vem vill ge sig av med bara kläderna man har på kroppen?Lämna alla ägodelar bakom sig. Alla familjefoton. Vem vill lämna släkt och vänner?För de flesta handlar det om att överleva….”

Boken består av svartvita pressbilder och visst kan man känna att Hansson arbetar med de konventioner som finns om hur en pressbild skall se ut. Nära, vidvinkel, ett snyggt motljus. Men det är invändningar som man snart glömmer när man tittar närmare och märke med vilken värme och medkänsla bilderna är tagna.

Skynda, skynda till Galleri Kontrast i Stockholm där bilderna finns utställda.

landkerst

 

Kerstin Hamilton, Jonas Lindberg, Karl Palmås

The Hampantota Connection

Constructing Landscapes, Contesting Modernity

Glänta Produktion  2014

Hamilton är fotograf, Lindberg och Palmås är docenter vid Göteborgs universitet respektive Chalmers. Boken är väl närmast en kombination av vetenskaplig avhandling och fotobok.  Platsen som författarna sökt sig till är den en gång lilla fiskebyn Hampantota på Shri Lanka som nu är på väg att bli en stor hamn. Det rör sig om kinesiska intressen och i förlängningen planeras också flygplats och cricketstadion av VM klass.

Hamiltons fotografier söker greppa den absurda kontrasten mellan djungel och högteknologiska byggnader. Och därute på havet går fortfarande fartygen förbi den ofärdiga hamnen. Containerfartyg ,som vålnader, kanske på väg med en container med t.ex fyrverkeripjäser till järnhandel i Östersund, eller plastleksaker till Barcelonas leksaksaffärer. Världen känns plötsligt liten, betraktad genom den här boken

tibe

På spaning i Tibet

Christer Löfgren,bild / K-G Norén, text

Nielsen & Norén förlag 2015

ISBN 9789197919784

Christer Löfgren har gjort ett antal resor till Tibet under en fyraårs period. Han har rest i ett land som står med ena foten i en ålderdomlig tradition och med den andra i ett modernt samhälle.

Det är en omfångsrik bok. 300 sidor där han fångar vardag som fest. Ålderdomliga riter och ett samhälle där mobiltelefoner fungerar. Han har besökt kloster bevittnat hästtävlingar, sett hur folk arbetar hårt på landsbygden och i en ålderdomlig textilindustri. I en reportageteknik i svartvitt fångar han snabba glimtar ur gatulivet.

Men här finns ett inslag av västerländsk turistfotografi som jag har svårt att förlika mig med. Munkar i fotsida dräkter som åker på motorcyklar, gulliga barn i märkliga kläder och nära porträtt på fårade åldringar. Det känns som det här är en bok som borde ha gjorts för 50-60 år  sedan. Då resande var något ovanligt. Då vi inte var endast en knapptryckning från en timslång dokumentär från vilken avsides plast som helst på vårt klot.

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Ge ut en bok varje torsdag!

Ett förlag som bara ger ut böcker som handlar om Östra London? Eller ett förlag som ger ut en ny bok varje torsdag?

Ja , dom finns, i London! Men nu får man väl också påminna sig om att London faktiskt är en ganska stor stad, (c.a 8 miljoner invånare). Det borde innebära en hyfsat stor kundkrets.

Hoxton mini Press startades 2013 av fotografen Martin Usborne. Det är också han som står bakom  den första fotoboken på förlaget. Den handlar om Joseph Markovitch som levde hela sitt 87 ådriga liv i Östra London, en stadsdel som han lämnade endast motvilligt. Han hade aldrig varit utanför Storbritannien. i en serie bilder får vi följa Markovitch vardag och ta del av hans tankar om datorer, skandinaviska kvinnor, Amazonas jungler och om att bli fotograferad: “I dont mind people taking pictures of me. But i wouldn´t let a girl take a picture of me. She migth have a boyfriend. I dont want any trouble….”

HMP_I_veLivedinEast_1_grande

Man blir förtjust i den här boken, både på grund av berättelsen, men också det fina inbundna formatet och formgivningen.

Förlaget har gjort sex böcker i den här serien. De innehåller oftast c.a 80-100 sidor, format 14,5 x 20,5 cm. De skildrar alla, vardagsliv i London. Nyfödda med mödrar, simmare, bilister fotrograferade på 1980-talet eller partyliv. Man kan prenumerera på de kommande 4 utgåvorna.

HMP_I_veLivedinEast_5_grande

 

 

 

Cafe Royal Books drivs av fotografen Craig Atkinson. Han ger ut en ny bok varje torsdag. Kanske man snarare kan kalla dem för häften, oftast 28 sidor halv A4, i en upplaga på 200 ex. Det svartvita digitaltrycket är förvånansvärt bra. Böckernas ämnen varierar men ofta handlar det om arkitektur eller engelskt folkliv. Till exempel ett reportage om fiskare, eller engelska folkdanser. För någon månad sedan släppets en med fotografen Ken Grants bilder på fotbollssupportrar; Shankly 0ne.

215_ken-grant-shankly-one215_ken-grant-shankly-one-12215_ken-grant-shankly-one-17

Varför berättar jag nu det här?

Kanske för att inspirera svenska fotografer att göra något liknande. Cafe Royal Books tunna böcker kan knappast kosta mer än tio- femtontusen att göra. Hoxton böckerna kanske det dubbla eller lite mer.med ett utpris på 10-150:- och en upplaga på ett par hundra så skulle man kunna få det hela att gå runt.

Eller kanske för att propagera för att man inte nödvändigtvis måste göra en jättepåkostad inramning till sin fotografiska berättelse.

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Songbook

songbookomsl

Alec Soth

Mack 2015

ISBN 9781910164020

 

I en värld där det laddas upp 500 000 bilder per sekund på Facebook, vad betyder det att vara Fotograf i den miljön?

Det är den amerikanske fotografen Alec Soth som ställer frågan i en intervju och kanske man kan säga att han svarar på frågan i sin nya bok. I en annan intervju berättar han att han som ung var oerhört blyg och alla hans vänner  blev överaskade över hans yrkesval, att vara en fotograf som är besatt av att träffa människor och att berätta deras historier. “Im drawn to them ” säger han.

Songbook började egentligen som ett projekt där Soth och hans vän Brad Zellar utgav sig för att vara lokalkorrespondenter för tidningen LBM Dispatch. De åkte runt i ett antal delstater och producerade faktiskt sju nummer av tidningen. (Nr 7 Georgia finns fortfarande att köpa från Soths hemsida, Little Brown Mushroom.) De läste lokala tidningar och sökte upp sådana händelser eller evenemang som intresserade dem. Och ibland hade de turen på sin sida. som när de råkade stå på precis rätt ställe för att få en bild,med passande förgrund, av en rökskrift på himlen som sade JESUS. Soth säger i en intervju i Brittish Journal of Photography; ….this is the thrill of being a photographer out in the real world. Just every once in a while these things happen, just un-frickin-belivable.

Soth_Songbook_12

Så man kan säga att denna bok är en oerhört skicklig lokal reportagefotografs syn på sitt hemland. Men här i bokform, utan Brad Zellars texter, växer bilderna till något mer; En lite sorgsen betraktelse över en nation som är lite vilse och där många människor är förvirrat ensamma eller upptagna av sig själva. Och ändå är de händelser Soth sökt upp, olika former av föreningsliv eller gemensamhetsriter. Mest hjärtskärande är kanske mannen som undervisar, eller snarare predikar, om optimism i föreningen Optimist International. Tristess är bara förnamnet!

Bilderna är tagna i en typiskt amerikansk stil, med stort negativformat och blixt. Och på något sätt känns dom tidlösa, de skulle lika gärna kunna varit tagna på 60-talet som förra året. De enda texter som förekommer i boken är korta strofer ur sånger som var populära på 20-och 30-talet. Därav bokens titel och det något märkliga vadderade omslaget.

Soth_Songbook_03

Soth säger själv att han i samband med projektets tillkomst läst boken Bowling alone, som handlar om det faktum att allt fler amerikaner utövar den typiska lagsporten bowling ensamma. Bokens sista bild visar en ensam människa på väg i ett ökenlanskap. Vi ser personen, stor som en fluglort, i det oändliga sandhavet.

Det känns som att det här är bilder man kommer att bära med sig länge. De har samma kvalitéer som Robert Franks The Americans eller  Vanessa Winships She dances on Jackson, men ändå helt annorlunda, naturligtvis.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

PS. läs också: Ping Pong Conversations: Alec Soth with Francesco Zanot.

Tillmans+ Hasselblad!

Tillmans fick Hasselbladpriset!

Efter att ett par år presenterat relativt okända fotografer slår man nu till med en av de stora. Det är ett imponerande livsverk Wolfgang Tillmans presterat. Och han är ( född 68) ännu bara i sin, som man säger i akademiska kretsar, midcareer. Den fotografiska genre som han inte har varit och nosat på finns inte.

Det finns naturligtvis massor att läsa om denne gigant så jag hänvisar till internet.

Men den här texten som jag hittade hos Adlibris är en bra sammanfattning; Over the period of more than two decades, Wolfgang Tillmans has explored the medium of photo-imaging with greater range than any other artist of his generation. From snapshots of his friends to abstract images made in a darkroom without a camera or works made with a photocopier, he has pushed the photographic process to its outer limits in myriad ways.

Så här säger den jury som i samarbete med Hasselbladstiftelsens styrelse har valt honom;

Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar. Hans praktik har sedan 1990-talet omfattat frågor av angelägen politisk och social vikt, som både direkt och indirekt speglat den fotografiska bildens kraft att kritiskt engagera sig i världen omkring oss. Därtill har Tillmans förändrat förståelsen av fotografiska utställningar genom sina djärva och originella installationer, som leker med skala, format, inramning och presentation, för att skapa fördjupande upplevelser som har inspirerat efterföljande generationer av konstnärer.

Juryn har bestått av:

Simon Baker, ordförande – curator för fotografi, Tate Modern, London

Irina Chmyreva – 1:e intendent, projekt till stöd för fotografi i Ryssland, IRIS Foundation, Moskva

Katerina Gregos – frilansande curator och konstnärlig ledare, Art Brussels, Bryssel

Roberto Koch – förläggare, Contrasto Books, Rom och Milano

Roxana Marcoci – 1:e intendent för fotografi, Museum of Modern Art, New York

mer här

Så nu kommer alla Sveriges bibliotek och bokhandlare raskt att skylta upp med de titlar de har inne, eller?

Tillmans har gjort ett 40 tal böcker eller utställningskataloger, (De som besökte hans stora utställning på Moderna 2012-13 fick en gratis maffig150 sidig katalog) Men var kan man idag hitta hans böcker?

En titt i Libris, Kungliga bibliotekets katalog visar att 38 av hans böcker faktiskt finns att tillgå i Sverige men mestadels bara på universitetsbibliotek eller andra specialbibliotek.

Malmö Stadsbibliotek, Göteborgs stadsbibliotek har en del titlar. Stockholms stadsbibliotek har TVÅ stycken! På de här orterna( och säkert många fler) kan man INTE se Wolfgang Tillmans fotokonst: Uppsala, Säffle,Tierp, Östhammar, Örebro, Skellefteå,Östersund, Mora,Skövde, Helsingborg.

Stället att besöka är naturligtvis Sveriges bästa fotoboksbibliotek, Hasselbladsbiblioteket (men ring före)

Bokbörsen på nätet har några utställningskataloger från Moderna som de har mage att ta 120:- för Adlibris har rätt så många titlar, Moderna Museets bokhandel har två böcker, så skynda dit.

Så allt är som vanligt när det gäller fotografi; Va hette han saru?

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

bild

till3

Trångt i recensionsbokhyllan (2)

Öz

Det finns en turk i Sverige

Osman Ikiz

Ikizbooks 2014

Författarporträttören Lutfi Özkök är nog den svenske fotograf som porträtterat flest kända författare.Det här är berättelsen om hans liv författad av vännen sedan över femtio år sedan. Boken börjar med uppväxten och ungdomsår i Turkiet och Paris. Till Sverige kom han redan 1950.

Boken är rikt illustrerad utan att vara en riktig fotobok. Att hans bilder håller en hög kvalite, och borde vara värd en riktigt fin fotografisk bok kunde vi se när han ställde ut en serie porträtt under Landskrona Fotofestival 2014.

 

tina

 

Migrant Documents

Tina Enghoff

Journal 2013

ISBN9789198125337

Vad händer om man vänder på perspektivet? Om man sätter en kamera i händerna på en papperslös migrant. Det är just vad Enghoff gjorde i Köpenhamn. Bilderna blev en slags alternativa vykort.

Var gör man av sina saker under dagen om man är bostadslös? Man gömmer dem uppe i parkernas träd och hoppas på att ingen annan är lika vig som en själv. Enghoff dokumenterar migrantens vardag. I bildserien And Our Beds are Cedar Green har hon observerat de hyllor med liggunderlag och billiga Ikeafiltar som är de bäddar som erbjuds de hemlösa besökarna på Kirkens Korshærs nattcafe.

Det här är en bok som man vänlig men bestämt bör sätta i händerna på alla som tjatar om rika tiggare och flyktingar som lever på bidrag.

1276_big

 

 

Eva Stackelberg

Fotogram

Bokförlaget ETC 2015

ISBN 9789188029034

 

En av många historier om Christer Strömholm handlar om när man skulle bestämma storleken på hans bok “Att vara där”. Han mätte höjden i största hyllplanet i sin bokhylla, sedan bestämde han att boken skulle vara tre centimeter högre. på det viset blev det automatiskt en coffe-table book.

På något sätt får jag misstanken att Stackelberg tänkt likadant. Men det är också en bok vars färgkaskader kräver ett stort format.

Bakgrunden till det här projektet är egentligen ett sorgearbete efter att hennes man omkommit i en flygolycka i slutet av 1990-talet. Hon började skapa bilder, fotogram, av rester av makens efterlämnade packning. Bilderna är tillverkade i mörkrummet, och slumpen är en viktig faktor.

Något som blir påfallande är hur en bild förmår lura ögat att se djup, förgrunder och bakgrunder trots att här inte finns några ” fotografiska ” replipunkter. Endast i ett fåtal bilder dyker något identifierbart upp. Ett hänryckt par skymtar förbi i en bildserie för att i slutet helt försvinna bakom lager av tecken och färger. En kvinna strävar uppåt under vatten för att försvinna i gapet på ett urtidsdjur. Eller?

Dessa färgbrisader kan tolkas på många sätt. Avnjutes bäst några stycken i taget.

 

edic

 

Transmontanus

Salvi Danés

Ediciones anomalas 2014

ISBN 9788461703043

 

Ännu en bok med svartvita fotografier från det katalanska förlaget Ediciones Anómalas. Fotografen SalviDanes återvänder till sin barndoms landskap. Boken andas en slags hemlängtan och en sorg över det förfall som möter i barndomslandet.

 

Halvfärdiga byggnader, en båt som står övervuxen i ett buskage. Och så dessa människor som vänder sig bort eller som täcker sina ansikten. En del bilder är svåra att tyda, men det är ofta i det svårtolkade som det intressanta uppträder

Trycket, återgivet på ett matt papper gör att en del detaljer försvinner, men jag tycker det passar bra till den här typen av drömlika bilder.

Så här säger upphovsmannen själv om sina bilder (och jag blir inte så mycket klokare);

“My re-encounter with a known but absolutely different reality generated a feeling of wanting to re-encounter myself within this personal territory and to generate a document af the feelings that were coming to me again.”

 

remi

Remi Coignet

Conversations

The Eyes Publishing

ISBN 9791092727074

 

Samtal med 28 nutida fotografer,formgivare,förläggare och curatorer, i formen frågor och svar. Varje sittning inleds med en kort presentation av den utfrågade. Coignet som driver bloggen “Des livres et des photos” har haft fotoboken som utgångspunkt i alla samtal. Han är påläst, verkar vara en trevlig person och han kommer de intervjuade nära.

 

Man får en bra överblick över den nutida fotografin. För oss i Norden är naturligtvis samtalen med Morten Andersen, JH Engström och Anders Petersen extra intressanta. Men endast fyra av de intervjuade är med kvinnor. Kan man hoppas på en del två med övervägande kvinnliga fotografer?

jeker

Phone Diary

Jerker Andersson

Jerker Anderssons förlag 2014

ISBN 9789198214307

Den är vad den heter, en fotografisk dagbok gjord med en i-phone. Bokens proportioner skiljer bara någon centimeter från den första i-phonemodellen.

Dagboken verkar handla om en resa. En resa med förhinder. I en av bokens första bilder trycker en fot hårt på bromspedalen. I närbilder ser vi hotellens tomma klädgalgar, bensinstationernas korvgrillar och plastgafflar och de där otroligt skitiga tangentborden som man bara finner på offentliga ställen.

Kända och okända byggnader är fångade från bilrutehöjd. En del bilder måste studeras noggrant innan man löser gåtan. I bokens sista bild syns fotspår parallellt med spår av bildäck. Några har hoppat ur och valt att vandra istället.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.