Om fotoboken | WAZZUP?
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
91
archive,category,category-wazzup,category-91,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Vann rätt person och bok?

Två stora fotopriser har nyligen delats ut. Om man skall vara elak så vann fel person och bok. Men då måste man kanske inta samma idé som Polarpriset använder. Det vill säga: -Vi premierar säkra kort.

Inför Hasselbladspriset offentliggörande spekulerades det på min ström av sociala medier. Stephen Shore, Anders Petersen, Alec Soth och Sally Mann var namn som kom upp. Vad man då inte tänkte på var att Haselbladpriset mer och mer har förändrats till att vara ett pris för fotobaserade konstnärer. När priset instiftades var synen på vad fotografi kan vara en helt annan.

Erik Kessels som föreläste i Stockholm i helgen, berättade att en människa idag exponeras för lika många bilder under en förmiddag som en människa på 1800-talet kunde få se under ett helt liv. Dessutom är möjligheten att fullständigt manipulera en fotografisk bild barnsligt enkel. Dessa faktum måste man beakta när vi funderar på hur vi idag betraktar och använder bilder. Och det här är bara början på en omvälvande utveckling…

De som funderar över den fotografiska bilden och dess trovärdighet och relevans är ofta konstnärer som rör sig mellan olika medier. Vi fotografer,däremot, älskar ögonblicket, närheten och det autentiska. Och är fast i en värld där bilden är allt.

Oscar Munoz, årets Hasselbladsvinnare verkar vara en artist som funderar mycket över faktorerna tid och minne. I ett av hans verk får vi andas på en blank glasskiva, då träder en bild fram. En slags poetisk betraktelse över de tidigaste fotografiska experimenten.

Men jag kan inte säga att min begränsade kunskap om hans arbeten har gjort mig intresserad av hans verksamhet. Kanske kan höstens utställning på Hasselblad Center få mig att tänka om.

Man byter jury varje år men efter vad jag förstått så har stiftelsen en viss påverkan på vilka som sitter i där. De senaste åren har det varit en rätt högbrynt församling. Intendenter och kuratorer, en och annan författare, men ingen fotograf.

Vid lördagens prisceremoni angående Svenska fotobokspriset trodde nog många att Gunnar Smoliansky skulle gå hem med det stora diplomet. En legend inom flanörfotografin, dessutom nominerad en gång tidigare (utan att vinna vid det tillfället). De andra nominerade var; Jenny Rova, fin idé men kanske för privat. Stefan Bladh, storslaget men en aning dystert, Stephen Gill, som alltid, djupt originell, en bubblare. Inka och Niclas Lindergård; nja dom har ju vunnit tidigare med ett rätt likartat material.

Nog hörde man ett lite förvånat sus genom salen när vinnaren blev Jenny Rovas bok A selfportrait through the eyes of my lovers ( b.frank books), I det efterföljande minglet hördes röster som – hon har ju inte ens tagit bilderna…dom följer ju inte sina egna regler…

Hon har inte varit upphovsman men väl motiv. Boken består av bilder hon samlat in från sina tidigare älskare och män samt från sin nuvarande man. Intima manliga blickar som aldrig varit avsedda för publicering. I ett samtal från scenen berättade Rova att bilderna på ett sätt handlade om hennes egen inriktning inom fotografin, där hon var ute efter det intima. Till exempel att fotografera när man hade sex. Hon menade att männen hade påverkats av hennes syn på fotografi. Det vore intressant att se en del två av den här boken med den kvinnliga blicken på samma män.

Så vann ändå rätt person och och bok?

Hasselbladsstiftelsen verkar sträva mot den konstnärliga scenen mer och mer. Och det gör man med en viss elegans. Men konstnärspriser finns det gott om. Fotografpriserna är inte så många. Men kanske den traditionella fotografen med regnsäker jacka, fotriktiga skor och kameran på axeln är något som med tiden kommer att försvinna. Framtiden kanske tillhör någon slags multikonstnär.

Fotoförfattarna som delar ut Fotobokspriset väljer också en ny jury varje år. Om man tittar på statistiken där så blir utfallet ofta oväntat men inte med någon tydlig riktning mot någon speciell typ av fotografi. Dokumentär fotografi har blandats med konstnärlig dito.

(Och det här säger jag trots att jag både vid flera tillfällen valt jury och vid ett tillfälle suttit i sagda jury. Jävig alltså)

Men man kan naturligtvis inte tävla i varken musik, konst eller fotografi.

Den stora vinsten med alla dessa priser är väl att vi betraktare stannar till en stund och fördjupar oss i en kulturutövares arbete som vi kanske annars inte hade uppmärksammat.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Svettig vår för fotoboksentusiaster!

pågen01.06

Under våren kommer en hel rad arrangemang som handlar om fotoböcker, Håll i er:

24 februari – 6 maj 2018

PUBLICERAT

Fotoboken i Sverige, på Hasselblad Center i Göteborg

Utställningen innehåller 200 titlar och urvalet är gjort utifrån tre teman: Samhället, Jaget och Bilden. Man får bläddra i böckerna, meddelas det från utställarna. Hela listan på böcker finns här. Det är en imponerande genomgång av den svenska fotobokshistorien. Självklart så kommer urvalet att diskuteras, men jag tycker att det är ett verkligt allsidigt urval. Klassiker blandas med sådana som är på gränsen till stolpskott. (Men intressanta stolpskott!). Man saknar en del, men här återfinns också sällsynta och verkligt smala titlar. En sak undrar jag dock lite över; Det är bara några få naturfotoböcker med i utställningen. Det är ju en stor genre. Brutus Östling är nog en av få som lyckas sälja i upplagor omkring trettio-fyrtio tusen ex. Tore Hagman och Peter Gerdehag är också storsäljare. Och håller hög kvalitet. Jag skriver sällan om naturfotoböcker här på bloggen. Det är som om den konstarten lever i någon egen värld.

 

 

10 mars

Fotoboksdagen (då vinnaren av Svenska fotobokspriset kommer att offentliggöras)

Det blir en dag fylld av föreläsningar, bokförsäljning och annat på Hotel Hilton Slussen i Stockholm. Neva Books meddelar att de kommer att vara på plats.

Key Note Speaker, som det heter ute i stora världen, blir reklammannen, fotoboksentusiasten, publicisten Erik Kessels från Holland. I sin senaste bok diskuterar han fenomenet dick-picks. Eller diskuterar, han publicerar, flera hundra bilder på kukar som han samlat in på internet. Det är en ganska märklig syn, och sorglig. Alla män har letat upp måttstockar i form av fjärrkontroller, pringelsburkar, eller mynt för att bevisa sin storhet.

Boken ingår i en serie som heter useful photography där tidigare böcker, innehåller ämnen som pricktalvor ( där människofigurer har hjärta och lungor markerade) , pusselbilder, eller bilder på tjurar.

Kessels humoristiska och, faktiskt, empatiska syn på världen framkommer kanske bäst i hans bokserie In almost every picture. Här får vi se en lång rad av amatörbilder. En kvinna som från ungdomsåren fram till ålderdomen varje år fotograferat sig själv på ett nöjesfälts skjutbana

Eller boken där han samlat in bilder med det där förargliga finger som så ofta dyker upp på våra bilder.

Skärmavbild 2018-02-06 kl. 07.55.35

Så missa inte det föredraget, och förbered er genom att se denna film

20-22 april

Malmö Artist´s Books Biennial, Viktoriateatern, Malmö

I ett pressmeddelande berättar man följande:

Till Malmö kommer bland annat Tom Sowden, organisatör av artist’s booksmässan BABE i Bristol, UK, och John McDowall, organisatörer av artist’s book-mässan PAGES, Leeds, UK. Därtill kommer folk från artist’s books-världen i New York, såsom galleristen och konstnären Maddy Rosenberg och Erin Zona, intendent vid Women’s Studio Workshop utanför New York med en utgivning av artist’s books från 70-talet och framåt. Andra utställare är Tim Shore, artist’s book-konstnär och adjunkt vid College of Arts, Derby, UK, Antoine Lefebvre, fransk artist’s book-konstnär och skapare av La Bibliothèque Fantastique, Gerhild Ebel från Berlin samt många, många fler intressanta artist’s book-kreatörer från Sverige och världen.

Man räknar med att ett 25 tal bokförsäljare skall infinna sig med sina alster. Det kommer att bli workshops i bland annat tryckning, bokbindning och silkscreen.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Det våras för fotoboken, eller?

 

I en superlång tråd på Facebook diskuterar Valentina Abenavoli fotobokens status i ekonomiska termer. Hon är förläggare och driver tillsammans med Alex Bocchetto det engelska förlaget Akina Books. Hon menar, och flera instämmer, att ett stort problem för förlag är att de bokhandlare som saluför förlagets böcker inte betalar sina fakturor.

Det här låter ju lite grand som en sur kommentar från någon som råkat ut för en skojare, men det verkar vara allvarligare än så. Kanske är det ett symtom på att fotoboksbranschen är i kris.Vi har under flera års tid hört talas om en Berlinbokhandlare som konsekvent låter bli att betala sina fakturor till småförlag. Och som ett litet förlag har man naturligtvis inte så mycket att sätta emot. Det kostar pengar att processa.

I ett av inläggen talas det om en bransch som lider av bulimi. Någon annan hävdar att det är en bransch som både är för liten och för stor. Alltså att kunderna är för få och utbudet för stort. Alla vill göra fotoböcker och många vill gärna göra stora och påkostade fotoböcker. Jag pratade idag med en fotograf som drömde om att göra en bok i formatet 1 x 1,5 meter. Jag försökte avråda.

Här är Valentinas inlägg. Och här är ett bloggsvar , samma ämne, från Colin Pantall, en engelsk skribent och fotograf:

Så här kommenterar Londonförläggaren Aron Morell läget: I just got to come to terms that I’ll end up living like a student my whole life .

… “but its about culture and the books” is what I’ll say to myself when I tuck into my mattress on the floor!

Men även om där är ytterst få som tjänar pengar på fotoböcker så är genren populärare än någonsin.

Kanske ligger lösningen i att göra mindre upplagor? Digitaltrycket har idag en kvalitet som kan mäta sig mot offsettrycket. Kanske din bok har en köpsugen publik på 70-80 personer? Kanske du kan handbinda ett hundratal böcker?

Tommy Arvidson.

Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

Onsdag den 31 januari

Göteborgs Konstmuseum i samarbete med Hasselbladstiftelsen

image

 

 

 

Tusan också, jag gick i fällan!

Men en diffus obehagskänsla gick jag på debatten “Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

Såsom varande man hade jag på något sätt fått för mig att här skulle storsläggan tas till mot “the male gaze”, den manliga blicken.

Den stora salen på Göteborgs konstmuseum var fylld med intresserade kvinnor (och några män, som liksom smög omkring i bakgrunden.)

Det blev inte alls som jag trott. Fyra kvinnor pratade initierat och lågmält om vilka problem det finns när man vill introducera “the female gaze”, den kvinnliga blicken i det offentliga rummet.

Men allra mest kom det att handla om hur vi alla möter bilder, och läser av bilder.

Peirone: Det som händer, händer hos betraktaren….

Det blev också ett möte mellan olika generationer. Där Irene Berggren reflekterade över vikten av att utbilda sig replikerade Arvida Byström att – Utan Instagram hade jag inte vågat ta bilder på mig själv! Berggren lyfte fram de ikoner som vågade, före internet, Cindy Sherman och Barbara Kruger och andra.

Samtalsledaren, Kajsa Widegren som arbetar med genusforskning och inte alls är specialiserad på fotografi, kastade ut frågan – Varför är fotografer så intresserade av kameror? Den finns ju inte alls med där betraktaren möter bilden.

Frågan förorsakade en del förvirring hos de två fotograferna i sällskapet, men man fastslog att en där apparaten är något som förtrollar och fascinerar, på många olika plan

Arvida Byström: Kameran är ett maktmissbruk. Tekniskt jobbar man emot detta genom att använda telefonen med sin flipskärm istället.

Peirone: Man kan se kameran som en spegel

Och visst är det märkligt med denna tingest. Hur många facebookprofilbilder ser vi med en fotograf med sin käraste vän; kameran tätt intill kinden. (Förekommer oftast hos manliga fotografer, undertecknad hade för en tid sedan en sådan)

Och dessa evinnerliga teorier om hur en M-4 fotograf är klädd i jämförelse med en Szabad-utrustad fotograf. (Oupps nu kom jag visst ifrån ämnet…)

Tydligt är att internet är en skiljelinje för hur man väljer att arbeta med sina bilder. Där Berggren lite yrvaket konstaterade att hon inte varit inne så mycket på Instagram konstaterade Byström att de fotografer hon mest beundrade och tittade på , de ligger på nätet, på Instagram och andra liknade sajter.

Ett problem , enligt Byström är att ibland kan hela ens konto raderas om man går över vissa gränser.

-Ett helt års arbete kan tas bort.

Och jag upphör aldrig att förvånas över att alla tror att Instagram är någon slags mänsklig rättighet, eller offentlig institution. Det är ju ett privat företag! Om jag skulle vilja vika ut mig naken (gud förbjude) i t.ex Expressen så skulle det ju inte gå. Men det kan jag faktiskt göra på nätet, på min egna blog eller hemsida. Så det gäller kanske att utveckla alternativa kanaler för att visa de bilder man vill, ocensurerat.

I slutet av samtalet ställde Arvida Byström en fråga som blev liksom hängande i luften och som kanske kan behöva funderas på -Vem vinner på att bli objektifierad.

På bussen hem träffade jag några av stadens mest välkända fotoprofiler , vi diskuterade vilken vändning samtalet hade fått om man bjudit in en man, kanske Bingo Rimér.

Och så gick vi i fällan igen, det fina var ju att den manliga representationen för en gångs skull var så frånvarande…

Tommy Arvidson fotograf och skribent i Göteborg

I listornas tid

 

Det är dags att sammanfatta. Spalterna fylls med listor. Vilka fotoböcker var de allra bästa? Jag blir mer och mer tveksam till dessa listor. Men jag kan naturligtvis inte riktigt motstå dem heller.

I år är de svenska bidragen på de internationella listorna ganska få, Leif Sandberg, Mårten Lange och Anders Petersen dyker upp på en del håll. Stephen Gill och Margot Wallard får väl också räknas in. Den förstnämnda är numera boende i Skåne och den sistnämnda är tidvis boende i Värmland och dessutom utgiven på svenska Max Ström.

Här kan man läsa mer om två av de största listorna:

PHOTOEYE.

Photobookstore

Fotoboken är en slags konstform som är under ständig utveckling och den trend man kan se är att böckerna blir mer och mer komplexa. Jag finner mig allt oftare stå med en bok i handen, bli intresserad, tycka att bilderna är bra, layouten fantastisk och ämnet engagerande. Och sedan slå igen boken med en suck. Just den här boken har jag inte riktigt ork med just nu.

Visst är det intressant med en total genomgång över företaget Monsantos alla vidrigheter (med dokument och statistik) Och visst är väl tanken på vad sandkorn längs D-dagens stränder innehåller idag 70 år efter invasionen lite fascinerande. ( War sand av Donald Weber ) Men jag blir nog mer lockad av Krass Clements Dublin, fotograferad under en kort vistelse i mars 1991. Känslan av att få se en berättelse som inte innehåller en massa fakta och detaljer som man skall hålla reda på.

( Jag är dock säker på att om jag verkligen tog mig an sandboken från Normandie så skulle jag nog vara fast i den världen ganska länge)

Vi är väl alla överens om att det inte idag duger att göra en fotobok bara med vackra bilder i. (I det fallet kan vi låta oss översköljas på otaliga internetsajter.) Men kanske problemet är att många upphovspersoner gräver sig ner i sitt ämne så noggrant och totalt att vi som läsare ibland har svårt att hänga med.

En annan tendens man kan se är återutgivningar och utgivningar av äldre material. Men så har det kanske alltid varit. Den fotografiska bilden åldras med värdighet och ju äldre en bild är desto mer intresse väcker den.

Sedan finns det de som snöar in på en grej. Som till exempel en kopieringsapparat (vit). Boken Sculpture/Printer_Office Photographs av Matteo Cremonesi. Så här säger förlaget; explores the formal and aesthetic potentialities intrinsic in an object belonging to our daily contemporary habitat. The subject of the last series is analysed in a cycle of forty-three shots focusing on the repetition of formal close-ups and profiles. Following a rhythmical and compositional sequence, the images are the result of a long-time interaction with the element, whose surface is the place where the gaze opens to contemplation.

Jag tror inte att jag skulle uppskatta den, men den kan nog finna sina läsare.

De böcker som många bedömare uppskattar i år är Mathieu Asselins Monsanto, a photograpic Investigation och Sanne de Wildes Island of the Colorblind.

Den svenska strömmen av fotoböcker har varit strid. Förlaget Journal har en högkvalitativ utgivning och ger enbart ut fotoböcker. På Max Ström kan man hitta mer och mer guldkorn bland kok och livstilsböckerna. Votum är inriktad på natur och landsbygdskultur. Arena, Dokument, och Art and Theory producerar en stor mängd fotoböcker med olika inriktning. Och så finns de riktigt små förlagen, Sailor Press, Trema, Johansson och Johansson med flera. Många fotografer gör också sina böcker själva, eller ger ut på internationella förlag.

Mer om svenska böcker om några dagar.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf.

 

Foto i Paris/ nov. 17/del 2

boat

En kort promenad från Grand Palais och den stora Paris Photo mässan ligger en båt förtöjd vid Seine. Det är en av Paris mest kända partybåtar men just den här helgen är den fylld av fotoboksentusiaster. Och av fotoboksförlag och handlare.

Nina Strand har ett bord med sin tidskrift Objektiv ( eller som den heter i år, Subjektiv), hon är också återförsäljare för norska fotoböcker. Bredvid henne har Richard Sporleder sin fotobokshandel Cafe Lemitz Books. Ute på däck sitter folk och dricker öl . Nere på tredje däck sitter Anders Petersen och signerar sin senaste bok, Color Lemitz åt ett spanskt förlag. Här finns också ett relativt nystartat förlag som jag ser som ett av de intressantaste under detta års stora fotohelg i Paris. Overlapse Photobooks producerar böcker som är fantastiskt väl formgivna och som innehåller historier som man blir uppslukad av.

gubbeand

 

Den här fotoboksmässan heter Polycopies och startades av Laurent Chardon och Sebastian Hau för fyra år sedan. Det första året hade man 30 förlag som sålde böcker, i år var där 48. Det svenska förlaget Journal har varit med alla år. -Without Journal there is no Polycopie säger Chardon med ett leende.

Förra året provade man att bjuda in fotografer som sålde originalbilder men fann att den intima och lite stökiga miljön på båten inte passade för den typen av försäljning. Man står nu i valet och kvalet om man skall skaffa en större lokal eller om man skall behålla den välkomnande miljön som båten erbjuder.

Vid ett litet bord sitter också en man och en kvinna med årets kanske galnaste fotoprojekt. De har numrerat sina respektive bildarkiv (Ungefär 100000 bilder). Alla bildnummer, men utan bilder har lagts ut på en internetsajt. Som kund får du välja 20 nummer ur varje arkiv och du får en bok där varje uppslag innehåller en bild av vardera fotograf. Jag får höra en lång utläggning om att vi i dagens samhälle är översvämmade av bilder, jag tar några salta pinnar som dom bjuder på, och går och köper en öl och funderar över varför människor skall krångla till allt.

Offprint är den stora fotobokshändelsen denna helg. Frågan är om den blivit för stor? Man kan förutom massor av fotoböcker, finna böcker om arkitektur, konst och filosofi. Men här finns ändå många intressanta fotoboksförlag som Pierre von Kleist, Bemojake och Selfpublish be Happy.

I närheten av Place de la République har en ny fotoboksmarknad uppstått. I ett ståtligt 1800 talshus som tidigare har varit hotell är nu några rum fyllda med fotobokshandlare som säljer äldre böcker. Den som langar upp 70 000:- kan få köpa Ed Ruchas Every Building on the Sunset Strip, En liten oansenlig dragspelsbok med just det som titeln antyder.

Jag frågar en bokhandlare vad det är som gör en bok dyr. Han tar ett exempel. Anders Petersens Cafe Lemitz. (Första upplagan från Schirmer Mosel Verlag 1978) Det dröjde ganska länge innan samlare upptäckte Petersen och då var den boken slutsåld. Det gjorde att den raskt steg i värde. Det fanns en svensk upplaga och vanligtvis brukar den upplaga som är gjord i fotografens hemland värderas högst. Men eftersom den, ETC boken, kom ut fyra år senare ansågs den ej så värdefull. Den är inte lika snygg heller, tillägger försäljaren. När sen flera upplagor gavs ut av Schirmer Mosel boken, då blev den ointressant och alla upplagor sjönk i pris igen. Marknaden är väldig volatil, avslutar försäljaren.

rep

Här är bara böcker i s.k. mint condition gångbara. När jag berättar att jag har en Christer Strömholm, Till minnet av mig själv från 1965 tänds en glimt i en säljares ögon. När jag berättar att tyvärr, så är en sida utriven, slocknar glimten. Han skrattar åt mig; No,No!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Off Print

Paris Photo

Paris Vintage Photobook Fair

Polycopies

Foto i Paris/nov. 17/del 1

Paris Photo är igång. Utställningshallen i Grand Palais är utnyttjad till sista kvadratmetern Några gallerister har hängt sina bilder i trappor och i trånga passager. Men allt är naturligtvis mycket elegant. Här handlar det om stora pengar. Och som vanligt slås man av kontrasten med bilder på väggarna föreställande till exempel demonstrationer revolutionsåret 1968 och det lilla bord rund vilket de välklädda galleristerna oroligt knappar på sina telefoner och hoppas på att de människor, för vilka pengarna aldrig tar slut, skall köpa just deras bilder.

Men galleriavdelningen är bara en del av den stora mässan. Här finns en stor avdelning med förlag från hela världen. En japansk Collotypetryckare visar stolt upp sina senaste alster; bilder tagna i Skåne av den engelska fotografen Stephen Gill. Collotype är en tryckpress uppfunnen i Frankrike för 150 år sedan.

Här pågår enintensiv programverksamhet med signeringar och föredrag av bland annat Alec Soth. Pernod Richard, spritfabrikanten som köpte Absolut, har låtit New York fotografen Martin Schoeller ta stora porträtt på arton av sina anställda världen över.

Bra skor och en fylld plånbok är en nödvändighet för att orka. Champagnen och mackorna är dyra.

 

 

Hurricane Season

oms

Hannah Modigh

Max Ström 2016

ISBN 978-91-7126-372-8

Louisiana är en plats där vädrets makter har stor påverkan på människorna. I denna berättelse har vattnet en stor betydelse. Var slutar havet och var börjar landet? Det kanske beror på hur svåra stormarna är? I slutet av boken finns en sida ( på vackert gulnat papper) som förtecknar alla svåra stormår sedan 1527. Dom är många…

Detta är ett landskap där hela sjöar plötsligt kan dyka upp på en åker. Barn och ungdomar är snabba på att utnyttja tillfället då en ny badsjö dyker upp.

Hannah Modigh har fotograferat den del av befolkningen som mest är utsatt för naturens nycker. Husvagnsfolket eller de som bor i enklare trähus. De som inte har några marginaler när stormarna rasar in. Ibland hamnar deras boningar i meterhögt vatten.

hurrdubbel

Det råder inte någon upphetsad stämning i Modigs Louisiana. Människorna på bilderna är försjunka i sig själva eller tittar fundersamt mot en omvärld de inte kan kontrollera.

Men ändå, bara man har en skön fåtölj på verandan och några katter som håller koll på råttorna, så kan livet vara rätt så bra.

hurrin

Det var mer än ett år sedan denna bok kom ut, verkligheten har gjort den bara mer och mer aktuell.

Hannah Modigh blev årets Tunbjörk stipendiat. Om man besöker Borås kan man se en utställning på ABECITA med bilder från alla hennes tre böcker om USA; Hillbilly Heroin,honey, Sunday mornin`comin´down och Hurricane season. På konstmuseet i samma stad visas också Lars Tunbjörks bilder från modevärlden i Paris, ett arbete han gjorde på uppdrag av tidningen Libération.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Skall du göra en fotobok?

De flesta fotografer, amatörer eller yrkesverksamma, får någon gång iden att presentera sitt projekt i form av en bok. Valmöjligheterna är idag större än någonsin. Du kan göra ett litet 40 sidigt häfte i 50 exemplar för c:a 5000:- eller du kan göra en stor coffetablebok i 1000 ex, men då får du också räkna med att priset kan närma sig 100 000:-

I bägge fallen börjar de stora problemen när boken väl är färdigtryckt och inbunden. Boken måste nå sina läsare. När det gäller fotoböcker är marknaden i Sverige liten. Eftersom fotografisk bild är ett internationellt språk, som kan förstås av alla, så bör man tänka på möjligheten att sälja sin bok utanför Sverige.

Man kan åka runt på fotomässor och marknader och sälja sin bok själv, men ofta behöver man råd och hjälp av ett förlag.

Vi har till fotoboksdagen/Landskrona Fotofestival den 9 september bjudit in representanter för både svenska och internationella microförlag.

Kl 10.00 för tre förläggare ett samtal om problem och glädjeämnen med att ge ut fotoböcker.

Programpunkten görs i samarbete med Fotoförfattarna/Svenska fotografers förbund.

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.41.52

Maxwell Anderson från Bemojake i London, England.

Han startade sitt förlag på grund av en olycklig kärlekshistoria. Fotografen träffade en kvinna från Tokyo som efter att hennes visa gick ut var tvungen att återvända hem. Boken See you soon blev uppmärksammad och Anderson gjorde en bok till när paret återförenades efter ett år, Ten days in july. Det blev starten på ett förlag som nu har ett drygt tiotal titlar i katalogen.

http://www.bemojake.eu/books.html

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.44.07

Tommaso Parrillo från Witty Kivi, Turin, Italien.

Parrillo är själv fotograf men ger mest ut andra fotografers böcker. Han producerar även en tidning, Witty Magazine. Förra årets Landskrona-Foto-Dummy-award-bok är gjord i samarbete med detta förlag.

http://www.wittykiwi.com

Skärmavbild 2017-08-17 kl. 09.46.10

Matilda Plöjel från Sailor Press i Malmö.

Formgivaren Plöjel vill utforska fältet mellan konst och grafisk formgivning. Hon arbetar i nära samarbete med de konstnärer som ger ut böcker på hennes förlag.

Genom plattformen Publishing as (part-time) Practice, PA(P)P saluför ett trettiotal microförlag sina böcker. Plöjel var en av initiativtagarna.

http://www.sailorpress.com

 

Kl 10.45 pratar Cecilia Grönberg, förlaget OEI editör med Ulf Lundin, CFF om sitt praktverk , Händelsehorisont, Event Horizon, Distribuerad Fotografi. Därefter samtalar Susanne Fessé CFF med Simon Berg och Lotta Törnroth från Black Book Publications.

Detta är en programpunkt initierad av Centrum för Fotografi (CFF)

Denna förmiddag kan bli som den inspirationsdag du som fotograf behöver för att ta det där klivet och äntligen förverkliga din dröm om att göra en egen fotobok. De ovan uppräknade personerna kommer att finnas på plats under hela helgen. Så passa på att prata med dem även efter deras framträdande.

Platsen är Exercishallen mittemot Landskrona Museum, mitt i stan.

Där pågår också i dagarna tre en fotoboksmarknad. Problemet för oss fotoboksentusiaster är ju ofta att böckerna är svåra att få tag på. De finns oftast inte på den lokala bokhandeln. Om man beställer på nätet så ibland är frakten lika dyr som själva boken. Dessutom är en fotobok ett fysiskt objekt. Man vill känna på den, lukta på den innan man bestämmer sig.

Dessa förlag och bokhandlare kommer att finnas på marknaden.

Art and Theory

Publishing

info@artandtheory.org

Blackbook

Publications

Info@emanuelcederqvist.se, simon@simonberg.com

Bemojake

info@bemojake.eu

KATALOG

katalogonline.net@gmail.com

Breadfield Press

contact@jennylindhe.se

OEI editör

bildred@oei.nu

Sailor Press

info@sailorpress.com

Neva books

Info@nevabooks.se

Nobody books

s “at” stephengill.co.uk

Wittykivi

tommasoparrillo@wittykiwi.com

Trema förlag

info@tremaforlag.se

Dessutom kommer Landskrona Fotos många fina publikationer att finnas till försäljning.

Du fotograf som skall göra så fina böcker, missa nu inte det här!!

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Otekniska fototidningar!

Det har kommit smygande… mitt ointresse för den typen av fototidskrifter som glatt listar de bästa minneskorten och som stolt presenterar ett nytt raktecknande vidvinkelobjektiv.

Det har nog delvis med att göra att all teknik är så perfekt och färdigutvecklad idag. Ett minneskort är ett minneskort och vem bryr sig om det laddar ner bilderna någon millisekund snabbare. Och jag som en gång i tiden lusläste tekniska tester över olika objektiv nöjer mig i dag med objektivkorrigeringarna i Camera Raw.

Och medge, visst var det mer intressant att jämföra kornet på en Tri-X framkallad i Rodinal, Acufine eller D-76 än att hitta det bästa minneskortet!

Men det finns alternativ som handlar mer om bilderna och tankarna bakom dem, här kommer några tips:

Katalog- Journal of Photography and Video_DSC0275

http://katalog-journal.com

Den danska fototidningen är nu inne på sitt 28 år. I detta nummer skriver Carsten Brandt om ett möte med den amerikanske fotografen Gary Winogrand 1983 i Malmö. Winogrand har förutom att blivit erkänd som en av de stora samtida fotograferna blivit känd för att han vid sin död efterlämnade 2500 oframkallade filmer och över 10000 framkallade men ej kontaktkopierade.

Enligt skribenten är alla filmerna nu under bearbetning vid ett antal amerikanska universitet och museer.

Ett av tidningens tema är gatufotografi och då är naturligtvis en presentation av Vivian Mayer oundviklig. Men här får vi också stifta bekantskap med en ganska okänd Brooklynfotograf, Miska Draskoczy.

En intressant detalj är att alla tidningens texter är återgivna på både danska (ibland svenska) och engelska.

_DSC0276

NOTES

https://www.facebook.com/notesjournal/

Detta är en skotsk fototidning, nystartad, men med traditioner från en skrift med samma namn som gavs ut av Scottish Photographers Association. Nina Bacos, är en av initiativtagarna. Hon är numera boende i Glasgow men har utbildat sig på Valands fotoutbildning i Göteborg.

I tidningens allra första nummer, Autum- Winter 2016, kan man läsa essäer om Robert Frank och Sophie Calle, intervjuer med en polsk fotograf, Jagoda Wisniewska. Här finns också bildpresentationer av Agathe Weiss och Susanne Ramsenthaler, bokrecensioner och annat.

Jag ser med intresse fram mot tidningens vidare utveckling då man säger sig vilja diskutera den samtida fotografin ur många olika synvinklar.

_DSC0277

British Journal of Photography

June 2017/ Ones to to watch.

BJP håller ställningarna som den mest inflytelserika fototidningen. När man nu för sjätte året i följd presenterar unga lovande talanger har man tagit hjälp av en grupp bestående av ett drygt hundratal fotografer, skribenter, curatorer och andra fotoförståsigpåare. (dock ingen svensk i år)

Resultatet har blivit en bred presentation av mode, dokumentär, porträtt, landskap och experimentell fotografi från sex olika kontinenter. De tjugotvå unga fotograferna har ett gemensamt; sitt intresse för människan. Det må vara kriminella i Istanbul eller vackra fotomodeller.

Tidningen presenterar i varje nummer ett tema. I förra numret presenterades kvinnliga fotografers syn på kvinnor, en intressant vinkel inom en konstart som är så dominerad av den manliga blicken.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.