…se alla böcker!!

Om jag bodde i Stockholm så skulle jag hänga uppe på Centrum för Fotografi på Tjärhovsgatan ofta, just nu. Det är nästan alltid intressanta utställningar där, men just nu finns det en annan anledning till besök.

Under några få dagar till kan man få bläddra hejdlöst i alla böcker som lämnats in till Svenska fotobokspriset. Bland de över 90 inlämnade böckerna finns åtskilliga pärlor som inte ens blev nominerade:

Kent Klich: Killing time.

Tung sak, men imponerande och rörande och…, läs mer här.

Thron Ullberg:Celina and me.

Jag var fullkomligt förbluffad över Ullberg när han började med sina porträtt. Nu har jag ändrat åsikt och är ganska trött på den typen av fotografi. Men han är fantasirik och oerhört tekniskt skicklig. Den här boken innehåller många självporträtt och familjebilder.

J.H. Engström: Långt från Stockholm.

Gäddhuvuden och dansband, allt från Värmland. Och hans landskapsbilder! Jag skulle tycka om att se en bok med bara hans landskapsbilder. Efter att ha läst den skulle man inte våga sig ut i en svensk storskog. Rena mardrömsbilderna, men väldigt, väldigt fina.

Kajsa Gullberg: Unravelled.

I grafiskt svartvita bilder berättar Gullberg dramatiskt om kvinnors liv.

Om att skära sig själv och om att bli skuren i samband med bröstoperationer. Men också om lyckan med att vara gravid och att få barn. Allt i en omskakande naket symbolladdad bok.

Thomas Wågström: Nackar.

Ibland när jag går på stan försöker jag föreställa mig hur människor ser ut bara genom att betrakta deras nackar. Mina föreställningar visar sig ofta vara felaktiga. Här kan vi dock hitta några kända nackar ur den svenska fotografkåren som är ganska lätta att känna igen. En ömsint betraktelse över en känslig kroppsdel. Dessutom läsvärt skrivet i ämnet, av Knausgård.

Martina Hoogland Ivanov: Speedway.

Man lär sig inte ett smack om den spännande sporten speedway men lite grand om människans ensamhet. Jag kan ibland fördomsfullt tänka att dom där ”konstnärliga” fotograferna, dom kan väl hålla sig ute i naturen eller med nakenmodeller på någon rivningshusvind. Men egentligen så är det ju tvärtom. När en fotograf kastar sig över ett helt oväntat ämne och gör något utifrån sin inre vision kan det bli riktigt bra. Det här är riktigt bra!

Så här kunde jag hålla på en lång stund till, men gå nu istället och skapa er en egen uppfattning över bredden och kvalitén inom svensk fotografi. 97 skäl att gå dit.

Dessutom kan man på väggarna få se presentationer av sex böcker till.

CFF har öppet onsd-fred 12-18, lörd-sönd 12-16

Och missa för all del inte prisutdelningen av Svenska Fotobokspriset på Rival vid Mariatorget den 28 oktober kl 19.00!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Lycka i bokform

Morten Andersen

Photo Nice

Shadowlab 2014

ISBN9788299941914

Does Yellow Run Forever

Paul Graham

Mack 2014

ISBN9781910164068

De här två böckerna har på något märkligt sätt sökt sig till varandra. På sängbordet, i en hög under skrivbordet, i en påse i resväskan.

Det kan bero på att de är nästan exakt lika stora, Andersens 21 x 14 cm, Grahams 20 x 14,4 cm.

Men det är något annat som gör att dom hänger ihop.

I dessa rent ut sagt för jävliga tider med krig och farsoter så kommer det två böcker från två sedan länge etablerade fotografer som bara är helt självklart och ogenerat lyckliga. Och som vill visa att dom lever ett lyckligt liv. Bara så där! Det är nästan lite provocerande.

Morten Andersen flyger nästan viktlös omkring på omslaget till sin bok. Jag tycker han ser ut som en liten lycklig kerub. Boken är en slags dagbok med många porträtt på kvinnor, rockmusiker och ett och annat djur. Vi får följa med på en lycklig resa på krogar och badstränder.Andersens fotografi är mer livsbejakande än något vi sett på länge. Dans och rock´n roll och ibland bara ett öga.

Men något hotande smyger sig på då och då. En bild på en folkmassa är dubbelexponerad tillsammans med en eldsvåda. I en nattbild smyger en blå ljusstråle ner mellan husen. I den sista bilden faller idyllen samman. Jag gissar att det är en bild som visar attentatet i Oslo, att det vi ser över hustaken är det brinnande regeringskvarteret.

Paul Graham har i sin bok tre motiv som han upprepar. Han har fotograferat sin kvinna när hon sover. Men alltid i olika sovrum. Regnbågen är ett annat motiv. Vid regnbågens slut finner man enligt folktron en kittel med guld, här representerad av ett antal bilder på guldsmedsbutiker. Med jämna mellanrum återfinns helt tomma uppslag, som gjorda för att ta en reflekterande paus vid.

Han har i sin fotografi renodlat frågan; vad söker vi i livet, kärlek, naturens skönhet eller pengar.

I en text förklarar Graham sin alltmer sparsmakade och avskalade fotoestetik.

• the nature of the creative act when you dance with life itself – when you form the meaningless world into photographs, then form those photographs into a meaningful world.

Läs hela texten här.

Hela boken är utformad som en slags liten klenod. Något man kan söka tröst i. I svåra stunder.

Med sin inlaga med guldfärgat snitt och sitt sammetsliknande omslag med präglad text är hela boken ett litet konstverk.

Som ett soundtrack till dessa två böcker väljer jag självklart Kenneth Gustavssons Just idag är jag stark.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Dalston Anatomy

Lorenzo Vitturi

SPBH Edition

ISBN9780991940905

Ibland får man syn på sådana där böcker som man bara inte kan motstå. Det här är en sådan. Den består av en helt oemotståndlig röra av form och färg. Stilleben och porträtt, reportagebilder och ett slags prosapoem av Sam Berkson, en engelsk Bob Hansson.

Och med ett omslag som består av en bit afrikanskt klänningstyg. Olika på alla böcker.

Skulptören och fotografen Lorenzo Vitturi bor i närheten av Ridley Road Market i Londonstadsdelen Dalston. Han började fotografera människor och saker på marknaden. Han tog med sig saker från marknaden hem till ateljén och skapade stilleben, ofta ganska bisarra. En skulptur kunde bestå av några grisfötter, två blommor, lite löshår och en rosapudrad frukt. Han kände sedan tidigare en före detta formgivare på Colors magazine, Bruno Ceschel, som hade startat en verksamhet för att hjälpa fotografer att marknadsföra sina egna böcker. Self Publish, Be Happy startade som en blogsida och några bokpresentationer i London, men är numera också ett förlag med egen bokklubb.

En av de första böcker som gavs ut på Self Publish, Be Happy var Dalston Anatomy. När den kom ut i en upplaga av 700 ex i slutet av förra året blev den omedelbart uppmärksammad och prisbelönad. Och slutsåld.

En andra upplaga på nära tusen ex. om ut. Jag beställde direkt från SPBH för en månad sedan och fick nr 615 av 999. Nu är den slutsåld på förlaget men går fortfarande att hitta på Amazon. Och då naturligtvis lite dyrare. Första upplagan får man betala ett par tusenlappar för. Andra upplagan kan man få för 700:-

Det här fenomenet beror naturligtvis på att fotoböcker är dyra att producera. En fotograf som själv står för hela produktionen har kanske inte råd att göra mer än en upplaga på t.ex 500 ex. Om då boken blir en storsäljare är det inte alltid säkert att resurser finns för att ge ut en upplaga till när man dessutom inte vet hur andra upplagan kommer att sälja.

För oss bokläsare är det besvärligt. Böckerna blir svåra att komma över. Ur ett samlarperspektiv är det naturligtvis lysande, men hur roligt är det att ha en bok som man knappt törs läsa för att den är värd så mycket?

Men den här boken kommer att läsas både länge och mycket, trots sitt samlarvärde.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Här är länken till Self Publish, Be Happy

Och här till SPBH bokförlag

Om Svenska Fotobokspriset

Så blev det då bokmässedags igen, och vi som var där i SFF montern fick en chans att titta på, hålla i och till och med lukta på alla böcker som lämnats in till Svenska Fotobokspriset 2014. Vad jag först lade märke till ( kan bero på att man befinner sig på den stora boköversvämningen) var att där fanns så många böcker som jag var totalt ointresserad av. Idag exponeras vi varje dag av en sån mängd och mångfald av fotografiska bilder att vi värjer oss.

Men missförstå mig inte. Kvalitén på de inlämnade böckerna är genomgående väldigt bra. Det görs nästan inga böcker med lite halvrisigt tryck eller soppiga bilder. Eller också är de som gjort dessa så pass självkritiska att de inte skickar in till tävlingen.

Bra grejor alltså, och ändå så fastnar man inte för det. Vad som krävs är en slags vision, en stark berättelse. Eller ett bildspråk så originellt och självklart att det bara kräver att bli betraktat. Något som lämnar oss med en massa frågor, en skön känsla i magen eller en ihållande frustration.

De där böckerna som lite lojt beskriver en plats eller hur man gör en tårta är alla jättebra gjorda, med fantastiska bilder. Men tyvärr så ser vi sådant jämt omkring oss i resebilagor, söndagstidningar reklamblad och broschyrer.

De sex böcker som Fotoboksprisjuryn i år nominerat är följande:

Europe,Greece,Athens, Acropolis

2011/10/18- 2011/10/19

Thobias Fäldt och Klara Källström

B-B-B books 2014

ISBN 9789198006902

Klara och Thobias gör sina böcker till små konstverk. Bokens början visar ruinerna av Akropolis, den byggnad i centrala Athen som daterar sig från flera hundra år före Kristus. Men ett obarmhärtig blixtljus fotograferar de detaljer. Vi ser inte längre en byggnad, snarare en mögelfläck eller en vårta på din tumme.

Och det är nog en slags mening med det.

Vi ser sprickor som sakta växer. En slags symbolik för ett åldrande Europa som uppvisar fler och fler oroshärdar och kriser. På några av de sista sidorna förs vi vidare till en stor demonstration i Athen och på omslager flyter dessa bilder ihop till en enda.

På 24 högblanka sidor lyckas de två fotograferna skapa ett slags statement om läget i Europa.

The edge of civilization

Eddy van Wessel

Eget förlag 2014

ISBN 9789082158915

En skildring av krig, detta vansinne som mest män ägnar sig åt. Dessa män med adrenalinet pumpande, kanske är det här de känner sig mest levande? Och fotograferna som följer i spåren av de stridande? Vad händer med dem? Hur kan de balansera känslan av ett slags högre medvetande i farans stund, med empatin man känner för alla offer.

Wessel skildrar den ilska och frustration som driver på de stridande. För så är det ju, om inga ville vara soldater så blev det inga krig ”Suppose they gave a war and nobody came” Men han skildrar också de som stupar och de som inte alls har med saken att göra, civilbefolkningen.

Men kanske är texterna ändå är det som griper tag mest. De är ett slags försök att förklara varför han vill söka faran. Han har låtit en skrivande kollega, journalisten Wendelmoet Boersma beskriva de motstridiga känslor både han och hans fru har inför ett yrke som antagligen hör till ett av världens farligaste. Hur kan man leva i en krigszon och veta att man har en familj som väntar hemma i Sverige?

Samtidigt så drar han sig inte heller för att beskriva hur spännande det är att vara ut med de stridande förbanden. Att ha en kamera som han närmast betraktar som en del av sin kropp. Och oron för hur Leican skall klara sig när den faller i vattnet i en bäck i Tjetjenien. Den rulle film som satt i kameran vid tillfället, fick bli omslagsbild till boken.

Tack vare Wessels ärlighet och uppriktighet blir den här boken något mer än bara en bok med bilder från olika konflikthärdar. ( Och kanske boken hade sett helt annorlunda ut om han inte hade haft en familj?)

Tractor boys

Martin Bogren

ISBN9781907893353

Dewi Lewis

Om man är kille och befinner sig i de där känsliga åren mellan att vara barn och vuxen är det ganska naturligt att man intresserar sig för bilar. En Volvo 240 är som en koja man kan gömma sig i för omvärlden. En koja som man kan åka runt i och dessutom kan se lite cool ut i. Bor man dessutom på landet så brukar det finnas tillgång till garage och verktyg så att man kan bygga om bilen till en A-traktor och alltså kan börja köra redan vid 15 års ålder, den omtumlande tid då man allra bäst behöver något att hålla sig i.

Bogren har blivit insläppt i en värld vi vuxna för längesedan lämnat. En värld där man kanske är som mest skör och öppen för intryck. Och han har kommit tillbaks från det landet med bilder tagna med stor respekt men ändå med stor intimitet. Bilderna påminner i känsloläget väldigt mycket om Bruce Davidsons klassiska ungdomsskildring, Brooklyn gang, från 1959. Tidsmarkörerna ändras men människan är människa.

Om Mårten Langes bok, Another Langauge, kan du läsa här.

Här kan du läsa om Anna Strands Nagoya Notebook.

Här kan du läsa om Carl Johan Eriksons Armageddon-The End.

Har juryn valt rätt? Se själv, böckerna finns från och med onsdag den 1.10.2014 att klämma på, och läsa i, på Centrum för fotografi på Tjärhovsgatan 44 i Stockholm.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Way of life- People from Hälsingland

Inta Ruka

Hälsinglands Museum/ Bokförlaget Arena 2014

ISBN 9789178434220

Inta Ruka är städerskan på svenska ambassaden i Riga som blev fotograf. Och dessutom en känd och mycket uppskattad fotograf. Max Ström gav ut en bok med hennes bilder 2012.

Nu har hon i samarbete med Hälsinglands museum, besökt fem jord och skogsbrukarfamiljer i landskapet. Det blev en utställning och en bok. Jag har inte sett utställningen men hoppas att den är fylligare än boken. Jag vill se mer av Rukas fantastiska bilder! Nu får vi se tjugo bilder. Till en del bilder finns en text som berättar lite om just den människans livsöde.

Att jämföra henne med Sune Johnson vore orättvist Hennes bilder har en alldeles egen ton. Man kan på något sätt känna fotografens närvaro, den där känsliga kontakten som ibland kan uppstå mellan porträttören och den avporträtterade.

Det är en fin bok med ett läckert 200gr papper. Och ett utmärk svartvitt tryck.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Var dig själv (bland alla andra)

Johann Selles

Breadfield press 2014

Johan Selles ger oss ett Grått Landet Lagom. Ja, egentligen så är det Malmö han visar oss men så förgråat att det får representera hela Sverige, eller kanske hela den västerländska civilisationen.

Här lever vi medelsvenssons gott i våra radhus eller villor. Här kör vi längs noggrant markerade vägar, och där vi absolut inte får köra ligger en stor, jag tror den kallas så, natursten. Så stor så att vi inte kan flytta den. Vi solar oss på stranden mitt i stan, vi köper en korv av märket Spitfire !! när vi blir hungriga. Och vi shoppar i det jättestora och jättenya shoppingcentret Emporia. Som mest ser ut som om något från Stjärnornas krig har landat mitt på den bördigaste åkermarken i hela Sverige.

Alla människor på bilderna är små, mycket små. Dom verkar trivas med sitt badande, barnpysslande eller utövande av någon sorts bollsport. Utom någon som ligger utslagen på shoppingcentrets jättetrappa ( som verkar byggd för att ta emot en miljonpublik)

Selles skriver i ett slags statement:

Här skall finnas parker och naturområden men också köpcentrum.

Det är viktigt att ha det som på landet. Fast i stan.Här skall entréer ligga mot gatan istället för inåt gården.

Det är viktigt med ett öppet samhälle.

Fast med övervakningskameror.

Här skall husen ha modern arkitektur. Det är viktigt att sticka ut hakan lite. Fast husen byggs i prefabricerade moduler.

Här skall vanliga människor vara trygga. Det är viktigt att inte störa samhällets harmoni.

Fast man ändrar på landskapet.

Här skall man helt enkelt var sig själv.

Fast bland alla andra.

På den analoga tiden skulle vi förståsigpå fotografer kallat det här bra bilder men dåliga kopior.

Idag, i den digitala tiden använder vi alla sorters uttryck för att föra fram vårt budskap. Gråa bilder. Pastellfärgade bilder eller helt blåa bilder

Selles gråhet är effektiv och lite skrämmande. Och det fungerar som kritik av folkhemmet, det lagoma. Eller ett filosoferande över hur man skall passa in, bland naturstenarna och asfalten.

Men jag håller inte med honom. Jag kan tycka det är lite kul att hänga på Emporia och jag gillar att bada på Ribban. Jag tycker till och med att det är lite spännande att få det orangea kuvertet. ( även om det ju oftast är lite dystert) Jag är nog lite beige.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

PS. Med ett igenkännande leende konstaterar jag att en av bilderna kvalar in på Martin Parrs lista över fotografiska klichéer:

2. The bent lamppost.

You see this a lot in the USA, where they are blessed with many bent lampposts. The scene is urban and generally quite run down. This can be traced back to Stephen Shore amongst others.( från Parrs blog)

PS 2. På lördag den 20 september är det stor bokrelease på Galleri Breadfield, Föreningsgatan 49 i Malmö. Förutom Selles bok släpps då Jenny Lindhes bok You Were Pictured Then.

Ack Sverige, du sköna.

Elisabeth Ohlson Wallin

Karneval 2014

ISBN9789187207341

Elisabeth Ohlson- Wallins tidigare böcker och utställningar har ofta varit rätt så regisserade historier, ibland tagna i ateljé.

Nu ställer hon sig mitt ute i den svenska verkligheten. Hon skildrar den lite sunkiga stämningen på tipsbutiken i Falköping, den där väntan som inträder innan nästa löp på Åbytravet har avgjorts. Vi får uppleva den där hisnande känslan av att färdas genom norrländska storskogar på väg mot Piteälvens Storfors. Hon hälsar på hos några tiggare som byggt ett läger i skogen utanför Flemingsberg. Och det är inget elände där, utan ett gäng kvinnor som skrattar och bygger och lappar ihop ett skjul som möjligen skyddar mot lite regn men knappast mer.

Vid en hastig blick verkar det som om detta är en reportageresa genom ett samtida Sverige. Men det finns en annan dimension, en smula poesi och den där varma humorn som är så viktig.

Ibland lyser det igenom, den stil hon odlat i sina tidigare arbeten. Verkligheten blir till en scen men nu med helt ovetande skådespelare, till exempel på tunnelbanan, eller strax före sändning av ett TV-inslag i Almedalen.

Som en slags vilopunkter från allt människomyller dyker bilder upp från en åker i Habo, med en ensam traktor i dimman. I ett Guds hus i Göteborg har tron har antagit sådana höjder att man måste öppna fönstret för vädring. Och hur får man fönstret att inte smälla igen? Jo ,man klämmer in ett par psalmböcker i fönsterspringan.

Ibland tar pressfotolängtan över när hon kastar sig ut i demonstrationer eller på ett Desmond Tutu besök på Konserthuset. Men hon lyckas alltid undvika det där banala och laddar bilderna med en egen ton.

Just så här bra kan det bli när en erfaren och passionerad fotograf med en stark vilja att berätta kastar sig ut i dagens verklighet.

Soundtracket till den här boken är såklart Ted Ströms Vintersaga. (Borde nästan medfölja i en plastficka)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

I utkanterna, på de oväntade ställena..

Det är ofta i utkanterna det intressanta finns. På de där oväntade ställena. På något litet café, ett galleri, ett litet antikvariat, eller på en konsthall, det är där man ofta hittar de intressanta grejorna.

Som boken, eller tidningen OUT OF NECESSITY, Stockholm. Nio fotografer visar sin vision av Stockholm. Åtta kvinnor och en man, nej jag skämtar. Tvärtom förstås.

Joakim Kocjancic öppnar med en helvetesvision över det vinterelände som snart är över oss,mycket nattbilder där gatlyktorna exploderar in genom bilens vindruta.

Hela boken handlar om gatufotografi, i en vid mening och är tryckt i svartvitt. Rickard Falk rör sig också i skuggorna på natten. Han är förtjust i de där ensamma upplysta fönstren i en hel mörk husfasad, och varför inte. Det sätter i alla fall igång min fantasi.

Boken, eller tidningen, (detta är Volym1) är en serie närgångna studier i storstadens melankoli.

Vi är många som följer Micke Bergs blog, och vi är också många som undrar vilka bilder den där Goro Bertz gör. Den där Goro som Micke alltid berömmer. Nu har vi en möjlighet att få en inblick i Bertz bildvärld. Han flyttade från Stockholm till Tokyo 2005 och visst luktar det japanskt om hans bilder. Partajande gubbar, nyfikna barn, gummor som visar rumpan, alla de kontraster som en riktig storstad bjuder på finns med i ett litet häfte som bara är en försmak inför en bok som skall komma på det nystartade Malmöförlaget azideye.

När man ställer ut på Malmö konsthall skall det göras katalog så klart. Ibland så kan sådana små kataloger bli riktigt fina. Som i fotografen Gerry Johansson och skulptörens Lars Englunds utställning i våras. Englunds skulpturer är kanske alltför tredimensionella för att passa i bok, men Johanssons bilder är en fin liten påminnelse om hur konsekvent hans fotografi är. Det är intressant att se hur han kan ladda en bild med former och små skämt och underfundiga rebusar. Oavsett om han reser till Ulan Bator eller Småland.

Här finns också ett fynd; en nyskriven text av den amerikanske fotografen och fotokritikern Jörg Colberg. En fin liten text om betydelsen av att göra små fotografiska böcker.

De två sista är förtjänstfullt tryckta av Göteborgstryckeriet,

Tommy Arvidson, Göteborg

Men vi ses i Landskrona till helgen, och glöm inte bort att du kan få goda råd och inspirerande visdomsord från ett antal fotografer, formgivare och förläggare, däribland Gerry Johansson.

På Fotoboksakuten vid I Landskrona Teaterfoaje mellan 10 -12 söndagen den 24 augusti

(Förutom Gerry möter du, Johanna Ekberg, Christer Strandberg, Thobias Fäldt, Klara Källström, John Webb, Per Englund. )

Veramente

Guido Guidi

MACK 2014

ISBN 9781907946608

Recently I was browsing through an old themed issue of Aperture magazine. It was a sweep through Italian photography, there were some names I recognised and many I didn´t. Although there was some good photography presented, the issue had few surprises with its American slant on Italy: paparazzi, the mafia, etc., but what was noteworthy was that the Italian landscape and Italian landscape photographers, seemed not worthy to be included in the issue; something that might be very different today with the international recognition of photographers such as Guido Guidi.

(I know he’s been gone a long long time, but I do miss Minor White´s editorship of Aperture.)

Guido Guidi was born in 1941, studied architecture and design and has since 1989 been a professor of photography at the Academy of Fine Arts Ravenna. Although international landscape exhibitions in Sweden are seldom, if ever shown, Guido’s name has popped up from time to time in printed media here. In the catalogue for the Luoghi Come Paesaggi international show for example, which was organised by the Italian Central Office for Environment and Landscape. (This included some Swedish photographers from the EKODOK project.) Guido’s images opened the catalogue, but he was also one of the editors and curators for this large and important exhibition.

veramente is a book published by MACK with Guido’s photography. The images include older black and white images, together with later portraits, urban landscapes and surfaces (often walls), in colour, photographed with a large format camera. That being said, vermente is much more than just another photography book encompassing a photographer’s career. It gives us a unique insight into Guido’s image making through its 172 pages of images and texts. The texts by Marta Dahó and Agnès Sire, (director of the Foundation Henri Cartier-Bresson) are full of background information and reflection on this presentation of Guido’s work, which incidentally spans a 40 year period. The layout, quality of printing and paper and not least the size of the book (24 cm x 32 cm) also help us study this photographer’s work with ease.

Guido’s images are not presented strictly chronologically – an image series from 1991 can be followed by an image from 1989, but there is a logic to this that unfolds in the subject matter and content of what is portrayed.

There are image series, in which sometimes the camera has just been moved a little and the image composition changes, other times the camera has remained in the exact same spot and a shadow has come creeping through the image. His portraits are serious without smiles. Guido´s urban landscapes often include the remnants of things showing ware and tear, left in for him a special place. It’s the everyday and ordinary that becomes a focus for his observation. In the book it all comes together nicely and with good insight. Some viewers might be puzzled and perhaps won’t spend any effort to even try to comprehend the language of visualisation in these images – they are so simple, yet do require contemplation. The images are very serious, yet humoristic and playful all at the same time. The photographer is saying “hey look at this, it is really worth looking at closely” and either you turn away, or you value what is being shown to you and feel enriched by another person’s vision. For me, veramente is great addition to my library. Recommended.

John S. Webb is a photograper in Malmö