Om fotoboken | Om Svenska Fotobokspriset
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
1974
post-template-default,single,single-post,postid-1974,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Om Svenska Fotobokspriset

Så blev det då bokmässedags igen, och vi som var där i SFF montern fick en chans att titta på, hålla i och till och med lukta på alla böcker som lämnats in till Svenska Fotobokspriset 2014. Vad jag först lade märke till ( kan bero på att man befinner sig på den stora boköversvämningen) var att där fanns så många böcker som jag var totalt ointresserad av. Idag exponeras vi varje dag av en sån mängd och mångfald av fotografiska bilder att vi värjer oss.

Men missförstå mig inte. Kvalitén på de inlämnade böckerna är genomgående väldigt bra. Det görs nästan inga böcker med lite halvrisigt tryck eller soppiga bilder. Eller också är de som gjort dessa så pass självkritiska att de inte skickar in till tävlingen.

Bra grejor alltså, och ändå så fastnar man inte för det. Vad som krävs är en slags vision, en stark berättelse. Eller ett bildspråk så originellt och självklart att det bara kräver att bli betraktat. Något som lämnar oss med en massa frågor, en skön känsla i magen eller en ihållande frustration.

De där böckerna som lite lojt beskriver en plats eller hur man gör en tårta är alla jättebra gjorda, med fantastiska bilder. Men tyvärr så ser vi sådant jämt omkring oss i resebilagor, söndagstidningar reklamblad och broschyrer.

De sex böcker som Fotoboksprisjuryn i år nominerat är följande:

kkom

Europe,Greece,Athens, Acropolis

2011/10/18- 2011/10/19

Thobias Fäldt och Klara Källström

B-B-B books 2014

ISBN 9789198006902

Klara och Thobias gör sina böcker till små konstverk. Bokens början visar ruinerna av Akropolis, den byggnad i centrala Athen som daterar sig från flera hundra år före Kristus. Men ett obarmhärtig blixtljus fotograferar de detaljer. Vi ser inte längre en byggnad, snarare en mögelfläck eller en vårta på din tumme.

Och det är nog en slags mening med det.

kkin

Vi ser sprickor som sakta växer. En slags symbolik för ett åldrande Europa som uppvisar fler och fler oroshärdar och kriser. På några av de sista sidorna förs vi vidare till en stor demonstration i Athen och på omslager flyter dessa bilder ihop till en enda.

På 24 högblanka sidor lyckas de två fotograferna skapa ett slags statement om läget i Europa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eddyom

The edge of civilization

Eddy van Wessel

Eget förlag 2014

ISBN 9789082158915

En skildring av krig, detta vansinne som mest män ägnar sig åt. Dessa män med adrenalinet pumpande, kanske är det här de känner sig mest levande? Och fotograferna som följer i spåren av de stridande? Vad händer med dem? Hur kan de balansera känslan av ett slags högre medvetande i farans stund, med empatin man känner för alla offer.

Wessel skildrar den ilska och frustration som driver på de stridande. För så är det ju, om inga ville vara soldater så blev det inga krig ”Suppose they gave a war and nobody came” Men han skildrar också de som stupar och de som inte alls har med saken att göra, civilbefolkningen.

eddyin1 eddyin2

Men kanske är texterna ändå är det som griper tag mest. De är ett slags försök att förklara varför han vill söka faran. Han har låtit en skrivande kollega, journalisten Wendelmoet Boersma beskriva de motstridiga känslor både han och hans fru har inför ett yrke som antagligen hör till ett av världens farligaste. Hur kan man leva i en krigszon och veta att man har en familj som väntar hemma i Sverige?

Samtidigt så drar han sig inte heller för att beskriva hur spännande det är att vara ut med de stridande förbanden. Att ha en kamera som han närmast betraktar som en del av sin kropp. Och oron för hur Leican skall klara sig när den faller i vattnet i en bäck i Tjetjenien. Den rulle film som satt i kameran vid tillfället, fick bli omslagsbild till boken.

Tack vare Wessels ärlighet och uppriktighet blir den här boken något mer än bara en bok med bilder från olika konflikthärdar. ( Och kanske boken hade sett helt annorlunda ut om han inte hade haft en familj?)

 

bogrom

Tractor boys

Martin Bogren

ISBN9781907893353

Dewi Lewis

Om man är kille och befinner sig i de där känsliga åren mellan att vara barn och vuxen är det ganska naturligt att man intresserar sig för bilar. En Volvo 240 är som en koja man kan gömma sig i för omvärlden. En koja som man kan åka runt i och dessutom kan se lite cool ut i. Bor man dessutom på landet så brukar det finnas tillgång till garage och verktyg så att man kan bygga om bilen till en A-traktor och alltså kan börja köra redan vid 15 års ålder, den omtumlande tid då man allra bäst behöver något att hålla sig i.

bogrin

Bogren har blivit insläppt i en värld vi vuxna för längesedan lämnat. En värld där man kanske är som mest skör och öppen för intryck. Och han har kommit tillbaks från det landet med bilder tagna med stor respekt men ändå med stor intimitet. Bilderna påminner i känsloläget väldigt mycket om Bruce Davidsons klassiska ungdomsskildring, Brooklyn gang, från 1959. Tidsmarkörerna ändras men människan är människa.

Om Mårten Langes bok, Another Langauge, kan du läsa här.

Här kan du läsa om Anna Strands Nagoya Notebook.

Här kan du läsa om Carl Johan Eriksons Armageddon-The End.

 

Har juryn valt rätt? Se själv, böckerna finns från och med onsdag den 1.10.2014 att klämma på, och läsa i, på Centrum för fotografi på Tjärhovsgatan 44 i Stockholm.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg