A day in the world enligt Anders

Förord: Jan Eliasson och Desmond Tutu

Bokförlaget Max Ström 2012

 ISBN9789171262578

Om du var proffs eller amatör om du ägde en dyr systemkamera eller endast en enkel mobilkamera, det spelade ingen roll. Alla blev uppmanade av Aday.org att dokumentera sin vardag den 15 maj 2012.

Den 3:e juni 2003 dokumenterade 3000 fotografer Sverige. Av de 24 000 bilder som samlades in blev det en bok, En dag I Sverige. Tidigare har liknande projekt genomförts i andra länder, A day in the life of America, A day in the life of China, A day in the life of Australia. Nu har det mest ambitiösa av alla A day projekt blivit bok, A day in the world.

Ett gigantiskt projekt som samlade in över 100 000 bilder från 165 länder. Förutom den bok som nu ligger på mitt bord så finns det även en webbplats där samtliga bilder är publicerade. Boken innehåller 1000 bilder utvalda av en internationell jury.

Aday.org som ligger bakom hela projektet är  en organisation som drivs av den svenska stiftelsen Expressions of Humankind. Stiftelsen har till ändamål att “främja vetenskaplig forskning och utbildning med den fotografiska bilden i centrum samt att verka för ökad förståelse mellan människor världen över.” Så där har vi utgångspunkten för det hela.

Dessa 1000 bilder från hela jorden är ingenting annat än en fantastisk läsning.  Det som är mest intressant är inte de enskilda bildernas kvaliteter utan sammanställningen och mångfalden. Känslan och kunskapen kring att denna vår enda jord innehåller så många olika miljöer och så många olika sätt att leva på gör en ödmjuk inför de vardagliga problemen. Människor kämpar och sliter, övervinner faror och umbäranden, gläds och sörjer. Alla på sitt sätt, på olika sätt men ändå så lika. Det vi får är ingen tillrättalagd bild utan massor med små bitar ur den riktiga verkligheten, som vi alla är en del av. Bilderna övervinner alla språkbarriärer och utbildningsbarriärer. De kommunicerar över alla gränser och bär med sig kunskap, kultur och känslor.

Titta på glädjen i barnens ansikten när de får leka med en boll, upplev kärleken mellan två unga människor, känn den lilla människans utsatthet i en ogästvänlig miljö, försök förstå kampen att övervinna vardagens svårigheter. Gör allt detta och inse att vi är ganska lika, att det är mer som för oss samman än som skiljer oss åt.

Men vi får också se hur orättvist fördelade jordens tillgångar är. Visst det är ingen nyhet men det är det som är intressant. Det är inga nyheter utan bara vår vardag som skildras.

Det finns vissa bilder som stannat lite djupare i medvetandet

Ahvaz, Iran, 17:15. En ung pojke dyker ner i vattnet från ryggen på en vattenbuffel. Fotografen har fångat pojken i exakt rätt ögonblick. Jag har ingen aning om hur hans liv ser ut, men just när bilden är tagen finns där inga bekymmer. Glädjen och lekfullheten går inte att ta miste på. Foto: Mehran Hamrahi.

Barcelona, Spanien 13:03. En demonstration övervakas av kravallklädda poliser och i förgrunden ser vi ett ungt par som kysser varandra. Kärleken övervinner allt. Foto: Giuliano Camarda.

Sulligent, Alabama, USA, 09:07. En ung flicka ligger i sin säng och sover. Bredvid sig har hon en rosa pistol. Hon sover med den för att kunna försvara sig. Foto: Megan Price.

Denna bok säger också en annan sak. Fotointresset är enormt. Den fotoexplosion som kom med det digitalas intåg är massiv. Fotografin har på ett helt nytt sätt blivit en naturlig del av vardagen och det produceras bilder som aldrig förr. På Facebook, med Instagram och Hipstamatic kan vi med en knapptryckning få en miljonpublik för våra bilder. Intrycken blir lika flyktiga som de är många. Därför känns det verkligen rätt att även presentera ett fotoprojekt som detta även i bokform. Man får ro att vila i bilderna och tänka efter. Det är bokens styrka.

Anders Alm

Magic Bar

Kenneth Gustavsson

Texter av Thomas Wågström och Gerry Badger

Max Ström 2012

ISBN9789171262592

Kenneth Gustavsson gick bort 2009. Och där kunde en av Sveriges viktigaste fotografer ha försvunnit in i skuggorna. Men hans fotografvänner såg till att det inte hände. En av de som drog ett stort lass för att visa upp Gustavssons arbeten var Thomas Wågström. Det är han som har producerat denna bok och som har skrivit förtexten. Det är sällan som förtexter tillför något men den här är faktiskt ett nöje att läsa och berättar också något lite om mannen bakom bilderna.Kenneth Gustavsson gjorde inte mycket väsen av sina bilder. Inte av sig själv heller, enligt vad jag hört. Han ville mest göra sina bilder. Att visa dem var inte det viktigaste. Ändå har vi fått se dem lite här och var. Han var en flitig medarbetare för tidningen ETC. Under 1980-talet ställde han ut sina bilder både i Sverige och utomlands. 1984 fick han Tidningen Fotos stora fotografpris. Och han var en av tre fotografer i den fina utställningen Indicier som sattes upp på Kulturhuset 1996. De andra två var Christer Strömholm ochAnders Petersen. Av detta blev också en bok, Indicier utgiven på Journal. Men sedan blev det rätt så tyst om honom.

Det är svårt att säga något om Gustavssons fotografier. Det kanske är det det som är meningen. De innehåller en sorts mystik som gör att man dras till dem och bevarar dem i något långt borta liggande, avskiljt rum längs in i minnesbanken. Inte för att de är vackra. Men det finns en slags längtan i hans bilder. Och en obehaglig drömliknande känsla. Han fotograferar sällan människor. Och om han gör det så är de där som en slags del av bilden. Tre porträtt finns dock med. De avbildade är han vänner. Anders Petersen, som han startade den legendariska fotografkollektivet Saftra tillsammans med. Ovan nämndeThomas Wågström och så nyligen bortgångne Timo Sundberg, skribenten och redaktören som var en av de som gjorde ETC så läsvärd.

Men det är som sagt inte människorna som är det viktiga i Gustavssons bilder. Kanske man kan säga att det är stämningen. För oavsett om han fotograferar en fåtölj eller en översnöad Chevy Biscayne så finns det något ödesmättat där. Men mest intresserad tycks han ha varit av duvor. Så här berättar han själv för Timo Sundbergs bandspelare (i boken Indicier):

När man är ute och fotograferar kan det dröja länge mellan bilderna. För att hålla blicken i gång tyckte Christer – på fotoskolan – att jag skulle fotografera bokstäver på fasader. Det rådet följde jag aldrig direkt. Istället för bokstäver blev det fåglar. Det är alltid lika spännande att se hur fågelns rörelse blir på negativet, det går aldrig att förutse.

När jag ser tillbaks på fotoboksåret 2012 så tycker jag nog att denna bok är en av årets höjdpunkter. Speciellt glädjande är det att förlaget Max Ström valt att ge ut den. De ger mer och mer plats för riktigt intressanta fotobokstitlar i sin annars rätt så livsstils-, kokboks- och äventyrsspäckade katalog. Och mer lär vara på gång under nästa år, enligt rykten.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Raw Power

Mats Bäcker

Norstedts

ISBN: 978-91-1-304506-1

Musik och foto, visst hör det ihop på nåt sätt. Jag tycker så, kanske för att jag egentligen vill vara musiker själv men är fotograf. Många fotografer jag känner musicerar eller kanske det är så att många musiker jag känner fotograferar.

Mats Bäcker är nog mest känd som fotograf men i Raw Power får vi reda på att han även spelat saxofon i olika konstellationer. Se där, ännu ett exempel. Det är alltså bevisat, musik och foto hör ihop.

Namnet på Mats Bäckers bok, Raw Power, är samma som ett album av Iggy Pop och the Stooges. Omslaget pryds av just Iggy Pop och bilden är en av Mats Bäckers mest kända. Vild av rå energi ger Iggy Pop fingret åt den danska publiken. Den bilden blev ett startskott för den då 19 åriga Bäcker. Året var 1977 och karriären som rockfotograf tog sin början.

Under stor del av sin mest aktiva rocktid fotograferade Bäcker åt den för länge sedan nedlagda tidningen Schlager. Enligt Bäcker så fyllde Schlager upp ett gap mellan Musikens Makt som hade en tydlig politisk ideologi och andra musiktidningar som bara innehöll ytligt trams. Man tog musiken, dess utövare och läsarna på allvar. Fotograferna fick en självklar plats i redaktionsarbetet. Vilket naturligtvis ökade chanserna till god bildjournalistik och bra bilder.

Det finns bilder som uppnått klassiker-eller kultstatus. Naturligtvis bilden på Iggy Pop men också  David Bowie med en dödskalle från Bryssel 1983 och Magnus Lindbergs hals från Linköping 1982. Det är ett imponerande kändisgalleri som boken visar upp. Ulf Lundell, Eva Dahlgren, U2, Rolling Stones, The Clash, Joakim Thåström, Plura, ABBA, David Bowie, Tina Turner, Grace Jones och många fler.

De bilder som fastnar mest på min näthinna är de som minst passar in på bokens titel, Raw Power, de som nästan är omöjlig att ta idag. Alla underbara bilder backstge, i turnébussen, på fik eller hemma hos artisterna. Det var en tid när de var tillgängliga på ett helt annat sätt än idag. Skivbolagen hade inte börjat styra presskontakterna med järnhand.

Bilden på U2 och deras  loge på Roskildefestivalen 1982 är helt underbar.  Från en skruttig barack med taket förankrat med snören tittar tre musiker ut genom ett litet fönster. Det ser regnigt och grått ut. Antagligen lite kallt och fuktigt inomhus. Där förbereder sig ett av de största rockbanden någonsin för sin konsert. Idag skulle inte ens ett garageband acceptera liknade förhållanden. Oförglömliga är också bilderna på Totta Näslund på “ölsjappet” Tranan  och en leende Ulf Lundell alldeles svettig efter en spelning. Bilderna blir tidsbryggor, fotografi när den är som bäst. Enkelt och okonstlat.

Boken är inte bara rockhistoria utan även fotohistoria. Man märker på den fotografiska estetiken att de inte är tagna idag. Det är Tri-X och D-76 med ett tydligt dokumentärt anslag. Idag kan man ju knappt  se en bild på en artist utan att det skriker styling och photoshop. Bäckers bilder är levande och direkt ur verkligheten. Även de arrangerade bilderna har samma äkthet i sig.

Till bilderna har Mats Bäcker också skrivit texter som berättar  om artisterna och hans egna minnen kring fotograferingen. Det är  mycket värdefullt och intressant. Bäcker är heller inte rädd att berätta om misstag som han gjort genom åren. Det är befriande att någon vågar gör det. Vi som har varit med ett tag vet att misstag är en viktig del av den kreativa processen, vare sig man spelar ett instrument eller tar en bild. Ingenting kan hela tiden vara perfekt.

Anders Alm

Another Language

Mårten Lange

MACK 2012

ISBN 9781907946301

The first time I came across Mårten Lange’s photography was an exhibition at the school of photography in Göteborg. I had long since finished teaching there, but had happened upon his exhibition and book with the title Woodland.”

At the time I remember reacting having myself published (in Sweden) a photographic book with the same title: Woodland, pub. Bildibok 1993. The content though visually very different, had a theme in common – trees.

Now once again in Göteborg I happened to see Mårtens latest book Another Language, MACK 2012.

Another Language contains 58 black and white images measuring 100mmx75mm and a short text written in 1845 by Alexander von Humbolt the Prussian naturalist/geographer and quoted as taken from his book Kosmos.

The first image in the book is a reflection (of presumably) the sun in a puddle in a field. The last image is of the crescent moon with the inside curve of the moon facing down. Between these images the subject matter varies from living creatures such a a family of ducks, a sheep and a fish swimming, to a view of a mountain landscape a rock, a leaf and a whirlpool. This whirlpool is stylised on the cover and could be related to a nebula and the Cosmos.

This book’s sequenced images are sometimes difficult to interpret in scale. The small size of the printed images heightens this. Are we viewing a landscape from a great height or just some patterns at the photographer’s feet. Finally it doesn’t matter too much.

The images work as a poem whereby we are left with a feeling of the whole – a sum of the individual parts where form, contrast and light blends. The title sits well with this book. This is not the language of words but of photographic images. A fine little thoughtful book that feels good to hold and look through.

John S. Webb, photographer in Malmö

Fade to black

Martina Holmberg

Formgivning och intervju: Theodor Jikander

Lux Förlag

ISBN 978-91-979540-1-3

Intresset  för fotografi har aldrig varit så stort som det är idag. Det kan nog bero på att det aldrig varit lättare att ta bilder och även göra nånting med dom. En kamera som man kan ringa med har ju alla nuförtiden och man behöver ingen specialutrusning eller mörkrum för att ta fram bilderna. Datorn finns ju i var persons hem och fotoböcker med bra kvalitet kan man göra via nätet. Så att göra bilder och presentera dom för en stor publik är ingen konst.

Men hur ofta ställer man sig frågan varför?

Man kanske vill berätta en historia eller bevara ett minne eller förändra nånting. Eller så kanske man vill beskriva ett tillstånd och det är nog det som Martina Holmberg har gjort i den här boken.

Holmberg har använt en polaroidfilm med tillverkningsfel som heter Fade to Black, därav titelnamnet. Om man inte gör nånting med bilderna efter fotograferingen så fortsätter de att exponera och blir slutligen helt svarta. Det går att avbryta processen genom att förstöra filmen, genom att separera de olika lagren som den består av. Det är inte möjligt att ha full kontroll så slutresultatet blir till viss del styrt av slumpen. Den totala motsatsen till att kontrollera bilden pixel för pixel i datorn.

Resultatet blir varma måleriska bilder. Jag associerar direkt till den engelske naturromantikern William Turner. Man brukar säga att hans måleri la grunden för det som skulle kallas impressionismen.

Holmbergs bilder gestaltar ett tillstånd mellan längtan och dröm i ett melankoliskt landskap som varmt omsluter betraktaren. Men mitt i det varma, nära drömmen, pockar verkligheten på och det börjar skava. Var är alla ensamma människor på väg, är det en tsunami eller bara en våg att leka i?  Det som egentligen är en vardag blir en vacker och intressant resa bort från det dokumentära till det privata och undermedvetna

Bilderna styrka är bristen på vanlig teknisk briljans och närvaron av ovanlig teknisk briljans. I dessa digitala tidevarv när bildkvalitet är synonymt med skärpa och svart och vitpunkt känner jag mig befriad av dessa bilder som är fulla av vad man slarvigt skulle kunna kalla misstag. Bilderna är fläckiga och oskarpa, de har onaturliga färger och är alldeles underbara.

Titta på den gamla traktorn som står i ett ökenlandskap men ändå nära havet eller den ensamma julgranen i ett grönt vinterlandskap. Motsatser som förenas i en polaroidbild som egentligen skulle släckts ut och bli helt svart om inte Martina Holmberg för ett ögonblick stoppat den oundvikliga process som leder till förgängelse.

Anders Alm

Toyuko, a non real live love experience

Christer Järeslätt

Snapshot.Publishing 2012

ISBN 9789198012521

En kort resumé innan boken börjar; den unge fotografen Christer Järeslätt vill åka till Japan för att få nya inspirerande fotoouppdrag och för att trösta sig själv efter en skilsmässa. Han börjar leta på internet efter en assistent. Då kommer han i kontakt med den unga Yuko Mori som arbetar som stylist på en fotoatelje.

Det här är berättelsen om kärleksparet som aldrig möttes. Det hela skedde för ungefär 14 år sedan och om det är en sannsaga eller ej kan man inte riktigt veta men den är säkert baserad på en sann historia. Vi får följa en e-postkonversation som börjar rätt så formellt och trevande. De lär känna varandra bättre, börjar utväxla fotografier och sakta växer en stark attraktion fram. Han blir blixtkär i henne:

I dont know what you are doing to me, but i think I´m falling in love with your image.

Yuko har också varma känslor för Christer men är mer tveksam. På sin stapplande engelska lägger hon fram sina tvivel.

To tell the truth i can not confidence a man . Because they have an affair and have not love take the long time.

De två berättar mer och mer för varann om sina liv, blir mer och mer förtroliga och börjar göra planer för ett liv tillsammans. Christer planerar att resa till Japan om ett par månader. Yuko tvekar;

Hello my darling Crille. I think i little regrets…i sent you my photos. Im ver—y shy……

När Järeslätt äntligen kommer iväg till Japan är kontakten mellan de två bruten och han letar förgäves efter Yuko.

Texterna ligger i bilderna, allt är en integrerad enhet. På så sätt läser man samtidigt två tidsskikt, dels den gryende kärlekshistorien, dels det hopplöst frusterande letandet efter den försvunna Yuko. Men jag blev ändå helt uppslukad av den gripande e-postkonversationen och läste texten först och därefter bilderna.

I starka färger skildrar Järeslätt Tokyos myllrande gatuliv. Trots flera resor till Japan lyckas han inte finna sin e-postkäresta. Hans stora ensamhet skiner igenom trots att han avbildar vänliga människor. Överallt dyker de upp, de förföriska kvinnoansiktena på de stora reklambildskärmarna och ensamheten och desperationen växer.

I ett desperat Love you! Crille slutar boken och vi som läsare lämnas att fundera över vad som hände…

På en av bokens avslutande bilder sitter en kvinna ensam på en perrong, på väg någonstans? Fotografen är placerad alltför långt borta för att nå fram till henne och husfasadernas glättiga reklambudskap gör hela scenen bara mer ödslig och dyster.

Christer Järeslätts intima och personliga skildring av denna dystra kärlekshistoria som aldrig blev av är gripande och mystifierande. Länge kommer jag att gå och undra vad som hände med den ogripbara kvinnan i Tokyo. Vem var Yuko, fanns hon eller var hon bara ett alias, ett hittepå, bakom internets oändliga och ibland gäckande cyberrymd?

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg