Om fotoboken | 本
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
2
archive,paged,author,author-arwatestar,author-2,paged-15,author-paged-15,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Svensk (med lite dansk hjälp) vinnare!!

Boken La résidence med formgivning av Greger Ulf Nilsson och bilder av J H Engström och fick Goldene Letter! Det finns många bokpriser världen över, stora och små. Men frågan är om inte detta är en av de mest prestigefyllda.

Vi känner alla till Svensk Bokkonst där en jury knuten till Kungliga biblioteket varje år väljer ut de vackrast formgivna svenska bokverken. Liknande priser finns i ett trettiotal länder världen över. Alla dessa länders nominerade böcker deltar i en slags final arrangerad av Stiftung Buchkunst i Frankfurt am Main och Leipzig, Tyskland. Hänger ni med?

Och den stora glada nyheten är alltså att; THE WINNER IS; La résidence. Vad Goldene letter egentligen är framgår inte riktig. Men det är tydligen finare än guldmedalj. En annan svensk bok har slunkit med bland de över 500 nominerade. Roberto Bolan’os 26666 utgiven av Bonniers förlag. Den fick ett hedersomnämnande.

La résidence benämns såsom varande dansk eftersom den är tryckt i Danmark,men den är en svensk produkt utgiven av vårt allra bästa svenska fotoboksförlag, Journal.  Jag lämnar över ordet och låter Journal skryta lite. Det har dom förtjänat:

La résidence premierades först av juryn för tävlingen Årets bedste bogarbejde vid Det Kongelige Bibliotek i Danmark, där La résidence är tryckt av Narayana Press. Därför rubricerar Stiftung Buchkunst La résidence som en dansk bok. Men förutom tryck och det avancerade bokbinderiarbetet, utfört av Leipziger kunst- und Verlagsbuchbinderei i Leipzig, är La résidence en svensk produkt. För den grafiska formgivningen med vik-ut-sidorna svarar Greger Ulf Nilson, Stockholm, och boken är utgiven av Journal där Gösta Flemming är förläggare och redaktör. All text i boken är återgiven på svenska, franska och engelska – översatt av Martine Desbureaux, Maria Ridelberg-Lemoine, Linda Schenk, Einar Heckscher samt Gösta Flemming. Andra som varit delaktiga i produktionen: Johan Lindberg (original), Helena Påls (kopiering av svartvita bilder), Johan Bergström (kopiering av färgbilder) samt Eva-Teréz Gölin/Projektor (skanning av kopior).

  Omfotobokens recension finner du här och en liten bokfilm finns här. Boken finns fortfarande att få tag på, kolla vår fotobokhandelslista här och låt er inte luras av antikvariatspriserna som toppar på över tretusen.

Tommy Arvidson

KARS

Dawid ( Björn Dawidsson)

Förlaget DOG

ISBN9789186074241

Visst har bilar en själ! Dawids bilar är ledsna och mer eller mindre misshandlade. Oftast är de också ensamma, övergivna. Eller så är de totalt insnöade. Med sönderbrutna vindrutetorkare. Eller brutalt inlåsta i sådana där källargarage som Stockholm förr vimlade av.

Det finns undantag. En silverfärgad Mercedes 300 SL står parkerad mitt i stan och ser jättestöddig ut med sina fåniga måsvingedörrar.

En Lincon Continental -78 blinkar förföriskt med sin ena strålkastare. Det beror på att den ena av de dolda strålkastarna är trasig men det ser ändå tufft ut.

Det finns ett kärleksfullt och lite nostalgiskt skimmer över den här boken som är nästan lika tjock som en tegelsten, ja, som en mexitegelsten i alla fall. Men egentligen så är det en slags samhällskritik Björn Dawidsson presenterar i sina svart-vita bilporträtt, de flesta tagna någon gång på 70-talet. Många av bilderna förekom då, 1978, i en liten stridsskrift, Bilsamhället av Magnus Mörk och Björn Dawidsson. Den var en rasande uppgörelse med bilismen, med rubriker som “Ett avgasrörs bekännelse” och “Hur mycket nytta har vi av bilismen?”. Idag, trettio år senare, kan vi småle åt den där tiden då bilar såg olika ut och fortfarande var relativt få. Man såg på långt håll om det var en Ford Anglia eller en Saab som kom runt hörnet.

På de enstaka bilder där människor förekommer är de djupt försjunkna i bilarnas innandöme, antagligen skruvande på någon trasig solenoid. Då kan man få lite ångest över all tid man själv lagt ner på sina slitna bilar. I dagens bilar byter man en datorenhet och betalar mer än man egentligen har råd med.

I den nya boken har Joppe Pihlgren har skrivit korta anekdotiska texter till bilen och bilismen. Ett slags glädjeyttringar över bilens välsignelser. Jag gläds mycket åt den detaljerade beskrivningen över hur man på rätt sätt startar en Alfa Romeo 1600 GTJ.

Länge kommer jag sitta och bläddra fram och tillbaks i den här boken, för visst har bilar en själ? I alla fall på Dawids bilder!

Foreign affair

Margot Wallard, J H Engström

SUPER LABO

Detta är en kärleksbok. Engström mötte Wallard. Nu har de gjort en bok för att berätta för världen om sin förälskelse och kärlek. De fotograferar varandra. De onanerar och knullar inför kameran. Och så en bild på cigaretten efteråt. Men den bild som ändå är den mest intima, i denna värld där nakenheten sköljer över oss i alla media, det är den bild där de lagt ut sina pass, tillsammans. Till allmänt beskådande med passnummer, födelsedatum och allt.

Jag gillar mest de symboliska bilderna. De runda caféborden uppställda på varandra för städning. I en för övrigt tom lokal, eller kanske ute på gatan. Bordsytorna nästan kärleksfullt limmade mot varandra. Eller bilden på de två flipperspelen. Vilken föreställer J H och vilken föreställer Margot?  Attack from Mars eller Monster?
För- och- eftersättsbladen har collage från parets hemtrakter Paris och Smedsby. Ett slitet Paris och vinterbilder från Värmlandsskogarna.

Det är egentligen en ganska gullig bok, med en underton av desperation. Ett försök att stoppa tiden i den där första omtumlande och passionerade förälskelsefasen.
I februari får vi veta hur det gick sen. Då kommer nästa bok av Engström /Wallard, 7days Athen. November 2011. Även denna ges ut på det japanska förlaget Super Labo. Ett litet förlag som har specialiserat sig på fotoböcker i små upplagor och i ett litet format. Något som känns befriande när de stora förlagen försöker överträffa varandra i konsten att göra tjocka och stora böcker.

Tommy Arvidson

Precense

Amofora/ Max Ström 2011

ISBN9789171262455

Inför vissa böcker får man den där känslan: Det här borde ju vara en utställning istället! När det gäller denna bok så vill man gärna hänga upp många av de tretton svartvita bilderna på väggen. Det skulle kunna låta sig göras, ty boken är stor (27,5 x 34,5 cm). Men ändå är det en fröjd att sitta i fåtöljen och bläddra och komma riktigt nära bilderna. Det matta pappret ger den där torra känslan som en kolteckning har.

En bild på en kudde som ligger lite nedtryckt på en säng. Någon har sovit där, drömt. När jag för länge sedan gick på fotoskola hade vi en sån uppgift: Min obäddade säng. Den var troligtvis initierad av skolans rektor Christer Strömholm som själv hade fotograferat många obäddade sängar i Paris.

Sedan dess har jag sett många sängbilder, det är ett motiv som många attraheras av. Sängen är en väldigt laddad plats, en plats för sorg, glädje, passion och vanmakt. Och förstås vila.

En bild på ett skåp, men inte vilket som helst utan ett sånt där jättestort som står i slott och som man nästan kan gömma en skolklass i. Det är stängt, ointagligt och lite skrämmande.Ett porträtt av en ung kvinna blir ett slags avbrott. Hon betraktar oss och fotografen med en viss vaksamhet.

Det är lätt att sjunka in i de här skenbart enkla bilderna och skapa vidare med hjälp av sina egna referenser och minnen. Här finns ingen egentlig berättelse, varje bild är en egen tankeväckande bilddikt.

Ett duschmunstycke, ganska så igenkalkat. Man kan nästan känna den lite mögelbemängda lukten.

Ett återkommande tema är naturen och dess förmåga att ta över det människan lämnat. Ett märkligt nästan fönsterlöst hus står övergivet. Den grind som skulle stänga ute, står öppen, halvt dold i den höga vegetationen.

Bokens sista bild föreställer en gammal cementtrappa. Livstrappan? Nedersta steget är sprucket och på väg att falla sönder.

Jag önskar mig fler bilder, fler sidor och fler anledningar att falla i tankar över halvt bortglömda minnen och känslor.

Och för övrigt, enligt UNESCO:s rekommendationer så skall en bok innehålla minst 49 sidor. Så det här är nog en utställning i alla fall, en alldeles extra tänkvärd utställning, perfekt i soffhörnan.

Tommy Arvidson

P.S. Den här boken var nominerad till Svenska fotobokspriset 2011.

2011 års läsupplevelser

Hur var fotoboksåret 2011?  För min del var det frustrationen över att det är omöjligt att ha koll på alla dessa fantastiska verk som görs i små upplagor och på små förlag. En slags parallell till vad som händer inom musikbranchen. Gör-det-självvågen blir allt större och viktigare. Och snart väller e-böckerna in…

Jag fick en aha upplevelse några veckor före jul. Ja, jag har ju känt till fenomenet länge men det är på något sätt inte verklighet förrän man ser det nära sig.

Vi satt några fotografer i Malmö, på en bar, då en av oss drar upp sin i-phone och säger  –Jag har gjort en ny e-bok, vill ni se. Boken var i ett perfekt bokformat, blädderbar, klar för visning i i-phonen och i-pad. Framställningskostnaden genom den firma där man också marknadsför och säljer sin bok är ungefär en tia. Ja det är sant, tio kronor… Så nu är vi där, det finns ingen ekonomisk spärr för att göra sin egen fotobok!

Till den som ändå vill ha en riktig bok, med bilder på papper och hårda pärmar, OK, samma firma, men nu får du lägga ut en femhundring. Nu är det bara vårt dåliga självförtroende och idétorkan som kan stoppa oss. ( Kanske får vi också konsultera en duktig formgivare.)

Jag bad några fotobokskonnässörer i Sverige och Norge berätta om sina bästa fotoboksupplevelser under förra året. Här är resultatet. Kolla upp om du missat något riktigt bra!

Tommy Arvidson

Anders Alm, fotograf

War is personal, Eugene Richards, Förlag: Many Voices Press

Lowlands, Martin Bogren, Bokförlaget Max Ström

Elliott Erwitt´s New York, Förlag: teNeues

Burn 2, redaktör David Alan Harvey, Förlag: burnmagazine

Magnum Contact Sheets, Förlag: Thames & Hudson

När jag ska välja ut fem favoritfotoböcker under 2011 så blir det inte bara subjektivt utan sker även utifrån ett begränsat urval.  Jag har inte bläddrat i, och än mindre läst, ens en bråkdel av alla böcker som kommit ut.

Jag börjar med en bok som är utgiven 2010 men som kom i min hand 2011. War is personal  är en av de starkaste krigsskildringar jag någonsin sett. Man ser inte ett enda vapen eller en enda blodsdroppe. Eugene Richards har gjort en smärtsamt stark berättelse om soldater som kommit hem från Irakkriget och hur det har drabbat dom själva och deras anhöriga.  Jag kom i kontakt med bilderna första gången på Visa Pour l ´Image i Perpignan 2009. Eugene Richards visade sin utställning och inte ett öga var torrt. Han berättade bland annat att han haft svårigheter att få nåt förlag att publicera bilderna.

Den svenska boken i sällskapet är Lowlands,  Martin Bogrens skildring av sin barndomsby i Skåne. Den har jag tidigare recenserat här på www.omfotoboken.com.

En av mina favoritfotografer Elliott Erwitt, har gett ut en bok med New Yorkbilder från 1949-2008. Här finns många fina bilder tagna med Elliott Erwitts omisskännliga känsla för det humoristiska i tillvaron.

David Alan Harvey har varit redaktör för  Burn 02. Utgivningen bygger på det material han får in och curerar till sitt onlinemagasin www.burnmagazine.com. Här blandas fotoessäer av stora och kända namn som Paolo Pellegrin och Bruce Gilden med bilder av mindre kända och okända fotografer. Irina Wernings bildserie Back to the future är en av de intressantare. Men allt håller en mycket hög klass. Burn 01 är recenserad här tidigare och Burn 2 kommer senare.

Sist men inte minst (den är stor, på gränsen till otympligt oläslig) är Magnums Contact Sheets. Om det är nåt jag saknar från den analoga tiden så är det kontaktkartorna. De formade en slag dagbok över jobb och vardag. De var så lättillgängliga och överskådliga i sina pärmar.  Att få se 169 kontaktkartor av 69 av Magnums fotografer är inte annat än en glädjechock. Det känns som man tittar in i ett nyckelhål och upptäcker nåt man egentligen inte ska se. För egentligen, vem vill visa sina misslyckanden på väg till den perfekta bilden. Jag är bara så tacksam att dessa duktiga fotografer delar med sig på ett så generöst och prestigelöst sätt. Det kan vi alla lära oss mycket av.

Morten Andersen, fotograf, NO

Rinko Kawauchi: Illuminance. Aperture.
Lee Friedlander: In the picture, self portraits 1958-2011 Yale university press.
Alexander Binder: Allerseelen. Morel books.
Boris Mikhailov: Tea coffee cappuccino. König.
Mishka Henner: No mans´s land (selfpublished)

Jerker Andersson, fotograf

– The place we live, volume 1-3, Robert Adams, Yale University Art Gallery/Yale University Press, 2011

Tre finfina volymer, retrospektivt från åren 1964-2009, med Adams bilder och presentation av hans böcker.

– Höfe, Bernhard Fuchs, Koenig Books, 2011

Finstämd tysk fotograf, Fuchs har tidigare gett ut  böckerna Autos, Straßen und Wege och Potrait.

– The Auckland Project, John Gossage, Alec Soth, Radius Books, 2011

Gossage och Soth två favoritfotografer som producerat ännu en bra bok.

slutligen ett antikvariatfynd

– Josef Sudek, Artia 1964,

En riktigt bra bok med Sudeks sublima fotografier kring hans atelier på innergården i centrala Prag.

(På platsen finns idag ett restaurerat fotogalleri, som är väl värt ett besök för Pragresenären.)

Lars Epstein,fotograf, DNs stockholmsskildrare

Don  McCullin: “In England” (Jonathan Cape, 2007).

Ett magnifikt bildsvep genom decennierna i England av en de stora reportagefotograferna i vår tid som ingår i en serie böcker med Don McCullins bilder som Jonathan Cape gett ut de senaste åren. I ”Shaped by war” (2010) kan man till exempel följa McCullins karriär som inkännande krigsfotograf på otaliga krigsskådeplatser världen runt.

Johan van der Keuken: ”Quatorze Juillet” (Van Zoetendaal Publishers, 2010).

Fotografen och filmaren Johan van der Keuken (1938-2001) var tjugo år när han kom till Paris för att studera film. Vid den tiden tog han också bilder till sin bok berömda bok ”Paris Mortel”. Bilderna i utställningskatalogen ”Quatorze Juillet” är från denna period. De föreställer 14 juli-firande 1958 med spontan dans på ett litet torg i Paris. Underbar vardagspoesi.

Daido Moriyama: ”The Tropics” (Kodansha, 2010).

Man skulle nästan kunna välja vilken bok som helst av denne extremt flitige japanske fotograf som aldrig verkar ta en paus. Han har gett ut fler än tre hundra fotoböcker och fungerar som inspiratör för många fotografer världen runt. ”The Tropics” innehåller bilder från Thailand, Laos och Vietnam i Daidos typiska stil. De svartvita starkt kontrastrika bilderna fyller hela sidorna. Texten inskränker sig till en halv sida i slutet av boken.

Josef Koudelka: ”Gypsies” (Thames & Hudson Ltd., 2011)

Josef Koudelkas berömda bok ”Gypsies” kom ut 1975 på Aperture förlag. Den såg dock inte ut som Koudelka själv tänkt sig den från början. Boken skulle getts ut 1970 men den ryska invasionen i Prag kom emellan. Den nya upplagan liknar mer Koudelkas ursprungliga intention, men med tillägg av ett antal bilder. En blivande klassiker.

Chris Marker: ”Passengers” (Peter Blum Editions, 2011)

För att få med åtminstone två böcker som är utgivna 2011 väljer jag den kände dokumentärfilmaren Chris Markers bok ”Passengers”. Chris Marker har fotograferat passagerare i smyg på metron i Paris. Motivet är inte nytt, men Chris Marker har en stark inlevelseförmåga. Han kallar sig själv ”en välvillig paparazzo”.  Walker Evans passagerarporträtt från New Yorks tunnelbana på 1930-talet är dock fortfarande i en klass för sig.

Thomas H Johnsson, fotograf och konstnär

Jag lyckades inte att få ihop någon lista. Under året som gått kan jag bara minnas en bok som berört mig på riktigt.

The Pier av Nils Petter Löfstedt (Pierre von Kleist-edition).

Ibland kan det handla om att se mer än tryckta bilder mellan hårda pärmar. Boken som bok är visserligen mest att betrakta som ett dokument över ett utrymme under en pir i Malmös utkant som Nils Petter Löfstedt och Erik Vestman förvandlar till ett litet vardagsrum med parkettgolv och dörr med ringklocka och egen brevlåda. Dokumentet har självklart ett värde i sig. Men styrkan ligger i genomförandet, man har en idé, och genomför den, utan vare sig uppdragsgivare eller finansiering, och däri ligger den verkliga kraft gatukonsten besitter. Om man har varit uppmärksam. Eller för all del har lite insikt om sin tid. Då har man även kunnat uppleva Nils Petters laminerade fotografier på gatstenar runt om i Malmö de senaste åren, och där, just där händer det något som får mig att känna en enorm befrielse. Taket lättar. Nils Petter sitter inte och väntar på ett beslut om att hans utställningar ska godkännas av någon kulturtjänsteman, han äger gatan, och han använder den som sin egen konsthall och skapar därmed nya fotografiska arenor. Att jag sedan själv tolkar in en stark samhällskritik mot sociala nedskärningar och ökad hemlöshet i The Pier gör bara att verket blir ännu starkare. Samtidigt som Nils Petter och Erik Vestman långsamt gräver sig inåt tar de spjärn i begreppet samtidskonst och i min enfald hade jag en önskan om att “bästafotoboksjuryn” skulle vara lyhörd för det mindre konventionella och utse The Pier till vinnare. Om svensk fotografi (läs konst) ska stå sig internationellt i framtiden är det hög tid att kika bakom hörnet och upptäcka alla de nya plattformar och uttryck som skapas utanför institutionernas trygga tillvaro.

Finn Larsen, fotograf SE/DK

Fotoböcker är för mig en fysisk grej – man bläddrar i dem och man vandrar ständigt från antikvariat till bra bokhandlare till konsthallar och loppisar.

Viktigaste bokfyndet i 2011 var för mig Härkebergatrakten – en landskapsstudie (1944) av Lorentz Bolin (1887 -1972). Jag fyndade den i Köpenhamn i höstas på loppis.

Sedan har jag sökt Bolin i svenska fotohistorien – utan utdelning. Han finns inte där.

Men jag fann en annan av hans böcker i min egen bokhylla Träd (1956) och sedan har jag köpt upp på Bokbörsen allt vad jag har kunnat hitta – bland annat Bilder från det mellansvenska kulturlandskapet (1944) och Karlstad (1948) som är mycket betydande fotoböcker.

Gerry Johanssons kommentar då jag visade honom Härkeberga-boken träffar prick:

-Det är väl så här det blir när man inte försöker at krångla till det.

Enligt min uppfattning är Lorentz Bolin en mycket betydande svensk landskapsfotograf och jag frågar mig hur kanonisering och historieskrivning fungerar när han inte finns med. Han är också en mycket intressant och aktuell landskapsteoretiker.

Två andra som har gjort betydande fotoböcker i samma genre är Svante Lundgren (1913-1988) och Mårten Sjöbeck (1886-1976).

De är alla tre i stort sett ignorerade av det fotografiska etablissemanget.  Tur för mig som kan köpa deras böcker för mycket låga kostnader.

De fungerar bra i min samling som består av fotoböcker som jag ingår i min egen dialog med – om fotografi och om världen.

I dag kom ett annat mycket betydande nyförvärv till samlingen med posten – Sven Westerlunds THE BOX.

Det var bland annat han och Gerry Johansson som för 25 år sedan – genom svenska fototidningar – inspirerade mig till att arbeta med det topografiska på ett annat sätt.

Och nu väntar jag endast på Gerry Johansons Deutchland (2013?).

Marie Lundquist, författare, poet, kritiker

Här några spridda nedslag som lämnat spår i förra årets fotoboksutgivning  (utan rangordning).

Christer Strömholm: Les amies de Place Blanche/

Vännerna från Place Blanche

(Aman Iman Éditions/ Dewi Lewis/ ETC förlag)

Klassikern från 1983 i underbart generös nyutgåva med extra allt.

Joakim Eneroth: Short stories of the transparent mind

(Power house books)

Fotografier som fyller medvetandet med frågor om tomhet

och mening.

Sarah Moon: 12345

(Thames&Hudson Ltd)

Fotografisk tungviktare (i dubbel bemärkelse –

boken väger 5 100 gram!) med finkänsligt fingeravtryck.

Bruno Ehrs: Memories of

(Xpose gallery)

Pojken som erövrar världen.

En stilistiskt renskrapad skapelseberättelse.

Marie Sjovold: Dust catches light

(journal)

Familjeberättelse med synliga blodådror.

Födelse och död i ett.

Daido Moriyama: The world through my eyes

En kolsvart vandring i ett alldeles eget rike

(som inte står Dantes efter..)


Elsa Modin, Bibliotekarie, Hasselbladstiftelsens bibliotek

Arbus, Diane, Diane Arbus. – 40th-aniversity ed. – New York : Aperture, 2011
Eggleston, William, William Eggleston : chromes : 1969-1974. – 1. ed. / ed. by Thomas Weski … – Göttingen : Steidl, 2011
Kawauchi, Rinko, Illuminance. – Tokyo : FOIL, 2011

Leibovitz, Annie, Pilgrimage. – 1. ed. / Annie Leibovitz ; introduction by Doris Kearns Goodwin. – New York : Random House, 2011


One day – ten photographers : [June 21st, 2010] / edited by Harvey Benge. – Heidelberg : Kehrer, 2011 (Fotograferna: Jessica Backhaus, Gerry Badger, Harvey Benge, John Gossage, Todd Hido, Rob Hornstra, Rinko Kawauchi, Eva Maria Ocherbauer, Martin Parr och Alec Soth)

Photographic memory : the album in the age of photography. – 1. ed. / Verna Posever Curtis. – New York : Aperture, 2011

Schmitz, Helene, Ur regnskogens skugga : Daniel Rolander och resan till Surinam / James Dobreff, essä ; Arne Jönsson, översättning från latinet ; Helene Schmitz, fotografi ; [översättning från engelska: Joel Nordqvist ; faktagranskning: Lars-Åke Janzon]. – Stockholm : Max Ström, 2011

Woodman, Francesca, Francesca Woodman. – San Francisco Museum of Modern Art in association with D.A.P./Distributed Art Publishers, 2011

Jenny Morelli, Chefredaktör, Fotografisk tidskrift

Yumiko Utsus “Out of Ark” Perimeter Books.

Utsu påminner mig om en japansk motsvarighet till den schweiziska
konstnären Pipilotti Rist, hennes bilder och hennes bok gör mig
lycklig, förskräckt och morsk. Jag känner mig mindre ensam.

Michael Wolfe “Tokyo Compression” Peperoni Books.
Bilder från Tokyo är uttjatat men Wolfe går ju så nära. Med vidvinkeln
tryckt mot regnigt glas ser han dessa sovande trötta människor och jag
känner att jag är en av dem, vi är alla fångna i strukturer som
betvingar oss var vi än bor på jordklotet.

Albin Bibloms “Journal of Jacob Manderville” Eget förlag.
Vilket ambitiöst projekt. Vad grundligt han gått till väga. Vad galen
och rolig han är. Biblom påminner om Hasselbladspristagaren Waled Raad
i sin konstnärliga ambition att bygga fiktion runt sitt
fotograferande. Vad är påhitt och vad är sanning? Och varför har
fotografen kommit på den här galna gestalten? Särskilt mycket gillar
jag de enorma böcker han ställer ut som bara finns i ett enda
exemplar.

Platons “Power” Chronicle Books.
Inte för att bilderna är så fantastiskt nyskapande utan framförallt
för att han lyckats få alla världens makthavare att ställa sig framför
hans kamera och porträtteras på exakt samma sätt, ungefär som om de
vore bilar.

Kent Klich “Picture Imperfect”  Journal
Jag vet att den har några år på nacken men jag drabbades verkligen av
den när jag läste den. Kunde inte slita mig från sidorna, läste
finstilt och bläddrade fram och tillbaka i boken för att få en
helheltbild av hur missbruk och olycka kan förfölja oss i
generationer. Respekt!

Ingrid Nilsson, fotograf, direktör Preus fotomuseum NO


Jølster 2008. Oddleiv Apneseth. Song og Fjordane Kunstmuseum

Med två tydliga avgränsningar; tidsgränsen år 2008 och den geografiska gränsen, Jølster kommun, ger sig fotografen Oddleiv Apneseth i kast med det ambitiösa projektet «Jølster 2008». Han startar på nyårsnatten och avslutar projektet på nyårsnatten ett år senare. I två tusen bilder kan vi følja hans möte med jølsterborna under detta år.

Boken är stor, 335 sidor med bilder med korta och långa bildtexter som ger en mängd olika berättelser om människorna och livet i Jølster.

Projektet är också en hembygdskildring, Oddleiv arbetar som pressfotograf i Bergens tidende sedan 1987 men kommer från Jølster. Till skillnad mot det snabba arbetet som pressfotograf har Oddleiv valt att arbetat långsamt med storformatskamera, panorama kamera och stativ. Detta gör att det blir  en speciell relation mellan fotografen och de människor han skildrar, en tyst överenskommelse, ett förtroende och en tillit , som starkt präglar  bilderna. Förebilder som Martin Chambi och August Sander gör att Odleivs Apneseths gruppbilder ger associationer  till bygdefotografers bilder för mer än hundra år sedan.

Boken är en vacker och egensinnig upptäcksresa med vardagen i centrum, en bok man kan ägna många timmar åt. Bilderna lever ett eget liv men får gott sällskap av texten i boken

En form av samtidsarkeologi,där man kan gräva sig in i bilderna och lära sig om Norge av dag Bilder som man kan återvända till många gånger eller som professor Sigrid Lien skriver -Det vi møter i dette prosjektet er noe så sjeldent som fotografier som unndrar seg enhver form for enkel og likegyldig konsumpsjon – fotografier til å tenke med.

Kåre Kivijärvi Fotografier 1956 – 1991

Kristin Aasbø

Press forlag

ISBN: 978-82-7547-442-9

Kåre Kivijärvi anses vara Norges förste fotokonstnär och 2011 kom en retrospektiv bok med hans bilder och levnadsöde utgiven på Press forlag.

Det är forskningsbibliotikarien Kristin Aasbø som har gjort ett fantastiskt researcharbete med att bearbeta det bild och textmaterial som finns i Nasjonalbibliotekets samling.

Ur boken träder ett sammansatt, på gränsen till mytiskt levnadsöde fram med en egen bildvärld, där bilder kommer igen och igen men hela tiden i olika skepnader

Vissa fotoböcker måste bara bli gjorda för att dokumentera fotohistorien. Denna  bok är en viktig pusselbit i den norska fotohistorien, men den är också en spännade berättelse om en fotograf som själv skapade bilden av sig som konstnär och där vi får ta del av både de konstnärliga bilderna och de reportage han gjorde från  bl a norra Norge och Grönland. Det är en grundläggande bok med en redovisning av det sätt  han arbetade med sina motiv och hur samma negativ kunde få helt olika uttryck i olika kopior. En bok man bör ha i sin bokhylla om man är fotohistoriskt intresserad.

Traktorland

Foto;Knut Egil Wang

Text Hilde Sandvik

Cappelen Damm

ISBN: 978 82 02 29036-8

Boken är en del i en serie böcker om särskilda företeelser på Jæren utanför Stavanger. I denna bok så har hyllar man traktorn, dess roll och betydelse för Jæren och människorna där.Detta är en fotobok som är gjord med stor kärlek till berättelsen och med en  annorlunda bild av traktorer.

Bild och text spelar självständiga roller, vilket gör bilderna lever et eget liv och historien blir aldrig tråkig. Vem skulle kunna tro att man blir helt tagen av en bok om traktorer?

Detta är en bok som överraskar, med bilder som både är absurda, vackra  och stämningsfulla. K E Wang är en tonsäker fotograf som är lyhörd  både stämningar och för sin  berättelsen. Läs den!

Agnes Thor, fotograf

Christian Patterson – Redheaded Peckerwood, MACK.

Redheaded Peckerwood ger en rekonstruerad bild av den sanna historien om de unga seriemördarna Starkweather-Fugate i Nebraska, USA 1958. Patterson blev inspirerad av Terence Malik’s Badlands från 1973 men har lyckats att skapa en helt ny tagning av händelserna i en bok som är både experimentell och klassisk på samma gång. Bland det bästa jag sett hittills i fotoboksväg på alla sätt och vis.

Boris Mikhailov – The Wedding, Mörel Books

Bokens omslag inbjuder till ett klassiskt bröllop men innehållet och historien är allt annat än traditionell. Jag gillar formen mer än själva fotografierna men de är starkt berörande och stannar i ens minne vare sig man vill det eller inte.

Coley Brown – A Recurring Dream, Gottlund Verlag

A Recurring Dream kom precis ut i början av 2012, men jag fick chansen att se det första provexemplaret under NY Art Book Fair. Gottlund Verlag gör alla sina böcker för hand, ytterst välgjort och fint och A Recurring Dream är inget undantag.

Linda McCartney – Life in Photographs, Taschen

McCartneys book är till formen en klassisk coffeetable bok (så stor att den behövde en helt egen hållare när jag bläddrade i den) och är en blandning av privata familjebilder och bilder av Beatlarna, på gränsen att bli en i mängden – men de vackra fotografierna i storformat förmedlar ändå en intimitet och en känsla av att få smygtitta i hennes privata fotoalbum.

Bonus/återupptäckt:

Marilyn by Andre De Dienes, Taschen (2007)

Jag flyttade under 2011 och när jag gick igenom en hel bunt gamla lådor återupptäckte jag Andre De Dienes bok med foton av Marilyn Monroe, det var den en av de första fotoböcker jag fick och är full av förtrollande bilder av Norma Jean Baker, innan hon blev Marilyn. Går att hitta billigt på Amazon och är värd att införskaffa.

Magnus Westerborn, fotograf, ordförande Fotoförfattarna inom SFF

AMERICA BY CAR

LEE FRIEDLANDER

Fraenkel Gallery

Jag har alltid gillat on the road bilder från USA och här tar Lee Friedlander genren ett steg vidare när reser runt i USA och aldrig lämnar bilen. Han fotograferar landskap, städer, objekt och en och annan människa genom bilfönstret som emellanåt är nedhissat. För mig en kongenial dokumentär metod i ett USA så förknippat med bilen som främsta transportmetod.

HALF LIFE

MICHAEL ACKERMAN

Dewi Lewis Publishing

Michael Ackerman rör sig genom staden, mellan rummen, människorna och naturen, det är en mörk, grov, och poetisk skildring av Ackermans resor in ett ruffigt Polen.

HOSE VARIATIONS / Studies from Los Angeles and elsewhere

Bjarne Bare

Cornerkiosk press

Jag kan inte låta bli att le när jag bläddrar i Bjarne Bars bok om trädgårdsslangar. Trädgårdsslangar! Vi har säkert alla noterat dem, vi har nog alla rullat in, men har vi sett dess alla variationer?

MOM & DAD

Terry Richardsson

Mörel books

Terry Richardssons två separata volymer MOM & DAD är snyggt förpackade i samma svarta box. Varje volym ett brutalt närgånget porträtt, av åldrandets Mom respektive Dad, som inte väjer för något obekvämt.

Photoeyes lista över årets bästa fotoböcker

Det amerikanska webmagazinet Photoeye har presenterat sin årliga lista över årets bästa fotoböcker.

Som vanligt så blir man överväldigad över den otroliga mängd bra fotoböcker som presenteras

I juryn återfinns namn som fotograferna Martin Parr och John Gossage, skribenter som Gerry Badger och förläggare som Aron Morel.

Bland de de 157 böckerna som uppmärksammats av de 26 sakkunniga i juryn finns fyra svenska bidrag; Gerry Johanssons bok Poniac, Nils Petter Löfstedts Piren, Katinka Goldbergs Surfacing samt Mathias Grates Before Silence. Du kan läsa recensioner av de tre förstnämnda böckerna här på omfotoboken. För Photoeyes hela presentation, se här;http://www.photoeye.com/magazine_admin/index.cfm/bestbooks.2011

Omkring den 17 januari kommer Omfotoboken att publicera ett tiotal svenska fotoboksentusiasters bästa läsupplevelser från 2011.

Om ni orkar och är riktigt fotoboksnördiga kommer här en lista över andra listor; http://www.eyecurious.com/photobooks-2011-and-the-winner-is/

Tommy Arvidson

Surfacing

Katinka Goldberg

Journal

9789197887632

Bokens första bild föreställer en röd putsad vägg bevuxen med klängväxter. Jag vet inte vad det var som fick mig att omedelbart associera till en moderkaka med dess blodådror.

Men det kanske är det som är den här bokens styrka, att den inbjuder till associationer. Här finns ingen berättelse. Det är snarare personliga och poetiska bilder som rör sig kring ett tema.

Några sidor längre fram har Goldberg fotograferat en tall underifrån och genast far mina tankar iväg om något inomkroppsligt, oklart vad.

Egentligen så handlar boken om kärleken mellan en dotter och hennes mor. Som i alla kärlekshistorier så är det inte enbart enkelt. Där finns frustrationer, ilska, en känsla av instängdhet. Men samtidigt en önskan av att vara nära, att krypa in i en famn. Och också en vilja att undersöka. Vem var modern som ung? Den ungdom som i många avseenden har gått i arv till dottern.

Innerliga och kärleksfulla porträtt på mor och dotter blandas med bilder på ogenomträngliga snår. Och så hela tiden vatten, boken är uppfylld av vatten. Här finns en slags sinnlighet och långsamhet. Svartvitt och färg förekommer om vartannat, ett stycke ljusskadad film får en stark symbolisk betydelse.

Kanske det ändå är så att det finns ett specifikt kvinnligt sätt att  fotografera. En manlig fotograf skulle aldrig kunna ha gjort dessa bilder. Det är bara att tacksamt konstatera att jag får titta in i en värld som inte alls liknar min.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Blackdrop Island

Foto: Klara Källström

Dikter: Viktor Johansson

/B-B-B Books, 2011

Tokyo. Stadslandskapet  breder ut sig i all oändlighet och människorna myllrar likt myror på gatorna. Ljudet av röster och bilar kryper in i minsta vrå. Ingenting tar någonsin slut.

Det är den bild jag tror att de flesta har av Japans huvudstad en av världens mest tätbefolkade städer.

Men i Klara Källströms Tokyo är det tyst och verkligheten tar slut några meter från kameran.  Människorna är få och ensamma. Blixtljuset  sugs upp och vad som finns i det mörka vet vi inte. En svart fond, en svart backdrop, en blackdrop avskärmar oss från resten. Blixtens ljus avslöjar det som ligger närmast med en skärande skärpa. Men de som döljer sig i det mörka kan se blixtens skarpa ljus på stort avstånd. De vet att fotografen är där.

Stilen i Källströms bilder känns  igen. På senare år har det nästan blivit en egen fotografisk genre, Blackdrop photography. Att ljusstyrkan avtar med kvadraten på avståndet är ju ingen ny kunskap och i fotohistorien är det många som utnyttjat  denna ljusets fysikaliska egenhet.  Jag kommer ihåg bilderna i Gerry Winogrands projekt Public Relations och Stock Photographs. WeeGee så klart och i nutid har JH Engström använt blixtljuset egenskaper i sitt konstnärskap.

De bilder jag gillar bäst är de utan människor. Storstadens husfasader med oväntade utsmyckningar, övertäckta bilar som avslöjar ägarens fåfänga. De förmedlar en känsla av ogripbara ungdomsupplevelser. Full av förväntan och nyfikenhet men med lite erfarenhet vandrar man runt i en okänd miljö. Där upptäcker man saker som kommer att finnas kvar i minnet hela livet. En favorit har blivit det omplåstrade trädet som håller på att välta över en gångstig.

När det kommer in människor i bilderna blir det lite problematiskt.  Den närhet och närvaro jag upplever i miljöbilderna försvinner. Människorna blir bara staffagefigurer som tvärtemot dess ursprungliga syfte blir till en belastning för bilden.

I slutet av boken har Viktor Johansson publicerat ett antal dikter både på svenska och engelska.

Boken är utgiven på ett relativt nystartat förlag där Klara Källström själv är en av ägarna. Det verkar vara ett förlag med stora ambitioner. Blackdrop Island är en väl genomtänkt produkt från första till sista pappersfiber. Det är verkligen ett stycke bokkonst och det  är nog inte det sista vi kommer att höra från Klara Källström och B-B-B Books.

Anders Alm, fotograf i Gammelstad

Elisabeth-I want to eat-

 Mariken Wessels

Alauda publications

Jag blir förbryllad redan av omslaget. Ett svartvitt porträtt. Klippt i två delar rätt över näsryggen och sen ihoptejpat igen. Det föreställer en ung kvinna. Hon heter Elisabeth och hon mår inte bra. Det framgår av de vykort och brev som några släktingar har skickat till henne.

We got on each other´s nerves but instead of just quietly leaving the room you start to swear, throw things and kick. What do you achieve by it?? It´s a breach of the peace. The police have to be called, who usually know what to do to calm things down, cell, hospital, injections.

Elisabeth bodde antagligen någonstans på den holländska landsbygden.Troligen tycker hon om att fotografera. Bilder på hus, kanaler och landskap. Två kvinnor står i blåsten och tar adjö av någon. Fotografierna är repiga, dammiga och har framkallningsfläckar. Trots att motiven i sig är neutrala så infinner sig en stämning av något hotande, något som inte står rätt till.

I mitten av 60-talet är Elisabeth i tonåren, hon fotograferar sin familj och sig själv. Hon är i den åldern när man undersöker vem man är. Hon fotograferar sig själv naken, betraktar förvånat sina bröst i en spegel. Målar porträttbilderna med röd tuchpenna.

Sedan, på sjuttiotalet, inga mer fotografier. Bara oroliga brev från släktingarna; …with exercise and frech air we see that irritations and sadnesss disappear. Talk to Doctor E, take his advice.

Make your mouth into a spout, whistle and try some little tune.

Mariken Vessels har hittat fotografier och ett antal brev på en loppmarknad på Hendrik Jacobszstraat i Amsterdam. Hon delger oss Elisabeths historia i redigerad form. De holländska släktingarnas tafatta försök att hjälpa den då trettioåriga kvinnan är översatta till engelska.

Bokens sista brev är skrivet av Elisabeth själv. Det verkar som om det legat undanstoppat i en väska eller plånbok och aldrig blivit avsänt.Papperet är slitet. Det avslutas med orden I want to eat.

Vad hände med Elisabeth sedan? Hon borde vara i sextioårsåldern nu. Är hon i livet?

Vi får inte veta så mycket om den holländska kvinnan, men de brottsycken av hennes liv vi får se är uppskakande.

Den fråga jag tycker är mest problematisk är den etiska aspekten. Kan man göra så här? Jag känner mig som om jag smygtittar in i en annan människas hemligheter. Skändar vi Elisabeths integritet genom att vi blickar in i hennes liv? Found photos är förvisso en hel egen genre inom fotoboksvärlden men i händerna på t.ex Eric Kessels blir historierna en slags skrattspeglar, den här historien är tragisk.

Eller finns det ingen anledning till upprördhet i en värld där vi alla kan googla fram det mesta om våra medmänniskor?

När jag söker uppgifter om bokens upphovsman Mariken Vessels, hittar jag ett uttalande som gör mig än mer frågande; – I construct my own story with found material. Their past receives a fresh layer. I borrow their memories. This work is also about communication, or the lack of it, time, and the effort of people to get a grip on life and hold on to time.

Är historien om Elisabeth verklighet eller dikt? En bok som väcker så mycket frågor är naturligtvis väldigt intressant.

Boken vann en Silver Medal Book Award på Fotofestival di Roma 2009.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

Paris, carnet de recherche.

Krass Clement

Gyldendals 2010

ISBN9788702101430

Paris närmar man sig bäst med tåg. När man färdas genom de oändliga förortsområdena med skräpiga industritomter hinner man förbereda sig på att möta denna mytomspunna stad. Boken inleds med en tågresa redan före titelsidan. Krass Clements bilder  är tagna på sextio och sjuttiotalet. Men staden är på något sätt oföränderlig. Clements bilder är tidlösa. Mannen som säljer skor och kläder direkt på gatan på Rue Lecuyer finns naturligtvis inte kvar. Men jag är säker på att han står någon annanstans, bara lite gråare och äldre. Och de regnvåta asfaltsbelagda trottoarerna är naturligtvis de samma. Metron har inte heller förändrats. Gubbar, alltför fulla för att ens orka tänka på att de ligger i vägen, sover fortfarande ostörda mitt på perrongernas stengolv. De tidsmarkörer som är tydligast är ungdomarna, sådana frisyrer ser man knappast idag. Och de närmast idylliska demonstrationer som bevakas av poliser med en liten rund burk på huvudet har ersatts av betydligt tuffare tag.

Clement är en försiktigt observerande gatufotograf. Bara ibland kastar någon ett förvånat öga på fotografen, oftast arbetar han obemärkt. Till och med sin käresta betraktar han lite på avstånd i hotellrummens intimitet.

Det finns en melankolisk stämning i Clements bilder. Människorna är ofta försjunkna i sig själva läsande, sovande eller förtvivlade. Ibland uppstår en stunds samvaro vid bardisken eller på väg hem från bagarbutiken. Ibland dansar någon extatiskt på ett kafégolv, men alldeles ensam.

Den här stämningen tydlig i de flesta av Clements böcker. Detta är den nittonde.

I boken Drum skildrade han det faktum att man kan vara ensam även ihop med andra. I det fallet på en liten irländsk pub. Det sägs att den boken gjordes med endast tre rullar svartvit film och fem pint Guinnes under en enda pubkväll. Den boken finns omnämnd i Martin Parr och Gerry Badgers The Photobook, en slags fotografiens Hall of fame.

I Novemberrejse den bok som kom föregick Paris, carnet de recherche fick vi uppleva den danska småstadsmelankolin i nordjylländska Rubjerg..

Krass Clement har alltså en alldeles egen konsekvent ton i sin fotografi. Man vill bara sätta på Ted Ströms/ Monica Törnells En vinterresa på skivspelaren, och hänge sig åt det nordiska svårmod som är så allmänmänskligt, och som Clement är en sån mästare på att skildra.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Malmö