Camouflage

Arne B Langleite

Proto Publishing 2017

ISBN 978-82-690840-0-9

.

Jag ringde en ingenjör på Göteborgs Energi. Ville prata lite om transformatorstationer. Jag berättade att, i Oslo, där är alla transformatorstationer nedgrävda under marken. Han var måttligt intresserad.

Jag försökte förklara att själva servicenedgångarna var väldigt vackra. Nej, det där hade han aldrig hört talas om, i Göteborg ligger dom ovan jord, sade han.

– Vi har runt 1900 st här i stan, sade han och då kände jag att samtalet var mer eller mindre avslutat så jag tackade och lade på.

En transformatorstation är en anläggning där man omvandlar el till en lägre spänningsnivå för distribution till t.ex hushåll.

Arne B Langleite vet allt om transformatorstationer. Han har gjort en fantastisk fotobok om ett hundratal av Oslos nedstigningstorn.

Ett nedstigningstorn är den lilla byggnad som servicemannen använder för att ta sig ner i själva transformatorstationen som ligger under jord. Dessa små runda torn som man kan se lite här och var på Oslos gator har en lång historia. De första uppfördes 1912. Det var en rikt ornamenterad modell med en gaslykta på taket. De har moderniserats en 4-5 gånger och är nu i en stilren modern modell designad 2016.

Jag märker när jag skriver detta att det låter som om det vore en nördig urban-explorers-i-helvetet-fotobok. Men så är det inte.

Langeleite har tagit sina bilder på natten. Inga människor är ute (eller är suddade p.g.a. lång exponeringstid) Allt är stilla. Ni vet den där känslan man har när man vaknar upp i natten och kastar en blick ut genom fönstret och konstaterar att allt är lugnt.(och går och läggger sig igen)

Vi bjuds på en promenad genom ett folktomt Oslo, genom de centrala stadsdelarna och långt ut i förorterna och längs motorvägen. Och på alla bilderna finns ett nedstigningstorn.

Vi får lära känna de delarna av staden, där husen är låga och många äldre hus bevarats. I de hypermoderna kvarteren nere runt centralstationen är antagligen elförsörjningen löst på ett annat sätt. Och därmed kan man se boken också som en dokumentation av en försvinnande detalj i den offentliga miljön.

Samlingsalbumen, där finner man guldkornen.

Jag gillar de där härliga samlingsalbumen där man kan få upptäcka artister och musikgrupper som man aldrig har hört talas om. Skulle vi någonsin hört talas om Grisen skriker eller Slakthus trotyl om inte samlingsalbumet Oasen – En dag måste nånting hända när allt slår in givits ut 1979?

Ulf Lundells och Freddie Wadlings tolkningar tolkningar av Cornelis sånger på skivan Den flygande holländaren är fantastiska. Och de tokpsykedeliska albumen Psychedelic pop nuggets from the vault.

Samlingsalbumen är en plats där man upptäcker nya favoriter och återerövrar sådana man nästan glömt.

Det finns en genre av fotoböcker som liknar samlingsalbumen. De brukar kallas antologier.

Landskrona Foto View: Finland

From the university of life to the Helsinki School

ISBN 978 91 983034 5 2

Nyligen gav Landskrona Foto/ Historiska Media ut Landskrona Foto view: Finland. Boken är en katalog till utställningen med samma namn på Landskrona Museum. (26 juni-17 september) Ämnet är finsk fotografi, här representerad av de fotografer som brukar kallas Helsinki School.

Och här kan man ställa sig lite frågande; För mig är till exempel Nina Korhonen en av de främsta företrädarna för finsk fotografi (hon finns inte med) och Joakim Eskildsen är i mina ögon en dansk fotograf. (Han är med i boken)

Men om man läser inledningstexten finner man att Helsinki School är en utbildning inom Altouniversitetet och de deltagande har alla på olika sätt varit knutna till detta.

( Lite grand som om man skulle göra en bok om svensk fotografi och bara tog med sådana som gått Strömholms fotoskola. Skulle kunna bli rätt fint, Petersen, Pieniowsky, Jefferik Stocklassa och Anette Åberg. Till och med Thomas Tidholm gick där ett tag.)

Det är är en bok som verkligen utmanar tanken på vad fotografi är. Kira Leskinens bilder gjorda i en flatbäddsskanner är verkligen ett exempel på ordet fotografis grundbetydelse: måla, rita eller skriva med ljus.

Det som mest imponerar är den stora bredd i uttryck som vi får ta del av. Jag förälskar mig genast i de mer dokumentära bilderna på olika typer av samlare. En man på den finländska landsbygden samlar uppenbarligen på flygplan, några andra på olika typer av fot och handbojor. Fotografen heter Veli Granö.

I en del projekt får fotografiet en mer undanskymd roll, som ett sätt att dokumentera en skulptur eller för att katalogisera hundra hektar skog.

Denna bok blir till en slags stridsskrift för fotografins rätt att vara den konstart som har kanske flest skepnader, en del minimalistiska, en del stramt registrerande, andra emotionellt upprörande.

Boken är nummer fyra i en serie böcker som visar fram fotografi från som vi sällan ser presenterade i Sverige. Det tidigare böckerna har handlat om fotografi från Turkiet, Tjeckien och Irland.

(Och alla böckerna finns på Fotoboksmarknaden i Landskrona den 8-10 september)

Norwegian Journal of Photography

Journal 2017

ISBN 978 91 87939 22 8

NJP har utkommit med sitt tredje nummer ( ett nytt nummer vartannat år). Ett antal fotografer, nio stycken denna årgång, får möjlighet att under två år utveckla ett projekt som dom brinner för.

Utgivningen är gjord med bidrag från den norska stiftelsen Fritt Ord, som vill verka för att stötta och utveckla norsk oberoende dokumentärfotografi. Ordet utveckla är viktigt i sammanhanget eftersom man i detta verk tänjer och experimenterar med dokumentärbegreppet.

Tommy Ellingsen håller sig nära det traditionella fotografiska berättandet med sina vardagsbilder från Island. Han har träffsäkert beskrivit ungdomars liv i det karga landskapet.

i Dissolve/ Evolve presenterar Camilla Jensen ett skrämmande självporträtt. Krackelerade bilder visar en kvinna i upplösning. En titt på Jensens hemsida lugnar mig. Hon verkar vara en hårt arbetande yrkesfotograf som, här, i sina personliga bilder gläntar på det kaos vi kanske alla har inom oss.

Tonje Boe Birkeland presenterar i en mockumentär (ett uttryck som används inom filmkonsten, en fiktiv, påhittad dokumentär) några framstående äventyrare och upptäcktsresande. De är alla kvinnor. Och de var alla verksamma under 1900 talets första del. En tankeväckande berättelse. Hur många kvinnliga vetenskapsmän och upptäckare blev förhindrade att utföra sitt värv på grund av en förstockad manlig dominans?

Dessa två böcker ger en fin överblick över två intressanta fält av den nutida fotografin. Rekommenderas. Och självklart skall de finnas på alla bibliotek.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

som om om inte detta vore nog /del 2…

Eyes as big as plates

Riitta Ikonen och Karoline Hjorth 2017

Det finns en dikt av Tomas Tidholm som handlar om döden. Döden beskrivs som en lantlig idyll på femtiotalet. Vi kommer alla att stå utanför en handelsbod och prata med våra vänner och vi har all tid i världen, menar författaren. Dikten slutar med de här trösterika meningarna; När natten kommer drar vi oss in under träden. Där står vi och sover, förvedade och förvildade, utspridda i glömskan. I husen larmar de levande.

Kanske har fotograferna Riitta Ikonen och Karoline Hjorth läst den här dikten. De har rest runt i världen och haft konstperformances tillsammans med äldre människor. Det handlar om vårt förhållande till naturen.

Vi fotografer kan ofta få människor att göra konstiga saker. Det finns otaliga exempel i fotohistorien. Annie Leibowitz bild på en svart kvinna liggande i ett badkar fyllt med mjölk, eller den kända bilden på Olof Palme som står i finkostymen i meterdjupt vatten på Gotland.

Här har Ikonen och Hjort fått människor att klä sig i rabarberblad, gräs och olika slags trädgrenar. Någon ligger halvt övertäckt av mossa. Det hela påminner lite om Elsa Beskovs kända barnbok Blomsterfesten i täppan.

Jag har ännu inte sett boken Eyes as big as plates, men bägge fotograferna kommer att finnas på plats för signering och samtal under Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagarna den 8-10 september.

Här kommer några smakprov:

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Om kor och hästar

The Chosen Ones

Hendrik Zeitler

Journal 2016

ISBN 978-91-87939-19-8

Kor har varit aktuella i den politiska debatten i USA på ett något märkligt sätt den senaste tiden. Det handlar om risken att bli attackerad av flyktingar och potentiella terrorister i USA. (likelihood of being killed by foreign-born terrorists).

Någon siffernisse har räknat ut att det är 288 gånger större risk att bli dödad av en ko än av en terrorist.

Det här är en bok som innehåller 19 porträtt på dessa människans trogna följeslagare.

Zeitler har inte sparat någon möda på att få till ett snyggt porträtt. Bilderna är ljussatta på det mest förföriska sätt och korna tränger verkligen ut ur rutan ( för att använda en sliten parafras från televisionens värld. )

Men det är något lurigt med bilderna. Alla kor är effektivt fångade i sina bås och kan inte röra sig varken framåt eller bakåt. Är det ett bra sätt att behandla djur? De betraktar oss med den där lite förvånade och lätt sorgsna blick som bara kor kan uppbåda.

Man blir inte så lite förtjust i dessa gulliga kossor. Och just som ens tankar brottas med frågan hur vi kan äta dessa förtjusande varelser så får vi en käftsmäll i form av en text skriven av Camilla Flodin, som på ett lågmält men övertygande sätt försöker övertyga oss om att vi varken skall dricka kornas mjölk eller döda dem.

Tja, vad skall man säga, jag tager mig ibland en varmkorv, köper en god ost och grillar kanske någon gång en kalvstek. Och att jag inte käkar Macdonaldshamburgare beror mer på att dom smakar som uppblött wellpapp än någon övertygelse hit eller dit. Jag tröstar mig med det där plakatet som jag en gång såg en anarkist bära i ett demonstrationståg; Människan är en oförnuftig varelse!

Den här boken har en väldigt elegant formgivning och en sådan storlek att den kan vara en conversations piece på både på en köttig eller vegansk middagsbjudning.

Like a Horse

Sophie Mörner

Lisen Bratt Fredricson

Max Ström 2017

ISBN 978-91-7126-419-0

När vi nu är inne på det där med att äta djur. Jag vet inte om ni någon gång provat på Gustavskorven från Dalarna, en gammal klassiker, fortfarande tillverkad enligt samma recept från slutet av 1800 talet. Den är faktiskt väldigt god, men kanske inte något att bjuda läsarna av denna bok på. Korven tillverkas nämligen av hästkött.

Boken, och en tillhörande utställning på Fotografiska i Stockholm, är kuraterad av fotografen och bokförläggaren Sophie Mörner. Hon är personen bakom det fina fotomagasinet Capricious, en verksamhet som nu mer och mer utvecklats till ett fotoboksförlag.

Mörner presenterar bilder med hästen i fokus. Bilder tagna av både kända och okända fotografer. Här förekommer namn som Sune Jonsson, Mary Ellen Mark och Martin Parr.

Historiskt sett har hästen varit människans vän och följeslagare relativt kort tid, men då pratar vi ändå om tusentals år. Länge var hästen något som man jagade för köttets skull, tills man kom på att den var ett förträffligt transportmedel.

Här får vi se hästen i många olika roller,från ett sagoväsen till ett arbetsredskap. Det är få djur som haft så många roller och symbolladdade uttryck som hästen. Jill Greenbergs hästbilder påminner de vi brukar se av inoljade muskelbyggare. Julian Wolkenstein har i sina hästporträtt gått ett steg längre än Zeitlers koporträtt. De här hästarna ser ut att vara stylade av ett gäng skönhetsexperter från modeindustrin.

Men vi får också se bilder från verkligheten, en serie från Theresia Viskas reportage Stallflickor och Sune Jonssons bilder från det härda slitet med skogsavverkning och jordbruk, där hästen länge var en viktig part.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Annotationsbok

Tobias Hulten

Eget förlag 2017

ISBN 978-91-980630-1-1

En fotografisk resa i gränslandet mellan minne och bild. Så står det i det medföljande brevet till denna bok.

Jag finner många bilder som intresserar mig. De där som har något odefinierbart över sig. En suddig vy över Paris genom ett fönster, en möglig vägg eller svarta kablar på natten. Eller den där gamla gardinen som stänger ute nattens sommarljus eller fönstret som innestänger ljustörstande växter.

Och jag undrar vad är det som gör att vi fotografer har en sådan dragning till fönster. Handlar det som vanligt om det där som Szarkowski deklarerade redan 1978: in terms of their conceptions of what a photograph is: is it a mirror, reflecting a portrait of the artist who made it, or a window, through which one might better know the world?” (Pressrelease inför utställningen Mirrors and Windows: American Photography since 1960)

Jag blir inte så intresserad att jag letar upp berättelser som säkert finns där mellan bilderna. Men det kanske inte är meningen. Boken avslutas med några noteringar om? allt möjligt.

Jag tror det här är en sån bok som man skall kasta sig in i, låta bilderna leva sitt eget liv och låta tankarna vandra på egen hand.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Gaza Works

Kent Klich

Hasselblad Foundation/ Koenig Books, 2017.

ISBN 978-3-96098-144-2

Det är Fotoboksprisdags igen, nu i Arles, på den stora fotofestivalen. Vinnare i klassen AUTHORS BOOK AWARD blev Ville de Calais av Henk Wildschut . Han har i flera års tid har följt det stora flyktingläger som växte upp vid den franska kuststaden Calais. Intressant bok, rekomenderas. ( http://villedecalais.nl/)

Den svenske fotografen Kent Klich fick ett hedersomnämnande för den nyutkommna boken Gaza Works. Den är gjord i samband med den utställning som just nu pågår på Hasselblad Center i Göteborg. ( pågår 3 juni till 17 september).

När jag läser den och i minnet tänker tillbaks på Klichs övriga bokproduktion så vill jag förutspå att han i någon framtida fotohistorik kommer att framstå som en av de mest betydelsefulla fotograferna i landet. Han är en fotograf som hela tiden förändrat sitt fotografiska uttryck, men som han säger i en intervju; Mötet med människorna är helt avgörande för mitt sätt att arbeta.

I sin första och andra bok, (Beths bok, 1988 och El Nino, 1999) arbetade han med en klassisk, frenetisk, fotojournalistisk metod. 28:an rakt upp i fejan, så att säga. På senare tid har hans fotografiska utveckling lett honom in på uttryck som video, mobiltelefonbilder, och insamlade amatörbilder. Men hela tiden med detta mantra; Mötet med människorna.

Det kan tyckas konstigt att prata om kändiskap i framtida fotohistorik men jag tycker att Kent Klich är en fotograf som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Men det är väl bara att inse att bilder på sandhögar, halvt sönderbombade sovrum och bröstimplantat aldrig kommer att finna vägen till någon söndagsbilaga. Men kanske har jag fel. Att bli visad på Hassselblad Center är en stor sak och, för den intresserade, en stor retrospektiv utställning över hans konstnärskap kommer att visas på Det Nationale Fotomuseum i Köpenhamn 2018, dont miss!)

Hans scen är utställningar och böcker. Och det finns något välgörande i det, för det är en allvarlig och tung typ av fotografi som han sysslar med. Ingenting som man bara svär till över och sen bläddrar vidare från. Hans berättelser kräver tid och om man tar sig tid så kan man inte undgå att bli djupt berörd av vad han visar oss.

Boken Gaza Works har ett brutalt fysiskt uttryck, nästan som en bit, riktigt tjock, MDF board.

Det är en sammanställning över ett arbete som påbörjades 2001 och som (antar jag) pågår fortfarande. Det är ett slag i magen på dom som tror att Israel- Palestian konflikten bara är något politiskt rävspel. Det här är en typ av aktivistfotografi som kräver rättvisa för utsatta människor.

Boken sammanfattar ett stort och omfattande arbete. Här finns också texter av Mette Sandbye, Raji Sourani Eyal Weizman och Louise Wolters. Och allt är välskrivet och intressant men jag kan trots allt bli lite trött på exter som berättar för oss vad vi skall se och Roland Bartes och Lewis Hine, bla bla.

I ett samtal mellan Susan Meiselas och Klich pratar de om hur det är att jobba på det sätt som de bägge gör.

Man får se den här boken som en utställningskatalog och som en sådan är den oundgänglig och det bibliotek som inte genast köper in den kommer att sakna en del av svensk fotohistoria.

Men för den som vill uppleva berättelserna på riktigt är det gäller det bara att leta upp originalverken;

Gaza Photo Album, Journal 2009,

Killing Time, Journal 2013,

Black Friday, Kerher 2015.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg