Om fotoboken | Fotoböcker 2016
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
105
archive,category,category-fotobocker-2016,category-105,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Pressfoto i bok

 

Pressfotografi är en avgränsad genre inom fotografin. Länge var det främst på tidningar man kunde få anställning som fotograf. Idag är det förhållande över, fler och fler dagstidningar avskedar sina fotografer och anlitar desamma som frilansare, när man behöver dem.

Pressfotografin har sina egna hedersregler. I dessa tider när nästan ingen reagerar på att man byter huvud på en person eller ändrar bakgrund lite hursomhelst. Då håller tävlingar som World press foto och Årets bild envist fast vid att bilder inte får manipuleras. Lite grand blir det att fäktas mot väderkvarnar. Bilder har alltid maniupulerats. Jag besökte en tidningsredaktion i Blekinge någon gång på 1970-talet och fick mig förevisad den låda med urklippta fotbollar i olika storlekar som sportredaktören brukade ladda bilderna från de lokala fotbollsmatcherna med.

Pressfotografer har alltid varit ett släkte som stridit för att få den där bilden som fångar en händelse på ett ögonblick. Och som får oss att läsa den långa förklarande texten. Tänk bara på alla märkliga platser som fotografer placerat ut kändisar, politiker eller vanligt folk på. En bild som dyker upp i minnet är den där bilden på Centerpartistiske partiledaren Olof Johansson i finkostymen, vadande i knädjupt vatten i Visby. En bra pressfotograf kan lura en mediakåt politiker hur långt som helst.

Det var naturligtvis en pressfotograf som lärde mig hur man torkar en nyframkallad film så snabbt som möjligt. Häll av sköljvattnet och ersätt det med t-sprit. Häng sen upp filmen, torr på ett par minuter. ( sen finns kamikazemetoden också; gör som i föregående tips men istället för att hänga upp den så håller man den i ena änden och tänder på i den andra. Släck med en piskstärt. Dont do this at home!)

Här kommer två böcker som handlar om pressfotografi.

Enköpings sextiotal

Stig Hammarstedt

Eget förlag 2017

ISBN 978-91-639-4208-2

Hammarstedt som en gång själv arbetade på Enköpingsposten har fått tillgång till tidningens bevarade negativarkiv. Klokt nog har han begränsat boken till ett tiotal år. Han har valt ett decennium som som sett ur många synvinklar torde vara den mest framgångsrika tid vi upplevt. Och ingenting tyder på att vi kommer att få uppleva det igen. I den lilla staden vid mälaren revs det och byggdes nytt i en rasande takt. Varuhus etablerades och skärmbildsundersökningar av 11000 personer om året utfördes. Samtidigt fanns det gamla tiders seder kvar. Var får man idag tag på en flaggstångsmålare?

 

enkinsid2

 

För en Enköpingsbo måste den här tillbakablicken få ögonen att tåras. Men även för oss om inte kommer därifrån är boken intressant. Vem visste att Tommy Körberg kommer från Enköping och att han där debuterade som en del av bandet Mainacs?

För alla oss i den övre medelåldern blir det som att åka i en tidskapsel. Det finns detaljer i bilderna att studera. De nedvikta stövelskaften, polotröjorna, polisuniformerna i form av en lång rock. (Hur kunde de överhuvud taget springa i den munderingen?)

 

Hammarstedt har, enligt uppgift, i en del fall valt bilder som de fyra medverkande pressfotograferna aldrig har fått publicerade i tidningen. Jag har svårt att tro att 60 talet var SÅ idylliskt att man publicerade en bild på de två flickor som stolt visade upp de första vitsipporna för EPs redaktion i april 1964. Men det är en fin bild.

Fem Enköpingsbor,experter på olika områden, bidrar med intressanta texter. Från ögonvittnesskildringen av Kryddgårdsskolans brand som krävde fem människoliv, till en lättsam krönika över Enköpings idrottsframgångar och popmusikens framväxt.

Boken avslutas med en genomgång av de viktigaste händelserna under de tio 60-åren. I en sådan här lokalhistorisk bok krävs bildtexter, de är kortfattade och faktaspäckade och förstärker tidsprägeln.

Sparade ögonblick.

Folkhemmets pressbilder i Upplandsmuseets samlingar

Barbro Björnemalm

Stiftelsen Upplandsmuseet 2016

ISBN 978-91-86145-31-6

De svenska museerna har inneburit räddningen för många pressbildsarkiv när tidningar har lagts ner eller slagits samman. Upplandsmuseet i Uppsala har en stor pressfotografisk samling, huvudsakligen från fotofirman Uppsalabild. Man har även en stor samling från Arbetarbladets Tierpsredaktion, numera nerlagd.

“Sparade ögonblick” inleds med en kortare historik över upphovspersonerna, fotograferna och journalisterna. Det är intressant att läsa om den, med dagens digitala ögon, omständiga och arbetskrävande tekniken.

Bilderna är återgivna i ett bra tryck. Man blir imponerad av fotografernas skickliga hantering av blixtljuset. Men, antagligen är det de nutida bildhanterarna som skall hyllas. Med dagens teknik kan man locka fram det mesta ur ett misshandlat negativ.

Sen blir det lite knepigt; och jag känner att jag måste bli mer generell, inför synen på fotografiska bilder inom museivärlden. Det finns på museerna en ingrodd föreställning om att bilder alltid är illustrationer till något. Något som kräver långa förklarande texter. Det kan väl vara bra i och för sig. Bilder har i alla tider misshandlats och felanvänts. Och där kan museerna ha en roll som bromskloss. Jag fick nyligen höra berättelsen om hur en reklambyrå ville köpa en bild på en lidande August Strindberg från Nordiska Museets bildarkiv. Den skulle användas som reklam för huvudverkstabletter. Det blev inget bildköp den gången…

 

upplinsides2

 

Men, för att återvända till den aktuella boken. Långa bildtexter är i detta fall kanske befogat, men ofoget att lägga texten på en grå platta får för mig nästan någon slags symbolisk betydelse. Den grå textplattan skall vara mycket viktigare än den svartvita bilden!

När man dessutom lägger in en smärre avhandling om det moderna samhällets framväxt, välfärdsstatens uppbyggnad osv…så kryper den gamla museitraditionen fram igen. Den att en fotografisk bild har endast värde när den illustrerar en tes.

Alltför sällan får fotografiet träda fram i eget majestät. Det finns ett värde i att inte jämt skriva folk allt på näsan, utan att låta betraktaren få lägga till sina egna värderingar och erfarenheter till bilden.

Men, jag vet, det är ett museums uppgift att informera och och att granska historiska sammanhang. Och detta är i första hand ändå en fotobok med fantastiska pressbilder från Uppland. Den borde finnas i varje uppländskt hem.

I listornas tid

 

Det är dags att sammanfatta. Spalterna fylls med listor. Vilka fotoböcker var de allra bästa? Jag blir mer och mer tveksam till dessa listor. Men jag kan naturligtvis inte riktigt motstå dem heller.

I år är de svenska bidragen på de internationella listorna ganska få, Leif Sandberg, Mårten Lange och Anders Petersen dyker upp på en del håll. Stephen Gill och Margot Wallard får väl också räknas in. Den förstnämnda är numera boende i Skåne och den sistnämnda är tidvis boende i Värmland och dessutom utgiven på svenska Max Ström.

Här kan man läsa mer om två av de största listorna:

PHOTOEYE.

Photobookstore

Fotoboken är en slags konstform som är under ständig utveckling och den trend man kan se är att böckerna blir mer och mer komplexa. Jag finner mig allt oftare stå med en bok i handen, bli intresserad, tycka att bilderna är bra, layouten fantastisk och ämnet engagerande. Och sedan slå igen boken med en suck. Just den här boken har jag inte riktigt ork med just nu.

Visst är det intressant med en total genomgång över företaget Monsantos alla vidrigheter (med dokument och statistik) Och visst är väl tanken på vad sandkorn längs D-dagens stränder innehåller idag 70 år efter invasionen lite fascinerande. ( War sand av Donald Weber ) Men jag blir nog mer lockad av Krass Clements Dublin, fotograferad under en kort vistelse i mars 1991. Känslan av att få se en berättelse som inte innehåller en massa fakta och detaljer som man skall hålla reda på.

( Jag är dock säker på att om jag verkligen tog mig an sandboken från Normandie så skulle jag nog vara fast i den världen ganska länge)

Vi är väl alla överens om att det inte idag duger att göra en fotobok bara med vackra bilder i. (I det fallet kan vi låta oss översköljas på otaliga internetsajter.) Men kanske problemet är att många upphovspersoner gräver sig ner i sitt ämne så noggrant och totalt att vi som läsare ibland har svårt att hänga med.

En annan tendens man kan se är återutgivningar och utgivningar av äldre material. Men så har det kanske alltid varit. Den fotografiska bilden åldras med värdighet och ju äldre en bild är desto mer intresse väcker den.

Sedan finns det de som snöar in på en grej. Som till exempel en kopieringsapparat (vit). Boken Sculpture/Printer_Office Photographs av Matteo Cremonesi. Så här säger förlaget; explores the formal and aesthetic potentialities intrinsic in an object belonging to our daily contemporary habitat. The subject of the last series is analysed in a cycle of forty-three shots focusing on the repetition of formal close-ups and profiles. Following a rhythmical and compositional sequence, the images are the result of a long-time interaction with the element, whose surface is the place where the gaze opens to contemplation.

Jag tror inte att jag skulle uppskatta den, men den kan nog finna sina läsare.

De böcker som många bedömare uppskattar i år är Mathieu Asselins Monsanto, a photograpic Investigation och Sanne de Wildes Island of the Colorblind.

Den svenska strömmen av fotoböcker har varit strid. Förlaget Journal har en högkvalitativ utgivning och ger enbart ut fotoböcker. På Max Ström kan man hitta mer och mer guldkorn bland kok och livstilsböckerna. Votum är inriktad på natur och landsbygdskultur. Arena, Dokument, och Art and Theory producerar en stor mängd fotoböcker med olika inriktning. Och så finns de riktigt små förlagen, Sailor Press, Trema, Johansson och Johansson med flera. Många fotografer gör också sina böcker själva, eller ger ut på internationella förlag.

Mer om svenska böcker om några dagar.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf.

 

Hurricane Season

oms

Hannah Modigh

Max Ström 2016

ISBN 978-91-7126-372-8

Louisiana är en plats där vädrets makter har stor påverkan på människorna. I denna berättelse har vattnet en stor betydelse. Var slutar havet och var börjar landet? Det kanske beror på hur svåra stormarna är? I slutet av boken finns en sida ( på vackert gulnat papper) som förtecknar alla svåra stormår sedan 1527. Dom är många…

Detta är ett landskap där hela sjöar plötsligt kan dyka upp på en åker. Barn och ungdomar är snabba på att utnyttja tillfället då en ny badsjö dyker upp.

Hannah Modigh har fotograferat den del av befolkningen som mest är utsatt för naturens nycker. Husvagnsfolket eller de som bor i enklare trähus. De som inte har några marginaler när stormarna rasar in. Ibland hamnar deras boningar i meterhögt vatten.

hurrdubbel

Det råder inte någon upphetsad stämning i Modigs Louisiana. Människorna på bilderna är försjunka i sig själva eller tittar fundersamt mot en omvärld de inte kan kontrollera.

Men ändå, bara man har en skön fåtölj på verandan och några katter som håller koll på råttorna, så kan livet vara rätt så bra.

hurrin

Det var mer än ett år sedan denna bok kom ut, verkligheten har gjort den bara mer och mer aktuell.

Hannah Modigh blev årets Tunbjörk stipendiat. Om man besöker Borås kan man se en utställning på ABECITA med bilder från alla hennes tre böcker om USA; Hillbilly Heroin,honey, Sunday mornin`comin´down och Hurricane season. På konstmuseet i samma stad visas också Lars Tunbjörks bilder från modevärlden i Paris, ett arbete han gjorde på uppdrag av tidningen Libération.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Händelsehorisont, Event Horizon, Distribuerad Fotografi

gröoms

Cecilia Grönberg

OEI EDITÖR 2016

ISBN 978-91-85905-85-0

Jag kommer aldrig att förstå den här boken fullt ut.

Nästa tanke är; …och jag bryr mig föga om detta faktum.

Cecilia Grönberg har fotograferat och skrivit en bok som alla vi fotografer bör ha i bokhyllan. För att förstrött bläddra i när vi börjar tveka på vårt livsval; Den fotografiska bilden. Vi blir kanske inte klokare men vi får ett annat perspektiv. Gott nog.

Det här är en akademisk avhandling, närmare bestämt en avhandling i Fotografisk gestaltning från Akademin Valand. Akademisk forskning har aldrig legat mig varmt om hjärtat. Fotografi är fotografi och om det är bra fotografi så känns det i magen och behöver inte förklaras så mycket mer.

En kollega jag träffade i helgen beskrev Grönbergs arbeten som KALLA. Hen refererade då till Grönbergs bok Omkopplingar. Den som är stor som en Telefonkatalog (Stockholmsdelen). Javisst, det är i bägge böckerna ett evigt petande i detaljer och gnetande med ord och bilder som vindlar hit och dit.

Som det här citatet från sidan 257: Den abstrakta expressionismens gest aktualiseras så i ett medium som sällan vittnar indexikalt om sin egen tillblivelseprocess. I den sorgset vackra partiella bild som är resultatet, och som visar de avbildade människorna som skuggor eller spöken vilka inte längre är möjliga att framkalla fullt ut, skapas på så vis ett montage mellan diskurs som öppnar för en pluritemporal läsning. (Del av ett referat av ett arbete som den mexikanske konstnären Inaki Bonilla gjort med amatörbilder)

Men rätt som det är dyker det upp små guldkorn som det tål att funderas över. Eftersom den digitala bilden har ett sätt att spridas som kan liknas vid en bläckfisks armar,(ett decentraliserat sätt där varje arm arbetar oberoende av de andra) så får vi lära oss åtskilligt om bläckfiskens betydelse. August Strindbergs celestografier avhandlas. Strindberg försökte fotografera stjärnhimlen utan kamera, genom att på natten lägga ut glasplåtarna så att de exponerades av natthimlen. Resultatet blev väl sådär…

grö3

grö2

Vi får också fundera på vad det egentligen betyder för Bilden huruvida den är framkallad i en våtprocess eller om den består av ettor och nollor (elektricitet)

Boken väger 2,6 kg och innehåller mer än tusen sidor.

grö1grö5

Men i den ålder jag befinner mig i och på den livsstig jag valt så behöver jag inte bry mig om vad denna bok egentligen handlar om. Jag kan bara omfamna den, läsa stycken här och där, få en del uppenbarelser och förtrollas av hur rikt det mänskliga tänkandet är.

För en ung fotograf som väljer den konstnärliga banan är den här boken oumbärlig. För det ligger en hel del i den lilla historia som Carl Johan de Geer berättade vid invigningen av sin utställning på Kulturen i Lund för ett antal år sedan:

-En och dag mötte jag en ung man på stan som kom fram och frågade mig: Hur kommer man in i konstlivet? Jag svarade: Ja du måste ju läsa kultursidorna i två morgontidningar och kvällstidningarna varje dag och se på alla kulturprogram på TV, och lyssna på alla kulturprogram på radio. Mannen svarade: Räcker det inte med talang!? Jag skulle vilja säga så här, talang behöver man ju naturligtvis inte ha, det är väldigt överskattat. Det man behöver är en förmåga att förstå samtidens koder…

Så en uppmaning till den unge fotografen som står i begrepp att skaffa sig insikter och ett fotografiskt bibliotek. Skaffa den här boken. Lägg till Niclas Östlinds Fotografi i Sverige 1970-2014, ISBN 9789178434268. Då har du en grund att stå på när det gäller att förstå vad fotovärlden snackar om.

Och, passa på! Cecilia Grönkvist kommer till Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagen den 9 september. Hon pratar där , i CFFs regi, och du får säkert tillfälle att fråga henne om det ena eller andra angående den digitala bildens betydelse och spridning (och vad pluritemporal egentligen betyder, mitt rättstavningsprogram vet inte).

Tommy Arvidson, Fotograf och skribent i Göteborg

Om kor och hästar

koomsl

The Chosen Ones

Hendrik Zeitler

Journal 2016

ISBN 978-91-87939-19-8

Kor har varit aktuella i den politiska debatten i USA på ett något märkligt sätt den senaste tiden. Det handlar om risken att bli attackerad av flyktingar och potentiella terrorister i USA. (likelihood of being killed by foreign-born terrorists).

Någon siffernisse har räknat ut att det är 288 gånger större risk att bli dödad av en ko än av en terrorist.

Det här är en bok som innehåller 19 porträtt på dessa människans trogna följeslagare.

koinsid

Zeitler har inte sparat någon möda på att få till ett snyggt porträtt. Bilderna är ljussatta på det mest förföriska sätt och korna tränger verkligen ut ur rutan ( för att använda en sliten parafras från televisionens värld. )

Men det är något lurigt med bilderna. Alla kor är effektivt fångade i sina bås och kan inte röra sig varken framåt eller bakåt. Är det ett bra sätt att behandla djur? De betraktar oss med den där lite förvånade och lätt sorgsna blick som bara kor kan uppbåda.

Man blir inte så lite förtjust i dessa gulliga kossor. Och just som ens tankar brottas med frågan hur vi kan äta dessa förtjusande varelser så får vi en käftsmäll i form av en text skriven av Camilla Flodin, som på ett lågmält men övertygande sätt försöker övertyga oss om att vi varken skall dricka kornas mjölk eller döda dem.

Tja, vad skall man säga, jag tager mig ibland en varmkorv, köper en god ost och grillar kanske någon gång en kalvstek. Och att jag inte käkar Macdonaldshamburgare beror mer på att dom smakar som uppblött wellpapp än någon övertygelse hit eller dit. Jag tröstar mig med det där plakatet som jag en gång såg en anarkist bära i ett demonstrationståg; Människan är en oförnuftig varelse!

Den här boken har en väldigt elegant formgivning och en sådan storlek att den kan vara en conversations piece på både på en köttig eller vegansk middagsbjudning.

 

 

 

Like a Horse

horseomslag

Sophie Mörner

Lisen Bratt Fredricson

Max Ström 2017

ISBN 978-91-7126-419-0

När vi nu är inne på det där med att äta djur. Jag vet inte om ni någon gång provat på Gustavskorven från Dalarna, en gammal klassiker, fortfarande tillverkad enligt samma recept från slutet av 1800 talet. Den är faktiskt väldigt god, men kanske inte något att bjuda läsarna av denna bok på. Korven tillverkas nämligen av hästkött.

Boken, och en tillhörande utställning på Fotografiska i Stockholm, är kuraterad av fotografen och bokförläggaren Sophie Mörner. Hon är personen bakom det fina fotomagasinet Capricious, en verksamhet som nu mer och mer utvecklats till ett fotoboksförlag.

Mörner presenterar bilder med hästen i fokus. Bilder tagna av både kända och okända fotografer. Här förekommer namn som Sune Jonsson, Mary Ellen Mark och Martin Parr.

Historiskt sett har hästen varit människans vän och följeslagare relativt kort tid, men då pratar vi ändå om tusentals år. Länge var hästen något som man jagade för köttets skull, tills man kom på att den var ett förträffligt transportmedel.

horsinsid1horinsid2

Här får vi se hästen i många olika roller,från ett sagoväsen till ett arbetsredskap. Det är få djur som haft så många roller och symbolladdade uttryck som hästen. Jill Greenbergs hästbilder påminner de vi brukar se av inoljade muskelbyggare. Julian Wolkenstein har i sina hästporträtt gått ett steg längre än Zeitlers koporträtt. De här hästarna ser ut att vara stylade av ett gäng skönhetsexperter från modeindustrin.

Men vi får också se bilder från verkligheten, en serie från Theresia Viskas reportage Stallflickor och Sune Jonssons bilder från det härda slitet med skogsavverkning och jordbruk, där hästen länge var en viktig part.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

49/51

larsom2larsom1

Björn Larsson

Journal 2016

ISBN 978-91-87939-15-0

En del böcker blir man bara så där tokförtjust i. Detta är en sådan. För mig, kanske jag skall tillägga.

Jag har hört berättas om en kund i en bokhandel som förvirrad höll detta verk i handen och sade; Är det här allt, skall det inte vara något mera?

Nej det skall inte vara något mera, det ser visserligen inte ut som en bok, en bunt dagstidningssidor och en rejäl pappskiva i en plastpåse ( en gummisnodd tror jag också att det var, men den har jag tappat bort.)

Men en del av er kanske minns de där bilderna som hängde i var och varannan mor och farförälders hem, en handkolorerad flygbild över deras gård. jag har hört någonstans att Larsson samlar på den där typen av bilder. Här publiceras ett urval. Men inte i sin helhet. Han har gjort delförstoringar av de människor som förvånade står och tittar upp på det lilla flygplanet som cirklar runt deras hem. Till dessa bilder har han lagt en dyster bildserie på landsbygdens många halvt eller helt nerrasade lador, uppbrunna bostadshus eller bortglömda små hus som långsamt håller på att försvinna i en snårig skog. Det är en lite sorglig och sentimental hyllning till landsbygden.

lars2lars3lars4lars5lars1

Och man drabbas av den där känslan av att man vill ta hand om de där ödelagda timmerhusen. Rädda dem. Bygga upp dem och hamna i ett reportage i Sköna hem ooch gårdar. Prima kärnvirke i fönstren ju, och enkupigt tegel, sånt går knappt att få tag på idag. Men så inser man att de tyvärr är räddningslöst förlorade.

Och så tänker jag vidare, kanske är det INTE en lite sorglig och sentimental hyllning till landsbygden. Kanske är det så man gör på landet när man bygger en ny lada. Låter den gamla bara stå där och långsamt ruttna ner. Det bör ju vara det enklaste sättet att ta hand om gamla hus, bara låta dom långsamt återgå till den natur dom en gång byggdes av.

Fin bok iallafall, och kanske en del av min förtjusning har att göra med att det är min ungdoms landskap som skildras, Tierp, Tolfta, Skärplinge, Tobo, Gryttjom ( Den gamla macken vid före detta E4-an).

( Skulle kunna göra sig som utställning också, i ett gammalt utedass någonstans på den norduppländska landsbygden, uppåt, Hillebola, Valparbotrakten)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent från Tierp

PS. Titeln 49/51 är en referens till den brytpunkt när fler människor lever i städerna än på landet.

Svartvita böcker.

De här två böckerna hamnar bredvid varandra, i tankebanorna och i på sängkammarbordet. Egentligen har de inte mycket gemensamt, inte ens utgivningsår men det är något med fotograferingsmetoden. Det där samlandet som man i tagningsögonblicket inte har en aning om vart det skall leda men som sen, tillsammans med andra bilder, visar sig bilda en berättelse. Det de bägge fotograferna samlar på är iakttagelser. Något man råkat se i ögonvrån. Det här är en svår konst. Det gäller att gallra bland de där uppenbara motiven, saker som ser skojiga ut. Om knasiga bilder får ta överhanden blir det lätt platt och ointressant. De här två bildskaparna faller inte i den fällan.

Båda böckerna är fotograferade i svartvitt, detta uttryck som som med dagens teknologi egentligen bara innebär att man ändrar i en meny.

En gång i tiden stod det för många fotografer för en slags kreativ frihet. Man kunde, med lite framkallningsknep, få upp känsligheten på filmen till 1600 ISO. Man behövde inte fundera på färgfiltrering eller blandljus utan man kunde ägna sig helt åt det viktiga, bilden.

Är det denna nostalgi som gör att svartvitt är så populärt? Nej jag tror man får söka sig längre tillbaks. Kolteckningar och grafiska blad har också den där lockelsen. Den förtrollning vi kan uppleva i och med att vi själva får fylla i och bli en slags medskapare till bilden. Samma sak som att läsa en roman egentligen. Vi fyller på med vår egen fantasi.

omslMarkus

Metrograd

Markus Andersson

Eget förlag 2017

ISBN 9789163379932

Det är en kall mulen värld som Anderson leder oss in i. En värld i upplösning och förslumning.

insidakrus

insid2markus

Här finns inga människor men många tecken på mänsklig aktivitet. Spår i snön och en arkitektur som verkar ha gått vilse. Grafittin lever och pekar på möjligheten till motstånd. Dramatiska ödesmättade bilder med kulhål i fönster och övergivna kontrollrum. Boken signalerar fara, gul rygg och svartvita fotografier, som sådan där randig varningstejp.

 

jerkeromst

Phone Diary XV

Jerker Andersson

Jerker Anderssons förlag 2016

ISBN 978-91-982143-2-1

Detta är del tre i en serie små böcker fotograferade med telefonen och i ett format påminnande om en (ganska stor) telefon.

Det är egentligen en slags bilddikter som handlar om resande, vårt förhållande till naturen, och om iaktagelser i de egna kvarteren.

Det är lätt att skapa egna berättelser utifrån de skenbart enkla bilderna, tankarna vandrar iväg. Jag tror det här är en bok att ha i fickan. Som man kan avnjuta lite då och då, på bussen, medan man väntar hos tandläkaren osv. Förvånas över och förtrollas över hur intressant vardagen är om man stoppar tiden, gör ett väl valt utsnitt och omvandlar till svartvitt.

insidJerker

insid2Jerker

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

The Swiss

_DSC0278

Christian Nilson

Verlag Scheidegger & Spiess AG 2016

ISBN 9783858815293

 

Noggrannhet är nog den egenskap vi först tänker oss att personer boende i alplandet Schweiz besitter. Om man då skall göra en bok om dessa människor är det viktigt att den får en adekvat utformning.

Ost är också något vi kopplar till landet, ostar med hål i. En bok vars pärmar har hål leder tankarna åt rätt håll. Men eftersom formgivaren Greger Ulf Nilsson är en noggrann person så har pärmarna inte bara hål utan även försänkningar där kniven inte har skurit helt igenom osten/bokens hål. Det måste ha varit ett hantverksmässigt mästarprov att producera denna bok.

_DSC0280

Christian Nilson har försökt fånga mentaliteten i det land där man, vart man vänder sig, ser bergstoppar. Han bekräftar våra fördomar, det är folkdräkter och underliga lekar. Märkliga figurer utklädda i granris. Men även här har kulturkapitalismen från USA brett ut sig med Batman och Stålmansdräkter.

Vardagens schweitzare i hem och på jobbet ser allvarliga ut och på toaletten har man tre toalettpappershållare på rad, för säkerhets skull._DSC0279

 

Hans bilder är oftast tagna med ett blixtljus som framhäver och renodlar det det rena och det städade. Många av bilderna har den där absurditeten om ibland uppstår när natur och kultur möts. Sådana möten är säkert ofta förekommande i detta bergmassivens land.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

 

Vad ser vi i andras ansikten?

Vi människor älskar att titta på andra människor. Jag skrev nyligen artikel till en fototidning och citerade några fotografer. När jag skickat in min text fick jag genast en förfrågan från redaktören om porträtt på de citerade. Och så är det hela tiden; vi vill se vem det är som tycker eller berättar något. En slags reminiscens från en tid då vi bara hade ett sätt att kommunicera; ansikte mot ansikte. Och i takt med teknikens utveckling och ett mer och mer komplext samhälle har den dragningskraften bara blivit större.

Når fotografikonsten uppfanns ökade intresset för ansiktet. Plötsligt var en exakt avbild nästan var mans egendom. Redan tidigt experimenterade man med konstlade och tillgjorda uttryck. Idag , med alla frejdiga selfies och oerhört påkostade och omformande porträtt finns det en motreaktion. Ett intresse för den okonstlade och omedvetna porträttbilden. Fängelseporträtt, bilder ur familjealbum och bilder från övervakningskameror intresserar oss.

Men som vanligt så existerar flera tendenser samtidigt. En del försöker tolka själen i en odramatisk nära porträttbild, andra nästan tar livet av sina objekt i försök att skapa en dramatisk bild. Visste ni förresten att hoppbilder var populärt redan på femtiotalet. Då gav Philippe Halsman ut sin Jump book där han porträtterade hoppande kändisar som Hertigparet av Windsor, Brigitte Bardot, John Steinbeck, Salvador Dali och många andra.

Fotografen förklarade sin ovanliga porträttfotometod i en eftertext: When you ask a person to jump,his attention is mostly directed toward the act of jumping, and the mask falls, so that the real person appears.

Det finns en rik flora av porträttfotoböcker. Här är några aktuella…

dream

We Have a Dream, om mod, medmänsklighet och människans rättigheter

Foto: Albert Wiking

Intervjuer: Oscar Edlund

Texter Daniel Ryden

Max Ström 2016

ISBN 9789171263667

Någon är en hejare på att hugga ved, en annan blev skjuten i huvudet, överlevde och fick så småningom Nobels Fredspris. En författare skrev om Camorran och kan inte gå ut utan livvakt, en ung tjej blev mobbad i skolan och fick nog.

Hur kan man göra en bok om dessa till synes oförenliga personliga berättelser?

Jo, det går utmärkt. Boken handlar om 114 personer, världen över som vet vad dom vill och som har gett sig tusan på att stå upp för sina ideal, för som Astrid Lindgren skriver; “Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Under tio års tid har fotografen Wiking och journalisten Edlund åkt runt och gjort intervjuer med personer som bestämt sig för att skapa förändring. Ibland i det lilla, ibland i aktioner som har blivit omtalade världen över.

Wikings porträtt är ofta dagstidningsjournalistiska. De har den där twisten så att vi förstår vem personen är bara genom att kasta en blick på bilden. Ett attribut som i bildens ytterkant leder oss rätt.

wiking

Sällan får vi se ett leende. Men är man t.ex specialist på rehabilitering av tortyroffer eller kvinnorättsaktivist finns det inte så mycket att ens småle åt.

Hela boken är gjord i svartvitt i ett fint något bruntonat tryck.

Författarnas vision är att inspirera och omsätta vilja, hopp och drömmar till handling. Själv kan jag nog känna mig en liten aning matt av att umgås med dessa 114 duktiga människorna. (kanske har med åldern att göra, och apropå ålder, i slutet av boken finns ett diskussionsunderlag, och dom bibliotek som INTE köper in den här boken sätter jag en snigel på ögat på!)

 

romut

 

Claudius umbran (romerska porträtt)

Foto: Martin Skoog

Text : Joanna Persman

Under förlag

ISBN 9789186823061

Skoog porträtterar kända och okända människor från första till fjärde århundradet efter Kristus.

Han går nära, ibland låter han ett par läppar uppta hela bildytan, ibland får vi bara se ett hårsvall.

Ansikten skulpteras fram genom ett skickligt placerat motljus. Ibland vänds ansikten till negativ, eller tonar ut i vitt.

romin

Det han fotograferat är gipsstatyerna i Ny Carlsbergs Glyptotek och Afstøpningssamlingen i Köpenhamn.

Det är en vacker bok med en generös utfallande layout.

 

 

ensam

 

Jag kom ensam, om flykt i barn-och ungdomen

Kenny Bengtsson

Monument 2016

ISBN 9789163905506

Hur formas man av att vara på flykt och dessutom vara utan sin familj? Här får vi möta femtio personer som kommit till Sverige i jakt på en trygg plats att existera på. Några har bott här länge, andra är nyligen ankomna och sitter otåligt och väntar på besked om de skall kunna få starta upp ett nytt liv eller om de skall kastas tillbaks till den otrygghet de flytt från. I kortare intervjuer får vi insikt i de starka känslor ett liv i flykt ger upphov till. Känslor som ibland blir livslånga.

ensamin

Bengtsson har porträtterat alla personerna i ett mjukt kvällsljus. Det är allvarliga bilder med en stark närvarokänsla. Han har valt att bara redovisa personen med en anonym vägg bakom. Det vilar en slags värdighet över den här boken, något som accentueras av det diskreta grå omslaget.

Bengtsson har skrivit ett efterord där han berättar om svårigheterna att närma sig människor i en utsatt situation, en slags arbetsdagbok.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Natur, vad är det, egentligen?

Tre böcker som handlar om naturen och vandring. Och något mer.

När jag ser de här tre böckerna tänker jag på Sven Hörnell. Han var den stora naturfotografen en tid på -70 och -80 talen. Stora praktverk om Lappland. Vackra bilder utan några andra avsikter än att vara just vackra.

Dagens naturfotografi ser annorlunda ut.

Vi som är uppfödda med Attenboroughs filmer där man vänder ut och in på varje millimeter av vår jord. Vi vill ha något mer; Natur som metafor för något annat, kanske.

 

walkomsl

The Walk

August Eriksson

Skreid Publishing 2016

ISBN 9789198354409

Eriksson vandrar i Japan. I sextiotre bilder får vi följa hans väg längs en urgammal pilgrimsled. Här finns ingen början och inget slut, Vägen är målet och i varje bild ser vi stigen försvinna bakom en krök. Man känner igen känslan; bara runt nästa krök…..

Det är en varierad led; sand, grus, kullersten och asfalt. Vägen går genom lövskog och tallskog.

walk2walk1

Det finns en slags total koncentration på vandringen. Vi distraheras inte av utsikter eller plötsliga möten med andra vandrare. Man skulle kanske tycka det blir tråkigt. Men tvärt om, så studerar jag varje bild noga. En kedja över vägen? En stenkista, kanske en källa med vatten? Och i varje bild; vad finns bakom nästa krök?

 

Llovetomsl

Alex Llovet

Faraway so close

Egen utgivning 2016

På bokens omslag leder en stig in i det okända. Någon vill att vi skall följa efter ut i den villande skogen; ett stråk av salt leder oss.

En liten flicka blir vår ledsagare. Natur möter kultur. Vi träffar på en övervuxen stålställning och en övergiven rutschkana. Ett slitet gosedjur betraktar oss från ett snår. Naturens olika former är både skrämmande och vackra.

Llovet använder naturen som en stämgaffel för sina tankar om identitet och om generationers sammanhang med naturen.

llovet2llovet1

Det finns en sydeuropeisk klang i den här boken. Ni som någon gång sett böcker från Barcelonaförlaget Ediciones anomalas vet vad jag pratar om. Det är någon slags känsla för dramatik…

Man blir imponerad av den fina tryckkvaliteten. Svärtan i de svartvita bilderna innehåller många nyanser. (Det ser mycket bättre ut än mina avfotograferingar!)

 

 

gotomsl

Beneath

Catharina Gotby

Amfora Edition 2017

ISBN 9789163919657

Det pyser och ångar om Gotbys bilder. Vi befinner oss i en miljö som upplevs som klart giftig och ohälsosam. Ett landskap som är öde och vindpinat, lite nedslipat.

Man kan ana ett underjordiskt kaos som ibland söker sig upp till ytan, som en sårskorpa som aldrig riktigt vill sluta vätska sig.

Det är ett lavalandskap i olika toner från ljusgrått till svart som dominerar. Vattnet har en turkos ton. Växtligheten är sparsamt förekommande.

Är naturen en slags allegori för vår kropp, vår hud? Gotby pekar på den möjligheten.

Det finns spår av det här intresset för naturens enslighet och dess obevekliga framhärdande i att bara finnas till, i Gotbys tidigare böcker, Med kroppen som slagfält (2004) och Precence (2011)

gotby2gotby1

Själva boken som fysiskt objekt är brutalt renskuren i kanterna.  Pärmarna (3mm x 2) är tjockare än inlagan (4 mm), och försättspapperet är elegant engelskt rött. Det ger ett gediget intryck som passar bra till innehållet. Patric Leo står för formgivning.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg