Solitary Road

Anders Alm, foto.  Ella Jonsson, text.

Egen utgivning 2016

ISBN 9789163364549

Alm och Jonsson berättar i denna bok historien om en väg vid Torneträsk i norra Sverige, som är helt frånkopplad från resten av vägnätet. Vägen byggdes på 1950-talet mellan några små byar mitt ute i vildmarken. Vägen var tänkt att kopplas ihop med övriga vägnätet, men planerna ändrades. Bilarna som fraktats dit över isen blev kvar och används endast mellan de olika byarna under sommarhalvåret.

Det går att se tydliga likheter med Solitary road och Sune Jonssons klassiska bok, Byn med det blå huset. Båda böckerna skildrar en landsbygd som har förändrats drastiskt över tid. Precis som i Jonssons bok finns det en värme och närvaro i hur historien är berättad och hur människorna är porträtterade. Det finns också ett då och ett nu i boken som författarna skickligt balanserar mellan utan att bli för nostalgiska. En annan likhet är hur texten får ta plats i berättelsen och på uppslagen. Ett grepp, som tillsammans med fotografiernas svarta ram, är ganska ovanligt att se i nutida fotoböcker. Kanske är reportage-boken på väg tillbaka?

Jag känner dock en viss ambivalens inför detta sätt att presentera text och bild som kanske mer har med formgivningen att göra. Texten, som är välskriven, stör min läsning av fotografiet, vilket är synd på bilderna som förtjänar mer utrymme. Kanske är det också lite mycket begärt att få se fotografierna större än så här, de begränsas trots allt av bokens sympatiska yttermått. Jag får helt enkelt hoppas att jag stöter på Anders Alms fotografier på en utställning framöver.

Emanuel Cederqvist, fotograf i Göteborg

Impasse Hotel Syria

Krass Clement

Gyldendal 2016

ISBN 9788702201123

Den danske fotografen Krass Clement har publicerat ett drygt tjugotal böcker. Hans kanske mest kända, Drum- et sted i Irland, (1996) fotograferades under en enda kväll på en pub i Irland, med tre rullar småbildsfilm.

Men hans böcker kan lika gärna vara resultatet av ett mer än fyrtioårigt arbete. Som i Bak Saga Blok (2014) Vad som alltid kännetecknar hans böcker är ett närgånget nyfiket sökande. Det gäller både människor och miljöer. Han berättar också med en slags konsekvent tidlöshet. Böckernas dokumentära berättarteknik skiljer sig inte i verk gjorda på 1980 talet från de han gjort på 2000 talet.

Han verkar vara en man som förstått vikten av att vårda sitt bildarkiv. Bilderna till Impasse Hotel Syria togs 2001. Ett år tidigare hade Syriens ledare Assad dött och han hade efterträtts av sin son Bashar al-Assad. Bilderna från Damascus, Palmyra, Deir Ez-Zur, Aleppo och Homs visar på ett blomstrande samhälle. Folk går till jobbet, marknaderna är fyllda av varor, barnen leker på gatorna.

Idag är allt annorlunda som vi alla vet. I går kunde vi se ett tv-inslag på nyheterna där en förtvivlad butiksinnehavare i Östra Aleppo konstaterar att – Vi har kastats tillbaka hundra år i tiden. Vi kommer inte hinna bygga upp detta, kanske våra barn kan..

Vi fick se bilder av en stad som är fullständigt nermald av bomber och beskjutning.

Sett i det ljuset blir Clements bok ett viktigt minnesverk. Men den är mer än så. Han fångar stämningar och ljusskiftningar på gatorna, i byarna och basarerna. Boken är också så oerhört genomtänkt i redigeringen. Vi följer honom från den röriga och myllrande gatan in i de tysta hotellkorridorerna när skymningen sänker sig över staden. Början och slutet av boken består av färgbilder. i de sista bilderna kan vi förstå att katastrofen finns i framtiden, en brinnande hög på gatan , en blodstänkt vägg och bokens sista bild, ett lik med blånande fingrar slarvigt täckt av gammal byggplast.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

PS, Något måste sägas om den fysiska produkten också. Boken är vackert tryckt på sådant där papper som vi, som en gång var mörkrumsmänniskor, kallade kartongtjockt. Den är inbunden i ett grovt linneband.

Böcker från Landskrona

Det är dags att prata om Landskrona igen. Festivalen går av stapeln den 8 september och pågår till den 17 september. Det börjar komma information om deltagande utställare på hemsidan och det är dags att anmäla sig till den öppna grupputställningen som i år har temat “You and Me”. Snart är det dags för Portfolioanmälan och anmälan till Landskrona Photo & Breadfield Dummy Award.

Men fotoverksamheten i Landskrona handlar inte enbart om festivalen.Året runt visas intressanta fotoutställningar, och till dessa produceras kataloger.

AgNO3
Histories of science and photography in Sweden
Historiska Media 2016
ISBN 9789175454580
Vetenskap och fotografi har alltid varit nära besläktade. Denna skrift låter den fotografiska dokumentationen vara huvudtemat. Oftast är det av naturliga skäl tvärt om.

Vi får se fantastiska bilder från Sven Hedins resor i Asien, de tragiska bilderna från André expeditionen och några av Lennart Nilssons berömda bilder.

Men de intressantaste (och roligaste) bilderna är de som är tidigare okända. Nobelpristagaren The Swedberg hade en dålig dag på jobbet när det skedde en eterexplosition i labbet.

När man skulle dokumentera växtlighetens utveckling vid Svalöv var det inte så jättenoga med måttenheterna. En gubblängd eller en armlängd fick duga.

Jean Hermanson och Dublins barn
det första och det sista arbetet

Landskrona Museum 2016
ISBN 9789198303438

En av Sveriges viktigaste arbetarskildrare, fotografen Jean Hermanson gick bort 2012. 1967, i början av sin karriär tillbringade han en tid i Dublin. Han hade läst James Joyces bok Ulysses och utifrån den beskriva den Irländska huvudstaden i bild. Efter en tid upptäckte han att att det var barnen som var det motiv som mest uppskattade att bli fotograferade. Men bilderna kom att bli liggande. En del har visats i samband med Malmö museets utställning och bok 2005.

Tack vare fotografen Nils Petter Löfstedt har det nu blivit en utställning och en bok om Dublins barn, med en text av Kristian Lundberg. Utställningen finns att se någon vecka till men boken finns kvar. Kontaktkartorna visar hur fotografen har arbetat. Det är intressant att se hur arbetssättet skiljer sig från hur fotografer i den digitala åldern arbetar. Har man bara trettiosex tillfällen innan det är dags att byta film så blir man disciplinerad. Ofta har Hermanson tagit en eller två bilder och sedan gått vidare. Höjdbild och breddbild för att anpassa sig till en eventuell publicering.

Minne/ Memory
Av/Off
Landskrona Fotofestival 2016

Detta är egentligen en slags minnesskrift över festivalen 2016. Martin Bogren har i suggestiva svartvita bilder beskrivit platsen, den lilla staden vid vattnet som är både vacker och lite sliten. Hans bilder väver ihop den borttynande industristaden med dess nya roll, en av Sveriges just nu intressantaste platser för fotografi.

Jenny Ekholm har dokumenterat utställningarna, föredragshållarna och aktiviteterna. Greger Ulf Nilsson har formgivit. Och visst är det formen som på ett omärkligt men precist sätt gör det hela till en fin bok.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent.

( och medarrangör av fotoboksdagen vid Landskronafotofestival. Hej alla ni som gjort nya böcker , jag vill ha kontakt med er; tommyarvidson@gmail.com)

At the Time of the Third Reading

Annica Karlsson Rixon

Art and Theory Publishing 2016

ISBN: 9789188031297

Annica Karlsson Rixons bok At the Time of the Third Reading (2016) är om möjligt ännu mer aktuell idag än när den gavs ut i samband med hennes disputation i fjol.  Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet, som med stor säkerhet påverkades av ryska hackerattacker, och homofobin och misogynin som genomsyrar hans och hans teams politiska agenda ter sig som en spegelbild av Vladimir Putins Ryssland. De högernationalistiska partierna som vinner mark i land efter land i Europa delar Trumps och Putins reaktionära och förkastliga människosyn. Det är en orolig tid för alla som inte är vita, passar in i hetero- eller cisnormen samt för kvinnor i allmänhet.

At the Time of the Third Reading cirkulerar kring två sammankorsande händelser som ägde rum i Ryssland, i början av juni 2013.  Karlsson Rixon befann sig i en minibuss på väg till ett årligt läger för lesbiska, när hon via radion nåddes av det nya lagförslaget om förbud mot information om ”icke-traditionell sexuell orientering” till minderåriga.  Förslaget som senare samma månad kom att godkännas och skrivas på av Putin, innebar en ökad stigmatisering av Rysslands LGBTQ-rörelse.  Det specifika lägret som Karlsson Rixon besökte och fotograferade firade tioårsjubileum och arrangerades på en avlägsen ö, belägen någonstans mellan Sankt Petersburg och Moskva. Organisatören Elena Botsman förklarade symptomatiskt nog att detta skulle bli det sista lägret hon var inblandad i: om inte någon annan var redo att ta över stafettpinnen skulle sammankomsterna dö ut.

Medan homosexuella män har haft en någorlunda framskjuten position i Ryssland, har de lesbiska kvinnorna inte varit fullt lika synliga. Boken innefattar många intressanta essäer och intervjuer av och med olika aktivister och akademiker. Den lesbiska historieskrivningen rullas ut.  Vi får bland annat veta att den ”manliga kvinnan” blev populär efter revolutionsåret 1917, då hon uppmuntrades till att lönearbeta, precis som mannen, och hade rätt till att ta ut skilsmässa.  De lesbiska levde dock relativt undanskymt. Under Stalinismen förändrades kvinnoidealet och hemmafrun blev återigen norm, icke-heterosexuella personer förföljdes och den lesbiska kärleken tilläts endast i samhällets ”högsta” eller ”lägsta” kretsar; från väldigt förmögna miljöer till fängelsesammanhang. Under Putins styre har synen på människor som avviker från traditionsbundna mönster närmat sig den som rådde under Stalins dagar.

Denna bok innehåller inte bara läsvärda texter; i centrum gnistrar ett trettiotal fotografier av Karlsson Rixon. De är tagna från ett betydande avstånd och de avbildades ansiktsdrag syns knappt.  I tät skog, mellan spalter av träd, trängs kulörta tält och presenningar.  Om jag inte hade känt till kontexten som kantar dessa bilder hade de säkerligen inte framkallat så många splittrade känslor. De är både sakliga och romantiska, och får statuera slutet på en epok.  För trots att kvinnorna befinner sig i en enslig miljö, har de ändå haft mod att samlas. I framtiden kommer mötena troligen blir mer hemliga och småskaliga, på grund av den ökade hotbilden.  En annan tanke slår mig likaså: i dessa dokumentationer har individerna själva valt att dra till skogs och campa, i framtiden kanske de inte har något val.  Och jag ryser när jag tänker på hur människor kastas ut från trygga sammanhang till en osäker tillvaro utan någon stabil grund att stå på: hemlösa och föraktade.  På ett intuitivt plan binds de lesbiska kvinnorna i Annica Karlsson Rixons fotografier samman med andra grupper som saknar solitt tak över huvudet och har tvingats till ett liv på flykt.  Det är en vacker bok tillika fotoserie om gemenskap, solidaritet och kärlek som flankeras av ett skoningslöst samhällsskede.

 Sara Arvidsson

Alla dessa blickar…

Alla tycker om att bli sedda. Den där känslan av kontakt när någon ser på dig. Blicken, vi älskar den och vi fotografer använder den hämningslöst.

Ärligt talat, hur ofta tar du till knepet att be personen du fotograferar att titta på dig? Det är säkert den vanligaste typen av bild. Det är bara att gå in på Pressbyrån och titta, så ser du hur du blir betraktad från alla tidskrifter. Och det fungerar nästan jämt. Du tittar nyfiket tillbaka.

En annan genre som fungerar nästan jämt är reseskildringar, personliga reseskildringar. Som läsare upphör man aldrig att förvånas över hur folk har det. Och hur det ser ut. Men inte hur det ser ut på de där flådiga turistplatserna, utan hur det är att vandra på de små bortglömda bakgatorna eller att få titta in i de enkla boningarna där vanligt folk bor.

LIMBO

Johan Sundgren

Efterord: Lars Palmgren

Journal 2016

ISBN 9789187939136

Sundgren har samlat sina bilder från Mexiko där han vistats av och till sedan 1990 talet. Boken består av möten. Parkeringsvakten som sitter i sin lilla lucka, en mexikansk Greve Dacula med ett offers arm hängande utanför bilens baklucka. Grabbgänget som jag nog inte skulle vilja möta ensam sent en kväll på någon ödslig plats.

Men genom Sundgrens kamera får vi möta den där sidan som finns hos nästan alla mänskliga varelser, nyfikenheten och det vänliga intresset.

Anders Petersen sade en gång i en intervju: Folk tycker om att bli störda. Och det är nog sant speciellt om man har en kamera och en stor dos social kompetens.

Lars Palmgrens efterord berättar om en helt annan verklighet, våldets Mexiko, där människor tittar ner i gatan när man möter någon.

Dit skogen aldrig når

Tore Sandahl

Eget förlag 2016

ISBN 9789163907340

Jag tänker Bill Brandt eller Georg Oddner. Det är den typen av bilder, klassiska. Kanske sådana som alltid kommer att tas och som vi alltid kommer att stanna upp inför. Drömma oss bort och önska att vi fick träffa den där killen med motorcykeln. Med teckenspråk berömma dess förtjänster och brister.

Sandahls bilder är stillsamma. Men ändå fångade mitt i steget.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Fotoböcker i Landskrona/ del 1

Fotofestivalen i Landskrona är över för i år. Den lilla pittoreska staden vid sundet sjunker in i en sensommarvila. Men bakom kulisserna fortsätter arbetet. Nationellt Fotografiskt Centrum, smaka på den! läs mer här.

Eftersom jag var med och arrangerade delar av festivalen tänker jag inte prata om huruvida den var en succé eller ej, men många fina fotoböcker kunde man få ta del av. Här är några…

Fadern, sonen och Göran

Kalle Assbring

Dokument Press 2016

ISBN 9789185639946

I en berättelse som vindlar sig fram mellan Sverige och Eritrea, dåtid och nutid, politik och familjetragedier berättar Assbring om sin mordet på sin far i Eritrea hösten 1983. Fotografen Göran Assbring skulle göra en sista resa för att komplettera materialet till sin kommande bok om konflikten i Eritrea när han blev skjuten. Att en svensk intresserade sig för ett litet land i Afrika ledde till att flera unga män i Eritrea idag heter Yuran (Göran).

The Afronauts

Cristina de Middel

This book is true 2016

ISBN97884608773108

Den fantastiska berättelsen om mannen som 19 ville starta ett rymdprojekt i Zambia med att sända tio män, en kvinna och en katt till månen. De Middel iscensatte historien i Spanien 50 år senare med hjälp av vänner, en skrot med gamla flygplan och en farmor som sydde rymddräkter med afrikansk touch.

Ångtåg på Österlen-en resa genom paradiset

Bild: Erik Mårtensson

Text: Björn Ranelid och Kenneth Larsson

Skånska Järnvägar 2016

ISBN 9789197196116

Ibland kan man tro att den här typen av fotobok har försvunnit. Så vana har vi blivit vid egensinniga personliga betraktelser, ibland av rent narcissistisk prägel, att vi glömt bort att det finns glada människor, människor som har nördiga hobbies, människor som är ideella entusiaster.

Den här boken handlar om en skånsk museijärnväg. Ranelid skriver på ranelidskt sätt och drar alldeles för stora växlar på järnvägens bildspråk. (Och jag märker själv att det är svårt att undvika dessa fällor) Larsson berättar entusiastiskt om museibanan med ord och siffror som bara den inbitnaste järnvägseldsjäl kan älska. Och Mårtensson fångar de där skenbart enkla bilderna av lyckliga människor. Det är ganska skönt att ibland slippa tänka på miljökatastrofer, krig och svårmodiga ungdomar.

Wind Upon the Face of Waters

Johan Willner

Skreid 2016

ISBN 9789163913532

Det finns en noggrannhet i den här boken. Men så säger också fotografen att han burit med sig tankarna, om än inte färdigbearbetade, under tjugo års tid.

Den består av ett antal essäer som stundtals kan verka tunga och en smula självupptagna. Men det är en självupptagenhet som väcker intresse.Man kan vara säker på att man kommer att bära med sig en hel del av bokens innehåll under en lång tid. Varför fotograferar vi, vad är skillnaden mellan religion och tro, vem är vi när vi bär på en kamera?

Bilderna, som är lugna och eftertänksamma, anknyter till de personliga betraktelserna och vävs i hop med texten.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Ryska fotoböcker

Två nya fotoböcker. Nu har ni också chansen att möta de två fotograferna på Landskrona fotofestival den 19-20-21 augusti.

Dimitry

Julia Borissova

Egen publicering 2016

Borissova har gjort en bok som handlar om myter. I bilder från en liten sömnig rysk stad klipper hon i en grov collagestil in bilder från kyrkor och kloster.

Titeln Dimitry anspelar på en händelse på 1500-talet under Ivan den förskräckliges regim i Ryssland. Hans son dog av ett knivhugg. Olycka säger somliga, mord säger andra. Saken blev aldrig utredd och är fortfarande föremål för mytbildning i Ryssland.

Och kanske går vi just nu mot en tid då myter och rena lögner sprids som aldrig förr. I offentligheten sprids massor av felaktiga påståenden utan att bli emotsagda.

Bokens bilder beskriver ett samhälle i upplösning. En stor sten spärrar plötsligt av huvudgatan, en person springer genom en bild men är samtidigt ett urklipp ur en kyrkomålning, som i en dröm.

Själva boken är ett konstverk, handbunden i 100 ex. med ett djupt sår, skuret i omslaget. En mycket vacker bok.

Waiting

Jana Romanova

Egen utgivning 2015

ISBN 9785990659216

Ibland blir man rent lycklig över vilka knasiga idéer en del fotografer kommer på. Jana Romanova har dessutom genomfört sin något udda idé.

Hon bestämde sig för att fotografera par som väntade barn. Inget konstigt med det, men hon kontaktade varje par och bad att få sova över hos dem. Tidigt på morgonen klev hon upp på en trappstege vid deras bädd och fotograferade de sovande paren. Det blev till slut 40 bilder. Och 40 par. En bild för varje graviditetsvecka. Om man tittar noga kan man se att de olika kvinnorna är i olika stadier i sin graviditet. Ibland hajar man till när man märker att mannens mage är lika stor som kvinnans. Solidaritetsgraviditet?

Boken ger en realistisk och lite humoristisk bild av det ryska samhället. Trångbott men ganska mysigt. Dessutom är det fint att se hur människor visar ömhet mot varandra, även i sömnen.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Carpe fucking diem

Elina Brotherus

Kerher Verlag 2016
156 pages
ISBN 978-3-86828-626-7

Tänk om fler människor hade kunnat göra vad den finska konstnären Elina Brotherus gör med sitt lidande: kanalisera och blottlägga det i desperata och orädda självporträtt. Boken Carpe fucking diem tar avstamp i fotografens egna försök till att få barn, en utdragen procedur som varade i fem år. Hon använder sig av den kristna mytologin och refererar till bebådelsen och jungfru Maria, men ängeln Gabriel visar sig dessvärre aldrig för henne. Hon förblir barnlös.

Brotherus fotografier är inte smidiga eller lättsmälta. Jag kan tänka mig att hennes långsträckta sörjande över ett ofött barn och ett uteblivet moderskap kan provocera. Men dessa fotografier baseras inte på ett uttänkt koncept, de har inte producerats för att presentera en smart tes, och det är just den okorrigerade kvaliteten som gör dem så såriga, individuella och träffande, som om Brotherus inte har haft något annat val än att pressa ur sig sin hutlösa förtvivlan inför allmän beskådan.

I bild efter bild rivs tristessen, ensamheten och ilskan upp. Ibland tappar jag andan – för det är hiskligt vackert. Inga essäer ingår i boken men det behövs inte heller – bildmaterialet är självbärande. Prunkande blommor, som nästan ter sig som ett slags hån i all sin fruktbara skönhet, varvas mellan uppgivna porträtt av Brotherus själv, ofta naken, väntande med en graviditetssticka bredvid sig. Hon är ständigt utlämnad medan hennes partner inte avbildas lika ingående, ibland döljs han bakom olika objekt. Därtill följer flera naturromantiska fotografier som präglas av lustfylld växtlighet – skogar, parker, havslandskap – och ibland uppenbarar sig Brotherus mitt i dem som en isolerad punkt.

Boken är näst intill perfekt: formgivningen är genomtänkt och smakfull, bilderna följer på varandra i en mjuk och vilsam rytm, men Brotherus verkar däremot inte må särskilt bra, och det är just denna kontrastverkan som gör denna bok så oumbärlig. Jag läste i en intervju någonstans att Brotherus likställer smärtan som kommit ur barnlösheten med den man upplever efter att någon man älskar har gått bort. Allt runtomkring forsätter att leva, solen går upp, fåglarna kvittrar, fast det känns ofattbart, som om det egentligen inte borde vara möjligt, eftersom allt istället borde ha vittrat sönder och dragits ned i en djup avgrund. Just denna bitterljuva igenkänning väcks när man bläddrar i Carpe fucking diem, som förövrigt har en mycket passande titel.

Sara Arvidsson

10° och Eget snus

I den utmärkta lilla boken om svenska fotoböcker, Foto i bok, försöker Gösta Flemming definiera vad en fotobok egentligen är. Han gör en distinktion mellan fotoböcker och fotoillustrerade böcker och avslutar redogörelsen med; Och så finns förstås alltid undantagen- hybriderna- som bekräftar regeln.

Nyligen har två böcker publicerats som passar utmärkt in på termen hybrid.( blandform, bastard, korsning, blandning)

10° C

Recept från Forsmarks skärgård

Carl Johan Erikson

Karin Willén

Jon Brunberg förlag 2016

ISBN 9789163700316

Vid ett ytligt betraktande är detta en av de många kokböcker som ges ut i Sverige (en om dagen, 365 per år). Men det är något hotande med titeln, 10° C. Vi har vant oss vid att sådana där temperaturangivelser ofta handlar om miljöhot. Här är hotet något diffust. Vattnet blir varmare vid kärnbränsleanläggningars kylvattenutlopp. Fiskarna i området växer sig större och deras inre organ hinner inte riktigt med. Det mumlas om genetiska mutationer. Men vi vet inte… Fisken smakar bra och är i vart fall inte radioaktiv. Och äta bör man…

Carl Johan Erikson genomför en dykritual vid Oskarshamns kärnkraftverk. Han konstaterar att trots att dagen är relativ kylig upplevs kylvattnet som varmt och skönt. En gång i timmen låter han sig nedsänkas i det varma vattnet ända tills vakterna på verket börjar undra vad som pågår.

Jag kommer säkert att tillaga något efter bokens recept och samtalsämnet vid måltiden är givet; Vad håller vi människor på med? Kommer naturen att slå tillbaks?

Eget snus.

Tobaksodling och snusrecept för husbehov.

Per Englund

Bokförlaget Arena 2015

ISBN 9789178434749

Nej, man kommer troligen inte att göra sitt eget snus efter att ha läst den här boken!

Men det finns en optimism och en frenesi i texten som gör att man inte vill lägga den ifrån sig och gärna läser den från pärm till pärm. Englunds berättelse innehåller både besvikelser och framgångar, och till slut står han där med 600 dosor snus. Och på vägen har vi fått oss en rejäl dos kulturhistoria, odlingsteknik och en lektion i skaparglädje.

För jag skulle vilja säga att gro, plantera, plocka, mala och bereda snus, verkar vara en procedur där man vill göra en varningstext; Produktion av denna produkt kan allvarligt skada dina relationer till grannar vänner och närstående.

Men Englund verkar vara omgiven av en förstående skara människor. (man hoppas för deras skull att de snusar). Englund torkar bladen i hemmet och på arbetsplatsen, mal snuset hemma ( använd ansiktsmask mot dammet), kokar snus i ugnen (tar mer än 36 timmar) eller i riskokare (tar ännu längre tid.

Boken avslutas med bilder tagna med en snusdosekamera (Du gör den enkelt själv med hjälp av två kassetter, en snusdosa och lite gaffatejp.)

Den här boken lär mig att allt faktiskt är möjligt, bara man vill. Den har samma obändiga energiska tilltal som en gammal norsk friluftsbok som jag har i min bokhylla, Damm & Printz, Friluftsliv sommer og vinter.

Där får bland annat man lära sig hur man bygger en steinhytte. Lätt som en plätt!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg