Om fotoboken | Fotoböcker 2017
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
106
archive,paged,category,category-fotobocker-2017,category-106,paged-2,category-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
February 19, 2018 In Fotoböcker 2017

Manligt o kvinnligt

Jag fick av en händelse dessa två böcker i brevlådan samtidigt. Det kom att påverka mig. Böckerna är så helt olika, spelar på hel olika planer. En fotografisk bokdebutant och en veteran med massor av böcker och utställningar i bagaget. En kvinna och en man.

och ändå… så kan jag inte låta bli att jämföra…

Daomsl

MEN.

DAWID

Nationalmuseum 2017

ISBN 978-91-7100-869-5

Jag hade väntat länge på Dawids bok, med stor förväntan. Jag har känt till honom från tiden på Fotograficentrum när han och Micke Berg kämpade om utrymmet på utställningsväggarna. Från att ha varit en samhällskritiker övergick han allt mer till att utmana synen på vad fotografi är.

Den här boken innehåller porträtt på män. Den kom till i samband med Dawids utställning på Statens Porträttsamling på Gripsholms slott förra sommaren. Titeln är MEN. och det kan tolkas olika eftersom boken är skriven både på svenska och engelska. Är det ett tvekande men. i en tid när Kulturmannen diskuteras? Är det helt enkelt så att det är ett men. att vara man i dessa dagar?

Männen på bilderna ser dock ofta väldigt självmedvetna ut. Allvarligt betraktar de oss. Ibland lidande, nakna, självutlämnande. Men det viktiga för oss män är ju ändå att bevara vår värdighet och vara män. Jag skulle absolut tycka om att bli avbildad som Henrik Nygren, formgivare, har blivit avbildad.dainsid

Detta är en form av fotografi där upprorsmannen lägger mycket krut på att skapa en originell berättelse om personen framför kameran. I form och komposition hämtar den inspiration från föregångare ur fotohistorien. Men framför allt berättar bilderna något om fotografen.

Bernt Arnell, utnämner i ett förord Dawid till en av Sveriges främsta fotografer, och det är nog sant. Fotosverige skulle varit fattigare utan den mannen. Men jag är inte säker på att det är för den här boken vi kommer att minnas honom. Här finns många skickligt och originellt utförda porträtt. Men sammantaget blir man ändå rätt trött på alla dessa märkvärdiga män.

dainsid2

I en längre essä citerar Magnus Olausson en av fotografins pionjärer, Felix Nadar som hävdade att män var fåfängare än kvinnor. Om det är sant vet jag inte, men visst får vi intrycket av att det här, det är grabbarna som räknas. Hur mycket av det som är fotografens tolkning är svårt att reda ut.

Men nog är det väl lite omodernt men samtidigt väldigt manligt att i slutet av boken tala om vilken kamera man använder.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Bromomsl

JUICY BODY

Casia Bromberg

Black Book Publications 2017

ISBN 978-91-982555-3-9

Bromberg har bestämt sig. Hon tycker om sin kropp, hon tänker inte bli en av de som ängsligt betraktar och bearbetar de omvandlingar vi alla genomlider.

– My body is so juicy! It can be naked, it can be dressed in silk or leather. It needs a loot of space because its is so juicy, deklarerar hon stolt.

insidBrom

Hon har också en självmedvetenhet, men av ett annat slag. Hon drar i krig mot en modets och reklamens kvinnobild. En bild där andra helt klart definierar vad som är snyggt och vad som passar sig. Hon rör sig som en vuxen Pippi Långstrump i en natur som står som en neutral och välkomnande fond. Hon rycker i träd och försöker ta ner månen. Hon undersöker sitt inre och kastar sig själv in bland rododendronbuskarna.

Det här är ett självporträtt av en kvinna som bestämt sig för att inte bry sig om vad andra tycker, att gå sin egen väg.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

February 5, 2018 In Fotoböcker 2017

Janna, Ett liv i två världar.

jannaoms

Eva Lie

Formgivning: Julian Birbrajer

Passage 2017

ISBN 978-91-982780-3-3

Jag går omvägar runt den här boken. Ämnet, könsbyte, känns svårt att ta in. När jag väl sätter mig ner med Lies bok som handlar om en vän till henne, som från att ha varit man förvandlas till kvinna, då kommer alla mina farhågor på skam.

Själva operationen beskrivs i en enda bild där man ser ett gäng läkare arbeta med en sövd kropp vars ben spretar ut, fastlåsta. Här märker man hur väl Lie balanserar på den där linjen mellan för mycket närhet och att vi ändå vill förstå en omvälvande händelse.

jannain1jannain2

Det är en bok med mycket hud och kropp, längtan och smärta. Fotografen lyckas förmedla det upprörda känsloliv som pågår i huvudet på en man som transformerats till kvinna.

När Janna fått ordning på sitt liv, kommit ur sin ensamhet och träffat en man som kan bekräfta hennes kvinnlighet. Då tar fotografen ett par steg bakåt och vi skymtar en fumlig omfamning på en säng och en promenad hand i hand på avstånd. Ibland räcker det att bara ana vad som händer.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

January 4, 2018 In Fotoböcker 2017

Himlen är fortfarande blå

roioms

Maria Elander

Roine Magnusson

Ateljebrun 2017

ISBN978-91-983883–0-5

Roine Magnusson är en fotograf som ofta förändrar sin fotograferingsteknik. I en av sina tidiga böcker flög han likt Nils Holgersson över Sverige, i en annan bok om träd släpade han ut belysning i skogen.

I denna bok han han tillsammans med skrivande Maria Elander skapat en nedtonad skildring av ett landskap i Sunnemo, Värmland. De svartvita bilderna är ofta fotograferade i skymning, gryning eller dåligt väder.

roi1roi2

Naturen spelar förstafiolen. Människans tafatta försök att ta plats i skogen håller på att täckas av mossor eller lavar. En stor bro bara försvinner i dimman. Människors boningar ser slitna ut och står tysta och mörka.

Naturen däremot är vacker och självklar, jobbar på med sitt. Isen lägger sig och skapar mönster. Tallarna radar upp sig som bara tallar kan.

Elanders poem vänder sig inåt och kameran vänder sig utåt. En fin kontrast uppstår.

Tommy Arvidson, skribent o fotograf i Göteborg.

January 4, 2018 In Fotoböcker 2017

Faraway Nearby

omstö

Jan Töve

Hatje Cantz 2017

ISBN 978-3-7757-4358-7

Först förstår man ingenting. Varför göra sig ett sådant besvär för att sätta upp en postlåda. Sen kommer insikten. Alla som bor på landet är medvetna om snöplogens härjningar. Det gäller att säkra upp med en stolpe långt från vägkanten. Bor man här  och skall ha nåt riktigt gjort så får man göra det själv.

Detta är den tredje boken i en serie om landsbygd. En företeelse som allt fler bara siktar genom tåg, bil eller flygfönstret. (Ni vet väl att halva jordens befolkning inom några få år kommer att bo i städer?)

Landsbygden är Töves barndomslandskap. Men här finns ingen nostalgi eller romantik. Bara ett knivskarpt bildberättande om hur det är att bo på landet. Där kossorna betjänas av robotar med laser och ir-läsare. Samtidigt som de gamla byggnaderna långsamt flagnar.

tö2tö1

Hans allra bästa bilder är minimalistiskt enkla och kan beskrivas i några få ord; Gråmulen himmel,snö,snökäpp. Eller; Korygg, himmel med molntuss. Faktiskt så påminner hans bilder ibland om engelsmannen Simon Roberts. Stora vida landskap med några små människofigurer långt borta.

Jag som alltid har varit intresserad av människor märker hur jag här blir lite irriterad över när de kommer alltför nära i bild. Jag vill ha dem som små figurer i landskapet. Som lagar en vägbelysning eller åker skridsko på en sjö.

Bilderna av en liten hög med bergkross vid sidan av vägen, eller den med de stiliserade fågelskrämmorna gjorda av svarta sopsäckar, de säger underligt nog mer om människans strävan än när där förekommer en person i bild.

Men det där sista är bara småanmärkningar.

Och så tänker jag: Tusan, Sune, du skulle nog ha gillat det här!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

December 31, 2017 In Fotoböcker 2017

Meanwhile Across the Mountain

Laoms

Jens Olof Lasthein

Max Ström 2017

978-91-7126-367-4

Det finns något intensivt i Lastheins bilder. Människor håller på. Dom lastar får, dricker öl, snackar med grannar, gifter sig, har bråttom någonstans. Men dom tar sig ofta tid att kasta en blick på den där svenska fotografen som inte kan deras språk men som ändå upprättar någon slags kontakt.

Kanske är det kameran, en underlig pjäs med ett litet objektiv som rör sig. Eller så är det att det är någon som verkligen, verkligen visar intresse för de här människornas vardag. Som tar sig tid.

la2la1

Han befinner sig där han trivs bäst. På gränsen mellan Europa och Asien, i Kaukasien. I de där länderna som vi i Sverige har föga koll på. Namn som Armenien, Georgien, Dagestan och Kabardino- Balkaria.

Detta är Lastheins tredje bok från de områden vi lite slarvigt brukar kalla Östeuropa. Han har hela tiden arbetat med samma typ av kamera. En som ger panoramabilder.

När jag först fick boken i min hand tänkte jag; Men nu räcker det väl? tre böcker? Efter en noggrannare genomläsning insåg jag; Nej, vi klarar oss inte utan Lastheins gatuteater. Det finns en sådan inspirerande levande känsla i dessa bilder där det ibland kan pågå fem- sex dramatiska skeenden samtidigt. Det är ett myllrande evigt pågående liv han visar oss.

Snälla… bara en bok till!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

December 31, 2017 In Fotoböcker 2017

In Heaven On Earth

wåoms

Thomas Wågström

Text: Karl-Ove Knausgård

T55/ Pelikan 2017

ISBN 978-91-982948-2-8

Projektet är fullbordat! När fotografen Thomas Vågström gav ut den första boken, den om moln, tyckte jag den var vacker. Man tänkte, att fota moln, det har varit favoritmotiv för fotografer sedan 1877 då Hildebrand höll på i Uppsala.

Sen kom boken om nackar och det var välfotograferat, med det jag mest intresserade mig för var hur framsidan såg ut, d.v.s. vilka personer det var på bilderna. Där är Gunnar, och där är Anders, och där är Marie.

När den tredje boken, eller egentligen tidningen, kom så började man ana att detta kanske kan bli något stort. Vågström hade gjort en Fönstret mot gården. Suttit i lägenheten och fotograferat ner på Liljeholmens gårdar och vägar. Och bort mot sjön Trekanten.

Och så kom den här stora boken, läckert formgiven av Greger Ulf Nilsson och med ett tryck som måste vara Göteborgstryckeriet när dom är som bäst.wå1vå2

 

Så trots att denna bok innehåller ett urval ur de tre tidigare volymerna, så är det denna som känns som den färdiga ultimata boken. Annars brukar samlingsvolymer kännas lite urvattnade och originalböckerna vara de som är mest raffinerade och kompromisslösa. Redan omslaget ger en sådan där vill-ha-känsla med Agfa fotopapperskartongorange text.

Och vi kastas in i ett landskap där man först inte ser vad som är vad, nacke eller moln, eller skog. Först efter andra bläddringen hittar vi den lilla ensamma människan i strandvegetationen eller på väg till lekplatsen. Och ser att det grova stenlandskapet egentligen är en nacke. Arkitekturen liksom låser in människor i geometriska system.

I ett kompendium infogat i boken finns en text av Knausgård. Jag brukar vara allergisk mot sådana texter som berättar för oss hur vi skall betrakta bokens bilder. Men här måste man kapitulera. Knausgård berättar för oss vad det innebär att vara en tänkande människovarelse. Vi som är de enda som kan se oss själva utifrån. Vi som har den där förmågan att se saker och händelser som inte längre finns framför oss.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

December 23, 2017 In Fotoböcker 2016, Fotoböcker 2017, WAZZUP?

I listornas tid

 

Det är dags att sammanfatta. Spalterna fylls med listor. Vilka fotoböcker var de allra bästa? Jag blir mer och mer tveksam till dessa listor. Men jag kan naturligtvis inte riktigt motstå dem heller.

I år är de svenska bidragen på de internationella listorna ganska få, Leif Sandberg, Mårten Lange och Anders Petersen dyker upp på en del håll. Stephen Gill och Margot Wallard får väl också räknas in. Den förstnämnda är numera boende i Skåne och den sistnämnda är tidvis boende i Värmland och dessutom utgiven på svenska Max Ström.

Här kan man läsa mer om två av de största listorna:

PHOTOEYE.

Photobookstore

Fotoboken är en slags konstform som är under ständig utveckling och den trend man kan se är att böckerna blir mer och mer komplexa. Jag finner mig allt oftare stå med en bok i handen, bli intresserad, tycka att bilderna är bra, layouten fantastisk och ämnet engagerande. Och sedan slå igen boken med en suck. Just den här boken har jag inte riktigt ork med just nu.

Visst är det intressant med en total genomgång över företaget Monsantos alla vidrigheter (med dokument och statistik) Och visst är väl tanken på vad sandkorn längs D-dagens stränder innehåller idag 70 år efter invasionen lite fascinerande. ( War sand av Donald Weber ) Men jag blir nog mer lockad av Krass Clements Dublin, fotograferad under en kort vistelse i mars 1991. Känslan av att få se en berättelse som inte innehåller en massa fakta och detaljer som man skall hålla reda på.

( Jag är dock säker på att om jag verkligen tog mig an sandboken från Normandie så skulle jag nog vara fast i den världen ganska länge)

Vi är väl alla överens om att det inte idag duger att göra en fotobok bara med vackra bilder i. (I det fallet kan vi låta oss översköljas på otaliga internetsajter.) Men kanske problemet är att många upphovspersoner gräver sig ner i sitt ämne så noggrant och totalt att vi som läsare ibland har svårt att hänga med.

En annan tendens man kan se är återutgivningar och utgivningar av äldre material. Men så har det kanske alltid varit. Den fotografiska bilden åldras med värdighet och ju äldre en bild är desto mer intresse väcker den.

Sedan finns det de som snöar in på en grej. Som till exempel en kopieringsapparat (vit). Boken Sculpture/Printer_Office Photographs av Matteo Cremonesi. Så här säger förlaget; explores the formal and aesthetic potentialities intrinsic in an object belonging to our daily contemporary habitat. The subject of the last series is analysed in a cycle of forty-three shots focusing on the repetition of formal close-ups and profiles. Following a rhythmical and compositional sequence, the images are the result of a long-time interaction with the element, whose surface is the place where the gaze opens to contemplation.

Jag tror inte att jag skulle uppskatta den, men den kan nog finna sina läsare.

De böcker som många bedömare uppskattar i år är Mathieu Asselins Monsanto, a photograpic Investigation och Sanne de Wildes Island of the Colorblind.

Den svenska strömmen av fotoböcker har varit strid. Förlaget Journal har en högkvalitativ utgivning och ger enbart ut fotoböcker. På Max Ström kan man hitta mer och mer guldkorn bland kok och livstilsböckerna. Votum är inriktad på natur och landsbygdskultur. Arena, Dokument, och Art and Theory producerar en stor mängd fotoböcker med olika inriktning. Och så finns de riktigt små förlagen, Sailor Press, Trema, Johansson och Johansson med flera. Många fotografer gör också sina böcker själva, eller ger ut på internationella förlag.

Mer om svenska böcker om några dagar.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf.

 

December 7, 2017 In Fotoböcker 2017

Kuliss- Berättelser inifrån baletten.

Kuliss_omsl72

Björn Abelin , foto, Ditte Feuk, text

Arena 2017

ISBN 978-91-7843-506-7

Att ta bilder på en teater är ett av de mest tekniskt krävande uppdrag en fotograf kan få. Det finns nog ingen miljö som har så svåra ljusförhållanden. Mörkret kryper fram ur kulisserna och huvudljuset slår ner som en svetslåga mitt på scenen. Ljuset kan variera 7-8 eller fler bländarsteg över olika scenpartier.

Men det har blivit lättare. Om man tittar på teaterfotografier från mitten av 1900-talet så är de ofta ganska mediokra. Svartvita och pressade till det yttersta. Teaterfotografi av ännu äldre datum bestod ofta av uppställda scener i kontrollerat ljus.

Björn Abelin har gått ett steg längre än att bara fotografera föreställningar. Han har gett sig in i kulisserna, i repetitionssalarna och i sminket. Alla som någon gång rört sig bakom en teaterscen vet att detta är minerad mark. Artisterna, i detta fallet den världskända Kungliga Baletten, har ofta nerverna på utsidan av kroppen och scenarbetarna hatar alla avvikelser från de väl inövade rutinerna.

AA0E31AD-3F70-4B89-9552-0445E1A25D0F7F951280-2BD6-4290-8EBC-DB171BE0FE93

Abelin och Feuk har under tre års tid följt ett antal uppsättningar på Kungliga Operan i Stockholm.

Det är ett arbetsplatsreportage, från en arbetsplats där ett skyddsombud från t.ex ett bygge, omedelbart skulle stoppa verksamheten och kräva skilda omklädningsrum och bättre belysning. Och samtidigt en plats om är helt förtrollande och där verkligheten och vardagen är långt borta.

Det gäller att välja förhållningssätt i ett sådant läge. Vi får som betraktare inte en enda blick emot oss. Abelin har valt “flugan på väggen” perspektivet. Det accentuerar den totala koncentrationen och den nästan fanatiska hängivenheten som de avbildade utstrålar. Något som texten ytterligare förstärker.

Resultatet har blivit en märklig rapport från en slags värld som vi, som vanliga teaterbesökare aldrig får någon inblick i.

Tommy Arvidson, skribent och före detta teaterfotograf.

November 24, 2017 In Fotoböcker 2017

Color Lehmitz

7A5D5580-785A-4378-8839-5F8FB902DC60

Anders Petersen

Cabeza de Chorlito 2017

ISBN 978-84-939682-7-4

Dessa bilder blir för mig en slag ond sagoberättelse. Hur många gånger har jag hört Anders berätta om dom alla? Ärret, Marlene, Zigeuner-Uschi, Lothar och dom andra på det slitna ölhaket i Hamburgs Reeperbahn. Den där Lothar var den man var mest rädd för.

Dessa bilder visade Petersen när han var lärare på den Strömholmska Fotoskolan på Klippgatan i Stockholm. Vi elever häpnade. Att våga sig in i en sådan miljö och att dessutom komma tillbaks med nära intima bilder.

Hans bilder hade en intensitet och ett engagemang som självaste rektorn, Strömmis själv, inte hade. Strömholms bilder var mer tillbakalutade, lite ömsint betraktande från sidan.

Till slut kunde jag många av historierna utantill. Som den om killen från Lehmitz (minns ej vem) som fick en vackert kopierad barytpapperskopia med en bild på sig själv, av Anders. Han betraktade den nöjt, vek noga ihop den och stoppade den i plånboken.

Bilderna visades på Galleri Karlsson 1970 tillsammans med inspelat ljud från Café Lehmitz. Konstnären Lena Svedberg ritade av en av bilderna. En bild på två kvinnor. Hon gjorde om den till sin egen bild. Hon kallade den Västerländsk självbespisning. Den ena fick föreställa Frihetsgudinnan och den andra var Moders Svea som käkade på sin egen tumme.

 

F63649D2-8011-499D-8FDF-8AE8372B3534

Det här är en mycket råare bok än de tidigare utgåvorna. Jag saknar såklart Roger Andersons inledningstext, den var viktig. I Color Lehmitz är det mycket mer av allt, kvinnor och män som förnedrar sig hit och dit, fylla och våld. Men det viktiga; kärleken och kamratskapen finns kvar. Och den där längtan efter något bättre som lyser i ögonen på de som inte redan har gett upp.

 

Här får vi också en liten inblick i fotografens vånda. Hur väljer man att presentera sitt material? En del bilder har tre -fyra eller fler markeringar i olika färger.

Och kanske bör jag förklara att det vi ser är delar av kontaktkartor, det arbetsverktyg som fotografen har för att nå fram till sin slutliga version av det han upplevt. Samma sak som ett digitalt bildgalleri i Lightroom men mera fysiskt. Våndorna och tveksamheten sitter för evigt i spritpennornas färger.

Men samtidigt så blir dessa människor som en gång levde en stor del av sina liv nere på den skitiga krogen lite undanträngda. Det blir en show. Jag gillar nog ETC upplagan av Café Lehmitz mer. Tyvärr så är den dyr, man kan hitta exemplar på bokbörsen för 700:- till ett par tusen

Men det måste också sägas:Det här är en katalog till en utställning som visades vid en festival i Spanien. Hur man upplevde dessa stora förstoringar vet jag inte.

Det ryktas om att det förlag som gav ut den allra första upplagan av Cafe Lehmitz kommer att publicera en bok med alla kontaktkartor ur Petersens Lehmitz bilder. Behöver vi verkligen se dom?

Den mest nördiga boken hittills är antagligen den om Robert Franks The Americans. Där får vi förutom alla kontakter se layouten till alla versioner av boken. ( och dom är några stycken)

Kolla istället på Less americans av Mihska Henner. Den boken är ett lustmord på en ikon, med det mesta av bilderna urklippta.

Det finns någon slags övertro på att man skall få ut något mera bara för att man får komma bakom kulisserna. Men för oss riktiga nördar är det nog kul. Och kanske vi lär oss något litet om sättet att närma sig en människa. Men dom som har Bob Dylans eller Rolling Stones Boothleg boxar, med 5 inspelningar av samma låt, får dom verkligen någon större musikalisk upplevelse?

Tommy Arvidson, skribent och nörd i Göteborg

November 15, 2017 In Fotoböcker 2017, WAZZUP?

Foto i Paris/ nov. 17/del 2

boat

En kort promenad från Grand Palais och den stora Paris Photo mässan ligger en båt förtöjd vid Seine. Det är en av Paris mest kända partybåtar men just den här helgen är den fylld av fotoboksentusiaster. Och av fotoboksförlag och handlare.

Nina Strand har ett bord med sin tidskrift Objektiv ( eller som den heter i år, Subjektiv), hon är också återförsäljare för norska fotoböcker. Bredvid henne har Richard Sporleder sin fotobokshandel Cafe Lemitz Books. Ute på däck sitter folk och dricker öl . Nere på tredje däck sitter Anders Petersen och signerar sin senaste bok, Color Lemitz åt ett spanskt förlag. Här finns också ett relativt nystartat förlag som jag ser som ett av de intressantaste under detta års stora fotohelg i Paris. Overlapse Photobooks producerar böcker som är fantastiskt väl formgivna och som innehåller historier som man blir uppslukad av.

gubbeand

 

Den här fotoboksmässan heter Polycopies och startades av Laurent Chardon och Sebastian Hau för fyra år sedan. Det första året hade man 30 förlag som sålde böcker, i år var där 48. Det svenska förlaget Journal har varit med alla år. -Without Journal there is no Polycopie säger Chardon med ett leende.

Förra året provade man att bjuda in fotografer som sålde originalbilder men fann att den intima och lite stökiga miljön på båten inte passade för den typen av försäljning. Man står nu i valet och kvalet om man skall skaffa en större lokal eller om man skall behålla den välkomnande miljön som båten erbjuder.

Vid ett litet bord sitter också en man och en kvinna med årets kanske galnaste fotoprojekt. De har numrerat sina respektive bildarkiv (Ungefär 100000 bilder). Alla bildnummer, men utan bilder har lagts ut på en internetsajt. Som kund får du välja 20 nummer ur varje arkiv och du får en bok där varje uppslag innehåller en bild av vardera fotograf. Jag får höra en lång utläggning om att vi i dagens samhälle är översvämmade av bilder, jag tar några salta pinnar som dom bjuder på, och går och köper en öl och funderar över varför människor skall krångla till allt.

Offprint är den stora fotobokshändelsen denna helg. Frågan är om den blivit för stor? Man kan förutom massor av fotoböcker, finna böcker om arkitektur, konst och filosofi. Men här finns ändå många intressanta fotoboksförlag som Pierre von Kleist, Bemojake och Selfpublish be Happy.

I närheten av Place de la République har en ny fotoboksmarknad uppstått. I ett ståtligt 1800 talshus som tidigare har varit hotell är nu några rum fyllda med fotobokshandlare som säljer äldre böcker. Den som langar upp 70 000:- kan få köpa Ed Ruchas Every Building on the Sunset Strip, En liten oansenlig dragspelsbok med just det som titeln antyder.

Jag frågar en bokhandlare vad det är som gör en bok dyr. Han tar ett exempel. Anders Petersens Cafe Lemitz. (Första upplagan från Schirmer Mosel Verlag 1978) Det dröjde ganska länge innan samlare upptäckte Petersen och då var den boken slutsåld. Det gjorde att den raskt steg i värde. Det fanns en svensk upplaga och vanligtvis brukar den upplaga som är gjord i fotografens hemland värderas högst. Men eftersom den, ETC boken, kom ut fyra år senare ansågs den ej så värdefull. Den är inte lika snygg heller, tillägger försäljaren. När sen flera upplagor gavs ut av Schirmer Mosel boken, då blev den ointressant och alla upplagor sjönk i pris igen. Marknaden är väldig volatil, avslutar försäljaren.

rep

Här är bara böcker i s.k. mint condition gångbara. När jag berättar att jag har en Christer Strömholm, Till minnet av mig själv från 1965 tänds en glimt i en säljares ögon. När jag berättar att tyvärr, så är en sida utriven, slocknar glimten. Han skrattar åt mig; No,No!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Off Print

Paris Photo

Paris Vintage Photobook Fair

Polycopies