Lars Tunbjörk är död.

Lars Tunbjörk är död.

Och när jag skriver det så känns det som om det var en grafittitext på en husvägg i Borås, i en Tunbjörkbild. Han fanns så självklart bland oss att vi kunde tänka fram våra egna ögonblick i verkligheten som tagna av honom. Han var nog den mest folkkäre av alla svenska fotografer även om vi ibland förfärades över hans obarmhärtigt sanningsenliga blixtljus. Men bilderna kunde ses på olika sätt. När vi i Sverige lite generat garvade åt hans “Landet utom sig” bilder tyckte man i Polen (där han ställde ut) att bilderna var så vackra och att Sverige var så vackert och rent

Här är de viktigaste böcker han lämnade efter sig:

Gränslösa bilder

(med Per Lindström)

Lucida 1987

ISBN 91873000208

Om sakernas tillstånd i Paris 200 år efteråt

(Med Herman Lindqvist)

Wiken 1989

ISBN 9170245320

Landet utom sig

(med Thomas Tidholm och Göran Greider)

Journal 1993

ISBN 9163018349

Office

Journal 2002

ISBN 9197362972

Home

(med Göran Odbratt)

Steidl 2002

ISBN 3882438681

Göteborgs filmfestival 03.01.24-03.01.29

Filmkonst 2003

ISBN 9188282384

Dom alla: Reflektioner om socialt arbete

( med Göran Odbratt)

Journal 2003

ISBN 9197418277

I love Borås

Max Ström 2006

ISBN 9789171260857

I Karlskrona

(med Anders Paulrud)

Karlskrona kommun 2006

ISBN 9197633909

Vinter

(med Anna Tellgren)

Steidl 2007

ISBN 9783865214973

Every day

(med Christian Caujolle)

Diaphane èditions 2012

ISBN 9782919077137

3·3: Eksjö, Hjo, Nora/ Lars Tunbjörk, Pieter ten Hoopen, Elin Berge

Journal 2013

ISBN 9789198040555

Det var ganska tunnsått med boktitlar från Tunbjörk de senaste åren, han jobbade väl med annat. Jag vet att MACK hade planer på en med titeln “L A Office” men den dröjde. Och nog vill jag minnas att jag hörde rykten om en stor retrospektiv men också att han själv tyckte det var lite väl tidigt. Vad lite man vet…..

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Tillmans+ Hasselblad!

Tillmans fick Hasselbladpriset!

Efter att ett par år presenterat relativt okända fotografer slår man nu till med en av de stora. Det är ett imponerande livsverk Wolfgang Tillmans presterat. Och han är ( född 68) ännu bara i sin, som man säger i akademiska kretsar, midcareer. Den fotografiska genre som han inte har varit och nosat på finns inte.

Det finns naturligtvis massor att läsa om denne gigant så jag hänvisar till internet.

Men den här texten som jag hittade hos Adlibris är en bra sammanfattning; Over the period of more than two decades, Wolfgang Tillmans has explored the medium of photo-imaging with greater range than any other artist of his generation. From snapshots of his friends to abstract images made in a darkroom without a camera or works made with a photocopier, he has pushed the photographic process to its outer limits in myriad ways.

Så här säger den jury som i samarbete med Hasselbladstiftelsens styrelse har valt honom;

Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar. Hans praktik har sedan 1990-talet omfattat frågor av angelägen politisk och social vikt, som både direkt och indirekt speglat den fotografiska bildens kraft att kritiskt engagera sig i världen omkring oss. Därtill har Tillmans förändrat förståelsen av fotografiska utställningar genom sina djärva och originella installationer, som leker med skala, format, inramning och presentation, för att skapa fördjupande upplevelser som har inspirerat efterföljande generationer av konstnärer.

Juryn har bestått av:

Simon Baker, ordförande – curator för fotografi, Tate Modern, London

Irina Chmyreva – 1:e intendent, projekt till stöd för fotografi i Ryssland, IRIS Foundation, Moskva

Katerina Gregos – frilansande curator och konstnärlig ledare, Art Brussels, Bryssel

Roberto Koch – förläggare, Contrasto Books, Rom och Milano

Roxana Marcoci – 1:e intendent för fotografi, Museum of Modern Art, New York

mer här

Så nu kommer alla Sveriges bibliotek och bokhandlare raskt att skylta upp med de titlar de har inne, eller?

Tillmans har gjort ett 40 tal böcker eller utställningskataloger, (De som besökte hans stora utställning på Moderna 2012-13 fick en gratis maffig150 sidig katalog) Men var kan man idag hitta hans böcker?

En titt i Libris, Kungliga bibliotekets katalog visar att 38 av hans böcker faktiskt finns att tillgå i Sverige men mestadels bara på universitetsbibliotek eller andra specialbibliotek.

Malmö Stadsbibliotek, Göteborgs stadsbibliotek har en del titlar. Stockholms stadsbibliotek har TVÅ stycken! På de här orterna( och säkert många fler) kan man INTE se Wolfgang Tillmans fotokonst: Uppsala, Säffle,Tierp, Östhammar, Örebro, Skellefteå,Östersund, Mora,Skövde, Helsingborg.

Stället att besöka är naturligtvis Sveriges bästa fotoboksbibliotek, Hasselbladsbiblioteket (men ring före)

Bokbörsen på nätet har några utställningskataloger från Moderna som de har mage att ta 120:- för Adlibris har rätt så många titlar, Moderna Museets bokhandel har två böcker, så skynda dit.

Så allt är som vanligt när det gäller fotografi; Va hette han saru?

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

You Where Pictured Then/My brother Guillamme and Sonia

Tänk på döden står det vid ingångsportalen till en av Göteborgs kyrkogårdar.Dessa två fotoböcker handlar om det enda vi vet säkert om livet, att det skall ta slut. För upphovsmännen, fotograferna har det antagligen varit ett nödvändigt sorgearbete att göra dessa böcker. Som läsare kommer jag att tänka på något som Göran Tunström lär ha sagt; Man tror att man begriper. Men det gör man inte. Man får passa sig.

You Were Pictured Then

Jenny Lindhe

Breadfield Press 2014

ISBN9789198174717

Någon berättade en gång för mig hur det känns när man får hämta den där prydligt vikta högen med kläder på sjukhuset när någon anhörig ar avlidit. Döden blir i det ögonblicket än mer overklig, man kan inte ta in att i den här lilla högen kläder befann sig för en liten stund sedan en levande människa.

I den här boken finns en bild på en sådan klädhög. Den ligger på en stol och något som gör det än mer overkligt är att det hänger en reflexbricka på stolsryggen.

Boken handlar alltså om döden. Eller om den storasyster och far som valde döden före livet. Och om ett barn och lillasyster som försöker förstå men som också mitt i sorgen drabbas av en ilska.

Men det är en ilska och sorg som är mycket kontrollerad och som tar sig sådana uttryck som att gång på gång skriva ner dödsdatumen som i en välskrivningsbok från småskolan. Eller att som på omslaget stryka över, mycket noggrant, med tuschpenna, något som aldrig kommer tillbaka

Bilderna, oftast återgivna i litet format på sidorna är en blandning av installationer och

familjebilder.

Naturen, den som alltid finns, och som vi inte kan styra över erbjuder i sådana här situationer en slags tröst. Dessa bilder är utfallande på hela uppslag och det som gör att det trots allt finns ett slags hopp i denna sorgsna men vackra bok.

Margot Wallard

My brother Guillamme and Sonia

Journal 2013

ISBN9789198125306

Hur kan man hantera det faktum att en närstående håller på att sakta supa ihjäl sig? Margot Wallard såg hur hennes bror och hans kvinna sakta blev mer och mer alkoholiserade.

Hon valde att använda kameran som ett sätt att kunna vara nära dem i deras liv utan att behöva vara någon slags besvärlig och kontrollerande släkting. Hon valde att bara vara dem nära. I´d laid down my weapons, säger hon själv i en gripande avslutningstext. Det kanske är det enda man kan göra mot en alkoholist, finnas där, visa omsorg, och hoppas att personen själv skall kunna finna kraft att resa sig.

Vi får se intima vardagliga bilder på ett par som ser mer och mer luggslitna och blåslagna ut, men hela tiden med ett gott humör. Det här är ingen skildring av alkoholistens helvete utan mer ett porträtt av en älskad bror och hans käresta. De framlever sitt liv i en lite bohemiskt inredd lägenhet och de är uppenbarligen väldigt kära i varandra. Sjukdomens verkningar visar sig i form av lite märkliga beteenden som t.ex en sönderslagen spishäll eller att någon av dem somnat på golvet. I en scen får vi se när brodern med händerna försöker gräva en grav åt en liten död kattunge.

I den avslutande bilden kysser fotografen den svårt sjuke eller döde brodern. Han dog i Mars 2012, ett år efter sin kära Sonia.

They are both gone and I still can´t get over it , är avslutningsorden i en bok som skildrar två människors sista år på ett inträngande sätt utan att vara påträngande.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg. Levande.

Skriftserien Negative

Imprint
Visual Narratives in Books and Beyond
152 sidor
ISBN9789198087444
Det har hänt något när det gäller teoretiska texter om fotografi. På svenska, kanske man skall tillägga. Det har tidigare varit rätt tunt i fototeorihyllan. Gösta Flemming gav ut en bok skriven av Fred Ritchin Bildens förändrade värld- den kommande revolutionen inom fotografin i början av 90-talet. Den framstående författaren John Berger kom med några essäsamlingar som står sig än idag. Gisele Freund, Fotografi och samhälle och Susan Sontags böcker kom ut i små pocket upplagor.
De senare åren har en mängd böcker som behandlar fotografi dykt upp. Ett av de förlag som varit mest aktivt i den genren är Art & Theory, ofta i samarbete med Hasselbladstiftelsen och Akademin Valand vid Göteborgs universitet.
Ett exempel på det är den här trilogin böcker som verkar vara de första i en pågående skriftserie, betitlad Negative. Redaktörer för serien är Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson och Louise Wolthers.

En av de tre handlar om fotoböcker. Gerry Badger inleder med en artikel som varje fotoboksproducerande fotograf borde läsa. Den handlar om hur man disponerar sin berättelse. En ganska komplicerad sak som som inte blir enklare av att läsaren av en fotobok ofta börjar läsa i slutet eller mitt i, eller bläddrar lite fram och tillbaka. David Bate och Bettina Lockeman går ytterligare på djupet angående de enskida bilderna som en del av ett större verk. En fotobok är alltså inte en hoprafsad samling bilder lika lite som som en poesibok består av ett antal slumpvisa nedtecknade ord.
En avslutande intervju med fotoboksförläggaren Michael Mack om den digitala fotoboken kontra den analoga ger en insikt i vilka tekniska problem som fortfarande råder när man vill ge ut en digital bok. Här belyses också hur man kan kombinera den fysiska bokens känsla av objekt med den digitala bokens närmast oändliga möjligheter till att kombinera ljud , film stillbild och interaktivitet. Kanske är det så framtiden ser ut, en app och en fysisk bok ges ut samtidigt.

Tommy Arvidson

PS Böckerna är förutom sina intressanta texter också, som det heter, rikligt illustrerade.

Sara Arvidsson och John Webb har läst de två andra böckerna i Negative serien:

Broken

Environmental Photography

ISBN 978-91-980874-6-8

The Hasselblad Foundation and the University of Gothenburg have for many years arranged symposia that have set out to investigate and research photography and its practice. Together with the publishers Art and Theory they have created a series of publications, which they have called “Negative”. One of these publications is the book Broken, Environmental Photography, a collection of essays from some prominent and experienced people in the field.

I was present in Gothenburg for the lectures the texts are based on. Mark Klett I have listened to twice – once previously in Plymouth, (where Liz Wells is a professor) and I was deeply impressed with his photographs and investigative, long-going insight into what makes landscape photographers choose a particular view. Liz Wells apart from teaching and curating has written a number of books, which have become classic “must have” titles in photographic theory. Kate Palmer Albers is assistant professor at the University of Arizona. She is also the author of a number of publications – her specialty is the History and Theory of Photography, with a strong interest in “geolocational technology and landscape”. Chris Wainwright is an artist and curator with a long line of international exhibitions and works. Anne Noble is a photographer and professor of fine art and photography at Massey University, New Zealand. Colin Westerbeck is an author, curator and teacher on the history of photography in the USA and writes regularly about photography in a number of journals and blogs.

The presentation of the texts in the book has been split into two halves – English first and Swedish last. This makes for both pleasant and easy reading, but a problem needing a solution, when texts refer to images. The designers Sandra Praun and Jonas Bard came up with a simple effective answer – the images are re-reproduced small alongside the Swedish texts and this works well, and the original larger images are easily found when detail is needed.

This book with its 224 pages is packed with knowledgeable insight and observation that is conveyed clearly and with a language that is accessible, without heavy theoretical terminology. The images are printed satisfactorily, but Broken is not a coffee table book of images, it is a book to be read, discussed and thought about – a book to go back to.

For instance, even though I am very familiar with Robert Adams work and writings, Colin Westerbeck’s essay on this important photographer’s work, The Ecology of Photography and the State of Nature, gave further depth and perception. Westerbeck gives us a background to Adams work and his personality and places him in context while writing about the way the Adams images in his books are sequenced, his use of light and his “apparent” banality to get his message across.

Writing here about one particular image (Farm road and cottonwood, south of Raymer 1968), Westerbeck writes: “…It’s his way of telling us that we’ve been blinded to what’s happening all around us – that the beautiful landscape we expect to see in a photograph framed by A tree bough in this classical (i.e. clichéd) way is gone…”

The collected understanding and knowledge present in the texts of Broken make it a book that I am really happy to have in my bookshelf (and out of it). Art and Theory Publishing, the Hasselblad Foundation and Valand Academy should be commended for their work behind this publication. It is the kind of writing on photography that has been sorely neglected in Sweden.

I’ll end with another quote from the book, one that sums up the idea and philosophy of Broken this time from Mark Klett: “So my question is this: isn’t it time for a new revolution in how we photograph the land–and more importantly how we view our relationship to it?

John S. Webb

Limhamn December 2014

Foreword by The editors: Hans Hedberg, Gunilla Knape, Tyrone Martinsson, Louise Wolthers

Kate Palmer Albers
Accessing the Landscape: Photography, Technology, and Place Today

Colin Westerbeck

Robert Adams: The Ecology of Photography and the State of nature

Mark Klett

On New Topographics: Man-Altered Landscapes and Revolution

Liz Wells

Modes of Investigation: On Photography and Environment

Chris Wainwright

Squaring the Circle

Anne Noble

Bitch in Slippers

Auto – Self-Representation and Digital Photography
224 sidor
ISBN 978-91-980874-5-1

Sjuklig narcissist eller sprudlande kreatör? De sociala medierna och den digitaliserade utvecklingen har haft en lång rad effekter på hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. I antologin Auto: Self-Representation and Digital Photography presenteras en fördjupad förståelse i essäform med tillhörande bildmaterial.

Den mest avvikande och experimentella av texterna är författad av Willem Popelier (kanske inte helt överraskande då han även är den enda konstnären i ett för övrigt forskardominerat team). Popelier inleder med en retligt självförhärligande presentation: han är en av världens bästa visuella konstnärer som arbetar med fotografi, han och hans vackra smarta flickvän har ett fint förhållande, han har så många vänner och så vidare. Jargongen är en pastisch och känns igen från Facebook och andra sociala medier där medlemmar oberoende bakgrund relativt lätt slänger ur sig materialistiska och narcissistiska påståenden. Sällan berättar man om sjukdomar, dödsfall och misslyckanden. Den självsäljande attityden befinner sig oftast ganska långt bort från den faktiska realiteten men den framkallar likväl en sfär av konkurrens och en egen estetisk presentationsform i form av exempelvis snygga selfies och ”godaste lunch”-bilden. Ett av Popeliers intressantare verk: Showgirls, fångar ett par tonårstjejer i färd med att posera framför webkameran i ett varuhus showroom. De personifierar den unga generation som har växt upp med digitalkameror och avatarer på ett utmärkt sätt. Popelier baserar verket på de 91 foton flickorna hade hunnit ta samt meddelanden från deras webbsidor, där han senare också fann de showroom-tagna bilderna. För att skydda flickornas identitet täcktes deras ansikten med rosa bubblor och deras namn ströks över, doldes. På detta sätt förstärks det generella draget i situationen – bilderna kan tänkas avbilda vilka trettonåriga tjejer som helst.

Utvecklingen är skrämmande liksom spännande, och ömsom negativ och ömsom positiv. Louise Wolthers visar på såväl möjligheterna som farorna med övervakning och digital självporträttering genom analys av några i sammanhanget relevanta konstverk. Ett av dessa är Hasan Elahis omfångsrika och fascinerande Tracking Transience (2002-idag). Idén bakom verket började ta form när konstnären stoppades och förväxlades med en misstänkt terrorist på Detroits flygplats. Elahi besvärades av FBI även senare för att så slutligen frias. Men den missmodiga känslan av förföljelse hade dock inte släppt taget om Elahi för det, han började istället sända FBI olikartad information om sina förehavanden på eget initiativ. Till slut startade han sidan trackingtransience.net, där man kan följa hans förflyttningar i realtid än idag: ett maniskt och subversivt självförsvar gentemot utomstående övervakning. Här ligger Elahi alltid ett steg före och kontrollen ligger i hans egna händer. Med detta exempel, och några fler, påpekar Wolthers på hur den dominanta ordningen kan utmanas och alterneras genom oväntad interaktion av enskilda aktörer. I boken ingår också Sarah Kembers text om sambandet mellan Ubicomp och fotografi samt en intervju med Daniel Trottier, där till exempel frågan om vad det kan innebära att inte vara med Facebook finns med.

Auto är en intressant introduktion till forskning av nutidens tekniska accelerering och de sociala konsekvenser denna kan tänkas bidra till. Här debatteras inte den trötta frågan huruvida den digitala kameran tar sämre fotografier än den analoga eller inte, utan fokus riktas istället på vilka konsekvenser de nya fotografiska teknikerna och presentationsformerna kan ha på vår integritet och självbild. Oavsett om utvecklingen är bra eller dålig har den haft en avgörande påverkan på vår vardag och våra vänskapliga förbindelser. Ibland hör man rapporter om mobbing i samband med sociala medier: skolungdomar vågar inte duscha på grund av rädslan över att någon av deras kamrater ska fånga dem nakna på bild och nya appar gör det möjligt att sprida nedsättande påståenden anonymt. En semester kan lätt hackas sönder på grund av att en medresenär envisas med att ständigt lägga upp nya fantastiska dokumentationer av rosa solnedgången, härliga drinken, fräschaste salladen, roligaste vänninnegänget med mera på Instagram eller Facebook. Den avgörande skillnaden inträder emellertid när resan bokas just efter vilken landskapsvy som är mest FB-vänlig. Fast där kanske vi är redan?

Sara Arvidsson

Samtidsarkeologi 2

Espen Tveit

Eget förlag

ISBN9788299431835

Det finns någon slags uppgivenhet i den här boken. En väldigt sympatisk uppgivenhet. Lite som: Äsch, det blev inte som vi tänkte oss, men vi ställer oss lite bredbent med armarna i kors och konstaterar att det kan nog fungera ändå. Nu går vi på nästa jobb.

Så där står lyktstolparna mitt ute i snårskogen, trekammarbrunnen står bortglömd på en skogsbilväg. Ingen kommer någonsin att slänga tomglas i de två tomglas-igloos som står på kanten till ödemarken. Cementbyggnationen som står kraftfullt framåtriktad, kanske aldrig blir färdigbyggd. Ändrade planer, nya budgetanalyser…

Ja vi har väl alla sett de här platserna? Någon gång när vi svängt av stora vägen, hamnat fel och kommit in på mindre vägar som slutar i en öppen plats fylld med märkliga rostiga saker..

Espen Tveits bilder är däremot allt annat än uppgivna. De är väldigt precisa, formsäkra. Påminner lite om Gerry Johanssons bilder eller John Webb ( om han hade gjort fyrkantiga bilder). Enkla bilder, det viktiga i mitten, men ändå med någon slags mystik som gör att vi undrar vad vi ser.

Och visst är det en samtidsarkeologi han ägnar sig åt. Han letar kärleksfullt upp de där halvt övergivna platserna och föremålen som hamnade på baksidan eller kom på kant med utvecklingen.

Jag tror att den här boken kan tas fram ur bokhyllan om tjugo år och fortfarande fascinera och förbrylla. Den är väldigt otidsenlig i den bemärkelsen att det redan nu känns som om den är gjord för mycket länge sedan, tack vare det vackra lätt gultonade papperet.

Något som fick mig att hoppa högt var att alla bilder är repiga, rejält repiga, över hela bilden. Jag som en gång i tiden som analog fotograf med fasa minns alla timmar med retuschpenseln. Fotografen hävdar att det inte är en app i photoshop utan ett fel på hans Hasselbladbakstycke. Jag vet inte vad jag skall tro, men efter en tid så inser jag att reporna också hör till bokens stämning av uppgivenhet. Allt stämmer, en riktigt fin fotobok!

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Dalston Anatomy

Lorenzo Vitturi

SPBH Edition

ISBN9780991940905

Ibland får man syn på sådana där böcker som man bara inte kan motstå. Det här är en sådan. Den består av en helt oemotståndlig röra av form och färg. Stilleben och porträtt, reportagebilder och ett slags prosapoem av Sam Berkson, en engelsk Bob Hansson.

Och med ett omslag som består av en bit afrikanskt klänningstyg. Olika på alla böcker.

Skulptören och fotografen Lorenzo Vitturi bor i närheten av Ridley Road Market i Londonstadsdelen Dalston. Han började fotografera människor och saker på marknaden. Han tog med sig saker från marknaden hem till ateljén och skapade stilleben, ofta ganska bisarra. En skulptur kunde bestå av några grisfötter, två blommor, lite löshår och en rosapudrad frukt. Han kände sedan tidigare en före detta formgivare på Colors magazine, Bruno Ceschel, som hade startat en verksamhet för att hjälpa fotografer att marknadsföra sina egna böcker. Self Publish, Be Happy startade som en blogsida och några bokpresentationer i London, men är numera också ett förlag med egen bokklubb.

En av de första böcker som gavs ut på Self Publish, Be Happy var Dalston Anatomy. När den kom ut i en upplaga av 700 ex i slutet av förra året blev den omedelbart uppmärksammad och prisbelönad. Och slutsåld.

En andra upplaga på nära tusen ex. om ut. Jag beställde direkt från SPBH för en månad sedan och fick nr 615 av 999. Nu är den slutsåld på förlaget men går fortfarande att hitta på Amazon. Och då naturligtvis lite dyrare. Första upplagan får man betala ett par tusenlappar för. Andra upplagan kan man få för 700:-

Det här fenomenet beror naturligtvis på att fotoböcker är dyra att producera. En fotograf som själv står för hela produktionen har kanske inte råd att göra mer än en upplaga på t.ex 500 ex. Om då boken blir en storsäljare är det inte alltid säkert att resurser finns för att ge ut en upplaga till när man dessutom inte vet hur andra upplagan kommer att sälja.

För oss bokläsare är det besvärligt. Böckerna blir svåra att komma över. Ur ett samlarperspektiv är det naturligtvis lysande, men hur roligt är det att ha en bok som man knappt törs läsa för att den är värd så mycket?

Men den här boken kommer att läsas både länge och mycket, trots sitt samlarvärde.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Här är länken till Self Publish, Be Happy

Och här till SPBH bokförlag

Om Israel- Palestina

Killing time

Kent Klich

Förord: Judith Butler

Journal 2013

ISBN9789198125320

+

THEM

Rosalind Fox Solomon

Mack 2014

ISBN9781910164013

Israel- Palestina konflikten. Man blir så trött, och förtvivlad. Å ena sidan en fruktansvärd mördarmaskin till krigsmakt som verkar skjuta på allt som rör sig. Å andra sidan några stridisar som springer i tunnlar och som skjuter raketer som inte verkar göra någon större skada alls. Jag tänker inte göra någon närmare analys av konflikten än så. Men konstaterar att det nog låg något korn sanning i det som min gamla mamma brukade säga när hon såg TV nyheterna” Dom där är ju inte riktigt kloka!”

Fotografen Kent Klich har bevakat situationen på Gaza remsan i mer än tio års tid. Han lämnar en rapport som berättar om ett fruktansvärt lidande. Han berättar på ett sätt som gör att man inte kan värja sig.

För så här är det ju; den fotografiska estetik som Robert Capa var en mästare på, och som förfinats av dödsföraktande och skickliga fotojournalister till i dag. Den estetiken börjar förlora sin udd. Vi har sett för många Worldpressphoto-tävlingar och Årets bild med all världens elände, återgivet med en skärpa och färgåtergivning som om det vore något som spelades upp på en teaterscen.

I den här boken finns Klichs egna reportagebilder från 2001-02 med. Svartvita fotografier med en fantastisk närvarokänsla och med den där up-in-your-facekänslan som gör att vi kastas mitt in i ett dramatiskt skeende. Men det är ändå inte de bilderna som gör det största intrycket.

De bilder som i alla fall gör mig förtvivlad är stillbilder tagna ur filmer som återfunnits i mobiltelefoner I en kortfattad bildtext får vi veta att alla huvudpersonerna på bilderna är döda

Mannen som rökande, tillbakalutad, tar en selfie, det lilla barnet som rockar loss som artisterna på TV brukar göra. Den lilla pojken som bråkar med en tupp om en fotboll. Dom finns inte mer. Bara för att några män med makt har bestämt så. Bestämt så, för att man vill åt ett sketet stycke land.

Här finns också de där amatörbilderna från vanligt folks familjealbum. Vi möter familjer som ler mot fotografen, små barn som uppmärksamt tittar in i kamerablixten, mannen som stolt poserar i sin bil. Men vi vet inte hur många av de avbildade som finns kvar bland oss. Eller hur många som fortfarande orkar le.

I en bildserie av bombade och ibland ockuperade palestinska hem finner jag förvånad en bild på ett likadant strykjärn som det jag själv har. Det står på en strykbräda som är förvillande lik min egen. Det enda som gör att jag inte känner igen mig är de stora kulhålen från ett grovkalibrigt vapen i väggen bakom. I allt sitt lugn beskriver de här bilderna något av det hemskaste en människa kan råka utför (utom att förlora någon anhörig). Nämligen att bli av med sitt hem. Eller att få det demolerat av grova armekängor.

Till boken hör också en film. Där får vi se mobilfilmerna i sin helhet. Man önskar att den här boken aldrig hade behövt göras. Men det är nog en av de viktigaste och mest drabbande böcker som gjorts på länge. Och man inser att det som visas inte är ett krig utan ett massmord.

Men hur ser man på saken från den andra sidan, från Israel? I ett stort projekt this-place.org har ett antal fotografer skildrat Israel och Västbanken. Projektet är initierat av fotografen Frederic Brenner och påbörjades redan 2006. Det är finansierat av ett sextiotal judiska donatorer från USA och Europa. Det är först från 2012 som utställningar och böcker har börjat produceras. De deltagande fotograferna är Martin Kollar, Jungjin Lee, Stephen Shore, Nick Waplington. Gilles Peress, Josef Koudelka, Fazal Sheikh, Rosalind Fox Solomon, Thomas Struth, Jeff Wall, och concept artisten Wendy Ewald.

Flera av fotograferna har producerat böcker baserade på sin vistelse i regionen. Josef Koudelkas The Wall utkom i slutet av förra året på Aperture. Stephen Shores From Galilee to the Negev finns på förlaget Phaidon.

Nyligen utkom Rosalind Fox Solomons bok Them på Mack. Hon har tagit porträtt på både israeler och palestinier. Fotografierna är ledsagade av korta sentenser som inte är kopplade till någon enskild bild utan som mer fungerar som sådana fragment av samtal som man snappar upp på gatan; ”god is here for everyone”, ”auschwitz infant´s ashes” , ”chop of their heads,throw them into a fire”.

Det man fastnar för i bilderna är ögonkontakten. Och visst finns där något plågat drag i de flesta avporträtterade. Det är aldrig lätt att leva i ett konfliktområde.

Förlaget Mack ger i september ut ytterligare två böcker från det här projektet.Nick Waplingtons
Settlement och en bok av Thomas Struth.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Hidden mother

Linda Fregni Nagler

Co-published with the Nouveau Musée National de Monaco

Texts by Massimiliano Gioni, Geoffrey Batchen and a conversation between Francesco Zanot and Linda Fregni Nagler

432 sidor

Mack  November 2013

ISBN 978-1-907946-53-0

Som nybliven mamma har jag fått erfara ofantligt mycket bebislycka men också mycket frustration. Få är de stunder då man får tid att läsa en bok, skriva en spalt eller bara slappna av. Jag vet att jag inte är ensam om ångesten inför allt man förväntas hinna med som småbarnsförälder, många upplever en stor press barnets första levnadsår. Som mor uppmuntras man nu dessutom helamma de sex första månaderna, samtidigt som man gärna får börja yrkesarbeta så smått. Allt ska hinnas med. Men denna ekvation är svår att få ihop.

Med så färska erfarenheter av föräldralivets första slit och glädjeämnen i bagaget, är det kanske inte så konstigt att jag fastnar för Linda Fregni Naglers ”The Hidden Mother”. Fregni Nagler har samlat ett omfattande arkiv med tusen svartvita bilder, alla föreställande små barn. De tidigaste fotografierna är daguerreotyper från det nordamerikanska 1800-talets mitt. Barnen är bildernas blickfång, i bakgrunden tornar mänskliga konturer dolda i tygsjok. Likt viktorianska gastar sitter mammorna som praktiska stöd för att hålla uppe och hindra de sprattlande småttingarna från att försvinna ur bild. I andra foton har kvinnornas ansikten skrapats bort brutalt i efterhand. Att mödrarnas medverkan var så nödvändig, trots att man så väl ville dölja den, beror bland annat på de långa exponeringstiderna som var brukliga vid denna tid och dessa krävde givetvis ett koncentrerat stillasittande – något som inte alltid var och är så lätt för ungar att åstadkomma på egen hand.

Bilderna är stundtals obehagliga. Vissa barn ser ut att ha importerats från någon exorsistfilm och de mörka skuggfigurerna i bakgrunden gör inte situationen bättre. På något sätt fungerar fotografierna också som perfekta sinnebilder av hur föräldrarollen kan inverka: att man i detta skede bör kliva åt sidan och skjuta sitt liv i bakgrunden till förmån för någon annan. En sorts död, men en vacker sådan. I denna föreställning passar även det fotografiska mediet in och dess konserverande strävan som i sluttampen endast tycks konstatera dödens ofrånkomliga faktum. Kanske är det någonstans här – i mötet med den egna förgängligheten – som ångesten inför ansvarets allvar skrider in och sopar mattan med de lättjefulla och bekymmersfria vanor man hade innan barnet kom till världen. Ur fotografierna gror likaså hågkomsten av alla dessa kvinnor som har setts offra sin frihet och kreativitet för att rå om hem och familj. Men bilderna påminner oss också om den milda ömhet bara ett barn kan väcka. Allt är med andra ord väldigt dubbelt.

Fregni Naglers omfattande projekt började när hon snubblade över en bild på eBay. Hon föll för objektets titel: ”Funny baby with hidden mother”, och´den ironiska paradoxen i formuleringen av det som var avsett att förbli dolt. Därefter har samlandet fortsatt och ett mönster har tecknats. Liksom internet idag fungerar som ett sammanbindande och komprimerande system för trender och tendenser, kan man genom Fregni Naglers ledning se punkter av samma släkte glimta till på kartans skilda hörn redan vid denna tid. Den repetitiva tråden i bilderna, men också de små avvikelserna, gör ”The Hidden Mother” till en komplex och väl sammansatt historia. Ömsom sorglig, ömsom rolig, är den ett avslöjande tidsdokument över en svunnen tid och dess normativa familjeförhållanden och praktiska bryderier. Och trots att bilderna tillhör det förgångna, känns de på något sätt ändå märkvärdigt aktuella och relevanta. Det är som att vi alla kan känna trycket av dessa ”osynliga” mödrars svettiga och förmanande fingrar runt våra nackar och ryggar. Ett tryck som vi i vissa fall också fortsätter att förvalta.

Sara Arvidsson, konstskribent och gallerist, Göteborg

Stock

Morten Andersen

Shadowlab, 2014

Norske fotografen Morten Andersen har varit på artist- recidency i Stockholm. Resultatet redovisas i en bok och en utställning på Centrum för fotografi på Tjärhovsgatan i samma stad.

Det är ett blåsigt och regnigt Stockholm som möter Andersen. Tunnelbanan är fylld av människor som var och en sitter i sin egen bubbla. I dubbelexponeringar ser vi en ganska sorgsen fotografs

självporträtt. En smula energi och glädje finns på rockklubbarna och på fotobollsläktaren. Och körsbärsblommningen i Kungsträdgården har han prickat in. Likaså några Kenneth Gustavson- duvor som vilset flaxar runt. Och är det inte Gunnar Smoliansky vi ser studsa nerför en slussentrappa?

Och trots att man slås av tanken att det kanske inte alltid är så roligt att vara artist in recidense så finns det en slags berättarglädje i den här boken. En slags vilja att skildra gatulivet även om man inte känner sig välkomnad, och man längtar in i en gemenskap som skymtar där någonstans i ett fönster på tredje våningen.Men till sist återstår bara självtillfredställelsens våta pappersservett.

Boken säljs på CFF och Konstig men skynda, den är bara gjord i 78 exemplar.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg