Om fotoboken | Fotoböcker 2008
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
88
archive,category,category-fotobocker-2008,category-88,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive
February 14, 2011 In Fotoböcker 2008

Frenchkiss.

Anders Petersen. Dewi Lewis Publishing.2008.

ISBN 9781904587583

Hans bilder blir svartare och svartare, skuggorna djupare. Människorna är mer och mer ensamma. Deras längtan efter närhet är alltid närvarande, om så närheten bara består i att bli avbildad av en kamera. Ett stråk av kåthet går genom hela boken, men också av människors önskan att bara vara nära, hud mot hud. Som de två männen som står och gnuggar näsorna mot varandra. Eller familjen med barnet i en enda stor omfamning. Eller en stilla avsugning i en bil, sätten att söka närhet varierar.

Petersen söker sig hela tiden mot de mest intima, privata sfärerna. Kvinnorna blottar sig sorgset, som om deras kön vore det enda de har som är värt att visa. Men inte en enda kuk. Grabbarna brottas nakna i en säng med en hund. De enda manskön man kan se är symboliska. Elledningar som sticker upp eller ner i jorden.

Det finns en frustande vitalitet i Petersens bilder, en rå sensualism som till och med visar sig i bevattningsmaskinens slingrande blanka slang. En kvarglömd ensilagebal som fastnat i ett träd påminner i Petersens tolkning om svällande hud.

Anders Petersen har arbetat som “artist in recidence” i några franska städer. Hans uppdrag har varit att ge en egen fri konstnärlig tolkning av städerna S:t Etienne och Gap. En stor del av den här bokens fotografier kommer från dessa stadsskildringar. Men dessa bilder i en mörk svartvit tonskala skildrar naturligtvis mest honom själv. Utan att vara alltför amatörpsykologisk så kan man i bilderna läsa av både en ungdomlig vitalitet och en rädsla för döden. Han har en förmåga att ladda vardagliga föremål och företeelser med en sällsam dragningskraft. Vad döljer sig inne i tidningskioskens innersta mörker? Vilka är det som gjort spåren i snön på kyrkogården under natten?

“The world of today” står det i en kortare baksidestext av Christian Caujolle, för övrigt den enda texten i hela boken. Ja, det här är en mycket personlig skildring av dagens samhälle, en skildring som vid första betraktandet kan verka frånstötande, men som är djupt mänsklig och varm. (Denna text är tidigare publicerad på dagensbok.com.)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

February 14, 2011 In Fotoböcker 2008

Gingerbread monument

Klara Källström. Eget förlag.2008

ISBN 9789163330216

Inledningsbilden anslår tonen på något sätt. Tjejgänget som sitter på trappan till sommarstugan. En eld brinner i ett fyrfat på gräsmattan framför dom, men den värmer inte. Händer för ansiktet. Festen är över. Trasmattan hänger på vädring. På en bild vandrar en kvinna i badräkt omkring bland stora sanddyner, inget vatten i sikte, kanske har hon gått vilse.

En hund sitter i snön, Han har på hundars vis snurrat upp sin lina runt en stolpe. Han har den där eftertänksamma, tålmodiga och totalt uttråkade blicken som bara hundar kan ha.

Kamerablixtens ljus lämnar ut alla hemligheter i närområdet, allt där bortom, en svart ridå. I en slags dyster tystnad dansar en grupp vuxna människor runt i ring. De verkar sjunga Små grodorna. En ung kvinna tuggar förstrött på en havrekaka och dricker vin. Varför sitter svanen på passagerarsätet med en plastpåse över huvudet? I en nästan sprillans ny SAAB? Vissa sidor är tomma, för våra egna inre fotografier?

Bokens två sista bilder tycker jag bäst om. Två kvinnor dansar i parken iförda pappersmasker och festkläder. Lite glädje där. Den sista bilden föreställer the gingerbread monument. Ett pepparkakshus som måste vara en mardröm för alla seriösa pepparkakshusbyggare. Huset kastar monsterlika skuggbilder på väggen bakom.

Allt känns väldigt stillastående, även när folk dansar, måste bero på det tiotusendelssnabba blixtljuset. Stillastående och sorgligt. Det svenska svårmodet tränger sig på, man skulle, lite slarvigt, kunna kalla bilderna Tunbjörkska. Vilket dom inte alls är. Dom är nog Källströmska. Jag förstår dom inte men jag har svårt att lägga ifrån mig boken.

Tio av bilderna har fått sig en dikt tillskriven av Viktor Johansson, Borås tidnings debutantpristagare 2008. Han använder ett ord som jag aldrig hört förr, kockla. Vid en koll på google hävdar någon att det har ett regionalt ursprung i Eskilstuna.

Det är tyst såhär innan allting kraschar, börjar om,

det vi hittar på marken är skatter innan vi ens hittat dem.

Det är konstigt att man matar boskapen med sojabönor,

vi delar en kockla jord som en redan utslagen bukett blommor

Den här boken är också ett nästan kitschigt underverk av bokkonst, med sina dubbla läsband, partiellt lackade bilder, pagineringen i lack och romerska siffror. Dessutom innehållsförteckning på sportbilagerosa papper.

Läs och bli förvånad!

(denna text är tidigare publicerad på dagensbok.com)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö

February 13, 2011 In Fotoböcker 2008

Ocean

Martin Bogren. Journal. 2008.

ISBN 9789197696685

En grupp män har åkt buss på dåliga vägar i över ett dygn. De kommer från det inre av Indien, från delstaten Rajasthan . De har nått sitt mål – Indiska oceanen. Ingen av dem har tidigare sett havet.
Berusade av trötthet, glädje och även en del sprit kastar de sig i vågorna. De slänger varandra högt upp i luften och de vältrar sig lättjefullt i strandkanten. En man tar bilder mot horisonten, ut över det oändliga havet med sin mobilkamera. Efter badet vandrar de glatt samtalande i vattenbrynet.
Där på stranden vid Goa mötte fotografen Martin Bogren de badande männen. I sexton svartvita bilder skildrar han det mötet. Det har blivit en vacker skildring av kamratskap, glädje och förundran över naturens storhet. Bilderna har en slags omedelbar närhet, fotografen har varit en i gänget.
Ja, hela bokens formgivning är vacker. Sådant kan behöva framhållas i en värld där all världens fotografiska uttryck bara ligger ett knapptryck borta. Där vi ständigt översköljs av nya intryck. Då kan det innebära en stund av frid att få sätta sig ner och långsamt bläddra i en bra bok. Det här är en gedigen hantverksprodukt som är bunden i ett oceanblått linneband med en bild på havets horisontlinje på framsidan. En präglad linje av samma horisont pryder baksidan. Det svartvita trycket är ypperligt med en djup svärta där inga detaljer försvinner i skuggpartierna. (Denna text är tidigare publicerad på dagensbok.com.)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

February 13, 2011 In Fotoböcker 2008

Sven

Peter de Ru. Journal. 2008.

ISBN 997891976966

Sven bor i ett hus vid vattnet. Hans far byggde huset och Sven har alltid bott där. Stockholms förorter rycker allt närmare. Men Sven bor som han alltid har gjort. sin röda stuga nere vid sjön. Han har försörjt sig på det som jorden och havet och sommargästerna ger. Brukat jorden, fiskat och byggt båtar och sommarstugor. Nu är han 88 år. Han verkar lite grann leva i en annan tid. På gården lutar uthusen allt mer betänkligt. En hink med batterier som varit på väg under många år till återvinningen, dom kommer nog aldrig dit. Eftersom han lever ensam och inte har någon annan att ta hänsyn till så har han inrättat sig så bekvämt som möjligt. Den gamla golvlampan lite på sniskan för att få bra läsljus. Kaffepannan och koppen på armlängds avstånd. När näten skall lagas röjer han en plats i köket. TV:n får också följa med. Eller annars är det så att han har tre TV-apparater. En i köket, en i vardagsrummet och en i sovrummet. I Svens värld tillåts tiden ha sin gång. Det är lika viktigt att följa dagsaktuella händelser som att förbereda sig för det fiske han alltid hållit på med. Han fiskar, bakar sitt bröd, handlar någon gång.

Vi får en inblick i ett liv som stannar av alltmer. Svens kor, hönor och hästen är sedan länge sålda, kvar finns bara några kattor. Det är en berättelse om livets gång, lite sorglig, men också lite upplyftande. Det finns många sätt att leva ett bra liv.

Peter de Rus bilder kommer nära Sven och hans vardag utan att tränga sig på. I stilla eftertänksamma färgfoton får vi följa en man som lever ett gott liv lite vid sidan om det allt mer konsumtionsstressande samhället. De Ru blir aldrig nostalgisk men han har ett gott öga för vardagens poesi. Precis som Sven, som ställt upp en liten leksaksjägare i fönstret, siktandes mot fågelbordet utanför. En humoristisk gest för att skrämma bort skatorna från småfåglarnas mat? Lotta Jonson har skrivit ett tänkvärt efterord om att vi alla nog borde stanna upp och tänka lite på hur vi hanterar vår tid. ( Denna text är tidigare publicerad på dagensbok.com.)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

February 13, 2011 In Fotoböcker 2008

Testimony.

Joakim Eneroth. Eget förlag. 2008

ISBN 9789163325212

Det sägs att människan är det enda djuret som kan använda redskap, bortsett från ett fåtal fågelarter. Denna unika förmåga har för människan inneburit lika mycket olycka som lycka. Vi har utvecklat fantastiska redskap för att bygga upp civilisationer och lika hemska redskap för att rasera desamma. Några av de vidrigaste redskapen är de där den enskilda människan torterar sin medmänniska.

Denna bok berättar historien om den tibetanske buddistmunken Palden Gyatso som tillbringade över 30 år i kinesiska fängelser. När han frigavs flydde han till Indien. Med sig tog han en väska med begagnade tortyrinstrument som han köpt av en före detta kinesisk fängelsevakt i Lhasa.

Tortyrredskapen är återgivna i skala 1:1. Vi skulle lätt kunna ta dem i vår hand och känna hur lite den plastiga elbatongen väger. Den som används för att våldta munkar och nunnor i de tibetanska klostren.

Det är svårt att föreställa sig vilka hemska sår den billiga kniven med någon slags ölöppnarfunktion längst ut i spetsen ger. Föremålen är rentvättade, nästan kliniskt rena, som bevismaterial i en rättegång. Vi tvingas använda vår fantasi för att förstå användningsområdet i de vidriga föremål som Eneroth har fotograferat.
Den allra svåraste tortyren är ändå den som utövas psykiskt, den som lämnar svåra ärr som inte syns utanpå en människa.

De nära porträtten på de torterade munkarna Palden Gyatso, 75 år, Tenzin Donup, 37 år, Kushow Migmer, 38 år, och nunnan Tenzin Choedon, 28 år är drabbande. Deras styrka ligger i en enkelhet och en avsaknad av arrangemang. De stumpar till ben som Migmer har kvar efter att de amputerats under flykten är inte skrämmande eller frånstötande. Istället visar den på människans otroliga förmåga till överlevnad.

Bokens alla bilder har vit bakgrund, ett slags vitt ursinne kanske. I Malin Roséns avslutande intervju förnekar buddistmunken Gyatso att han längre känner något hat mot sina torterare :

– Vad som hänt tillhör det förflutna, det är inte nu. Jag har arbetat med att inte generera mer ilska i nuet, att hata skulle inte hjälpa mig eller någon annan.

Kanske är det den stora triumfen och segern över all världens torterare. (Denna text är tidigare publicerad i dagensbok.com)

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.

 

January 25, 2011 In Fotoböcker 2008

Couples

Edited and collected by Erik Kessels.Kesselskramer publishing.2010

ISBN 9789070478193

Erik Kessels är en reklamman från Amsterdam som har ett brinnande intresse för amatörfotografi. Ur sitt omfångsrika bildarkiv, inhandlade på loppmarknader, gör han små böcker.

I denna bok med funna bilder får vi stifta bekantskap med ett par som tycker om att fotografera varandra på natursköna och mindre natursköna platser. Detta verkar vara en vana som pågår hela deras vuxna liv. Vi får inte veta vilka de är. Öppet för vilda spekulationer alltså. Varför är de så allvarliga? Det verkar som om den lilla svarta hund de bär i famnen har gjort dem gladare. Eller är det bara så att de blivit mer tillfreds med tillvaron på äldre dar. Mannen röker ofta, cigarr eller pipa men det verkar som om han ger upp den lasten när han kommit upp i 60-årsåldern. Fotografierna verkar vara tagna ungefär mellan 1960 till 1980. En del har bleknat i blått, andra är helt bruna (av solbestrålning?). Den dåliga bildkvalitén blir en slags underlig äkthetsmarkör i vår digitala värld där färgerna aldrig bleknar.

Bilderna togs en gång för att bevisa och minnas att man rest och har varit på intressanta platser.  Tagna ur sitt ursprungliga sammanhang, familjealbumen, blir böckerna nu små intressanta berättelser och tidsdokument. Vi som läsare tvingas till att lägga till våra egna funderingar. Vi får själva räkna ut vad som egentligen händer utanför bilden och mellan tagningsögonblicken.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent från Malmö.