Planket x 3

 

 

Planket denna älskade och ständigt ifrågasatta endags utomhusutställning, hölls i år i tre städer, Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm var 59 kvinnor och en man inbjudna. I Göteborg var det först till kvarn som gällde. I Malmö likaså, även om några kände sig undanskuffade.

Ty det är ju det vi bråkar om i den svenska fotografiska ankdammen. Skall det vara öppet för alla, eller skall man vara inbjuden? Jag har under åren tyckt både det ena och det andra men bestämt mig för att alla initiativ är bra. Det är ett ideellt obetalt arbete som utförs för att vi skall få se mer fotografi och det bör applåderas högt och ljudligt. Till dem som klagar kan jag bara säga, gör ett eget plank då! Det finns plats för naturplank, rockplank, gubbplank och vad du vill. Bara någon vill vara ideell obetald arbetskraft.

Jag deltog själv i Göteborg och höjde därmed gubbprocenten en aning. För nog är det så att manlig fotografi stundtals skiljer sig från kvinnlig. Vi män har ibland en förmåga att krångla till saker och ting. Kombinationen gasmask och naken kvinna var det flera utställare som hade tänt på. Hur tänker man då?

Planket vid Trädgårdsföreningen hade ett hundratal utställare, ganska jämt fördelat mellan manliga och kvinnliga. Den känsla som dröjer sig kvar efteråt är ändå att en del fotografer inte riktigt vet vad dom vill. Visst, barn är gulliga, blommor är vackra och elefanter är lite roliga men det krävs mer kritiskt tänkande. Vi översköljs av så mycket bilder överallt, och jag är inte det minsta intresserad av att se bilder från ett främmande land bara för att det är ett främmande land.

Men en folkfest var det, folk hade roligt med sina vänner och sina kameror. Och det fanns en hel del fina bilder, Elin Heinö små svartvita landskap och barnporträtt, Hillevi Nagels resebilder från främmande land ( New York) och Eva Werners märkliga collage, stannar kvar i minnet.

Markligast var nog ändå mannen som hade hängt upp tre tavlor, fina ramar, blekta konsttryck.

Kanske var det Picasso, Degas eller något sådant. En handtextad skylt; Tavlor 50:- , antydde att han försökte få igen pengarna han lagt ut på anmälningsavgiften.

 

Jag såg alltså inte Planket i Stockholm, men väl den fina katalogen. Utställningen ville vara provocerande. Det lyckades ganska bra, 128 kommentarer på Fotosidan måste nästan vara rekord.

Vad som var underligt att jag vid en snabb genomläsning inte kunde se att en enda av debattörerna hade kommenterat om dom tyckte själva utställningen var bra eller ej.

När jag bläddrar i katalogen slås jag av att jag inte skulle kunna säga om det är en man eller kvinna som tagit bilderna. Det finns kanske ingen skillnad? Man kan konstatera att de 60 fotograferna har tagit sin inbjudan på allvar. Det finns en önskan att utrycka sig, att berätta något eller hävda något. Carola Gran/Erika Svensson visar en bild ur sin serie; Young men told to look sexy. Ung naken man som håller på att trilla av stol skulle jag vilja säga. Men som provokation fungerar den naturligtvis bra. Helene Schmitz landskapsbild från Forsmark blir när man läser texten väldigt obehaglig. Hon har fotograferat platsen där radioaktivt avfall skall slutförvaras. Tyvärr så har några av de mer kända fotograferna valt att visa äldre, redan publicerade arbeten. Det hade varit kul att se något nytt.

Planket lever vidare, Neil Goldstein, initiativtagaren till det första planket 1982, ler nog i sin himmel.

 

P. S.  Planket Stockholm är internationell, visas i Berlin den 10 september.

 

P.S. 2 Så här såg det ut i Malmö förra året.