Om fotoboken | Morten Andersen: “Fast cities”
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
22499
post-template-default,single,single-post,postid-22499,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Morten Andersen: “Fast cities”

 

Fast cities

Morten Andersen

Journal, 2018

ISBN 978-91-87939-35-8

Den första gången jag såg Morten Andersens bilder var på Fotografernas förbunds bibliotek i Stockholm. Där hade, på outgrundliga vägar, hans första bok Fast City hamnat. Det var en liten bok som handlade om Oslo. Det fanns en frustande energi, en virvlande livsglädje i den boken. Bilderna var svartvita,

Nu 22 ( om jag räknat rätt) böcker senare finner jag samma obändiga livsglädje, men med ett större allvar. Fast city utgavs 1999 i en tid då vi såg fram mot mot ett nytt århundrade. Idag vet vi inte om människoarten kommer att uppleva nästa millennieskifte.

Andersen har rest till nio megastäder jorden runt. En megastad är en stad som har mer än 10 miljoner invånare. 2017 fanns det 47 städer av den storleken.

Han rör sig oftast i de områden där de mindre bemedlade bor. Bland folk som bor i stora hyreskaserner eller helt enkelt på gatan. Det han helst skildrar är det myllrande gatulivet.

Morten Andersen har aldrig varit någon vän av det vi kallar perfekt teknik. Jag tror att det ligger en mycket medveten tanke bakom alla oskarpa, dubbelexponerade, slarvigt komponerade bilder. Bilder som ofta har urfrätta eller “felaktiga” färgtoner.

Det är säkert en motståndshandling mot de ” vackra” bilder som är som vi ständigt blir exponerade för. Vi tvingas in i bilderna för att utreda vad det är som egentligen händer. Jag upptäcker nya saker vid varje bläddring. Några svar ges sällan, fantasin får fritt spelrum.

 

Bilderna är blandade, vi förflyttas från till exempel Lagos vidare till Sao Paolo på samma uppslag och så på nästa sida vidare till Kolkata ( fd Calcutta) eller Dhaka. Men samma saker pågår överallt; människor som är på väg eller som bara står och glor och inte vet vad dom skall ta sig till. Människor som möts och någon som får en kyss. En annan blir förbannad för att han inte får åka med bussen. Samma saker som hela tiden sker i Örebro, Säffle eller Jokkmokk.

Så bokens budskap blir att vi alla är ganska lika oavsett var vi bor. Vi människor kämpar på med vårt, gör så gott vi kan och ger aldrig upp.

Tommy Arvidson, skribent i Göteborg