Gerry Johansson: “American winter”

 

Jag vet inte varför jag har liksom hukat mig inför den här boken. Kanske är det hopplösheten. I dessa svartvita bilder från Kansas, Nebraska, Syd Dakota, Nord Dakota, Montana, Wyoming och Colorado.

 

Prärien, the High Plains. En plats där temperaturen kan variera mellan -40 och +40, enligt Vikipedia. En landsända med mycket kyrkor, eller enligt statistiken en plats där man iallafall ofta besöker sin kyrka. Men också den landsända där man super mest.

 

I tvåhundrafemtio bilder sorterade i bokstavsordning efter plats får vi en glimt av samhällen som Dannebrog, Frankfort, Center, Speed, Tolstoy och White Earth. Alla dessa silos, rostiga jordbruksmaskiner, småhus där nysnön visar att ingen är hemma.

 

Kanske är det dessa oändliga slätter utan slut som brer ut sig i bakgrunden. Som bäst kan betvingas med de enorma Peterbilt lastbilarna.

Kanske är det den obönhörliga vintern, som verkar påminna om den skånska vintern med snödrev och lömska isfläckar med bildäcksmönster. Jag vill inte dit, men jag kan länge sitta och betrakta den där ensamma lagerbyggnaden i Mellette, Syd Dakota. Stjärnbaneret på fotografiet står rakt ut i vinden, det ser ut att vara fruktansvärt kallt.

 

Johansson är allvarligare här än i sina tidigare böcker. Men visst finns den där klara humoristiska blicken som inte missar en trappa som slutar i ingenting eller ett hus som är halvt. Han skapar bilder efter sina egna djärva kompositionsregler. I Dalton, Nebraska väntar fotografen in skuggan från en stolpe så att den elegant glider in i en husknut.

Kanske är det något med oss svenskar och den deprimerande vintern. Jag har svårt att läsa Tunbjörks Vinter också. Nu läser jag på vebben att American winter är en av fyrtio nominerade till Arles fotofestivals bokpris. Jag skulle gärna se att den vinner. Det här är stilsäker fotografi i världsklass.

 

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.