Händelsehorisont, Event Horizon, Distribuerad Fotografi

Cecilia Grönberg

OEI EDITÖR 2016

ISBN 978-91-85905-85-0

Jag kommer aldrig att förstå den här boken fullt ut.

Nästa tanke är; …och jag bryr mig föga om detta faktum.

Cecilia Grönberg har fotograferat och skrivit en bok som alla vi fotografer bör ha i bokhyllan. För att förstrött bläddra i när vi börjar tveka på vårt livsval; Den fotografiska bilden. Vi blir kanske inte klokare men vi får ett annat perspektiv. Gott nog.

Det här är en akademisk avhandling, närmare bestämt en avhandling i Fotografisk gestaltning från Akademin Valand. Akademisk forskning har aldrig legat mig varmt om hjärtat. Fotografi är fotografi och om det är bra fotografi så känns det i magen och behöver inte förklaras så mycket mer.

En kollega jag träffade i helgen beskrev Grönbergs arbeten som KALLA. Hen refererade då till Grönbergs bok Omkopplingar. Den som är stor som en Telefonkatalog (Stockholmsdelen). Javisst, det är i bägge böckerna ett evigt petande i detaljer och gnetande med ord och bilder som vindlar hit och dit.

Som det här citatet från sidan 257: Den abstrakta expressionismens gest aktualiseras så i ett medium som sällan vittnar indexikalt om sin egen tillblivelseprocess. I den sorgset vackra partiella bild som är resultatet, och som visar de avbildade människorna som skuggor eller spöken vilka inte längre är möjliga att framkalla fullt ut, skapas på så vis ett montage mellan diskurs som öppnar för en pluritemporal läsning. (Del av ett referat av ett arbete som den mexikanske konstnären Inaki Bonilla gjort med amatörbilder)

Men rätt som det är dyker det upp små guldkorn som det tål att funderas över. Eftersom den digitala bilden har ett sätt att spridas som kan liknas vid en bläckfisks armar,(ett decentraliserat sätt där varje arm arbetar oberoende av de andra) så får vi lära oss åtskilligt om bläckfiskens betydelse. August Strindbergs celestografier avhandlas. Strindberg försökte fotografera stjärnhimlen utan kamera, genom att på natten lägga ut glasplåtarna så att de exponerades av natthimlen. Resultatet blev väl sådär…

Vi får också fundera på vad det egentligen betyder för Bilden huruvida den är framkallad i en våtprocess eller om den består av ettor och nollor (elektricitet)

Boken väger 2,6 kg och innehåller mer än tusen sidor.

Men i den ålder jag befinner mig i och på den livsstig jag valt så behöver jag inte bry mig om vad denna bok egentligen handlar om. Jag kan bara omfamna den, läsa stycken här och där, få en del uppenbarelser och förtrollas av hur rikt det mänskliga tänkandet är.

För en ung fotograf som väljer den konstnärliga banan är den här boken oumbärlig. För det ligger en hel del i den lilla historia som Carl Johan de Geer berättade vid invigningen av sin utställning på Kulturen i Lund för ett antal år sedan:

-En och dag mötte jag en ung man på stan som kom fram och frågade mig: Hur kommer man in i konstlivet? Jag svarade: Ja du måste ju läsa kultursidorna i två morgontidningar och kvällstidningarna varje dag och se på alla kulturprogram på TV, och lyssna på alla kulturprogram på radio. Mannen svarade: Räcker det inte med talang!? Jag skulle vilja säga så här, talang behöver man ju naturligtvis inte ha, det är väldigt överskattat. Det man behöver är en förmåga att förstå samtidens koder…

Så en uppmaning till den unge fotografen som står i begrepp att skaffa sig insikter och ett fotografiskt bibliotek. Skaffa den här boken. Lägg till Niclas Östlinds Fotografi i Sverige 1970-2014, ISBN 9789178434268. Då har du en grund att stå på när det gäller att förstå vad fotovärlden snackar om.

Och, passa på! Cecilia Grönkvist kommer till Landskrona Fotofestival och Fotoboksdagen den 9 september. Hon pratar där , i CFFs regi, och du får säkert tillfälle att fråga henne om det ena eller andra angående den digitala bildens betydelse och spridning (och vad pluritemporal egentligen betyder, mitt rättstavningsprogram vet inte).

Tommy Arvidson, Fotograf och skribent i Göteborg