Mer fotografi på museerna!

Fotografi är något som alltid varit centralt inom museiväsendet. Saker skall dokumenteras och beskrivas. Under 80 och 90-talen var den fotografiska dokumentära trenden stark på de kulturhistoriska museerna.

Där fanns samarbetsorgan som SAMDOK och ADOMUS. Ett stort EKODOK projekt engagerade många museer. I dag är tron på bilders styrka inom museivärlden inte lika tydlig. Men kanske är där en vändning på gång? Lyssna på den här museifotografen; http://www.fotosidan.se/cldoc/poddradio-han-fangar-nutiden-at-framtiden.htm

Jag tror att alla fotografer som arbetar med dokumentära berättelser borde ha ögon och öron öppna för vad de svenska stads, kommunala och länsmuseerna arbetar med. För möjligheter till samarbeten och gemensamma projekt. Frilansande fotografer sitter ofta på bra idéer (men har inte pengar att förverkliga dessa) och museitjänstemännen arbetar med långsiktiga forskningsprogram och har bra kontakter med stiftelser ( där kapital finns). Här kan uppstå många win-win situationer.

Här är några exempel på både sådant som tillkommit i samarbete med en institution, och ett projekt som kommit inifrån institutionen.

Utan ett du inget jag

Liv Ullman

Ingmar Bergman

Tommy Söderlund

Gotlands fornsal 2015

ISBN 9789188036902

Bilder av en kärlekshistoria, en dagbok på en dörr. I Bergmans hem på Fårö finns en dörr där han och Liv Ullman med hjälp av olika tecken, mestadels hjärtan, men också Å ( som i Ångest) försökte verbalisera sitt förhållande. Tommy Söderlund har tagit närbilder på tecknen, en del målade i rött som om upphovsmannen använt sitt eget blod. Bo Bergström bidrar med en dikt och Maaret Koskinen berättar om ett möte med Bergman, och dörren.

Tore Johnson

Nordiska museets fotografiska samlingar

Nordiska museets förlag 2015

ISBN 789171085764

Äntligen! Nordiska museet har på ett nytt sätt börjar glänta på sina fantastiska bildsamlingar. Fotografen, inte ämnet, står i centrum. Detta är en liten skrift, med tydlig inspiration från den franska PhotoPoche och flera liknande koncept.

Jag menar naturligtvis inte att man inte tidigare har uppmärksammat den potential man har i sitt stora arkiv (sex miljoner bilder). Men det verkar som om det här kan bli en liten lättillgänglig serie som på ett populärt sätt skildrar vår svenska fotohistoria. Eller snarare som lyfter fram några av våra skickliga men tyvärr lite bortglömda fotografer. En etta på bokens omslag antyder att detta blir en serie. Jag ser redan fram emot Kerstin Bernhards modebilder, Björn Myrmans bilder, Pål Nils Nilssons bilder som han gjorde till STFs årsböcker, Bernt Klyvares poetiska dokumentärbilder, och mycket annat. Kanske man kunde lyfta fram någon av museets egna skickliga fotografer. Till exempel Birgit Brånvall som ansågs vara en mästare på att fotografera textil. Kanske kunde man få se hennes bästa textilbilder, eller hennes 1980-tals dokumentation från Storuman.

I denna del ett, av förhoppningsvis många, får vi se Tore Johnsons Parisbilder. Staden som åren efter andra världskriget var en magnet förr många fotografer och författare. Här kunde man hänga på caféerna med Strömholm, Robert Frank och Henri Cartier Bresson. Johnson ägnade sig åt en slags subjektiv gatufotografi med humanistiska förtecken. I ett nära sextiotal bilder får vi uppleva en stad som både rymde tragik och romantik.

Jag tror att den här idén med att lyfta fram en liten del av en fotografs livsverk är ypperlig. hellre än att vi skall vänta ihjäl oss på den optimala retrospektiva boken.

Jonas Hedberg, intendent på museet, berättar i en inledningstext att det var fotografen Stig Hammarstedt som var den som var den som väckte idén till boken. Per Lindström, fotograf och välrenommerad fotoskribent ger en introduktion till Tore Johnsons liv och verk.

 

 

 

Romska Röster

Anders Ryman, foto

Domino Kai, text

Upplandsmuseet 2015

ISBN 9789186145231

Det sägs att om man lär känna en enskild människa så försvinner misstro och fördomar om den människan, även om hen har sitt ursprung eller traditioner fjärran från det som vi betraktar som normalsvenskt. Här kan man säga att Ryman och Kai gör en insats.

Eftersom jag själv har en släkthistoria som strikt härrör sig från Mälardalen i många generationer bakåt har jag sällan funderat på det där med släktidentitet. Jag har aldrig känt av utanförskapet.

De flesta av de som är intervjuade i denna bok har någon gång upplevt ett ifrågasättande. Något som stärkt deras släktsammanhållning. Ryman har väldigt skickligt fångat den här romska stoltheten. Och då inte i första hand med hjälp av yttre attribut som till exempel långa kjolar utan med blickar eller kroppshållning. Varje person framträder oftast med en bild och en textsida, något som skapat en effektiv och harmonisk bok som man gärna vill ta till sig. I ett gediget kapitel sammanfattar Domino Kai romernas historia i Sverige.

 

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

 

P.S. Boken Romska Röster nominerades till Svenska Publishingpriset 2015.