En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram. Preus museums samling.

 

Forlaget Press 2015

ISBN 978-82-7547-771-0

När jag får den norska En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram. Preus museums samling. i min hand blir jag alldeles lycklig. Tre kilo nyskriven fotohistoria med suveränt vackert tryckta fotografier i ett tilltalande gult linneband delvis omslutet av en kontaktkarta som konstfullt beskuret skyddsomslag. Redaktörer har varit museets Hanne Holm-Johnsen och Hege Oulie och inte mindre än tjugosex skribenter har medverkat. Norge är verkligen ett föredöme inom det fotografiska fältet!

Preus museum, Norges nationella fotografiska museum, är fokuserat på norsk och internationell fotohistoria och står på tre ben: sin fotografiska samling, ett omfattande fotobibliotek och en samling med kameror och annan teknisk utrustning.

När jag slår upp En fotohistorie möter jag föredömligt korta och innehållsrika texter som behandlar allt från förhistorien och pionjärtiden till dagens massindustri, från den svart-vita perioden till färgfotografin, från det analoga till det digitala. För trots att samlingarna på Preus museum är uppbyggda kring kända fotografer och fotografi som konst är de ämnen som behandlas i boken mycket bredare än de individuella konstnärsskapen.

Författarna skriver om fotografi och visuell kultur ur en rad olika aspekter: kulturhistoriska, vetenskapliga, socialhistoriska och konstnärliga. Man får läsa såväl om mode- och reklamfotografi som om Gabriel Lippmanns färgexperiment 1891, om Morgonpostens arkiv från perioden 1861 till 1971 och selfien av i dag. Det finns också artiklar med titlar som Starka fotografer – svaga institutioner på 1970- och 80-talen och Fotoboken som genre.

Så finns det förstås också en mängd fotografier i boken, tagna av internationella och klassiska fotografer som Edward S. Curtis, Lotte Jacobi, Imogen Cunningham, Edward Steichen och W. Eugene Smith men naturligtvis också norska alltifrån Knud Knudsen, Anders Beer Wilse och Marie Hoeg till Tom Sandberg, Dan Alveng och Vibeke Tandberg.

En motsvarande fotohistoria saknas i Sverige. Rolf Söderbergs och Pär Rittsels standardverk Den svenska fotografins historia 1840 – 1940 kom ut redan 1983. Gösta Flemmings Centennium/ Fotografi i Sverige 1895 – 1974 publicerades 2007 och Björn Axel Johanssons Stora boken om familjebilder är från 2010. Ett annat arbete är Niclas Östlinds avhandling Performing history – fotografi i Sverige 1970 – 2014 som utgår från den utställda fotografin. Alla är viktiga bidrag till den svenska fotohistorien liksom regionala fotohistorier som Skånska fotografer 1845 – 2005 från 2008 och Östgötska fotografer – från daguerreotypi till digitalt som utkom 2013.

Men att Sverige saknar ett arbete som behandlar hela den svenska fotohistorien ur alla dess aspekter blir uppenbart vid läsning av En fotohistorie. I vår historieskrivning saknas den nödvändiga bredden, allt från dagens mobilfoto till fotobaserad konst, dokumentär- och vetenskaplig fotografi, kulturhistoriska bilder och teknisk utrustning.

Preus museum står bakom En fotohistorie men museet samarbetar också med andra norska institutioner som innehar fotografiska samlingar. För några månader sedan var jag på Norsk Folkemuseum där Förste intendent Trond Bjorli visade den stora utställningen om Anders Beer Wilse. Han är en av de främsta norska fotograferna och Trond Bjorli har ägnat sin doktorsavhandling i kulturvetenskap åt honom.

Förutom avhandlingen skänkte han mig den tjocka och imponerande boken Wilse – Mitt Norge som publicerades i anslutning till utställningen och var ett samarbete mellan sex institutioner, bland andra Preus museum, Norsk Teknisk Museum och Nasjonalbiblioteket, det vill säga motsvarigheten till Kungliga biblioteket. Vidare var det Preus museum och Nasjonalbiblioteket som 2008 stod bakom utställningen och samtidig publicering av 80 millioner bilder. Norsk kulturhistorisk fotografi 1855 – 2005 på drygt 400 sidor.

Tänk om vi hade motsvarande samarbete inom det fotografiska området i Sverige!

Förutom att boken En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram är så innehållsrik är den också estetiskt tilltalande. 2015 fick den utmärkelsen som årets vackraste fackbok med motiveringen:

Et imponerende stykke arbeid og meget godt gjennomført produksjon. Med gjennomtenkte virke-midler, nøytralitet og typografi som sitter viser denne stor respekt for innholdet og fotografiet. Selv med et bredt spekter i billedmateriale, i både kvalitet og format, er hver av de 468 sidene en fryd for øyet.

Att intresset för fotografi bara fortsätter att växa även i Sverige visar exempelvis Fotografiskas framgångar. Det tycks också som om allt fler ungdomar intresserar sig för vår fotohistoria och när Eva Karlsson för några veckor sedan hade en demonstration av våtplåtstekniken på Centrum för fotografi (CFF) blev det publikrekord med drygt 100 personer!

Så låt oss inspireras av Preus utmärkta En fotohistorie och samlas för att skriva motsvarande fotohistoria här i Sverige.

Eva Dahlman, fotohistoriker och vice ordförande i Centrum för fotografi.