You Where Pictured Then/My brother Guillamme and Sonia

Tänk på döden står det vid ingångsportalen till en av Göteborgs kyrkogårdar.Dessa två fotoböcker handlar om det enda vi vet säkert om livet, att det skall ta slut. För upphovsmännen, fotograferna har det antagligen varit ett nödvändigt sorgearbete att göra dessa böcker. Som läsare kommer jag att tänka på något som Göran Tunström lär ha sagt; Man tror att man begriper. Men det gör man inte. Man får passa sig.

 

You Were Pictured Then

Jenny Lindhe

Breadfield Press 2014

ISBN9789198174717

Någon berättade en gång för mig hur det känns när man får hämta den där prydligt vikta högen med kläder på sjukhuset när någon anhörig ar avlidit. Döden blir i det ögonblicket än mer overklig, man kan inte ta in att i den här lilla högen kläder befann sig för en liten stund sedan en levande människa.

I den här boken finns en bild på en sådan klädhög. Den ligger på en stol och något som gör det än mer overkligt är att det hänger en reflexbricka på stolsryggen.

Boken handlar alltså om döden. Eller om den storasyster och far som valde döden före livet. Och om ett barn och lillasyster som försöker förstå men som också mitt i sorgen drabbas av en ilska.

Men det är en ilska och sorg som är mycket kontrollerad och som tar sig sådana uttryck som att gång på gång skriva ner dödsdatumen som i en välskrivningsbok från småskolan. Eller att som på omslaget stryka över, mycket noggrant, med tuschpenna, något som aldrig kommer tillbaka

Bilderna, oftast återgivna i litet format på sidorna är en blandning av installationer och

familjebilder.

Naturen, den som alltid finns, och som vi inte kan styra över erbjuder i sådana här situationer en slags tröst. Dessa bilder är utfallande på hela uppslag och det som gör att det trots allt finns ett slags hopp i denna sorgsna men vackra bok.

 

 

 

Margot Wallard

My brother Guillamme and Sonia

Journal 2013

ISBN9789198125306

Hur kan man hantera det faktum att en närstående håller på att sakta supa ihjäl sig? Margot Wallard såg hur hennes bror och hans kvinna sakta blev mer och mer alkoholiserade.

Hon valde att använda kameran som ett sätt att kunna vara nära dem i deras liv utan att behöva vara någon slags besvärlig och kontrollerande släkting. Hon valde att bara vara dem nära. I´d laid down my weapons, säger hon själv i en gripande avslutningstext. Det kanske är det enda man kan göra mot en alkoholist, finnas där, visa omsorg, och hoppas att personen själv skall kunna finna kraft att resa sig.

Vi får se intima vardagliga bilder på ett par som ser mer och mer luggslitna och blåslagna ut, men hela tiden med ett gott humör. Det här är ingen skildring av alkoholistens helvete utan mer ett porträtt av en älskad bror och hans käresta. De framlever sitt liv i en lite bohemiskt inredd lägenhet och de är uppenbarligen väldigt kära i varandra. Sjukdomens verkningar visar sig i form av lite märkliga beteenden som t.ex en sönderslagen spishäll eller att någon av dem somnat på golvet. I en scen får vi se när brodern med händerna försöker gräva en grav åt en liten död kattunge.

I den avslutande bilden kysser fotografen den svårt sjuke eller döde brodern. Han dog i Mars 2012, ett år efter sin kära Sonia.

They are both gone and I still can´t get over it , är avslutningsorden i en bok som skildrar två människors sista år på ett inträngande sätt utan att vara påträngande.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg. Levande.