Rikshawallah

Mikael Lindström

Passage, 2015

ISBN 9789198278019

Bilden av Indien är ofta färggrann, exotisk. Steve McCurrys bilder kanske är de mest kända. Och också de mest, enligt mig, mest falska, utstuderat struntförnäma man kan finna från den kontinenten.

Rikshawallah är raka motsatsen. Lindström skildrar Calcuttas rikshadragare med en närhet och en slags vardaglighet som gör att vi tycker oss förbundna med dessa människor vars levnadsbetingelser är helt annorlunda än våra. Jag tror att det har något med att fotografen har sökt, som Lasse Berg skriver i förordet, “den mänskliga värdigheten”.

Han skildrar de här männen på samma sätt som han skulle ha närmat sig sig ett gäng taxichaufförer i Brooklyn eller Hökarängen. Man kanske kan säga oempatiskt. Alltså ingen falsk medömkan utan bara en vilja att beskriva världen som den ser ut.

I Per J Anderssons efterord får vi också veta att Calcutta är världens enda stad som har rikshadragare kvar som ett vardagligt inslag i stadsbilden. Som turistattraktion finns de i några asiatiska storstäder.

Man kan invända att det är en icke människovärdig hantering att en människa skall springande transportera en annan i en vagn, men HALLÅ, det finns värre exempel på hur människor exploateras. Alla de som syr upp våra kläder, eller löder ihop våra mobiltelefoner i miljöer som skulle få Jacob Riis att blekna.

För som Lasse Berg skriver “dessa rikshadragare har upptäckt att de äger sig själva, att de har rätt till ett gott liv, till mänskliga rättigheter”. Jag har själv aldrig varit i Indien, men den här boken signalerar för mig; äkta, ej exotiserande bild av verkligheten. Och det är väl ungefär det viktigaste man kan uträtta med en kamera.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg