Photopaper 10/11/12

Kassel Photo Festival, 2017

Fotoboksfestivalen i Kassel är en av de mest välkända för fotoboksentusiaster. I år ligger man lite lågt i Kassel och skickar istället ut sin Best Photobook och Dummy-Award utställning på olika festivaler runt om i Europa. Böckerna kan ses bland annat i Istanbul, Lodz och Moskva. Men nästa år firar man 10 års jubileum i Kassel.

Festivalen producerar också en tidskrift. De utkommer med tre nummer varje kvartal. Där bjuder man in prominenta personer från fotoboksvärlden och låter dem välja ett arbete som de tycker förtjänar uppmärksamhet. Här får vi ta del av t.ex Marin Parr, Araki och Nan Goldins okända favoriter. Varje häfte är på 16 sidor. Och man får också med varje sändning, en affisch.

I det senaste paketet kom Thomas Balchers solrosor i svartvitt, en bildserie som är tekniskt perfekt, med lite solarisation för att göra det hela lite mer mystiskt. Men tyvärr så blir resultatet ganska tråkigt. Sådana där bilder som man bläddrar förbi och och tänker: Herregud vad folk håller på! Nästa tanke blir: Lena Granefelt gör det där mycket bättre och hon presenterar dessutom en tanke med sitt arbete.

Hideka Tonomura är en ung kvinnlig japansk fotograf som tycker det är kul att visa sig naken och att pilla på sig själv här och där. Det som är intressantast är varför Simon Baker som är curator för Fotografiavdelningen på Tates i London gillar de här bilderna. In bildtext utgjuter han sig om det lekfulla och gränsöverskridande. Jag tror det är så enkelt som att han tycker det är en snygg tjej.

Det tredje häftet är det mest intressanta. De innehåller ett utdrag ur den spanska fotografen Carlos Spottorno och journalisten Guillermo Abrils bok La Grieta/the Crack.

Spottorno och Abril har gjort en slags serietidning om den flyktingkatastrof som pågår i Medelhavet. Färgerna är nertonade till just den rätta serietidningskänslan. Ett slags brus ger ett intryck av billigt dagstidningspapper. Det här är ett väldig annorlunda sätt att presentera bildjournalistik på, och det kunde ha blivit hur fel som helst. Men det här blir helt rätt!

Den faktatäta texten blir presenterad i korta rutor som ligger på bilderna. Man har inte använt sig av pratbubblor ( åtminstone inte i detta utdrag från boken). Och det tror jag är helt rätt. Faktarutorna blir journalistens berättarröst. Det gäller att balansera på den där tunna linjen mellan seriemediets fiktion och nyhetsmediets sanning.

När man rapporterar om en nyhetshändelse så brukar rapportörerna, fotografen och skribenten hålla sig i bakgrunden men här berättar de utförligt om vilka problem de har för att komma in på platser, eller för att få intervjua och fotografera.

I en tid då vi översvämmas av information och nyheter måste man hitta nya sätt att rapportera om dramatiska nyheter. Den svenske fotografen Kent Klich har använt sig av överraskande grepp i sina rapporter från konflikten mellan Israel och Palestina. Spottorno har i en tidigare bok / tidning skildrat de sydeuropeiska länderna Portugal, Italien, Grekland och Spanien. I en form som liknar ett ekonomimagasin berättar han om den ekonomiska kris som dessa länder hamnat i. Tidningen heter The Pigs och utkom 2013.

Photopaper prenumererar man på här.

Hela boken La Grieta/ The Krack hittar man här.

The Pigs är slutsåld och återfinns på Amazon för hutlösa priser

 

Tommy Arvidson,fotograf och skribent i Göteborg