No Date / Sunshine and shadow

No Date

Trinidad Carrillo

Art and Theory Publishing 2016

ISBN 9789188031129

Sunshine and shadow

Helga Härenstam

Sailor Press 2016

ISBN 97891983573

Manliga fotografer ger sig gärna ut på äventyr, gärna långt bort i världen, Kvinnliga fotografer och skildrar omsorg och vardagsliv, gärna med sina närmaste anhöriga. Och då tänker jag inte specifikt på de här två böckerna. De böcker jag kan minnas om män som skildrar omvårdnad är Johan Bävmans bok om barnlediga pappor och Johan Sundgrens, I lampans sken. Men de bägge skildrar mer en social företeelse än ett mänskligt tillstånd.

Jag bara tittar slumpvis i min bokhylla.

Manliga: Min tid, Deutschland, I Asiens tid, White sea -Black sea. Field studies, November reise, Flodfarare, Subway…

Kvinnliga: , Minne, Muisto, Memory, Holding, My brother Guillaume and Sonia, Midnigth Milk…

Ja, det finns naturligtvis exempel på motsatsen, men att det ofta går att skilja på kvinnlig och manlig fotografi är väl ändå nästan ett slå-in-öppna-dörrar-påstående. Och när jag ändå tänker på det här, hur många fotoböcker med andra än amerikanska eller europeiska upphovspersoner med medelklassbakgrund har du i din bokhylla? Man kan fundera lite på varför det är så…

 

Carrillo tar sin avstamp i guden, eller kanske rättare sagt det omättliga vidundret, Molok. Omnämnd i bibeln och föremål för offerriter med små barn verkar det vara en särdeles ruskig figur.

Med sina rötter i Sydamerika skildrar fotografen omvärlden med något som kan betecknas som magisk realism. Barn som hålls över vatten eller leds in i håligheter i träd. Det finns en otäck krypande känsla i många av bilderna. Men som en kontrast till det finns det oändliga öppna havet och himlen som på några sidor reduceras till bara blått.

Härenstam har använt sig av en slags Dickensk prolog till varje kapitel i boken, det kan låta så här.

Chapter 9. In which we get blinded by the sun and celebrate with balloons and pizza until the dead awaken.

Det finns ett drag av sommarlov och tokigheter, som ett kuddkrig nära vattnet, som slutar i ett dunkaos. Eller vad man kan upptäcka på gamla vindar. Barnen trallar omkring, och man kan kissa utomhus. ( Något vi inte har sett i svensk fotolitteratur sedan Trulsa kissar på bryggan i Anna Riwkin- Bricks Trulsa hos mormor från 1955). Det vilar en slags oskuldsfullhet över det hela.

Det är en bok fylld av små vardagliga händelser och noteringar i den närmsta familje och vänkretsen. Man skulle kunna kalla det en dagbok om inte så många andra fotografer redan hade paxat på det ordet.

Och ÄNTLIGEN! måste man nog ändå utbrista, även om jag inte tycker att man skall framhäva könsfördelning jämt och ständigt. Men det är värt att notera att dessa böcker gjorda av två kvinnliga fotografer också är utgivna på förlag med kvinnliga ägare/redaktörer.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg