Journal of Norwegian Photography

Redaktör: Gösta Flemming

Journal 2013

ISBN9789198040562

Norsk dokumentär fotografi? Nja, den är väl ganska okänd i Sverige. Vi minns Elin Høylands bok Brothers som kom för några år sedan och Marie Sjøvolds fina Dust catches light. den sistnämnda kanske mer personlig än dokumentär.

Men nu skall ni höra; I Norge finns en stiftelse som heter Fritt Ord. Man är en allmännyttig privat stiftelse som har samlat en ansenlig summa pengar på sitt innehav i något som kan liknas vid den norska motsvarigheten till Pressbyrån. Sedan många år tillbaka är man en helt fristående stiftelse som värnar i första hand det fria ordet såsom det förekommer i skrift. Men man pytsar också ut lite pengar till fotografer och filmare. Inte så lite heller, det rör sig om miljoner norska kronor.

Under ett antal år har man låtit några utvalda fotografer, både med en mer konstnärlig inriktning och en pressfotografisk stil, arbeta en längre tid med ett projekt. I år presenteras 10 fotografers verk. Det är tänkt att det skall komma en ny Journal of Norvegian Photography vartannat år.

Jag drar alla, i den ordning de förekommer i boken:

Helge Skodvin har fotograferat en symbol som kanske främst förekommer i det svenska landskapet, men tydligen också i det norska; Volvo 240. Det här är Volvofabrikens största succe, man sålde runt 3 miljoner bilar och många rullar fortfarande på de skandinaviska vägarna. Detta trots att modellen lades ner 1993. I landskapsbilder tagna runt om i Norge återfinns 240 modellen som en liten envis attiralj vi inte kan vara utan.

Andrea Gjestvang har skildrat några ungdomars liv i en liten fiskarby i Nordnorge. De längtar till storstaden men älskar ändå den orörda naturen och och de långa ljusa sommarnätterna.

Karin Beate Nøsterud berättar om livets slutskede på ett sjukhem i Oslo. Bilder med ett sådant där vidvinkelsug som får en att tänka på Eugene Richards.

Ingvild Vaale Arnesen arbetar med analog svartvit teknik. I finstämda och poetiska bilder beskriver hon den tid då flickor transformeras till unga kvinnor.

Ellen Lande Gossner tar oss med till ett hem för en försvinnande yrkesgrupp, diakonissor. De äldre kvinnor som klär sig i sina uniformer och som tillhör kyrkornas omsorgsverksamhet blir bara färre och färre.

Marie Sjøvold leder oss genom drömmens landskap.Bilder på sovande människor ställs mot det som kanske är deras drömmar.

Monica Larsen berättar om några filipinska kvinnor och deras liv som hembiträden i Norge. Vi får också se vilken bild de vill förmedla till sina familjer i hemlandet genom de amatörbilder de tagit.

Linda Bournane Engelbert har följt en grupp rumänska romer både i hemlandet och i Oslo. Jakten för att överleva driver männen till att prostituera sig trots att homosexualitet är helt tabu i hemlandet.

Eivind H. Natvig fjärmar sig från det traditionellt dokumentära när han hyr ut sin lägenhet och gör en road trip runt i Norge och söker det vardagliga och oväntade. Som till exempel en våffla och lite pultost i motljus.

Oddleiv Apneseth fotograferar en resande teatergrupp med sin panoramakamera. Det här arbetet påminner om den bok han tidigare gjort, Jøster 2008. Där porträtterade han en kommun i Västra Norge. På ungefär samma sätt som Ola Terje gjorde på 70-talet i boken Emmaboda i våra hjärtan. (Om nu någon minns den)

1,7 kg väger den här hybriden mellan katalog, tidskrift och bok. Den är på något sätt ett hantverksmässigt mästarprov. Den faller ut, som en bokbindare skulle ha sagt. Man kan alltså läsa den utan att irriteras på att man måste bryta upp sidorna. Boken består av tio olika papperskvaliteér,  Sjøvolds berättelse är tryckt på nästan bibeltunnt papper. Dessutom har boken ett antal utvik. Ändå känns det som om den kommer att hålla för långvarig läsning.

Men innehållet då, man köper väl inte en bok för att den är hållbar och faller väl ut?

Alla reportagen, eller skall man kanske kalla dem fotografiska novellerna, håller en hög kvalité. En del är av den arten att man skulle vilja se dem i en dagstidnings söndagsbilaga, andra önskar man att de så småningom utkommer som en alldeles egen bok. Det här är en alldeles utmärkt introduktion till det norska fotografiska landskapet och visar vilken bredd det berättande fotografiet kan ha. Från handfasta socialrealistiska skildringar till poetiska personliga betraktelser. Jag har fått en ny bild av Norge, och av norsk fotografi.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg