En dag i historien, 22 juli

Andrea Gjestvang

Pax förlag 2012

ISBN9788253034413

102 sidor

Den 22 juli 2011 är verkligen en dag med en historia många av oss vill glömma. Det var då en man med berått mod mördade 69 personer på det socialdemokratiska sommarlägret på ön Utøya i Norge. De som befann sig på ön den dagen kan dock inte glömma. Det är deras tankar och berättelser, och deras försök att komma vidare i livet som Gjestvang haft som utgångspunkt i sitt arbete med denna bok. Under sex månader har hon varit i kontakt med 43 av de som överlevde. Några med hemska fysiska skador, alla med psykiska skador i form av mardrömar och rädslor som kanske aldrig kommer att lämna dem.

I ett förord berättar fotografen om sitt arbete.

Fotografi handlar om att se. Også det som er obehaglig, vondt och håpløst. Jeg tror att vi mennesker har ett grunnleleggende behov för att finne mening i det meningsløse. Og til å forsøke å laere av self den vondeste erfaring. 

Det är ett vanskligt fotografiskt uppdrag Gjestvang gett sig själv. Det gäller att bevara personers integritet och samtidigt föröka berätta en historia som måste berättas. Det är alltför ofta som intresset försvinner när nyhetsmediernas sökarljus slocknar. Men människorna som var där, de kan inte glömma.

En intressant sak som framträder är att ingen av de intervjuade uttrycker något hat mot gärningmannen. Han har i de överlevandes tankar förvandlas till något obegripligt ont som man helst vill sluta tänka på. Och framför allt inte vill drömma mardrömmar om. Förövarens namn nämns inte överhuvudtaget i boken.

De flesta vill bara återvända till livet som det var före den där ödestigra dagen. Det är en heroisk kamp ungdomarna fört. Några har haft stöd av varandra har fått bearbeta händelsen med hjälp av släkt och vänner. En av de som råkade illa ut efter händelsens upplösning var Da Anzor Djoukaev. Han fick efter gripandet av gärningsmannen tillbringa 17 timmar i säkerhetscell på Hønefoss Polisstation, misstänkt för medhjälp till massakern. Han fick inte ens ringa familjen för att berätta att han levde. När polisen upptäckt sitt misstag och släppte honom hade hans olyckskamrater alla rest hem. Därigenom missade han möjligheten att bearbeta händelsen med de enda som helt kunde förstå skräcken

Mange følteat de fikk livet i gave på ny da de møttes på Sundsvollen fredag kveld. De bearbeidet opplevelsen sammen. Jeg fikk ikke vaere med på det. / Da Anzor Djoukaev.

Bilderna är tagna i ungdomarnas hemmiljöer. Enkla porträtt, ofta fotograferade i naturen. Skogen eller fjället har för många blivit en plats där man får ro.

Många har fortsatt sitt engagemang inom politiken. Andra har helt bytt bana

Engasjemanget er som før, men viljen er starkere. Jeg vil bruke erfaringe jag fått, till å bidra til noe som er større enn med selv. / Tarjei Jensen Bech, 20.

Samtidigt som det är en gripande och hemsk läsning, så är boken hoppingivande. Livet går trots allt vidare för de som kom levande från Utöya. Lite trevande och skakigt men trots allt framåt.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent från Göteborg.