November 15, 2019
In
Uncategorized
Paris i november är rätt så behagligt. Inte som här hemma där man börjar tänka långkalsong och var gjorde jag av yllemössan?
Förra helgen strömmade fotointresserade till den franska huvudstaden. Anledningen var bland annat Paris Photo. Den stora marknadsplatsen för gallerier och fotoboksförlag höll öppet under fyra dagar och lockade 70 000 besökare. Nära häften kom från andra länder.
Ett par hundra utställare kom från 31 olika länder. Många av gallerierna är amerikanska men en del nordiska inslag fanns. Martin Asbaek från Köpenhamn brukar ofta vara där, men för svenska förlaget Max Ström var det premiär. Man sålde slut på en del populära titlar redan i början av helgen och förläggaren Jeppe Wikström sände ut ett nödrop över Facebook. Den som tog med några av förlagets böcker på resan till Paris skulle utlovades en betald taxiresa in till stan från flygplatsen.
Mycket omkring Paris Photo handlar om pengar, stora pengar. Någon sålde en Robert Frank bild för 125 000€, någon annan en Ansel Adams vintageprint för 45 000€.
För oss som inte har en så välfylld plånbok fanns 33 intressanta fotoboksförläggare att besöka. Ett italienskt förlag skyltade, lite otippat, med Martin Bogrens poetiska bok om livet på svenska dansbanor. Men det är så fotoboksmarknaden ser ut, den är internationell. Tyska Kerher publicerar många titlar med finska och svenska fotografer trots att man inte har det bästa ryktet vad det gäller avtal och villkor. När jag stötte ihop med den svenske arkitekturfotografen Mikael Olsson berättade han glatt att han skall göra sin nästa bok hos tyska Steidl.
På Paris Photo presenteras också den prestigefyllda pristävlingen ” Paris Photo- Aperture Foundation Photobook Awards” Här kan man bläddra i ett fyrtiotal nominerade böcker indelade i klasserna: Photo Book of the year. First photobook, Photography catalogue of the year och Jurors’ Special Mention.
Det fanns ett svenskt bidrag med bland de nominerade: Maja Daniels bok om Älvdalen i norra Dalarna. Den var utgiven på engelska förlaget MACK.
Vinnaren i klassen Årets fotobok blev en i mitt tycke rätt så vidrig liten bok om sex och våld och religiösa riter, Shorab Huras, ” The coast”.
Eftersom jag har lite av tjuren Ferdinand i mig så hade jag hoppats på Henk Wildschuts ”Rooted”. En bok om grönsaksodling och uppfinningsrikedom i flyktingläger.
Priset för första fotobok gick till en skildring av ett adopterat barn som hamnade i ett kärlekslöst hem. Gao Shan: ”The eigth day”. Det är en självbiografisk skildring, fotografen är det barn som åtta dagar gammal hamnade i det adoptivhem han nu som vuxen beskriver.
Men om man verkligen vill grotta ner sig i ämnet fotoböcker så är inte Paris Photo den rätta platsen. En hel del av de nominerade böckerna finns inte att köpa här utan man får vända sig till Off Print eller Polycopies som ligger på gångavstånd från Grand Palais, den ståtliga byggnaden som ser ut att vara jämngammal med Eifeltornet.
Polycopies ligger längs Seines strand och är en båt som hyrs ut för olika evenemang. Sebastian Arthur Hau och Laurent Chardon arrangerar här för sjätte året en fotoboksmässa som växer för varje år. Här träffas fotografer, bokhandlare, fotostudenter, curatorer och formgivare och fotoboksintresserade. Här kan man få bläddra i svenska Journals böcker. Arrangörerna väljer noggrant ut vilka som skall få förmånen att bre ut sina böcker på det sjuttiotal platser som finns. Här kan man få något att äta och en öl eller kaffe. Om man är ute efter mysfaktor så är detta stället man skall besöka.
Off print ligger ungefär tjugo minuters gångväg därifrån och är inrymt i konsthögskolans stora lokal. Om man kommer tidigt så kan man här få en bred överblick över vad fotoboksmarknaden har att erbjuda. Framåt eftermiddagen är här ganska trångt.
Jag försöker överblicka det hav av fotoböcker som visas. Tydligt är att fotograferna och formgivarna ställer hårda krav på tryckerierna. Att man skall ha minst några sidor som viks ut är nästan standard. Olika papperskvalitéer är också vanligt. Många trycker gärna på svart papper med vit eller silverfärg.
Upphittade Bilder är en gren som håller i sig. Sebastian Girard visade häften i med instagramuppdateringar av den amerikanske konstnären Richard Prince. Girard förklarade att han hade svårt att fånga alla uppdateringar eftersom Prince ofta raderade. En installation av programvara som automatiskt tankade ner alla bilder löste problemet.
Jag frågade om han tyckte att han stal Princes bilder, han ryckte på axlarna så som bara fransmän kan.
Många fotografer gräver i sina arkiv och återupptäcker bilder de tagit för länge sedan. Det görs många böcker om relationer. En av de roligare jag såg var den kines-amerikanska fotografen Pixy Liaos bok ”Experimental Relationship Vol.1 2007 – 2017”.
Nära Republique finns mässan för antikvariska fotoböcker: ”Paris Vintage Photobooks”. Här återfinns de riktiga dyrgriparna när det gäller fotoböcker. Brassai, Bill Brandt, Ed Ruscha. För 8–9000: – kan man få en J H Engström: ”Trying to dance” i hyfsat skick. Här råder en lågmäld stämning, alla verkar känna alla. Många äldre män. Jag frågar en försäljare om han tror att de böcker som säljs på Off Print och på Polycopies kommer att hamna här om 15–20 år. No, no, wery few, blir svaret.
Tommy Arvidson skribent och fotograf, nu hemma från Paris.
