Småland

Gerry Johansson / Per Engström

Formgivning: Greger Ulf Nilson

Ständigt denne Johansson!

Jag har tappat räkningen på alla hans böcker, det senaste decenniet har vi oftast blivit förärade med ett par titlar vart år. När man studerar hans hemsida ser man att bokutgivningen började någon gång på 1980 talet. Och då har han ändå, i sin blygsamhet, inte nämnt böcker som Race 1967/77, ett gäng mat o dryckböcker, otaliga kataloger samt nyligen en bok om lekplatser i Ulan Bator, i färg dessutom.

Den nu aktuella boken har ett falurött omslag. Innan vi får läsa så måste vi sprätta upp de 351 sidorna. Det här ett sätt att göra böcker som började på 1800-talet och i stort sett försvann på 1970-talet. Det är med viss andakt man tar fram kniven. Visst finns det något högtidligt med att veta att vi är den första läsaren.

Johansson håller fast vid den kronologiska bokstavsordning som han började med i sin bok Sverige som kom ut 2005. Första stopp på Smålandsresan blir således Agnetaryd, därefter kommer Algutsboda,  Allamåla och Anderstorp.

De svartvita bilderna är tryckta på ett aningen cremefärgat matt papper. Jag gillar den taktila känslan man får av att hålla i de nyss uppsprättade, lite ojämna sidorna.

Än en gång förtrollas jag av fotografens förmåga att hitta just den där gräsmattekanten som korresponderar med trädet som leder blicken vidare till traktorn och stenmoraset och så vidare. Dessa linjer och kontraster som möts och kolliderar med en lekfull precision. Men det är inte allt.

Det hade ändå varit lite enahanda att dyka ner här och var i Småland om där inte funnits en värme och humor i bilderna. Man förvånas över alla dessa tujor som står runt husen som dystra väktare. Och hur tänkte dom som planterade en häck av björkar, vad sade de kommunala myndigheterna till personen som kom på att det vore fint med en utbyggd veranda i Fröseke, bara ett par meter ifrån vägkantsmarkeringarna på Nybrovägen.

Textförfattaren Engström och fotografen Johansson tycks dela samma humor. Bildernas lågmälda underfundighet och ibland svindlande vackra naturskildringar samspelar perfekt med Engströms skrönor.

Att läsa den här boken blir lite som att sitta på ett café någonstans i inre Småland och fika med de två författarna. Ett sådant där café där man får en servett med namnet på stället och där man fortfarande kan få Karlspadergifflar.

Jag tänker mig att man sitter där med den äldre fotografen som lägger fram bild på bild utan att säga så mycket och hans yngre kollega som oförtrutet pratar på, berättar anekdoter som bara ibland har något med bilderna att göra, drar fram obegripliga ordspråk och är oupphörligt underhållande med sina historier om uppväxten i Värnamo.

 Där sitter vi medan solen sjunker och kaféinnehavaren lite förstrött räknar kassan, bligar åt vårt håll och undrar när vi för tusan skall ge oss av.  

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg