Fotoböcker i Paris 2014

Paris Photo 2014..… Och där kommer Magnumfotografen Antoine D’Agata , i ett annat hörn står Bruce Gilden och snackar. Greger Ulf Nilsson och Gerry Johansson står djupt försjunkna i en ny bok i Steidls monter. Joel Meyerowitz signerar böcker, Martin Parr småspringer förbi. J H Engström besöker sina förlag. Han har titlar utgivna på åtminstone tre av de utställande förlagen.Det hela påminner lite grand om bokmässan i Göteborg men med fotografiska förtecken naturligtvis. Fotografer, formgivare och förläggare minglar. Och jag talar nu om den del av mässan där förlagen håller till.

I den övriga delen av den stora mässhallen är det en helt annan stämning. Här härskar de mer anonyma och elegant klädda kvinnorna och männen. Och man känner sig ungefär som när man kommit in i en alldeles för dyr klädaffär. Man blir vänlig bemött av de elegant klädda. Men vi vet båda att vi aldrig kommer att göra några affärer tillsammans. Prislapparna på de meterstora färgbilderna har fyrsiffriga summor, (i euro.) Det här är de vita bomullshandskarnas värld. En del gallerister satsar modigt och visar endast en fotografs verk. Men när det gäller en Robert Frank eller en Mappelthorpe så kanske det inte ens är modigt.

Ett Londongalleri, James Hyman, visar en stor mängd dokumentära bilder. Här kan man få se en tidig Cris Killip, en serie Tony Ray-Jones, några svartvita Parr. Jag letar efter Andy Sewells senaste arbete och hittar till min besvikelse bara två bilder. Visserligen i stort format, men ändå, kommersialismen lyser igenom. Det gäller att erbjuda ett smörgåsbord. Något som kan passa många olika kunders smak.

Men visst finns här ändå mycket att se. Galleriet Odile Ouizeman visar en hel vägg med amatörfotografier som blekts så att nästan inga bildspår finns kvar. I ett annat gallleribås sitter porträtt som tydligen är delförstoringar från småbildsnegativ. Att prata om kornighet är ett understatment. En fotograf har porträtterat sin fru och hennes tre systrar varje år under 40 års tid.

Några trappor upp visar MOMA sina senaste inköp och i en avdelning kan man se en utställning med ett antal artistbooks från 1960-talet och framåt. Dessutom visas en genombläddring av böckerna på bildskärmar ovanför. Här kan man äntligen få se hela Royal Road test av Edward Ruscha. Det är en bok med mycket humor som handlar om tre män som kör i full fart längs en väg och slänger ut en Royal skrivmaskin genom fönstret. Bilderna visar sedan tre allvarliga män som nogsamt analyserar den trasiga skrivmaskinens delar, på ett mycket vetenskapligt sätt.

Under alla fyra dagarna pågår seminarier men den största händelsen är ändå lördagens offentliggörande av Aperture priset. De nominerade visas på en central plats i den stora utställningshallen. Priset är indelat i tre klasser. Photography Catalouge of the year, Photobook of the year och First Photobook. Det sistnämnda är ett debutantpris.

Årets Fotobok blev Imaginary Club av Oliver Sieber. Boken består av porträtt på ungdomar inom olika subkulturer både Japan, Europa och USA. Jag bläddrade lite håglöst i den och fastnade inte alls för den. Däremot tyckte jag mycket om Rafal Milacs The Winners eller Ruth van Beeks The Arrangement. En företrädare för den just nu populära stilleben-trenden. En rätt vidrig bok var War porn av Christoph Bangerts om innehåller precis vad titeln antyder.

I klassen Första fotobok vann Nicolo Degiorgis Hidden Islam, en bok där författaren har sökt upp ett antal moskéer i nordöstra italien. Moskéer dolda i garage, källare och idrottshallar. Allt presenterat med en svartvit bild av utsidan, ett hus ett garage eller dylikt. Sedan ett utvik i färg som skildrar verksamheten som pågår innanför.

Över 160 gallerister och fotobokhandlare och förlag visar under fyra dagar sina finaste bilder och senaste boktitlar. Eller i antikvariaten, de allra äldsta och mest åtråvärda böckerna.

Tvärs över ån och en bit bort längs kajen låg Polycopies-båten. En nykomling, och en utveckling av förra årets trånga men mysiga källare Books and Coffee. Där kunde man hitta Bokförlaget Journal, Akina Books, B-B-B books, Cafe Lemitz books, Shadowlab och ett tiotal andra förlag och bokhandlare. Detta års trevligaste ställe att vara på för den fotoboksintresserade. Där kunde man också naturligtvis få se Martin Parr strosa runt. Ständigt denne Parr!

Offprint mässan på L’École nationale supérieure des Beaux-Arts, Konsthögskolan, växer sig större och större. Numera säljs där inte bara fotoböcker. Här finns mängder av fanzines och artist books samt grammofonskivor. Jag räknar till ungefär 130 bord med en mängd vackra, märkliga eller helt obegripliga böcker. Den svenska organisationen PUBLISHING AS (PART/TIME) PRACTICE fanns på plats med böcker från Breadfield, Sailor Press och Art & Theory.

När mässor växer sig stora bildas det ofta alternativmässor. En sådan var så klart Polycopies-båten. Uppe i Bellevillekvarteren kunde man finna en till; Le Photobookfest. I en fotoateljé såldes böcker, visades en dummy utställning ( man kan visst ha sandpapper som rygg på en fotobok, men varför?) och hölls seminarier och workshops. En man hade gjort stora affischer med bilder på platser där atombombsprov hade ägt rum. Bilderna förvarades i gediget tillverkade bokatrapper. Upplagan var liten och varje attrapp hade en unik affisch i sitt innandöme.

 

Den holländska curatorn Hester Keijser talade om ”fotoboksbubblan”. Kommer populariteten omkring fotoböcker att hålla i sig och hur skall vi göra för att vidga kretsen som intresserar sig för fotoböcker? Vi är en liten krets intresserade och många av oss är samtidigt producenter och konsumenter. En slags rundgång kan man säga. Att det säljs mer fotoböcker nu än förr ville hon däremot förneka. Det säljs flera titlar men i mindre upplagor. En man i publiken förutspådde de skruvade ”artyfartyböckernas” död men trodde däremot på de böcker som hade ett angeläget ämne.

Och medan dessa weekendevenemang pågår så rullar den stora bienalen Mois de la Photo på över hela Paris ända till månadens slut, och folk köar timmavis för att komma in på den stora Garry Winograndutställningen.

Men mest är Parisaren ändå intresserad av att morgonbrödet levereras i tid….

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg