Whit kind regrets Pasenau

Whit kind Regards Pasenau

Maria Pasenau

Självpublicerad, 2018

På den båt som huserar Fotoboksfestivalen Polycopies hittar jag en intressant bok. Den är gjord i endast 250 exemplar. Den innehåller ungefär 300 bilder. Det är en slags dagbok som skildrar en ung kvinnas liv i Oslo, tillsammans med sina vänner. Bilderna är tagna mellan 2015-2018. De lever ett hektisk liv, just de där åren innan man äntligen bestämmer sig för att bli vuxen. Man tatuerar sig, knarkar lite, kletar in sig med spagetti, eller smetar in hela sin nakna kropp med choklad (hoppas jag det är). Pasenau själv är närmast maniskt intresserad av att fotografera sin egna nakenhet. Det kanske blir ett slags bekräftelse på att man finns. De här ungdomarna lever verkligen ett liv där utlevelse, kärlek och självhävdelse är allt. Det finns en livsglädje som ibland kraschar i en sjukhussäng med slangar här och där.

 

 

Själv känner jag en slags ömhet för det här gänget som lever hårt och snabbt och hoppas att de så småningom landar i några intressanta yrkeskarriärer och inte blir alltför hårt åtgångna av sitt utsvävande leverne

Jag bläddrar fram och tillbaka och känner att det är ganska skönt att man inte själv är ung längre.

Tommy Arvidson, skribent i Paris.