Natten

Margot Wallard

Formgivning: Greger Ulf Nilsson

Bokförlaget Max Ström 2017

För några år sedan flyttade den franska fotografen Margot Wallard till Värmland. Där drabbades hon av vintern, eller kanske ska man säga hon drabbades av vinterljus. Avsaknaden av vinterljus. Hon konstaterade att det blev natt redan klockan tre på eftermiddagen. Dessutom hade hon sorg efter att hennes bror och dennes sambo hade gått bort. För att inte den mörka tiden skulle göra henne tokig av inaktivitet började hon fotografera vinterns mörker. Hon ville tämja sitt nya landskap och se döden i vitögat.  Resultatet av det arbetet ser vi i boken Natten. En bok med svensk titel, engelsk text och fotografier.

Boken är uppdelad i olika avdelningar med olika bildteman. Först ut är ”Animals” där delar av döda djur har lagts på en scanner för att bli nature morte. Mot en svart bakgrund träder döda djur fram i knivskarp belysning. I serien ”Ice” har hon precis som titeln säger fotograferat is och snö. Närbilder blandat med landskap. Svartvitt blandat med färg och mitt i allt detta självporträtt i skogslandskap. ”Insects” innehåller svartvita bilder på insekter vända till negativ. Sen kommer ”Landscapes”, ”Sceletons” och sist ”Still life”.

Någonstans i dessa 169 bilder finns en berättelse som jag inte riktigt får tag i utan att läsa mig till det. I den korta introduktionstexten skriver Wallard att det handlar om att känna sig utanför.  Det fotografen vill berätta är inte självklart samma sak som bilderna berättar för mig. Det är väl samtidigt detta som gör fotografi intressant, att betraktaren gör bilderna till sina egna.

Man kan naturligtvis aldrig ta ifrån en konstnär anledningen till att ett verk ser dagens ljus eller som nu nattens mörker. Men detta är lite för snyggt och uttänkt för att landa i mitt hjärta utan en bromsande omväg via hjärnan.

Anders Alm