Om fotoboken | Dawid
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
158
archive,tag,tag-dawid,tag-158,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Ur Gömmorna…

 

davidoms

Välstånd

Björn Dawidson

Boris Press 2018

ISBN 978-91-984244-0-9

omslstefan

Ultrahuset

Stefan Ohlsson

Boecker Books 2017

ISBN 978-91-980548-2-8

Alla fotografer har saker liggande. Projekt som av en eller annan anledning aldrig kom ut i offentligheten.

Det är det som är en av lockelserna av att vara fotograf. Man har hela sitt liv bevarat, oftast i ordentligt ordnade negativpärmar. Och där kan man sitta och drömma sig tillbaks och plötsligt upptäcka att nu är det dag. Det här materialet måste publiceras! Ofta finner man då att bildernas värde har ökat med tiden. Det man en gång underkände som mindre bra, eller ofärdigt har slipats ser till en berättelse man man vill återvända till.

Dawidsson gjorde 1976 en Dummy till en bok. Han vandrade runt bland flera olika förlag, för det var så man gjorde på den tiden. Ingen ville ge ut boken. Nu är läget ett annat. Tekniken är annorlunda och billigare och han har funnit sitt förlag.

Två år senare utkom en annan bok av Björn Dawidsson, VERKLIGEN?!. Den boken och utställningen finns noggrant dokumenterad i Niclas Östlunds VERKLIGEN?! (återuppförd) Där återfinns många av bilderna ur den tidigare dummyn. Men Välstånd är på något sätt originalet, en c.a 160-sidig dikt och fotobok. Dawid som han redan då kallade sig stod för en fotografi som förbryllade många. Det här var den dokumentära fotografins tid. Bilder skulle inte vara tvetydiga eller rent av obegripliga. Tiden har hunnit ifatt Välstånd. I dag kan den ses som en fin samhällskritisk skildring av ett Sverige som verkligen utstrålade välstånd. Den 27 årige Dawids dikter kanske påminner om en samtida Ulf Lundell, och har kanske inte stått sig lika bra. Men bilderna har en air av Gunnar Smoliansky och Tunbjörk och känns helt aktuella även idag.

indavid1indavi2

Ur boken Välstånd

Stefan Ohlsson återvände som vuxen till sin ungdoms skolmiljöer för att fotografera Han fann dem lika trista som han mindes dem. Istället sökte han upp de elever som skolkade och genom dem fick han kontakt med Ultrahuset, en rivningshotad kåk i Stockholmsförorten Handen som drevs av kulturföreningen Ultra. Bilderna är tagna under 1980 talet och punken hade sin storhetstid. Det här är bilder som doftar av ungdomlig entusiasm, svett och… kanelbullar. Ultrahuset var nämligen känt för bra artister och kanelbullar. (Vi får receptet i boken.) Boken har en enkel men elegant utformning. Pappärmar med invik. Något annat hade varit ett hån mot punkens ideal. Och bilderna är såklart förstklassigt återgivna, vi talar här om en av Sveriges kunnigaste tryck och fototekniker.

stefanin2stefaninsid3

Ur boken Ultrahuset

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Manligt o kvinnligt

Jag fick av en händelse dessa två böcker i brevlådan samtidigt. Det kom att påverka mig. Böckerna är så helt olika, spelar på hel olika planer. En fotografisk bokdebutant och en veteran med massor av böcker och utställningar i bagaget. En kvinna och en man.

och ändå… så kan jag inte låta bli att jämföra…

Daomsl

MEN.

DAWID

Nationalmuseum 2017

ISBN 978-91-7100-869-5

Jag hade väntat länge på Dawids bok, med stor förväntan. Jag har känt till honom från tiden på Fotograficentrum när han och Micke Berg kämpade om utrymmet på utställningsväggarna. Från att ha varit en samhällskritiker övergick han allt mer till att utmana synen på vad fotografi är.

Den här boken innehåller porträtt på män. Den kom till i samband med Dawids utställning på Statens Porträttsamling på Gripsholms slott förra sommaren. Titeln är MEN. och det kan tolkas olika eftersom boken är skriven både på svenska och engelska. Är det ett tvekande men. i en tid när Kulturmannen diskuteras? Är det helt enkelt så att det är ett men. att vara man i dessa dagar?

Männen på bilderna ser dock ofta väldigt självmedvetna ut. Allvarligt betraktar de oss. Ibland lidande, nakna, självutlämnande. Men det viktiga för oss män är ju ändå att bevara vår värdighet och vara män. Jag skulle absolut tycka om att bli avbildad som Henrik Nygren, formgivare, har blivit avbildad.dainsid

Detta är en form av fotografi där upprorsmannen lägger mycket krut på att skapa en originell berättelse om personen framför kameran. I form och komposition hämtar den inspiration från föregångare ur fotohistorien. Men framför allt berättar bilderna något om fotografen.

Bernt Arnell, utnämner i ett förord Dawid till en av Sveriges främsta fotografer, och det är nog sant. Fotosverige skulle varit fattigare utan den mannen. Men jag är inte säker på att det är för den här boken vi kommer att minnas honom. Här finns många skickligt och originellt utförda porträtt. Men sammantaget blir man ändå rätt trött på alla dessa märkvärdiga män.

dainsid2

I en längre essä citerar Magnus Olausson en av fotografins pionjärer, Felix Nadar som hävdade att män var fåfängare än kvinnor. Om det är sant vet jag inte, men visst får vi intrycket av att det här, det är grabbarna som räknas. Hur mycket av det som är fotografens tolkning är svårt att reda ut.

Men nog är det väl lite omodernt men samtidigt väldigt manligt att i slutet av boken tala om vilken kamera man använder.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

 

Bromomsl

JUICY BODY

Casia Bromberg

Black Book Publications 2017

ISBN 978-91-982555-3-9

Bromberg har bestämt sig. Hon tycker om sin kropp, hon tänker inte bli en av de som ängsligt betraktar och bearbetar de omvandlingar vi alla genomlider.

– My body is so juicy! It can be naked, it can be dressed in silk or leather. It needs a loot of space because its is so juicy, deklarerar hon stolt.

insidBrom

Hon har också en självmedvetenhet, men av ett annat slag. Hon drar i krig mot en modets och reklamens kvinnobild. En bild där andra helt klart definierar vad som är snyggt och vad som passar sig. Hon rör sig som en vuxen Pippi Långstrump i en natur som står som en neutral och välkomnande fond. Hon rycker i träd och försöker ta ner månen. Hon undersöker sitt inre och kastar sig själv in bland rododendronbuskarna.

Det här är ett självporträtt av en kvinna som bestämt sig för att inte bry sig om vad andra tycker, att gå sin egen väg.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg