Om fotoboken | Arvida Byström
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
147
archive,tag,tag-arvida-bystrom,tag-147,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

Onsdag den 31 januari

Göteborgs Konstmuseum i samarbete med Hasselbladstiftelsen

image

 

 

 

Tusan också, jag gick i fällan!

Men en diffus obehagskänsla gick jag på debatten “Att re-turnera blicken” Ett samtal om subjektskapandet inom samtida fotografi.

Såsom varande man hade jag på något sätt fått för mig att här skulle storsläggan tas till mot “the male gaze”, den manliga blicken.

Den stora salen på Göteborgs konstmuseum var fylld med intresserade kvinnor (och några män, som liksom smög omkring i bakgrunden.)

Det blev inte alls som jag trott. Fyra kvinnor pratade initierat och lågmält om vilka problem det finns när man vill introducera “the female gaze”, den kvinnliga blicken i det offentliga rummet.

Men allra mest kom det att handla om hur vi alla möter bilder, och läser av bilder.

Peirone: Det som händer, händer hos betraktaren….

Det blev också ett möte mellan olika generationer. Där Irene Berggren reflekterade över vikten av att utbilda sig replikerade Arvida Byström att – Utan Instagram hade jag inte vågat ta bilder på mig själv! Berggren lyfte fram de ikoner som vågade, före internet, Cindy Sherman och Barbara Kruger och andra.

Samtalsledaren, Kajsa Widegren som arbetar med genusforskning och inte alls är specialiserad på fotografi, kastade ut frågan – Varför är fotografer så intresserade av kameror? Den finns ju inte alls med där betraktaren möter bilden.

Frågan förorsakade en del förvirring hos de två fotograferna i sällskapet, men man fastslog att en där apparaten är något som förtrollar och fascinerar, på många olika plan

Arvida Byström: Kameran är ett maktmissbruk. Tekniskt jobbar man emot detta genom att använda telefonen med sin flipskärm istället.

Peirone: Man kan se kameran som en spegel

Och visst är det märkligt med denna tingest. Hur många facebookprofilbilder ser vi med en fotograf med sin käraste vän; kameran tätt intill kinden. (Förekommer oftast hos manliga fotografer, undertecknad hade för en tid sedan en sådan)

Och dessa evinnerliga teorier om hur en M-4 fotograf är klädd i jämförelse med en Szabad-utrustad fotograf. (Oupps nu kom jag visst ifrån ämnet…)

Tydligt är att internet är en skiljelinje för hur man väljer att arbeta med sina bilder. Där Berggren lite yrvaket konstaterade att hon inte varit inne så mycket på Instagram konstaterade Byström att de fotografer hon mest beundrade och tittade på , de ligger på nätet, på Instagram och andra liknade sajter.

Ett problem , enligt Byström är att ibland kan hela ens konto raderas om man går över vissa gränser.

-Ett helt års arbete kan tas bort.

Och jag upphör aldrig att förvånas över att alla tror att Instagram är någon slags mänsklig rättighet, eller offentlig institution. Det är ju ett privat företag! Om jag skulle vilja vika ut mig naken (gud förbjude) i t.ex Expressen så skulle det ju inte gå. Men det kan jag faktiskt göra på nätet, på min egna blog eller hemsida. Så det gäller kanske att utveckla alternativa kanaler för att visa de bilder man vill, ocensurerat.

I slutet av samtalet ställde Arvida Byström en fråga som blev liksom hängande i luften och som kanske kan behöva funderas på -Vem vinner på att bli objektifierad.

På bussen hem träffade jag några av stadens mest välkända fotoprofiler , vi diskuterade vilken vändning samtalet hade fått om man bjudit in en man, kanske Bingo Rimér.

Och så gick vi i fällan igen, det fina var ju att den manliga representationen för en gångs skull var så frånvarande…

Tommy Arvidson fotograf och skribent i Göteborg