Om fotoboken | 49/51
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
3609
post-template-default,single,single-post,postid-3609,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

49/51

larsom2larsom1

Björn Larsson

Journal 2016

ISBN 978-91-87939-15-0

En del böcker blir man bara så där tokförtjust i. Detta är en sådan. För mig, kanske jag skall tillägga.

Jag har hört berättas om en kund i en bokhandel som förvirrad höll detta verk i handen och sade; Är det här allt, skall det inte vara något mera?

Nej det skall inte vara något mera, det ser visserligen inte ut som en bok, en bunt dagstidningssidor och en rejäl pappskiva i en plastpåse ( en gummisnodd tror jag också att det var, men den har jag tappat bort.)

Men en del av er kanske minns de där bilderna som hängde i var och varannan mor och farförälders hem, en handkolorerad flygbild över deras gård. jag har hört någonstans att Larsson samlar på den där typen av bilder. Här publiceras ett urval. Men inte i sin helhet. Han har gjort delförstoringar av de människor som förvånade står och tittar upp på det lilla flygplanet som cirklar runt deras hem. Till dessa bilder har han lagt en dyster bildserie på landsbygdens många halvt eller helt nerrasade lador, uppbrunna bostadshus eller bortglömda små hus som långsamt håller på att försvinna i en snårig skog. Det är en lite sorglig och sentimental hyllning till landsbygden.

lars2lars3lars4lars5lars1

Och man drabbas av den där känslan av att man vill ta hand om de där ödelagda timmerhusen. Rädda dem. Bygga upp dem och hamna i ett reportage i Sköna hem ooch gårdar. Prima kärnvirke i fönstren ju, och enkupigt tegel, sånt går knappt att få tag på idag. Men så inser man att de tyvärr är räddningslöst förlorade.

Och så tänker jag vidare, kanske är det INTE en lite sorglig och sentimental hyllning till landsbygden. Kanske är det så man gör på landet när man bygger en ny lada. Låter den gamla bara stå där och långsamt ruttna ner. Det bör ju vara det enklaste sättet att ta hand om gamla hus, bara låta dom långsamt återgå till den natur dom en gång byggdes av.

Fin bok iallafall, och kanske en del av min förtjusning har att göra med att det är min ungdoms landskap som skildras, Tierp, Tolfta, Skärplinge, Tobo, Gryttjom ( Den gamla macken vid före detta E4-an).

( Skulle kunna göra sig som utställning också, i ett gammalt utedass någonstans på den norduppländska landsbygden, uppåt, Hillebola, Valparbotrakten)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent från Tierp

PS. Titeln 49/51 är en referens till den brytpunkt när fler människor lever i städerna än på landet.