Tank 1-46

Carl Johan Erikson

Efterord: Jan Håfström

OEI editör 2015

ISBN 9789185905768

Man får så konstiga associationer ibland. Om jag vore deckarförfattare så skulle jag tända direkt på den här boken! Den handlar om ett fenomen som varit vanligt inom frikyrkorörelsen, nämligen dopgravar. Bara ordet; dopgravar!

Man byggde i sin församlingslokal en bassäng där man kunde helkroppsdöpa människor. Utförandet blev lite olika, beroende på vilka hantverkare det fanns att tillgå i församlingskretsen. Vissa bassänger är gjorda av en skicklig cementgjutare, andra är snyggt kaklade. En är till och med gjord i rostfritt stål. I boken får vi se trettionio olika dopgravar. Carl Johan Eriksson har rest runt på den svenska landsbygden och dokumenterat dopgravar mellan 1998 och 2003. Detta är helt klart en kulturgärning En dokumentation av en sedvänja som numera, enligt författaren, inte längre praktiseras.

Men deckarvinkeln då? Ja som ni kan se på en del av bilderna så var dessa bassänger täckta med en lucka, ibland också en heltäckningsmatta. Min sjuka deckarhjärna kan tänka sig de drunknande som blivit kvar där nere efter någon konflikt i församlingen, kanske effektivt mördade med de elektriska doppvärmare som en del gravar var utrustade med. Den mystiska doft som sprider sig i kyrkolokalen under söndagens högmässa…hm..

Konstnären Jan Håfström har mer seriösa tankar omkring dessa bassänger. Han beskriver i en avslutande text vilken betydelse tankarna på underjorden har haft för människor ända sedan forntiden.

Som en slags nostalgisk bilaga finns i boken också ett antal målade figurer och föremål som fotografen funnit i något kapell. De är resterna av en flanellograf som någon gång gjort tjänst i någon söndagsskoleundervisning.

Om jag någon gång skall låta helkroppsdöpa mig så får det bli utomhus, typ som i filmen Oh Brother Where Art Thou?

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg