Årsbok och dagbok

Årsbok 2015/16

Riksförbundet Svensk fotografi

Sveriges fotoklubbar

ISBN 9789198149425

Phone Diary

XIV

Jerker Andersson

Jerker Anderssons förlag 2015

ISBN 9789198214314

Egentligen så är det djupt orättvist och felaktigt att jämföra dessa två böcker. Den första är en katalog över den samlade fotoklubbrörelsens bästa bilder,. Den andra är en slags dagbok sammanställd och producerad av en enskild fotograf.

Ändå finns vissa likheter. Det är intressant att se hur vi fotografer envetet och ihärdigt försöker läsa av och forma det där irriterande flödet som passerar våra ögon och som vi kallar verkligheten. Hur vi ger oss tusan på att skapa något som någon annan kan stanna till inför och intresserat betrakta.

Och hur vissa typer av bilder återkommer hela tiden. Man ser ett ansikte i något slumpvis sammanfogat. Eller ett mönster som repeteras. Bildskapandet kan ibland ställa sig i vägen för själva berättelsen, det vi egentligen vill nå ut med.

I årsboken presenteras 108 fotografer med en bild var. Många är duktiga och den där duktigheten blir ibland till en nackdel. Efter bara några sidor längtar man efter ett sammanhang. Redaktörerna har skickligt redigerat boken med bilder som i färg eller form griper i varann, men det räcker ändå inte till. Problemet kanske egentligen inte ligger hos denna publikation utan mer i dagens bildflöde. Några vetenskapliga bedömare hävdar att vi exponeras för mellan 3-20 000 bilder per dag. ( Det laddas upp 200000 bilder varje minut bara på facebook).

Antagligen så har många av fotograferna fler bilder som anknyter till de de visar. Bilder som skulle kunna ingå i ett större arbete. Man skulle vilja se större presentationer av färre fotografer.

Jeker Andersson ger varje år ut en dagbok med bilder tagna med mobilen ( därav bokens format som lär ha samma proportioner som en i-phone 4 )

Anderssons bilder är också tagna som på måfå. En kamel vid en parkeringsautomat, en askopp, en oljefläck på gatan. Men när man bläddrat några gånger i den så växer där fram en berättelse, svårtolkad, men ändå en slags historia. Redan omslaget antyder en muntrare ton än förra årets dagbok. En solreflex mot en sliten betongvägg, det finns något slags hopp.

Mycket är lappat och lagat, annat är tillplattat och förbrukat men på slutbilderna kan man ana en önskan om tvåsamhet och en väg som leder vidare.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

PS. Men nog är det väl ändå lite förmätet att kalla sig Riksförbundet Svensk fotografi/The national association of swedish photography?

Jag kanske borde kalla Omfotoboken för the Swedish photography blog?