Välfärdssamhället

Sebastian Davidsson

Pi Frisk

Henrik Jansson

Natanael Johansson

Ann Jonasson

Ida Knudsen & Paulina Tarabczynska

Theo Elias Lundgren

Malin Lööf

Oskar Omne

Liselott Rydberg Sörensen

Julio C. Saint´Just

Jessica Segerberg

Anna Svanberg

Mareike Timm

Anna Tärnlund

Vilhelm Stokstad

Nordens fotoskola 2013

Anna Clarén, handledare o ansvarig utgivare

Jonas Berggren, handledare bildbehandling

Dennis Hankvist, grafisk formgivning

Hur passar vi in i det svenska välfärdssamhället? Finns där en plats för oss alla? Hur gör vi för att förverkliga oss själva i det som kallas välfärden. 16 fotografer på Nordens fotoskola har borrat sig in i de frågeställningarna. Dels i bokform men också i form av en utställning på Galleri Kontrast i Stockholm som pågår till den 9 juni. Skynda, skynda! Och jämför hur stor skillnaden blir när bilderna presenteras på vägg och i en trycksak.

Uppgiften i detta examensarbete har varit att utifrån en tidningsartikel göra en bildjournalistisk berättelse. Ibland är artikeln direkt knuten till bildberättelsen. Oftare fungerar den som en slags faktaruta för att vi som läsare skall hitta in bland bilderna.

En del har gjort en inre resa, för andra har utmaningen varit att resa ut i världen. Först får jag svårt att få ihop Mareike Timms berättelse om Arktis med den svenska välfärden. Men ganska snart inser jag att när det gäller miljön så finns inga gränser. Den eventuella oljeutvinning som kommer att ske där och de katastrofer som kan ske, kommer naturligtvis att bli kännbara för oss här också.

Natanael Johansson har följt sin morfar som är missionär i Afrika. Ett bildreportage som sitter som en smäck. Om det inte redan blivit publicerat i tidningen Dagen eller Kyrkans tidning så borde det snarast uppmärksammas där. På blogsidan Välfärdssamhället.se finns också en nära 7 minuter lång film om Johanssons morfar. Ett bra exempel på hur man kan blanda stillbild, film och ljud till en fin berättelse.

Theo Elias Lundgrens suggestiva bilder beskriver ett tillstånd av ensamhet. Han ställer frågan om individualismen skapar ett utanförskap.

En av de bilder man blir mest glad över är ändå den där killen Stefan som sitter i sin fåtölj och håller upp en bild på sin fru med barn som han väntar hem från andra sidan jordklotet. Den enda familj han har för ögonblicket är katten som stryker runt benen. Den bilden ingår i ett reportage om olika sorters familjebildningar.

Det är sexton helt olika utsnitt ur verkligheten och också sexton helt olika sätt att berätta en historia. Sen kan man se att det hos en del av fotograferna finns ledstjärnor som kanske heter Anders, Pieter eller Anna. Men det är ju så det skall var när man går på en utbildning. Man måste testa förebilderna för att kunna gå vidare.

Jag såg händelsevis två fotografiska examensutställningar på samma vecka. Akademin Valand (f.d. Fotohögskolan) och Nordens fotoskola. Utan att göra några andra jämförelser måste jag ändå säga att det verkar vara betydligt roligare att gå på Nordens Fotoskola. Men det är ju jag då.(Som kanske har helt fel)

Tommy Arvidson , fotograf och skribent i Göteborg.