Om fotoboken | Sketch of Paris
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
1373
post-template-default,single,single-post,postid-1373,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Sketch of Paris

SketchofParis_omslag

J H Engström

Max Ström 2013

ISBN9789171262738

Jag har aldrig förstått romantiken och lockelsen med att hänga på barer. Tycker mest att det är stökigt och och att det är svårt att höra vad folk säger.

För Engström är barlivet ett sätt att leva, ett sätt att kommunicera, ett sätt att umgås med vänner.

Han poängterar detta med stor tydlighet i denna bok. Och han gör det med en sådan övertygelse och en sådan inlevelse att man kan inte låta bli att tycka om det. Det finns en ärlighet i hans fotografi, och för all del en viss självupptagenhet också.

Här finns exteriörer och interiörer som är lite hjärtskärande i sin melankoli och övergivenhetskänsla. Och en viss Parisromantik, men av den äkta sorten. Här finns bilder från gatan som har William Kleins burdusa buffliga direkthet. Ibland fångar han den eviga jakten på kärlek. Hans observationer av stadens slitna tecken är exakt och träffande. Vittrande murar, gamla stolar, vissnande blombuketter och hotellrummens spruckna speglar.

Som titeln antyder så är det skisser av den stora staden. Bilderna är tagna under en tjugoårs period. Engström blandar svartvitt och färg, polaroider och grovkornig småbildsfilm. Han har det precisa fotografiska ögat men slänger sig frejdigt mellan olika tekniker.

Jag förstår iden, ett flöde av bilder där helheten skapar en stämning. En evig vandring mellan sjaskiga hotellrum och det lockande ljuset från Paris krogar. Men ibland inte bryr jag mig egentligen inte om vilka alla gubbarna på bilderna är. Men lite undrar jag, är det där Cristian Caujolle den kände fotoskribenten, som ung? Och är inte det där någon av JHs tjejer? Och wow… vilka polare han har.

jhomfoo

Men egentligen så vill jag inte köpa den där mytbildningen omkring JH. Kan inte låta bli att tänka, vilken oerhört stark bok detta hade varit om han hade gallrat lite bland alla minnesbilder, inte minst bland självporträtten. Engström har ett sådant djup och en sådan intuitiv uppriktighet i sin fotografi att han inte alls behöver inte ägna sig åt att bygga upp någon slags saga omkring sig. Jag tycker fortfarande att Engströms bästa bok är CDG / JHE. Boken där han gett sig själv uppdraget att gestalta stämningen på den stora Parisflygplatsen Carles De Gaulle.

Men det är också en fin bok. I ett enkelt utförande, flexiband med kassett, som det heter det på förlagsspråk. Den är tänkt att läsas mycket, tills den långsamt faller sönder. Jag kan se den ligga kvarglömd, hundörad, på något loppigt hotell i Belleville.

jh-omfot

Och det perfekta soundtracket till den här boken är naturligtvis Gun Clubs låtar Mother of Earth eller Walking with the beast. Melankoliska sånger som säkert även har spelats på Parisiska barer.

 

OBS. På galleri Kontrast i Stockholm kan du se utställningen med samma namn fram till den 29.9.