She dances on Jackson

Vanessa Winship
24 cm x 27 cm
144 sidor
64 tritone plates
ISBN: 978-1-90794-636-3

För det mesta tycker jag att det är intressant när man vrider och vänder på fotografiets väsen, dekonstruerar, analyserar….

Man klipper och klistrar (att photoshoppa anses lite osexigt ), målar över, gör oskarpa bilder eller bilder med med en tonskala som hade dom legat ute i skogen ett par år. Man samplar från internet, eller ristar på polaroider.

Oftast är det som görs bra, fyndigt, analytiskt. Men ibland blir jag bara så trött på alla dom där maneren. Krångla-gärna-till-det- attityden. Hur trötta kommer vi att vara på bilder från googlemaps street view om några år? Även om dom är skojiga och ordnade i fyndiga sammanställningar.

Om man övermannas av sådana känslor kan den den här boken vara ett slags reningsbad.

Vanessa Winship gör vad fotografer alltid gjort. Hon väljer ut en plats som hon tycker är intressant. I detta fall USA. Hon åker dit med sin kamera,sin stora kamera. Hon fotograferar människor, hus och träd. Hon gör bra bilder.

Tack vare ett stipendium från The Henri Cartier-Bresson Foundation kunde hon resa runt under ett års tid. Bilderna är tagna i 18 av USAs 50 delstater.

När hon porträtterar människor så är det för att hon söker mänsklig kontakt. I bokens kolofon tackar hon alla hon mött på ett väldigt ödmjukt sätt. Så här säger hon; Thank you for sharing those moments of straigthforward human contact. Winship har en förmåga att få människor att stanna upp och reflektera, att på något sätt vara stilla i sig själva. Det visade hon redan i sin förra bok Sweet nothings. Dom bilderna på anatoliska skolflickor har rent August Sanderska kvalitéer. Här går hon ett steg längre. Det finns små budskap i porträtten. En hand som knyts, ett nyp i örat, ett grepp om en tröja.

Landskapsbilderna visar ett land lite grand på dekis, lite stillastående. Emergencytelefonen står långt inne i ett snår. Butiken Glitter & Glamour har inte många kunder. Inte ens på Dearborn Street, mitt i Chicago, händer det något.

Bokens titel She danses on Jackson kommer från en liten berättelse som avslutar boken. Den handlar om ett av de där ögonblicken som alla fotografer varit med om. Winship ser en en bild, en historia, men hon vill inte störa skeendet. Händelsen förblir ofotograferad och finns som en minnesbild. Det handlar om en flicka som dansar en kort stund, till några gatumusikers musik på Jacksons tunnelbanestation i Chicago

Vill man riktigt komma i stämning när man läser denna bok så finns det ett perfekt soundtrack, en skakig film på 40 minuter som skildrar en tunnelbaneresa från Cumberland till Jackson på Blå linjen i Chicago. När filmaren stiger av tåget så kan man höra musiken från ett gäng gatumusikanter.

Det skulle förvåna mig mycket om inte denna bok kommer att förekomma på många listor av typ Best photobook 2013.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.