Om fotoboken | Hidden mother
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
1811
post-template-default,single,single-post,postid-1811,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Hidden mother

hidden_mother_01

Linda Fregni Nagler

Co-published with the Nouveau Musée National de Monaco

Texts by Massimiliano Gioni, Geoffrey Batchen and a conversation between Francesco Zanot and Linda Fregni Nagler

432 sidor

Mack  November 2013

ISBN 978-1-907946-53-0

Som nybliven mamma har jag fått erfara ofantligt mycket bebislycka men också mycket frustration. Få är de stunder då man får tid att läsa en bok, skriva en spalt eller bara slappna av. Jag vet att jag inte är ensam om ångesten inför allt man förväntas hinna med som småbarnsförälder, många upplever en stor press barnets första levnadsår. Som mor uppmuntras man nu dessutom helamma de sex första månaderna, samtidigt som man gärna får börja yrkesarbeta så smått. Allt ska hinnas med. Men denna ekvation är svår att få ihop.

Med så färska erfarenheter av föräldralivets första slit och glädjeämnen i bagaget, är det kanske inte så konstigt att jag fastnar för Linda Fregni Naglers ”The Hidden Mother”. Fregni Nagler har samlat ett omfattande arkiv med tusen svartvita bilder, alla föreställande små barn. De tidigaste fotografierna är daguerreotyper från det nordamerikanska 1800-talets mitt. Barnen är bildernas blickfång, i bakgrunden tornar mänskliga konturer dolda i tygsjok. Likt viktorianska gastar sitter mammorna som praktiska stöd för att hålla uppe och hindra de sprattlande småttingarna från att försvinna ur bild. I andra foton har kvinnornas ansikten skrapats bort brutalt i efterhand. Att mödrarnas medverkan var så nödvändig, trots att man så väl ville dölja den, beror bland annat på de långa exponeringstiderna som var brukliga vid denna tid och dessa krävde givetvis ett koncentrerat stillasittande – något som inte alltid var och är så lätt för ungar att åstadkomma på egen hand.

hidden_mother_09

Bilderna är stundtals obehagliga. Vissa barn ser ut att ha importerats från någon exorsistfilm och de mörka skuggfigurerna i bakgrunden gör inte situationen bättre. På något sätt fungerar fotografierna också som perfekta sinnebilder av hur föräldrarollen kan inverka: att man i detta skede bör kliva åt sidan och skjuta sitt liv i bakgrunden till förmån för någon annan. En sorts död, men en vacker sådan. I denna föreställning passar även det fotografiska mediet in och dess konserverande strävan som i sluttampen endast tycks konstatera dödens ofrånkomliga faktum. Kanske är det någonstans här – i mötet med den egna förgängligheten – som ångesten inför ansvarets allvar skrider in och sopar mattan med de lättjefulla och bekymmersfria vanor man hade innan barnet kom till världen. Ur fotografierna gror likaså hågkomsten av alla dessa kvinnor som har setts offra sin frihet och kreativitet för att rå om hem och familj. Men bilderna påminner oss också om den milda ömhet bara ett barn kan väcka. Allt är med andra ord väldigt dubbelt.

Fregni Naglers omfattande projekt började när hon snubblade över en bild på eBay. Hon föll för objektets titel: ”Funny baby with hidden mother”, och´den ironiska paradoxen i formuleringen av det som var avsett att förbli dolt. Därefter har samlandet fortsatt och ett mönster har tecknats. Liksom internet idag fungerar som ett sammanbindande och komprimerande system för trender och tendenser, kan man genom Fregni Naglers ledning se punkter av samma släkte glimta till på kartans skilda hörn redan vid denna tid. Den repetitiva tråden i bilderna, men också de små avvikelserna, gör ”The Hidden Mother” till en komplex och väl sammansatt historia. Ömsom sorglig, ömsom rolig, är den ett avslöjande tidsdokument över en svunnen tid och dess normativa familjeförhållanden och praktiska bryderier. Och trots att bilderna tillhör det förgångna, känns de på något sätt ändå märkvärdigt aktuella och relevanta. Det är som att vi alla kan känna trycket av dessa ”osynliga” mödrars svettiga och förmanande fingrar runt våra nackar och ryggar. Ett tryck som vi i vissa fall också fortsätter att förvalta.

 

Sara Arvidsson, konstskribent och gallerist, Göteborg