Across the bridge/ Radius 500 metres.

 

 

 

Across the bridge

Simon Johansson

Journal 2016

ISBN 9789187939167

Jag vet inte, börjar väl bli gammal, men jag kan bli så där varm om hjärtat när jag får se en riktigt bra berättelse där alla bilder får en att bara sitta och glo. Det här är bilder som har det avgörande ögonblickets magi, men utan att göra något väsen av just detta faktum.

Det här fotografi som berör mig, sen må vildsinta experimentalister härja om den Andre, klippa, klistra och göra eleganta piruetter, och grubbla över vad fotografi egentligen är. ( många gör träffsäkra iakttagelser och ger aha upplevelser, det skall erkännas). (Och ARKIV, jag tittar åt ett annat håll när jag ser den beteckningen.)

Men när den svartvita stillbilden används för att berätta en historia som man känner är äkta och som upphovsmannen brinner för, då måste man bara sätta sig ner och småleende ta emot.

 

 

Simon Johansson har varit halvtidsboende på Öland i många år. Någonstans i trakterna av Dyestad och Sättra. Två små orter på östra sidan som till och med Google maps måste klia sig i huvudet innan den finner.

Här logdansas det och här får man den där känslan av att man kan släppa ut ungarna på morgonen, och så kommer dom hem när dom blir hungriga. Även om storstadspulsen tränger på med lite LIVE STRIPTEASE. Men intresset från ortsborna verkar minimalt.

 

 

 

Johansson har porträtterat gamla och unga. Det finns kärlek och energi i bilderna, och utan att fotografen och den avporträtterade har gjort sig till.

I berättelsen finns fotografens självupplevda kärlekshaveri insprängt. Dels som en notis i en för övrigt strålande inledningstext ( Varför skriver inte fler fotografer själva i sina böcker?), dels i ett antal bilder på den kvinna han förlorat ( om jag nu tolkar det hela rätt). Just den sidoberättelsen gör mig lite generad, som om jag tittat i en privat dagbok.

Radius 500 metres

Terje Abusdal

Journal 2015

ISBN 9789187939129

Bokens författares farfar var under 1970 och 80 talet bensinstationsföreståndare i ett litet samhälle ungefär 30 mil sydväst om Oslo. Här i Evjemoen, medverkade han regelbundet som skribent och fotograf i lokaltidningen. Hans sätt att fotografera beskrivs som ” stå där och håll den”. Det är nyskjutna rävar, krockad bilar, gubbar med blomsterkvastar, älgar som slaktas, solrosor som växt sig höga och lusekoftor och lusekoftor i rad.

Bilderna visar att den gamla regeln gäller, den som säger att om man bara låter bilderna ligga tillräckligt länge så blir dom intressanta. Vi får en nostalgisk tillbakablick på ett Norge före oljeinkomster och invandring. Jo, där sitter visst en lite mörkhyad kille på en bild, det är nog en turist.

Själv uppvuxen i Tierp känner jag naturligtvis igen mig. När det berättas om farfadern som glatt körde bil utan körkort innanför kommungränsen ” eftersom han och länsman hade varit motståndsmän under kriget”. Då minns jag Anna Q i Tierp som vid högertrafikomläggningen sade; Det lilla jag kör, kan jag gott fortsätta köra på vänster sida.

Det kanske inte var bättre förr men det var ibland lite enklare.

Det här är väl inte en bok för den estetiskt finsmakaren, bilderna är kanske inte vad man skulle kalla vältagna. Men dom vinner på nostalgifaktorn. Dessutom är boken fint formgiven. Den ger en sådan där vill-ha-känsla, utan att man vet riktigt varför.

Tommy Arvidson