Rewind the Photographs.
Nina Korhonen. Eget förlag. 2009.
ISBN 9789163333934.
Detta är den tredje delen i en trilogi som inleddes med boken Minne. Muisto, Memory, 1997, och fortsatte med Anna, Amerikan mummu, 2004. De böckerna handlar om barndomens somrar i Finland samt om Korhonens mormor som utvandrade till Amerika. I denna tredje del är det Nina Korhonen själv som är i centrum. Hon porträtterar sig själv och sina käraste, mannen Tore, brodern Mikko, mamman och pappan och andra släktingar.
Den här boken, tänker jag mig, har kommit till för att betvinga faror och demoner. Mamman på sjuksängen, maken Tore med strålbehandlingsmarkeringar över kroppen och mormor med de typiska sjukvårdsplastbanden runt armen. Men den är också en minnesbok över de lyckliga stunder som har varit, resor, semestrar.
Korhonen återupptäcker det banala familjefotots styrka och dess förmåga att berätta saker som vi inte riktigt kan sätta ord på. Det som vid en hastig titt verkar vara ett familjealbum växer vid en närmare läsning till en familjekrönika där dolda sammanhang ligger och lurar, outtalade känslor väcks. Där omsorgen om familjen hotar att förgöra en själv samtidigt som det är en källa till djup lycka och glädje. Naturen är ständigt närvarande som en plats för eftertanke och betraktande.
Över bilderna svävar någon slags oro. vaksamhet och omsorgstagande. Nina Korhonen är sin egen och familjens uttolkare och skildrare.
Detta är en typ av personlig fotografi som lever i något slags gränsland mellan det allmängiltiga och det högst privata. Porträttet på fadern med bister min är magnifikt i sin enkelhet. Likaså bilden på Vidar Sandahl med ett nyligen skjutet rådjur på axeln. Självporträttet från Galicien med det storslagna tidvattenlandskapet och en liten knappt centimeterhög Nina Korhonen blir i sammanhanget hjärtskärande. Det här är en bok man skall läsa sakta och eftertänksamt och återvända till.
I ett citat har fotografen och psykologen Kent Klich ringat in bokens tema
” Det finns inget som är viktigare, mer inflytelserikt, eller potentiellt mer destruktivt för någon människa än familjen.” Citatet utgör tillsammans med en längre text av Marie Lundquist ett slags nyckel till läsningen av bilderna.
( Tidigare publicerad på Dagensbok.com)
Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.