From back home

Anders Petersen, J H Engström. Max Ström 2009.

ISBN 9789171261649

 

Det gäller att tillåta sig att bli förvånad. Alltid förvånad och nyfiken, som ett barn. Att med kameran se det märkliga i vardagen, upptäcka, det tillsynes oväsentliga.

Men låt mig först beskriva vad boken handlar om. Två av våra internationellt mest uppmärksammade fotografer har återvänt till sin barndoms hembygd, Värmland. Under några år har de arbetat med att skildra människorna och landskapet. Och sig själva naturligtvis. Resultatet har inte bara blivit en bok utan också en utställning på Värmlands museum. De bägge fotograferna har varsin del av boken.

Petersen, den äldre av de två, debuterade med en bok om Gröna lund 1973, Och visst finns det här bilder med samma lekfullhet och humor som i debutboken. Men här finns också en mer ödesmättad ton, De där tomma platserna. Någon fått hem en vedhög som nog räcker hela vintern. Bonden har glömt att täcka över halmbalarna ordentligt. Grabbarna som byggt skateboardramper har gått hem, när isen börjat lägga sig i asfaltens pölar. Ett nytt inslag i hans fotografi har blivit djurbilderna, säregna hästporträtt, hundar, katter eller det avstyckade älghuvudet

Men mest handlar det om människors känslor; åtrå, ruelse, melankoli och tokglädje. Dansbanorna som plats för förväntan, utlevelse eller förtvivlan. Familjefesterna och livet kring campingen och badplatserna. Petersen klafsar omkring i de värmländska skogarna och stugorna med en slags tillbakalutad självklarhet som skiljer sig från hans tidigare böcker, French kiss, och Sete # 8. Där fanns mer svärta och svårmod. Här är han hemma.

Engströms stil är mera spretig, sökande, kanske lite blygare. En serie grovkorniga svartvita flygfotografier får mig att tänka på ryska spionsatelliter och övervakning. Eller kanske är det någon slags gud som kikar ner på människans tafatta försök att organisera tillvaron i form av köpcenter och fotbollsplaner.

En serie bilder visar det helt folktomma lilla anonyma samhället. Färgerna är så urblekta att man kan tro att bilderna legat ute i solen i flera år. Det är den där bakfyllekänslan man kan ha i ett litet brukssamhälle tidigt en söndagsmorgon.  I en bildsvit blir han nära och intim med de danspar som han och hans kamera slingrar sig runt. Mest förtjust blir jag i dessa fantastiska landskap i skitiga färger, nedtonade och just så som det är i Sverige, i Värmland när det bottenlösa svårmodet griper tag.

Jag kan inte låta bli att göra jämförelser. Petersen har fotograferat ett avslaget ensamt träd i skogen. Antagligen är det blixten som har kapat trädet i en elegant vinkel. Engström har en liknande bild men här har ett buskröjningsaggregat fullständigt flisat till två träd. Man kan bli amatörpsykolog för mindre. I bägge fotografernas arbeten skymtar det där speciella nordiska svårmodet och naturmystiken som man också finner i Agneta Ekmans bok ”Tall-Maja” eller Gerry Johanssons skogsbilder.

Detta är inte bara en skildring av stämningar och människor och landskapet i Värmland. Det är en bild av hela det Landsbygdsverige som de allra flesta här i landet bara har ett par generationer bakom sig. Och framför allt så är det naturligtvis en slags självbiografi i bild som de bägge fotograferna har gjort. Deras sätt att minnas gänget vid korvkiosken, mopparna, supandet på parkeringsplatsen utanför dansbanan, familjemiddagarna, alla kvinnor som man ville ha. ( Tidigare publicerad på dagensbok.com)

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Malmö.