Vad ser vi i andras ansikten?

Vi människor älskar att titta på andra människor. Jag skrev nyligen artikel till en fototidning och citerade några fotografer. När jag skickat in min text fick jag genast en förfrågan från redaktören om porträtt på de citerade. Och så är det hela tiden; vi vill se vem det är som tycker eller berättar något. En slags reminiscens från en tid då vi bara hade ett sätt att kommunicera; ansikte mot ansikte. Och i takt med teknikens utveckling och ett mer och mer komplext samhälle har den dragningskraften bara blivit större.

Når fotografikonsten uppfanns ökade intresset för ansiktet. Plötsligt var en exakt avbild nästan var mans egendom. Redan tidigt experimenterade man med konstlade och tillgjorda uttryck. Idag , med alla frejdiga selfies och oerhört påkostade och omformande porträtt finns det en motreaktion. Ett intresse för den okonstlade och omedvetna porträttbilden. Fängelseporträtt, bilder ur familjealbum och bilder från övervakningskameror intresserar oss.

Men som vanligt så existerar flera tendenser samtidigt. En del försöker tolka själen i en odramatisk nära porträttbild, andra nästan tar livet av sina objekt i försök att skapa en dramatisk bild. Visste ni förresten att hoppbilder var populärt redan på femtiotalet. Då gav Philippe Halsman ut sin Jump book där han porträtterade hoppande kändisar som Hertigparet av Windsor, Brigitte Bardot, John Steinbeck, Salvador Dali och många andra.

Fotografen förklarade sin ovanliga porträttfotometod i en eftertext: When you ask a person to jump,his attention is mostly directed toward the act of jumping, and the mask falls, so that the real person appears.

Det finns en rik flora av porträttfotoböcker. Här är några aktuella…

We Have a Dream, om mod, medmänsklighet och människans rättigheter

Foto: Albert Wiking

Intervjuer: Oscar Edlund

Texter Daniel Ryden

Max Ström 2016

ISBN 9789171263667

Någon är en hejare på att hugga ved, en annan blev skjuten i huvudet, överlevde och fick så småningom Nobels Fredspris. En författare skrev om Camorran och kan inte gå ut utan livvakt, en ung tjej blev mobbad i skolan och fick nog.

Hur kan man göra en bok om dessa till synes oförenliga personliga berättelser?

Jo, det går utmärkt. Boken handlar om 114 personer, världen över som vet vad dom vill och som har gett sig tusan på att stå upp för sina ideal, för som Astrid Lindgren skriver; “Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Under tio års tid har fotografen Wiking och journalisten Edlund åkt runt och gjort intervjuer med personer som bestämt sig för att skapa förändring. Ibland i det lilla, ibland i aktioner som har blivit omtalade världen över.

Wikings porträtt är ofta dagstidningsjournalistiska. De har den där twisten så att vi förstår vem personen är bara genom att kasta en blick på bilden. Ett attribut som i bildens ytterkant leder oss rätt.

Sällan får vi se ett leende. Men är man t.ex specialist på rehabilitering av tortyroffer eller kvinnorättsaktivist finns det inte så mycket att ens småle åt.

Hela boken är gjord i svartvitt i ett fint något bruntonat tryck.

Författarnas vision är att inspirera och omsätta vilja, hopp och drömmar till handling. Själv kan jag nog känna mig en liten aning matt av att umgås med dessa 114 duktiga människorna. (kanske har med åldern att göra, och apropå ålder, i slutet av boken finns ett diskussionsunderlag, och dom bibliotek som INTE köper in den här boken sätter jag en snigel på ögat på!)

Claudius umbran (romerska porträtt)

Foto: Martin Skoog

Text : Joanna Persman

Under förlag

ISBN 9789186823061

Skoog porträtterar kända och okända människor från första till fjärde århundradet efter Kristus.

Han går nära, ibland låter han ett par läppar uppta hela bildytan, ibland får vi bara se ett hårsvall.

Ansikten skulpteras fram genom ett skickligt placerat motljus. Ibland vänds ansikten till negativ, eller tonar ut i vitt.

Det han fotograferat är gipsstatyerna i Ny Carlsbergs Glyptotek och Afstøpningssamlingen i Köpenhamn.

Det är en vacker bok med en generös utfallande layout.

Jag kom ensam, om flykt i barn-och ungdomen

Kenny Bengtsson

Monument 2016

ISBN 9789163905506

Hur formas man av att vara på flykt och dessutom vara utan sin familj? Här får vi möta femtio personer som kommit till Sverige i jakt på en trygg plats att existera på. Några har bott här länge, andra är nyligen ankomna och sitter otåligt och väntar på besked om de skall kunna få starta upp ett nytt liv eller om de skall kastas tillbaks till den otrygghet de flytt från. I kortare intervjuer får vi insikt i de starka känslor ett liv i flykt ger upphov till. Känslor som ibland blir livslånga.

Bengtsson har porträtterat alla personerna i ett mjukt kvällsljus. Det är allvarliga bilder med en stark närvarokänsla. Han har valt att bara redovisa personen med en anonym vägg bakom. Det vilar en slags värdighet över den här boken, något som accentueras av det diskreta grå omslaget.

Bengtsson har skrivit ett efterord där han berättar om svårigheterna att närma sig människor i en utsatt situation, en slags arbetsdagbok.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg

Paris i november del 2

Off print är den stora mässan för foto och konstböcker. Efter att ha vandrat runt bland de mer än hundra utställarna inser jag att man måste välja. Här finns mycket intressant men också en hel del som gör att jag kommer att tänka på den där recensenten som en gång i sin text räknade ut hur mycket skog man skulle sparat om man låtit bli att trycka just den boken.

Men att få se böckerna från Morel Books, GOST books, Here Press med flera är en upplevelse. Att se bilder på nätet kan aldrig mäta sig mot den äkta varan. En portugisisk förläggare sade,- Detta är Europas, ja kanske världens, största fotoboksmässa och det är bara här du kan ta del av ett så här stort utbud av böcker.

Man kan naturligtvis göra böcker om allt. Defective carrots av Tim Smyth är utgiven på det lilla enmansföretaget Bemojake är en fin liten bok om de grönsaker som inte lyckats så bra här i livet.

För oss nordbor är naturligtvis boken Folklig idrott av intresse. Den grundar sig på material som en Finsk etnolog , Maximilian Stjejskal, samlade in i slutet av 1920-talet. Han reste runt i svenskbygderna i Finland och samlade in exempel på de folkliga idrottsutövning som man kunde finna på landsbygden. Armbrytning eller Sitta på en planka och slå på varandra med kuddar, är några exempel. Boken är utgiven på det franska förlaget Edition Patric Frey tack vare Stejkals barnbarn Marie.Isabel Vogel och hennes make. Alain Rappaport.

Så här ser det ut på konsthögskolan i Paris en helg i november.

Tommy Arvidson

Ryska fotoböcker

Två nya fotoböcker. Nu har ni också chansen att möta de två fotograferna på Landskrona fotofestival den 19-20-21 augusti.

Dimitry

Julia Borissova

Egen publicering 2016

Borissova har gjort en bok som handlar om myter. I bilder från en liten sömnig rysk stad klipper hon i en grov collagestil in bilder från kyrkor och kloster.

Titeln Dimitry anspelar på en händelse på 1500-talet under Ivan den förskräckliges regim i Ryssland. Hans son dog av ett knivhugg. Olycka säger somliga, mord säger andra. Saken blev aldrig utredd och är fortfarande föremål för mytbildning i Ryssland.

Och kanske går vi just nu mot en tid då myter och rena lögner sprids som aldrig förr. I offentligheten sprids massor av felaktiga påståenden utan att bli emotsagda.

Bokens bilder beskriver ett samhälle i upplösning. En stor sten spärrar plötsligt av huvudgatan, en person springer genom en bild men är samtidigt ett urklipp ur en kyrkomålning, som i en dröm.

Själva boken är ett konstverk, handbunden i 100 ex. med ett djupt sår, skuret i omslaget. En mycket vacker bok.

Waiting

Jana Romanova

Egen utgivning 2015

ISBN 9785990659216

Ibland blir man rent lycklig över vilka knasiga idéer en del fotografer kommer på. Jana Romanova har dessutom genomfört sin något udda idé.

Hon bestämde sig för att fotografera par som väntade barn. Inget konstigt med det, men hon kontaktade varje par och bad att få sova över hos dem. Tidigt på morgonen klev hon upp på en trappstege vid deras bädd och fotograferade de sovande paren. Det blev till slut 40 bilder. Och 40 par. En bild för varje graviditetsvecka. Om man tittar noga kan man se att de olika kvinnorna är i olika stadier i sin graviditet. Ibland hajar man till när man märker att mannens mage är lika stor som kvinnans. Solidaritetsgraviditet?

Boken ger en realistisk och lite humoristisk bild av det ryska samhället. Trångbott men ganska mysigt. Dessutom är det fint att se hur människor visar ömhet mot varandra, även i sömnen.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Taking Off. Henry My Neighbor

Mariken Wessels

Art Paper Editions 2015

ISBN 9789490800345

Detta är nog en av de märkligaste fotoböcker jag sett. Den är plågsam att läsa, därför att man man får följa en verklighet som är väldigt privat. Den handlar om en slags kärlek som tar sig väldigt underliga uttryck och om skam och besatthet.

Mariken Wessels berättar om mannen som blev helt uppfylld av önskan att fotografera sin fru. Under fyra års tid tog Henry nakenbilder på sin Marta. Hon lät det något motvilligt ske. När hon till slut upptäckte makens hemliga rum med väggarna tapetserade av fotografier, förstörde hon delar av samlingen och flyttade ifrån maken. Henry började nu göra collage av bilderna och skapade bisarra bilder av olika kroppsdelar. När han börjar omvandla sina kollage till lerskulpturer och flyttar ut i skogen låter Wessels historien avslutas i ett frågetecken.Vi får veta att Henry försvann i skogen…

Wessels fann bilderna av en slump. Några grannar till Henry och Marta hade tagit hand om en del av de över 5000 bilder som blivit kvarlämnade i det övergivna huset. Wessels , som har en bakgrund inom teatern, fann här en historia som passade in i berättelser hon tidigare hade publicerat med hjälp av upphittade bilder.

Boken innehåller nog något tusental av bilderna på Marta, Stående, sittande, i helfigur och halvfigur (ibland bara brösten)nästan alltid naken. Henry förde noggranna journaler över vilka bilder som blev bra; good, xxx, ok,to good, color good.

Hennes sätt att arbeta påminner egentligen om det som kända bildjournalister brukar hävda är vad som skapar en fängslande bild; Det är inte vad som finns i bilden utan det som finns utanför som är det intressanta.

I intervjuer vill inte Mariken Wessels ge oss mer detaljer om historien bakom den märkliga samlingen. Och det gör kanske berättelsen än mer intresseväckande.

Bilderna är tagna under mitten av 1980-talet, det är ungerfär trettio år sedan. Det är faktiskt möjligt att de bägge huvudpersonerna fortfarande är i livet. Vad tycker Marta om att bli exponerad naken i bokform och på utställningar världen över?

Men kanske är det här med personlig integritet något som kommer att vara helt bortglömt inom en generation? Kommer vi i en nära framtid att vara helt uppfyllda av tanken på att få uppmärksamhet, på vilket sätt som helst?

Boken har fått åtskilliga utmärkelser som bästa fotobok 2015 och förra veckan fick den pris i Arles. The Authors Book Award, det kanske mest prestigefyllda av de många bokpris som delas ut vid den stora fotofestivalen i Sydfranrike.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Läs intervju med Mariken Wessels här

10° och Eget snus

I den utmärkta lilla boken om svenska fotoböcker, Foto i bok, försöker Gösta Flemming definiera vad en fotobok egentligen är. Han gör en distinktion mellan fotoböcker och fotoillustrerade böcker och avslutar redogörelsen med; Och så finns förstås alltid undantagen- hybriderna- som bekräftar regeln.

Nyligen har två böcker publicerats som passar utmärkt in på termen hybrid.( blandform, bastard, korsning, blandning)

10° C

Recept från Forsmarks skärgård

Carl Johan Erikson

Karin Willén

Jon Brunberg förlag 2016

ISBN 9789163700316

Vid ett ytligt betraktande är detta en av de många kokböcker som ges ut i Sverige (en om dagen, 365 per år). Men det är något hotande med titeln, 10° C. Vi har vant oss vid att sådana där temperaturangivelser ofta handlar om miljöhot. Här är hotet något diffust. Vattnet blir varmare vid kärnbränsleanläggningars kylvattenutlopp. Fiskarna i området växer sig större och deras inre organ hinner inte riktigt med. Det mumlas om genetiska mutationer. Men vi vet inte… Fisken smakar bra och är i vart fall inte radioaktiv. Och äta bör man…

Carl Johan Erikson genomför en dykritual vid Oskarshamns kärnkraftverk. Han konstaterar att trots att dagen är relativ kylig upplevs kylvattnet som varmt och skönt. En gång i timmen låter han sig nedsänkas i det varma vattnet ända tills vakterna på verket börjar undra vad som pågår.

Jag kommer säkert att tillaga något efter bokens recept och samtalsämnet vid måltiden är givet; Vad håller vi människor på med? Kommer naturen att slå tillbaks?

Eget snus.

Tobaksodling och snusrecept för husbehov.

Per Englund

Bokförlaget Arena 2015

ISBN 9789178434749

Nej, man kommer troligen inte att göra sitt eget snus efter att ha läst den här boken!

Men det finns en optimism och en frenesi i texten som gör att man inte vill lägga den ifrån sig och gärna läser den från pärm till pärm. Englunds berättelse innehåller både besvikelser och framgångar, och till slut står han där med 600 dosor snus. Och på vägen har vi fått oss en rejäl dos kulturhistoria, odlingsteknik och en lektion i skaparglädje.

För jag skulle vilja säga att gro, plantera, plocka, mala och bereda snus, verkar vara en procedur där man vill göra en varningstext; Produktion av denna produkt kan allvarligt skada dina relationer till grannar vänner och närstående.

Men Englund verkar vara omgiven av en förstående skara människor. (man hoppas för deras skull att de snusar). Englund torkar bladen i hemmet och på arbetsplatsen, mal snuset hemma ( använd ansiktsmask mot dammet), kokar snus i ugnen (tar mer än 36 timmar) eller i riskokare (tar ännu längre tid.

Boken avslutas med bilder tagna med en snusdosekamera (Du gör den enkelt själv med hjälp av två kassetter, en snusdosa och lite gaffatejp.)

Den här boken lär mig att allt faktiskt är möjligt, bara man vill. Den har samma obändiga energiska tilltal som en gammal norsk friluftsbok som jag har i min bokhylla, Damm & Printz, Friluftsliv sommer og vinter.

Där får bland annat man lära sig hur man bygger en steinhytte. Lätt som en plätt!

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Mer fotografi på museerna!

Fotografi är något som alltid varit centralt inom museiväsendet. Saker skall dokumenteras och beskrivas. Under 80 och 90-talen var den fotografiska dokumentära trenden stark på de kulturhistoriska museerna.

Där fanns samarbetsorgan som SAMDOK och ADOMUS. Ett stort EKODOK projekt engagerade många museer. I dag är tron på bilders styrka inom museivärlden inte lika tydlig. Men kanske är där en vändning på gång? Lyssna på den här museifotografen; http://www.fotosidan.se/cldoc/poddradio-han-fangar-nutiden-at-framtiden.htm

Jag tror att alla fotografer som arbetar med dokumentära berättelser borde ha ögon och öron öppna för vad de svenska stads, kommunala och länsmuseerna arbetar med. För möjligheter till samarbeten och gemensamma projekt. Frilansande fotografer sitter ofta på bra idéer (men har inte pengar att förverkliga dessa) och museitjänstemännen arbetar med långsiktiga forskningsprogram och har bra kontakter med stiftelser ( där kapital finns). Här kan uppstå många win-win situationer.

Här är några exempel på både sådant som tillkommit i samarbete med en institution, och ett projekt som kommit inifrån institutionen.

Utan ett du inget jag

Liv Ullman

Ingmar Bergman

Tommy Söderlund

Gotlands fornsal 2015

ISBN 9789188036902

Bilder av en kärlekshistoria, en dagbok på en dörr. I Bergmans hem på Fårö finns en dörr där han och Liv Ullman med hjälp av olika tecken, mestadels hjärtan, men också Å ( som i Ångest) försökte verbalisera sitt förhållande. Tommy Söderlund har tagit närbilder på tecknen, en del målade i rött som om upphovsmannen använt sitt eget blod. Bo Bergström bidrar med en dikt och Maaret Koskinen berättar om ett möte med Bergman, och dörren.

Tore Johnson

Nordiska museets fotografiska samlingar

Nordiska museets förlag 2015

ISBN 789171085764

Äntligen! Nordiska museet har på ett nytt sätt börjar glänta på sina fantastiska bildsamlingar. Fotografen, inte ämnet, står i centrum. Detta är en liten skrift, med tydlig inspiration från den franska PhotoPoche och flera liknande koncept.

Jag menar naturligtvis inte att man inte tidigare har uppmärksammat den potential man har i sitt stora arkiv (sex miljoner bilder). Men det verkar som om det här kan bli en liten lättillgänglig serie som på ett populärt sätt skildrar vår svenska fotohistoria. Eller snarare som lyfter fram några av våra skickliga men tyvärr lite bortglömda fotografer. En etta på bokens omslag antyder att detta blir en serie. Jag ser redan fram emot Kerstin Bernhards modebilder, Björn Myrmans bilder, Pål Nils Nilssons bilder som han gjorde till STFs årsböcker, Bernt Klyvares poetiska dokumentärbilder, och mycket annat. Kanske man kunde lyfta fram någon av museets egna skickliga fotografer. Till exempel Birgit Brånvall som ansågs vara en mästare på att fotografera textil. Kanske kunde man få se hennes bästa textilbilder, eller hennes 1980-tals dokumentation från Storuman.

I denna del ett, av förhoppningsvis många, får vi se Tore Johnsons Parisbilder. Staden som åren efter andra världskriget var en magnet förr många fotografer och författare. Här kunde man hänga på caféerna med Strömholm, Robert Frank och Henri Cartier Bresson. Johnson ägnade sig åt en slags subjektiv gatufotografi med humanistiska förtecken. I ett nära sextiotal bilder får vi uppleva en stad som både rymde tragik och romantik.

Jag tror att den här idén med att lyfta fram en liten del av en fotografs livsverk är ypperlig. hellre än att vi skall vänta ihjäl oss på den optimala retrospektiva boken.

Jonas Hedberg, intendent på museet, berättar i en inledningstext att det var fotografen Stig Hammarstedt som var den som var den som väckte idén till boken. Per Lindström, fotograf och välrenommerad fotoskribent ger en introduktion till Tore Johnsons liv och verk.

Romska Röster

Anders Ryman, foto

Domino Kai, text

Upplandsmuseet 2015

ISBN 9789186145231

Det sägs att om man lär känna en enskild människa så försvinner misstro och fördomar om den människan, även om hen har sitt ursprung eller traditioner fjärran från det som vi betraktar som normalsvenskt. Här kan man säga att Ryman och Kai gör en insats.

Eftersom jag själv har en släkthistoria som strikt härrör sig från Mälardalen i många generationer bakåt har jag sällan funderat på det där med släktidentitet. Jag har aldrig känt av utanförskapet.

De flesta av de som är intervjuade i denna bok har någon gång upplevt ett ifrågasättande. Något som stärkt deras släktsammanhållning. Ryman har väldigt skickligt fångat den här romska stoltheten. Och då inte i första hand med hjälp av yttre attribut som till exempel långa kjolar utan med blickar eller kroppshållning. Varje person framträder oftast med en bild och en textsida, något som skapat en effektiv och harmonisk bok som man gärna vill ta till sig. I ett gediget kapitel sammanfattar Domino Kai romernas historia i Sverige.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

P.S. Boken Romska Röster nominerades till Svenska Publishingpriset 2015.

Stay

Stay

Nicolas Wormull

André Frère Éditions, 2015

ISBN: 979-10-92265-34-7

Jag satt och bläddrade genom boken tillsammans med en elvaåring och frågade honom vad den handlade om. Svaret kom utan tvekan: Den handlar om att bli gammal.

Stay är uppbyggd efter ett nuförtiden ganska vanligt koncept. Inga texter som leder betraktaren in i ämnet. En blandning av svartvita och färgbilder med i konventionella termer en undermålig och amatörmässig estetik och teknik. Den mest kända utövaren att fotografera och publicera sig på detta sätt är väl JH Engström. I min värld är han originalet.

Det finns många fantastiska uppslag och bildkombinationer i boken. En stympad bläckfisk vid sidan av ett intressant mansansikte. Två svartvita kvinnoporträtt sida vid sida, är det möjligtvis samma kvinna med ett halvsekel emellan?

Jag letar hela tiden efter berättelsen och känner att jag behandlar boken på ett orättvist sätt. Måste det nödvändigtvis vara en uttalad berättelse bara för att det är foto? Hade jag tänkt på samma sätt om jag hade haft en bok med målningar framför mig?

Uppmaning till mig själv. Börja om, glöm allt och låt bilderna komma till dig.

Stay, stanna, var i nuet, carpe diem, fånga ögonblicket. Varje bild är ett ögonblick i det eviga flödet som leder in i framtiden. Varje liten förändring påverkar framtiden likt måsvingeffekten.

Det är det allt handlar om. Elvaåringen hade rätt, den handlar om att bli gammal.

Anders Alm

En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram. Preus museums samling.

Forlaget Press 2015

ISBN 978-82-7547-771-0

När jag får den norska En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram. Preus museums samling. i min hand blir jag alldeles lycklig. Tre kilo nyskriven fotohistoria med suveränt vackert tryckta fotografier i ett tilltalande gult linneband delvis omslutet av en kontaktkarta som konstfullt beskuret skyddsomslag. Redaktörer har varit museets Hanne Holm-Johnsen och Hege Oulie och inte mindre än tjugosex skribenter har medverkat. Norge är verkligen ett föredöme inom det fotografiska fältet!

Preus museum, Norges nationella fotografiska museum, är fokuserat på norsk och internationell fotohistoria och står på tre ben: sin fotografiska samling, ett omfattande fotobibliotek och en samling med kameror och annan teknisk utrustning.

När jag slår upp En fotohistorie möter jag föredömligt korta och innehållsrika texter som behandlar allt från förhistorien och pionjärtiden till dagens massindustri, från den svart-vita perioden till färgfotografin, från det analoga till det digitala. För trots att samlingarna på Preus museum är uppbyggda kring kända fotografer och fotografi som konst är de ämnen som behandlas i boken mycket bredare än de individuella konstnärsskapen.

Författarna skriver om fotografi och visuell kultur ur en rad olika aspekter: kulturhistoriska, vetenskapliga, socialhistoriska och konstnärliga. Man får läsa såväl om mode- och reklamfotografi som om Gabriel Lippmanns färgexperiment 1891, om Morgonpostens arkiv från perioden 1861 till 1971 och selfien av i dag. Det finns också artiklar med titlar som Starka fotografer – svaga institutioner på 1970- och 80-talen och Fotoboken som genre.

Så finns det förstås också en mängd fotografier i boken, tagna av internationella och klassiska fotografer som Edward S. Curtis, Lotte Jacobi, Imogen Cunningham, Edward Steichen och W. Eugene Smith men naturligtvis också norska alltifrån Knud Knudsen, Anders Beer Wilse och Marie Hoeg till Tom Sandberg, Dan Alveng och Vibeke Tandberg.

En motsvarande fotohistoria saknas i Sverige. Rolf Söderbergs och Pär Rittsels standardverk Den svenska fotografins historia 1840 – 1940 kom ut redan 1983. Gösta Flemmings Centennium/ Fotografi i Sverige 1895 – 1974 publicerades 2007 och Björn Axel Johanssons Stora boken om familjebilder är från 2010. Ett annat arbete är Niclas Östlinds avhandling Performing history – fotografi i Sverige 1970 – 2014 som utgår från den utställda fotografin. Alla är viktiga bidrag till den svenska fotohistorien liksom regionala fotohistorier som Skånska fotografer 1845 – 2005 från 2008 och Östgötska fotografer – från daguerreotypi till digitalt som utkom 2013.

Men att Sverige saknar ett arbete som behandlar hela den svenska fotohistorien ur alla dess aspekter blir uppenbart vid läsning av En fotohistorie. I vår historieskrivning saknas den nödvändiga bredden, allt från dagens mobilfoto till fotobaserad konst, dokumentär- och vetenskaplig fotografi, kulturhistoriska bilder och teknisk utrustning.

Preus museum står bakom En fotohistorie men museet samarbetar också med andra norska institutioner som innehar fotografiska samlingar. För några månader sedan var jag på Norsk Folkemuseum där Förste intendent Trond Bjorli visade den stora utställningen om Anders Beer Wilse. Han är en av de främsta norska fotograferna och Trond Bjorli har ägnat sin doktorsavhandling i kulturvetenskap åt honom.

Förutom avhandlingen skänkte han mig den tjocka och imponerande boken Wilse – Mitt Norge som publicerades i anslutning till utställningen och var ett samarbete mellan sex institutioner, bland andra Preus museum, Norsk Teknisk Museum och Nasjonalbiblioteket, det vill säga motsvarigheten till Kungliga biblioteket. Vidare var det Preus museum och Nasjonalbiblioteket som 2008 stod bakom utställningen och samtidig publicering av 80 millioner bilder. Norsk kulturhistorisk fotografi 1855 – 2005 på drygt 400 sidor.

Tänk om vi hade motsvarande samarbete inom det fotografiska området i Sverige!

Förutom att boken En fotohistorie. Fra synsmaskiner til Instagram är så innehållsrik är den också estetiskt tilltalande. 2015 fick den utmärkelsen som årets vackraste fackbok med motiveringen:

Et imponerende stykke arbeid og meget godt gjennomført produksjon. Med gjennomtenkte virke-midler, nøytralitet og typografi som sitter viser denne stor respekt for innholdet og fotografiet. Selv med et bredt spekter i billedmateriale, i både kvalitet og format, er hver av de 468 sidene en fryd for øyet.

Att intresset för fotografi bara fortsätter att växa även i Sverige visar exempelvis Fotografiskas framgångar. Det tycks också som om allt fler ungdomar intresserar sig för vår fotohistoria och när Eva Karlsson för några veckor sedan hade en demonstration av våtplåtstekniken på Centrum för fotografi (CFF) blev det publikrekord med drygt 100 personer!

Så låt oss inspireras av Preus utmärkta En fotohistorie och samlas för att skriva motsvarande fotohistoria här i Sverige.

Eva Dahlman, fotohistoriker och vice ordförande i Centrum för fotografi.

PERMANENT VACATION

Rikard Laving

Stockholms Fotoantikvariat 2015

ISBN 9789163784323

Min fru säger att boken ser ut som ett sånt där skissblock man köper på Tiger. Jag vet inte om ni känner till Tiger, men det är en sådan där lågpriskedja som bland annat säljer pappersvaror som är väldigt billiga …och fint utförda. Trådbundna anteckningsböcker och sånt. Boken är alltså minimalistisk eller kanske man kan säga anonym.

Den är ändå gjord med stor omsorg. Från den präglade texten på omslaget, de tre olika pappersorterna som bildar omslaget till de finurligt dolda häftklammrarna. Runt boken sitter en tunn tunn, nästan osynlig gummisnodd. Inte en vanlig gummisnodd dock, denna är textilklädd.

Men allt detta vore ointressant om det inte var så att den här boken innehåller en väldigt bra historia. En både gripande, en med en slags torr humor, berättad familjehistoria. En den av berättelserna är rent fruktansvärda.

Den utgår från Rikard Lavings farfar Gösta super-8 filmer från 60 och 70-talet. I enskilda bilder eller bildsekvenser får vi uppleva den där sortens händelser som man då fångade på film. Födelsedagar, högtider och semestrar.

Lavin har laddat bilderna med lankoniska texter som handlar om en familj och en tid i Sverige som är helt olik nutiden. (och ändå är det inte så länge sedan.)

De vackert oskarpa filmbilderna har fått en extra tidsprägel genom användande av ett riktigt grovt raster. Rena brottarrastret om du frågar mig! Men det ger just den där tidsandan som stämmer överens med bilderna.

Thomas Koppfelt, professor i Media och Estetik har skrivit ett lärt efterord. Vid läsning av hans text kan man låta tankarna vandra vidare i frågor om vad en stillbild eller en rörlig bild egentligen är. Och hur bilden hänger ihop med det verkliga minnet.

Jag brukar tänka, att när man ser en bok (eller en utställning) som får en att känna sig inspirerad att själv göra något eget; då är det ett arbete som är bra.

Det här är en sådan bok.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Minnet

Det mänskliga minnet är en osäker källa till fakta. Hur mycket påverkar ett fotografi vårt minne? Är det så att det är bilden som blir den verklighet vi minns?  Eller för att citera Christer Strömholm: Alla minns hur det var-men olika.

En sista blues från Landskrona

Thomas H Johnsson, bild

Jonas Berg, text

EklundhPaglert Förlag 2015

ISBN 9789198225136

Detta är den tredje boken som de bägge Landskronaborna, numera i exil, ger ut. Den är blå. (De tidigare var svara och vita.)

Och Berg får på nåt sätt Asmundstorpsträdgård att rimma med din självgoda brädgård. Han lyssnar av dialoger och fångar upp gamla skrönor och får den gamla staden vid sundet att leva upp, som om det var sant det där som vissa Landskronabor (eller kanske Landskroniter) tror; missuppfattningen att stadens namn har något att göra med att den en gång var tänkt som rikets huvudstad.

Och det är verkligen någon slags blues dom bägge herrarna manglar ut. Berg hamrar på som någon slags texttrummis och Johnsson som någon slags svartvit bildbluesgitarrist. Och visst ser den tomma parken och den där cykeltunneln lite hotfulla ut men det är iallafall en småstad och alla känner alla och det är inget konstigt att en man med huva stryker fram längs gatorna med en säng (säkert 120 bred).

Det finns en trygghet i småstaden, men också en tristess, som gör att den som är ung vill därifrån så fort man bara kan. Blombuketten blir kvar på busshållplatsen och ölen är urdrucken.

Denna bok,(eller alla tre) får mig, som bara bodde några år i Landskrona, att bättre förstå den där speciella småstadsmentaliteten som i och för sig är lika över hela landet. Boken (eller böckerna) är gjorda med stor kärlek och en hel del saknad över en tid som aldrig blir densamma.

Vårvinter, i en stad vid havet

Sommar i hela världen

Erik Centerwall

2013 0ch 2015

ISBN 9789198074000

ISBN 9789198074017

Det är 50- tal i Härnösand, tonårstid. Snart skall den unge Erik resa till Stockholm. Böckerna följer i text och bild den unge pojkens vånda inför en värld som växer. Kameran och labbet blir en fast punkt i en osäker tillvaro.

Nu kunde världen fastna, förflyttas till mörkrummet och till slut framträda som statiska ögonblick.

Centerwall har fångat ögonblick på gatan, husfasader och landskap i motljus. Det är en fotografi som är harmonisk och tidstypisk. Staket och stolpar som bildar mönster. Och formexperiment i oskärpa.

As the river runs

Agnes Thor

Blackbook publications 2015

ISBN 9789198255508

Thor återvänder till sin barndomshem. Och det visar sig att magin finns kvar. Hålet i häcken, den trassliga trädgårdsslangen och det lite läskiga uthuset med fönster, igenspikade, fyllda av svarta plastsäckar. Vi får följa det vackra gamla husets omgivningar under alla årstider. Den första snön, survintern då allt är gråvitt, vitsippsbackarna. I bokens sista kapitel The last breath of summer känner man den där nostalgiska sorgen över att sommaren snart är slut. Grusgångarna är krattade men ändå så har ogräset tagit över. Det ligger ett dimstråk över ån och kanske är det sista simturen för året.