3 • 3 Eksjö Hjo Nora

Elin Berge

Pieter Ten Hoopen

Lars Tunbjörk

Journal/ Treträstäder

ISBN9789198040555

I en tid då vi fullständigt översvämmas av bilder med reklam och informationsbudskap väljer tre kommuner med prisbelönta stadsmiljöer ett annorlunda sätt att visa upp sig på. Eksjö, Hjo och Nora har alla belönats med det prestigefyllda Europa Nostra priset för sin välbevarade trästadsarkitektur. Förutom att man gjort sina sedvanliga soliga turistbroschyrer med glada människor så har man bjudit in tre fotografer för att fritt skildra varsin trästad. Deras bildberättelser har nu publicerats i utställnings och bokform.

Elin Berge besökte Nora under två sommarveckor och hamnade på både utomhusauktioner och begravningar. Men framför allt präglas bildurvalet av det faktum att hon vid tillfället var gravid. Barnvagnar, dockor, dopklänningar är sådant hon valt att fotografera.

Pieter ten Hoopen bor nära Hjo. Han har skildrat staden under olika årstider. Som för att motverka att bilderna blir alltför idylliska har han skruvat ner färgerna till till en dov tonskala. Han har också lagt på ett slags filter, som om bilden visades genom ett smörpapper.

Lars Tunbjörks bilder känner man igen. Ett hårt blixtljus och starka färger skapar en slags dramatisk tristess. Hans hemma-hos-bilder hos Eksjöborna är på nåt sätt rena motsatsen till ett traditionellt heminredningsreportage.

Det är en bra sak att kommuner intresserar sig seriöst för fotografi och ger uppdrag åt några av Sveriges mest välrenommerade fotografer. Deras arbete ger sannolikt en mer realistisk bild av de förvisso pittoreska men samtidigt levande trästäderna. De tre fotograferna har trängt bakom träfasaderna och mött människorna. Men åtminstone beträffande ten Hoopen och Tunbjörks bidrag då får jag en känsla av att deras utmejslade berättartekniker på något sätt tar över. Det blir mer ten Hoopen och Tunbjörk än Hjo och Eksjö.

Och det är ju alltid roligt men jag kan inte låta bli att längta efter dom där stora berättelserna som det ryktats om.  Elin Berges fortsättning på berättelsen om de thailändska kvinnorna, Lars Tunbjörks skildring av kontoren i Los Angeles och Pieter ten Hoopens stora projekt om den lilla orten Hungry horse i Montana.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

Close to home

Anna Clarén

ISBN9789171262677

104 sidor /29 x 34 cm

En liten alldeles ny människa ligger på en filt alldeles ensam och värnlös. Men i den lilla varelsen finns en obändig kraft. Och redan nu, i livets allra första timmar, en insikt om att det gäller att krypa ihop, spara på energi tills man blir upplyft.

På en närgången bild vibrerar en nyfödd av ilska och frustration. I den här berättelsen är det barnen som är de mest aktiva och utåtriktade. Även om aktiviteten ibland bara innebär att klamra sig fast vid någon som är stor och trygg.

Boken börjar och slutar med en bild på ett underskönt landskap. Och det är landskapet som återkommer genom boken och ramar in berättelsen. Bilderna har en ljus, lite genomskinlig ton, Kanske så som en nyfödd betraktar omvärlden med sina inte helt utvecklade sinnesorgan. Eller som våra gamla familjefotografier från instamatictiden ser ut. Långsamt bleknande minnesbilder. Här finns en slags medvetenhet om att i samma stund som bilden tas så är det ögonblicket borta, för alltid. Som en påminnelse om att inget varar för alltid står en man med ett outsägligt sorgligt kroppsspråk vid en kista. Bara naturen är på något sätt oföränderlig,

Anna Clarén fortsätter med en slags självklarhet att berätta om sitt liv. Först kom den omskakande boken Holding som handlade om uppbrott och skilsmässa. Därefter den på tonårstiden tillbakablickande Puppy love. Nu kommer en lägesrapport från en tid av harmoni och lycka. En berättelse som handlar om relationer, vänskap och kärlek. Och om barnen.

I många av porträtten finns en eftertänksamhet och en stilla förundran över att livet ändå är rätt bra. Och en stark medvetenhet om att lyckan är en bräcklig sak. En kram eller bara en klapp på kinden kan vara skillnaden mellan lycka och leda. I ett naket och självutlämnande självporträtt får vi se vilken omvälvande upplevelse en graviditet är. En jättemage och ett stråk av trötthetssvärta under ögonen.

En fråga som jag ställer mig vid läsningen är; Varför upplevde jag Holding som en mer drabbande, starkare skildring? Det är antagligen så att vi människor har lättare att avfärda lycka som lite banalt och olycka som något med stor dragningskraft. Det är ju inte bara kvällstidningsredaktionernas fel att tidningar med katastrofrubriker säljer bättre än positiva nyheter. Det är alls inte så att jag menar att den här boken är banal. Clarén balanserar skickligt på gränsen till det alltför gulliga. Barnen gråter ibland och de vuxna är ofta inneslutna i sina egna tankar. Det hela är en väldigt fin skildring av en tid för eftertanke och harmoni.

T.o.m den 26 maj kan man dessutom se bilderna i form av en utställning på Fotografiska i Stockholm

. Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg

Still Life/ Work Life

Still Life/Work Life, from the Hasselblad Foundation Collection

Art and Theory Publishing

ISNB 9789198087406

Jag brukar ofta beklaga mig över att vi inte har ett fotografiskt museum i Sverige. Jag gör mig då egentligen skyldig till ett litet tankefel. Vi har visst ett fotografiskt museum i Sverige. Det ligger i Göteborg. Det må vara litet ( tretusen bilder är inte så mycket i museisammanhang) och kanske inte har de resurser man skulle önska. Det drivs inte av skattemedel, men av en ganska stabil stiftelse.

Men den del av Hasselbladstiftelsen som ägnar sig åt fotografi uppfyller faktisk de flesta kriterierna för att kallas ett fotografiskt museum. Detta är museiorganisationen ICOMs definition av vad ett museum är: ”en allmännyttig, permanent, offentligt tillgänglig institution i samhällets och dess utvecklings tjänst, som förvärvar, bevarar, utforskar, kommunicerar och ställer ut materiella föremål från människor och deras omvärld med syftet för studier, utbildning och underhållning.” Att man dessutom delar ut ett stort fotopris och ett antal mindre stipendier är en extra bonus.

Just nu visar man ett urval av sina samlingar. Fram till den 19 maj pågår utställningen Still Life/Work Life- from The Hasselblad Foundation Collection. En lite uppnosig, märkvärdig, utländsk titel kan man tycka, men delar man årligen ut ett av världens mest prestigefyllda fotografpris kan man kanske få vara lite märkvärdig. Hursomhelst så är det en väldigt lyckad utställning. Som titeln antyder har man blandat stilleben med dokumentära arbetsplatsbilder. Och jag som alltid fått något flackande och ointresserat i blicken när jag sett Dawids rostiga klädhängare (ur serien ROST). När den nu ställs samman med Jean Hermansons gjuteriarbetare och Stig T Karlssons masungsarbetare blir jag plötsligt intresserad av sammanhanget.

Vi tvingas inse att det sker samma hänsynslösa utnyttjande av människor här som där, över hela klotet. Som i Stig T Karlsons bilder på indiska barnarbetare eller Trine Söndergaards skildring av vardagen för några prostituerade i Köpenhamn. Och förresten även i Filippo Zambons serie Secret rooms. Bilder tagna i de tomma rum där kinesiska gästarbetare i Italien nyss blivit uppslitna ur sina sängar och förts bort av poliser.

William Egglestons avätna frukost hänger på något sätt ihop med Kerstin Bernards brödbilder. Och på nåt underligt sätt hänger Monica Englunds erotiska blombilder ihop med Lennart Nilssons barnmorska i arbete. Man kanske kan säga att det här är ganska självklara kopplingar. Men vi kan gång, på gång, behöva påminnas om den mångfald av yttringar som finns inom fotografin, ögonblickets konstart.

Jag stannar till inför Kerstin Hamiltons bild på tjejerna som tar sin examen och kopplar av bara farten ihop den med en bild som inte finns i utställningen. August Sanders Unga jordbrukare har exakt samma uttryck men i en annan tid.

För alla er som inte har möjlighet att besöka den här utställningen så finns nu även en bok med de flesta bilderna samt texter av utställningens kuratorer Dragana Lujanovic och Louise Wolthers. Inte riktigt samma sak som att se Yngve Baums suveränt kopierade silvergelatinbilder, men en fin bok. Hasselbladstiftelsen utlovar dessutom en fortsättning på sina nedslag i arkivet. På bokens omslag står det NO.1.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Nätverket Brudarna 2013

Redaktör: Lina Löfström Baker

Bilder: 42 fotografer

Brännvidd förlag

ISBN 9789163724978

Brudarna is back!

Det var länge sedan man hörde något från nätverket med kvinnliga fotografer, Brudarna, Nu, lagom till 10 årsjubileet kommer plötsligt en årsbok.. 42 av de 135 medlemmarna presenterar sig själva och sin fotografi.

Det är egentligen lite konstigt att det skall behövas ett sådant här nätverk, men det behövs. Man behöver bara titta på Årets bild tävlingen som avgjordes nyligen i Trollhättan. Ungefär 10 % av dem som finns med i prislistan är kvinnor

Och det är ju inte direkt så att det saknas duktiga kvinnliga pressfotografer.

Även om vi män kan stå vid sidan om och göra vågen så är det viktigt att kvinnor tar för sig och skapar egna kontakter och nätverk.

Vi män kan vara otroligt tröga Jag minns när jag ansvarade för SFF-montern och bildvisningarna på bokmässan. Eftersom jag är så kass på datorer o projektorer och teknik så hade jag tagit hjälp av fotografen Emilia Bergmark-Jimenez. De manliga fotografer som skulle visa bilder vände sig hela tiden till mig för att få hjälp inför bildvisningen, varpå jag vänligt men bestämt hänvisade till Emilia. En del var väldigt svårövertalade.

Men årsboken då… Det är ett väldigt varierat innehåll och som läsare blir man kanske lite undrande över avsikten. Är det en jobbkatalog eller en inspirationskälla för andra fotografer? Men å andra sidan så vet jag inte om det spelar någon roll.

Var fotograf är presenterad med en textsida och 3-4 bildsidor.

Hannah Goldstein öser på ordentligt i sin presentationstext. Det är ingen hejd på vilka prominenta fotografer hon jobbat med och vilka utbildningar hon har. I hennes bilder finns en kraft och sinnlighet. Bokens starkaste bilder, tycker jag. Till hösten kommer vi enligt uppgift att få se en bok med hennes fotografier.

Anna Edlunds text om hur hennes partykamera blir stulen och hur hon får en ”bortsprungen och hemlös kamera” av en vän är så gripande att man omedelbart blir intresserad av hennes vardagsbilder. Bilder tagna med en repig, hoptejpad och aftreightkladdig kamera.

Hur hade boken då sett ut om den varit gjord av män och hetat Grabbar?  Den hade säkert innehållit betydligt mer actionfyllda, dystra, och pretentiösa bilder.

Brudarboken är ofta poetisk och stillsam. En del av jobbilderna kan jag tycka är lite tråkiga såsom jobbilder ofta blir.

Vad vi garanterat inte skulle ha fått se i Grabbarboken är något liknande Susanne Johanssons bildsvit Kullerbytta. Hon har fotograferat nakna kvinnor i hemmiljö. Jag har svårt att tänka mig en naken man som låter sig fotograferas stående på huvudet i sin säng. Vi är nog alldeles för pryda.

Förhoppningsvis så blir den här boken starten för ett Brudarnätverk som hörs mer och tar mer plats inom den fotografiska sfären. För som Woody Allen en gång sade: Eighty percent of success is showing up.

Tommy Arvidson, fotograf och skribent i Göteborg.

Casa de Campo

Antonio M. Xoubanova
text av Luis López Navarro
Mackbooks 2013

21cm x 15cm

144 pages

72 colour plates

ISBN 978-1-90794-640-0

The cover of CASA DE CAMPO is bright yellow. It reflects the scorched dry earth of the park from which this book gets its title. On the book’s front cover is an illustration of 10 butterflies, but perhaps more interestingly on the back cover, in a pure black extraction, from one of the books photographs. In this a girl (perhaps) is centrally placed in the frame, walking across a worn grassy field, her jacket wrapped around her, sleeves dangling, she is leaning somewhat to the right. Her long hair points down towards the ground in an angle and in so doing her head takes on the form of a bird.

Casa de Campo is an enormous park in Madrid – over 1700 hectares and like other large urban parks, it serves very different purposes depending on who is spending their time there. Tourists entering the park from one of its darker shady corners declare on Trip Advisor their horror at the acts of male and female prostitution going on in full view. Others complain about the expensive tasteless food. Yet others recommend the zoo. There are many experiences to be had here. Photographer Antonio M. Xoubanova has given us his. In the press information distributed with this book we are informed that this is a “photographic fable” and the book is “designed as an ancient fairy tale.”

The colour images vary in content: from people to pathways, to fauna and flora, but always with the backdrop landscape of the park. Antonio M. Xoubanova’s story is told via the symbolism in the sequencing of the images where their individual strength grows as they are placed together in the linear order of the book. The photographer’s wandering becomes a journey. In the telling of the tale, we experience time and emotion.

I am left with a dark vision of Casa de Campo from this encounter. The park appears wild often dirty, with litter and rubbish. Two frogs tightly gripped in fists, a three-legged dog, another dog cowering, parrots in a circle and a white rabbit – truly the stuff of fairy tales. As for the park’s inhabitants depicted in this book, they use the place as their very own living room: sleeping, eating, playing, making love or just wandering about. Sometimes there is eye contact with the photographer and they pose, other times we see their backs.

At the back of the book there is a text by Luis Lopez that takes on a humorous satirical, anthropological tone, although it is serious in its message in what it tells us about the park and the people that dwell there.

I enjoyed CASA DE CAMPO. In today’s world of extravagantly sized and overly heavy photographic books, this book’s convenient size and weight is pleasurable in itself– it feels good to take up and hold. Casa de Campo is haunting literature, with a vision that you want to come back to discovering new relations between the images and their meaning.

John S. Webb is an English photographer who has been been living in Sweden since 1974. He has published over 10 photographic books. The latest of which is PLANTED, published by Nya Vyer, Stockholm 2012.