Om fotoboken | admin
En sida helt ägnad åt fotoböcker
Fotobok, Fotoböcker, böcker, foto, Photo books, photobook, Tommy Arvidsson,
1
archive,paged,author,author-admin,author-1,paged-16,author-paged-16,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.5,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.2,vc_responsive

Paris och fotografi, del 1

_DSC0230Paris i november har länge varit en mötesplats för fotografiintresserade från hela världen. Vi får inte låta några hänsynslösa mördare förändra det! Att fortsätta besöken till fotografiets huvudstad, möta kollegor och vänner är det bästa sättet att bekämpa ignorans och terrorvälde.

Här är lite om det som hände innan den fruktansvärda fredagkvällen den 13 november. (på lördagen och söndagen var det mesta stängt)

Paris Photo är något man både kan älska och hata, men aldrig undvika. Är man i Paris i november och är intresserad av fotografi så går man dit.

I ett av årets galleribås såg man prov på på den där nördiga girigheten som har blivit allt vanligare när det gäller originalfotografier. Scenariot skulle kunna vara följande (Jag säger inte att de är så i detta fall, men jag är misstänksam). För tjugo eller trettio år sedan kunde man hitta, eller köpa för en billig penning, en massa bilder som  då ansågs praktisk taget värdelösa. Ni som varit med en tid vet vad jag menar. Man kunde hitta hela lådor med gamla pressbilder på loppisar, med alla möjliga motiv, som ingen ville ha.

I det här aktuella galleriet kunde man se smakfullt gamla inramade bilder från de första rymdfärderna på 60-talet, amerikanska armens bilder från ett atombombsprov. Amerikanska NASA gav, på den tiden, bort liknande bilder fritt, utan copyright, för att man ville berätta om sin verksamhet.

Nu sitter alltså dessa bilder på väggarna på Paris Photo. Med pretentiösa texter om hur viktigt det är att visa upp historiska bilder. Och det är väl rätt och bra, men under sitter en prislapp som man blir en aning förvånad över.

pris

Kanske ännu märkligare är att man i ett bås visar upp bilder av den kända indianskildraren Edvard S Curtis. Där får vi se kopparplåtarna som användes vi tryckningen av hans 20 bands verk The North American Indian. Dom är vackra och salu naturligtvis.

Jag kan tänka mig att det sitter någon just i detta nu och samlar på gamla offsetplåtar från berömda fotoböcker! Snart på ett galleri nära dig…

ind

Men egentligen kanske man inte skall vara så kritisk. Mässan är en fantastisk fotoutställning. Som besökare får man se bilder och upptäcka fotografer man aldrig hört talas om. Det är naturligtvis också en upplevelse att få se en gammal WeeGee bild som han antagligen själv har stått i mörkrummet och blaskat fram.

En trappa upp presenterasThe Paris Photo- Aperture photobook award. Här kunde man se de nominerade till de tre klasserna, Årets katalog, Årets debutant/fotobok samt årets bästa fotobok.

Redan vid en snabb genomgång kunde man konstatera att fotoböcker börjar bli allt mer komplexa objekt. Ungefär 5-6 av de utställda böckerna bestod av så många delar, små kuvert, lösa lappar, osv att de måste placeras under glas. De övriga gick att bläddra i, men jag fann snart att de flesta var ganska komplexa och experimentella i sitt ämnesval. Något som kräver tid och en bra läsfåtölj.  Vinnaren i klassen Photobook of the year kanske kan illustrera det. Fotografen Thomas Mailaender hade valt ut ett antal glasplåtar ur Arcive of Modern Conflicts arkiv, lagt de på några människors hud och sedan belyst med en UV lampa. Resultatet blev då alltså solbrända människor med bilder på kroppen.

_DSC0099

Jag tänker inte skriva mer om detta nu eftersom ni den 19-28 augusti 2016 själva kan studera de 35 böcker som finns i utställningen. Då kommer den att visas på Landskrona Fotofestival. Medans ni väntar kan ni läsa här, http://aperture.org/photobookawards/

Mer om Paris och fotografi i del 2…..

Tommy Arvidson

_DSC0285

Paris, dagen efter…

image image imageJag trodde att jag skulle rapportera om fotoböcker men verkligheten ville annorlunda. Om min morsa kunnat titta på tv nu hade hon upprört sagt: Dom där är ju inte riktigt kloka! Och det är väl, som man säger, ett understatement. Paris är en sorgsen stad idag. Cyklade omkring nere i Marais och där, i Paris motsvarighet till Gamla stan, var det märkvärdigt tyst, människor rörde sig sakta och inget leende fanns att se.

jag återkommer om fotoböckerna någon annan dag…

Bilder från ett sörjande Paris…

image image image image image image image

Paris Photo is in full swing…

image image image imageParis Photo is in full swing, skriver en sorgsen Harvey Benge på sin blog från Nya Zeeland. Han är en sådan person som annars tillhör stamgästerna i Paris under november. Inte i år dock, men annars är allt som vanligt. Martin Parr dyker upp överallt som vore han klonad.
Det handlar om den stora mässan för fotografiska bilder som slår upp sina portar i den stora utställningshallen Grand Palais ( nästan jämnårig med Eiffeltornet ) varje år i november. En utmärkt tid att ha en fotografisk mässa på.

Julhandeln har inte kommit igång men många har ändå öppnat plånboken på glänt. För vad allting handlar om är naturligtvis att sälja grejor, i det här fallet bilder och böcker. Så att säga, på köpet har det också blivit en slags firmafest för den delen av fotografin som gärna kallar sig konstnärlig. Här möts man, handlar och byter av varandra, fotografer möter förläggare och gallerister. gallerister och förläggare möter de som sitter överst i pyramiden, folk och företag med pengar. Armani, BMW och J P Morgan hör till sponsorerna.

Mässan,som startade i källarvåningen till en galleria, har växt och växt. I år visar runt 150 gallerier från hela världen, tillsammans med 26 bokförlag och bokhandlare upp sina bästa och nyaste alster.
Här träffar man många svenskar, men det har sedan länge varit så att svenska fotografer ger ut sina böcker på internationella förlag. J.H. Engström är i år första svenska fotograf på det anrika amerikanska förlaget Aperture och tyska Kerher har ett antal svenskar i sin katalog. Gerry Johanssons bok om Tokyo kommer snart på ett japanskt förlag.
Bland galleristerna finns den svensk/tyska Grundemark Nilsson galleri som ställer ut David.

Black Friday

IMG_4855

 

Det här är en fruktansvärd bok, en riktigt vedervärdig bok. Men det beror då inte på fotoförfattaren, utan på tingens ordning. Jag skall förklara mig.

Kent Klich har tidigare skildrat situationen i Gazaområdet i två böcker, Gaza Photo Album och Killing Time. Black friday är den tredje i serien. I alla tre böckerna har han använt ett bildspråk som vid första anblicken ser nästan fridfullt ut men som vid ett närmare betraktande innehåller oerhört mycket mänskligt lidande. Man häpnar och förfäras över den ondska och dumhet som utförs av stridande parter. Den krigsförande parten i detta fallet är till största delen staten Israel.

Bakgrunden till just denna incident är att en israelisk soldat har blivit tillfångatagen av Hamas soldater och sårad blivit nedsläpad i en tunnel. Detta får den Israeliska armen att löpa amok. Under tre dagar, 1-3 augusti 2014, dödades drygt 250 civila palestinier. Över den lilla byn Rafah på Gaza-remsan släpptes över 2000 granater och bomber av olika slag. I jakten på den tillfångatagne soldaten beordrade en israelisk befälhavare följande “I instructed the solider next to me to open fire if he identified any figures-even if it ment killing or wounding Hadar Goldin.”

IMG_4858

Det hela blev naturligtvis en katastrof. Förutom den israeliske soldaten , som aldrig återfanns, fick, för att nämna några, Abdel, 1 år, Anseel, 17 år, Mohammad, 37 år och Harbi, 63 år sätta livet till.

Undrar bara vad de och ytterligare 250 personer hade gjort för ont?

Men bildspråket då? Klich har helt anammat tanken att det är berättelsen som är det viktiga. Vi läsare som gärna går igång på finurligt komponerande eller intima och chockerande bilder får inte mycket att titta på. Allt underordnas berättelsen.Och det blir otäckt effektivt.

Boken öppnar med några videoframes från den 1 augusti. Vi se människor som är på väg tillbaks för att se om sina hem. Det har proklamerats ett tillfälligt vapenstillestånd. Strax skall helvetet bryta loss.

I texter som är ett utdrag ur rapporter från organisationerna Amnesty International och Forensic Archtecture får vi följa skeendet timme för timme. Flygbilder visar hur armen med stridsvagnar och bulldozrar fullständigt utplånar ett område strax utanför Rafah. En bildserie visar ett område som är helt förvandlat till en sandhög med några få uppstickande byggnadsdetaljer.

I bokens centrala kapitel är det som att vandra på en kyrkogård. De avlida presenteras med namn, ålder och bild. Dessa passfoton, id-bilder eller familjeporträtt berättar på ett hänsynslöst pedagogiskt sätt om det övergrepp som begåtts.IMG_4856

Boken avslutas med en serie bilder på till synes slumpvisa delar av en gata eller en väg. De är inte slumpvisa! Här, just på dessa platser har människor brutalt mördats av bomber och granater.

Det finns inte längre några spår av illdåden annat än möjligtvis en grop i marken, ett gupp som man lätt passerar över med bilen.

Det här är en mycket upprörande bok. En bok som kräver att läsaren läser med eftertanke och lägger in sina egna erfarenheter i läsningen. En grushög, en vägstump och ett lite suddigt skolfoto av en elvaårig flicka kan bli djupt gripande och väcka en oerhörd ilska, om man förstår sammanhanget.

IMG_4857

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

P.S. Soundtrack till den här boken är naturligtvis Telegram till en bombad by av Cornelis Vreeswijk.

Finns på youtube.

Dr Strand

IMG_4848

Dr Strand

Nina Strand

Journal 2015

ISBN 9789187939105

Kitty Strand (1947-2001) var en norsk läkare, feminist, aktivist, och mamma. Kanske var hon en omtalad offentlig person i Norge. Men det är inte det viktiga i den här berättelsen där dottern tar med sig barnbarnet på en resa i USA. En resa som Kitty och Nina tänkt göra men som inte blev av. Moderns cancersjukdom och död kom emellan.

I korta dagboksanteckningar får vi följa dotterns hågkomster av sin mor. Det handlar en hel del om en kvardröjande sorg men också om en önskan att få veta mer om vem mamman egentligen var.

Nina Strand blandar gamla familjebilder med resebilder där barnbarnet är den som, vänd ifrån oss, uppmärksamt betraktar landskapen.

IMG_4844

Det är en bok som handlar om det som man inte sade till varandra, och om det som ändå blev sagt. Om besvikelser och om lyckliga stunder. Nina Strand för en dialog med dottern (som också heter Kitty). Men hon samtaltar också i tanken med sin mamma.

Det femåriga barnbarnet som ibland undrar var mormor egentligen finns och som på barns vis är totalt osentimental.

Some things where left unsaid. For example you never explicitly told me that you loved me. In your opinion, that was a given. I say it all the time to Kitty and she responds:  “I know. You don´t have to tell me.”

IMG_4845

Den lilla boken med sitt Moleskinliknande utseende ger oss ett kvinnoporträtt och en berättelse om att vara barn och förälder, på samma gång.

Och visst får man en tår i ögonvrån på slutet.

Tommy Arvidson, skribent och fotograf i Göteborg.

P.S. Boken finns i både norsk och engelsk upplaga.