Anders Petersen rec.1

Texter: Urs Stahel och Hasse Persson

Formgivning: Patric Leo

Bokförlaget Max Ström

ISBN 9789171262691

383 sidor

Tarmarna på bordet, det var ett av fotografen Anders Petersens närmast provokativa uttalande under den workshop han hade i Luleå 1983. Jag var själv en av deltagarna och förstod väl inte riktigt vad han menade. Gå ut och fotografera ett par ni inte känner. Se till att bli hembjuden på champagne och fota dom i deras sovrum. Det var vår första uppgift. Panik.

Men han lever som han lär, Anders Petersen, många sovrumsbilder finns det i den senaste boken.

Det har nu gått 40 år sen bokdebuten med Gröna Lund och 35 år sen genombrottet med Café Lehmitz. I denna bok utgiven av Bokförlaget Max Ström visar Anders Petersen 280 bilder från hela sitt fotografliv. Boken kom ut i samband med en stor utställning på Bibliotheque National de France i Paris. Där var urvalet än större, 350 bilder i en utställning som kommer till Fotografiska i Stockholm under nästa år.

Boken innehåller en okronologisk exposé över en av Sveriges internationellt mest kända och en av Europas mest betydelsefulla fotografer. Hur många utställningar han har haft är svårt att räkna och antalet boktitlar har blivit ca 30.

Genombrottet kom som sagt med boken om Café Lehmitz, en fotografisk studie om en bar på Hamburgs ökända Reeperbahn. Under ett par år umgicks han med barens något utlevade gäster som en jämlike och fick förtroendet att skildra deras inte alltid så vackra liv. Detta arbete skulle bli startpunkten för ett förhållningssätt till fotografin och livet som har följt Anders Petersen genom åren. I en intervju förklarar han att han tror på det intuitiva, slumpmässigheten och förvirringen. Han vill lämna intellektet därhän och gå på magkänsla. Då fick tarmarna sin förklaring.

Många fotografer föredrar att tillbringa sin tid i ett utkikstorn och förmedla sin bild av världen från distans. Anders Petersen tillbringar sitt liv i marknivå för att verkligen möta människorna. Bilden blir en naturlig förlängning av dessa möten

Efter Café Lehmitz ger Anders Petersen ut några fler böcker som utspelar sig i det slutna rummet. Fängelse, om personal och intagna på Österåkersanstalten, Rågång till Kärleken, om ett servicehus i Stockholm och Ingen har sett allt, om Enskede Skarpnäcks psykiatriska sjukvårdsenhet. Det finns många oförglömliga bilder i dessa böcker. Jag väljer tre sängbilder. De älskande i besöksrummet på Österåkersanstalten, en gammal kvinna i sin säng som ömt blir struken på kinderna och en man som i en förvriden ställning ligger och röker vid ett bord fullt av brännmärken. Allt ömsint och ärligt gestaltat.

Med små enkla analoga kameror och svartvit film fortsätter Anders Petersen att utforska miljöer och människor som han på något sätt känner samhörighet med. Allt eftersom åren gick har bilderna blivit mer utlämnande och kompromisslösa. Svärtan har blivit djupare och mer utbredd. Det naturliga ljuset har ersatts av kamerablixtens påfrestande och avslöjande fotonkaskader. Han kryper så nära att det ibland kan bli påfrestande privat.

Efter det slutna rummets begränsningar har Anders Petersen sökt sig till städerna och dess miljöer, djur och människor. Många av bilderna i boken har tillkommit under s.k. Artist in Residence. Fotografen har fått fria händer att skildra en stad eller ett område i en stad. Den franska staden Sète har fått sin egen fotografiska kollektion signerad Anders Petersen och även en bok med samma namn som staden. Där fräter solen obarmhärtigt, avloppsslangar blir till hotande kräldjur men det är samma människor här som där. Paris, London, Stockholm, Värmland, Rom, skillnaden är marginell, vi längtar, vi söker, vi älskar. Det handlar om grundläggande mänskliga behov och svagheter.

Jag märker att jag hela tiden letar efter dolda budskap i fotografierna. De ofta surrealistiska inslagen ger näring åt min fantasi och jag vill till det undre lagret. Finns det nåt jag inte förstår eller ser?

Boken slutar som Anders Petersen började, med Café Lehmitz. På de sista sidorna finns ett litet urval från denna klassiska fotoessä. Naturligtvis finns den bild med som senare blev omslag till Tom Waits Rain Dogs. Lilly och Rosen i en glädjefylld och öm omfamning. Den bilden är också omslagsbild till boken.

Som vanligt har monografier av detta slag sina begränsningar. Som en första date med en ny bekantskap är den naturligtvis alldeles utmärkt, men alla bilder är ju tagna ur ett sammanhang. Berättelserna blir aningen rumphuggna trots att bilderna i sig är fantastiska. Men se denna bok som smakprov och leta dig sen fram till originalböckerna där hela historien finns berättad. Då blir anrättningen komplett.

Hur gick det då med champagnen och sovrumsbilden? Jag blev hembjuden, vi drack bubbel och jag fotograferade.

Anders Alm, fotograf och skribent i Gammelstad.